Dagens gästskribent är Dan Ahlmark
Postmodernismens samhällssyn Del A
Hur skapas och utövas makten i samhället ?
Ledningen av samhället påstås av postmodernister vara ett patriarkat. Detta synes bestå av ett antal grupper av män, som i vissa avseenden delar intressen, men där varje grupp har sina speciella mål. De leder olika hierarkier eller samhällsstrukturer, vilka vart och ett på sitt område har ett stort inflytande i landet. Uppenbarligen finns också en samordnande styrelse med medlemmar från de olika grupperna.
Ett grundläggande mål för alla dessa personer är att bevara sin privilegierade ställning i landet, vilket kräver fortsatt och helst ökad makt och därmed inflytande. Makten påstås särskilt gälla kvinnor, över vilka männen på många vis sägs hålla en dominans. I övrigt är naturligtvis förbättrad ekonomisk ställning och privilegier i olika avseenden andra mål för hierarkiernas styresmän. Men eftersom många andra män och krafter i landet önskar ha en liknande ställning som de bestämmande, råder konkurrens med hierarkiernas ledningar.
Ledarna anses vara vita, väl etablerade och heterosexuella män, som aktivt kontrollerar eller motverkar olika samhällsgrupper, som söker ökat inflytande. Det gäller – förutom kvinnor – invandrare, människor med driver olika samhällsideologier och deras anhängare, sexuella och diverse andra minoriteter, osv.
Inflytandet sker genom olika teman (discourses), som på olika vis sprids, exponeras och ges företrädesrätt i landet. Dessa teman uttrycks främst genom sitt språk, som är av stor vikt. Ett tema avser något ämnesområde och anger gällande detta – på ett effektivt sätt – hur man bör tänka om det och vad som är rätt eller fel avseende det. Temat ska vara slagkraftigt och verkligen kunna dominera åsikterna och helst känslorna gällande just det aktuella området. På det viset skapas en samling värderingar och principer, vilka bestämmer åsikterna avseende ämnet, och vilken kunskap medborgarna bör acceptera. Helst ska slutsatserna om temat betraktas som sunt förnuft av de berörda och därmed kunna dominera diskussionerna gällande ämnet.
Om man betraktar skeendet i dess helhet, bildar samtliga olika teman och kunskapen runt dem en filt av inflytande över hela samhällsdebatten och landets samhällskultur. Denna täcker alla aktuella och viktiga ämnen. Många teman inspirerar också till framtagandet av ny kunskap. Eftersom existerande framgångsrika teman anses gälla och vara förnuftiga, skänker de också legitimitet och överför intrycket av att vara sann till den nya kunskap, som alstras genom inspiration av aktuella teman. Det innebär också, att nytt tänkande ligger i linje med dem.
En konsekvens är då, att kunskapen i landet är orsakad av och knuten till makten där. Patriarkatet bestämmer över teman och ny kunskap genom att allt är influerat av makten. Men naturligtvis görs ständiga försök till motstånd mot detta via nya eller andra teman framförda av andra grupper. Det gäller då att hålla patriarkatets teman aktuella och vid behov förnya dem framgångsrikt. De påverkar all typ av ny kunskap och därmed även forskningen.
Förutom kunskap är maktaspekter i stort sett inblandade i allt i samhället inklusive interpersonella relationer. Den starkare dominerar relationen. Den allmänt accepterade kunskapen eliminerar vanligen kraftfullt effekterna av alternativa teman presenterade av motståndsgrupperna. Diskussionen i samhället kommer – om saker sköts rätt – därför att ständigt stödja de regerande hierarkierna. Medborgarnas tänkande och meningsutbytet i samhället överensstämmer huvudsakligen med existerande teman, som alltså utövar ett dominerande inflytande på hela den offentliga och privata samhällsdebatten om väsentliga ämnen. Så länge de samlade hierarkiernas teman och förnyelse fungerar, härskar patriarkatet.
POLITISKT BETEENDE
Marxismen byggde på föreställningen om en kamp mellan främst två grupper: kapitalister och arbetarklassen. I postmodernismen finns på samma sätt också oförsonliga motsättningar men mellan grupper på betydligt flera områden. På varje område fördelar sig de berörda då på styrande och styrda (förtryckare eller offer) . Konfliktområdena gäller naturligtvis inte bara ekonomiska frågor utan många andra aspekter såsom motsättningar mellan: män och kvinnor, vita och övriga grupper, medborgare vs invandrare, kristna vs andra religioner, heterosexuella vs andra könskategorier osv.
PM söker konfrontera dem, som anses vara förtryckare, genom att stödja de som styrs (offren). De senare har all moralisk rätt på sin sida och kan kanske genom sitt stora antal vid en våldsam konflikt vinna över de styrande. Dessa gruppers motsättningar är eviga och försvinner inte utan att samhället förändras. Kamp och konflikter är alltså naturliga och ständigt pågående i det postmodernistiska samhället. PM har således också en i grunden konfliktfylld och disharmonisk samhällssyn
Med tanke på de negativa effekter avseende inverkan på människor, samhällsfred och lägre ekonomisk tillväxt, som marxismen medförde i samhällena under arton-nittonhundratalen, är det olyckligt att PM nu inför kanske även mera omfattande och värre konflikter. Filosofin och dess ideologier kan troligen orsaka ännu större konflikter och hat mellan medborgarna än vad marxismen gjorde.
SVAGHETER I SYNEN PÅ SAMHÄLLET
Tron att alla interpersonella relationer egentligen handlar om makt och därmed till makten knutna privilegier vittnar om ett endimensionellt och felaktigt sätt att betrakta världens komplexitet. Samhället har många komponenter, och att ett sådant konsekvent syfte skulle genomsyra det mesta, har ingen trovärdighet. Makten i samhället påstås upprätthållas genom teman och dessas innehåll och språkliga uttryck samt det existerande tänkande och kunskap de stödjer och skapar. Frågan är då, vilka som står bakom och utför denna påverkan.
Dessa aktörer – vissa önskar nog kalla dem konspiratörer – har dock aldrig identifierats. Till skillnad från den massbildning (1) dvs psykologiska krigföring mot den egna befolkningen, som regeringar utfört exempelvis i samband med Covid-19, gäller det här tydligen inte ens anonyma aktörer arbetande i skymundan. Man syns tro på någon form av automatiskt agerande överallt i samhället genom att människor i många positioner bara pga hierarkiernas (påstådda) existens och metoder agerar på vissa sätt och med vissa syften.
Uppenbarligen åstadkommer de strukturer, som hierarkierna råder över, ostyrda och utan planering breda och djupa dyningar av inflytande, som genomforsar hela samhället och skapar all den mängd av kreativitet och aktivitet, vilken i sin totalitet och genom alla sina komponenter bevarar och stärker hierarkiernas ställning. Indoktrineringen blir därigenom så allomfattande och effektiv, att initiativ och aktivt stöd för ”rätta” åsikter förverkligas precis överallt i samhället.
Men denna märkliga samhällsprocess, som ju av PM måste ses som fullkomligt fundamental, finns inte alls belagd. Ett gott empiriskt underlag saknas gällande i stort sett allt avseende hur makten i samhället utövas i realiteten. Existerande litteratur om maktutövandet i t ex Sverige ger heller ingen god grund för PMs påståenden. Och de tänkbara ledarna, av vilka många då borde finnas i olika av landets etablissemang, har inte identifierats som dessa dolda maktutövare, vilka i verkligheten styr landet.
Så den fråga, vilken oundvikligen växer fram, är: Existerar verkligen det ovan beskriva systemet ? Finns överhuvudtaget några belägg för detta nät av makt ? Vilka konkreta personer påverkar dess styrning ? Vilka teman finns belagda, och varför och hur förnyas de ? Har de verkligen den verkan, som påstås ? Hur samverkar eller motverkar detta system med den svenska regeringen och den offentliga förvaltningens handlande? Hur kan exempelvis den statsfeminism, som enligt Erixell (2) är en del av den svenska statsideologin, samexistera med hierarkiernas påstådda dominans av svenska kvinnor ? osv.
- https://nyadagbladet.se/kronikor/massbildning-psykologisk-krigforing-mot-den-egna-befolkningen/
- Erixell, Leif V (2022). Den svenska statsideologin, kap. 2. Nordberghs förlag, Stockholm.
De ”teman” som beskrivs kommer inte alls från näringslivet, utan från stora globala organisationer som FN, EU, WHO, WEF med flera och som av näringslivet (vågar jag nog påstå) tas emot med stor skepsis eftersom de enbart har skapats i syfte att förstärka organisationernas roll och egentligen saknar allmän relevans, och är bara ett hinder och en svårighet att övervinna (eller försvinna). Att ställa till bekymmer för näringslivet är bara en avsiktlig bonus eftersom vänsterns främsta mål alltid varit att försöka komma åt ”de snuskigt rika” som bygger upp företag där dessa sett ett behov och en affärsmöjlighet.
Men Mainstream Media som på samma sätt behöver läsare/tittare tar tacksamt emot dessa ”teman” och skapar så småningom ett konsensus inom den obildade folkmassan i allo land och dess minst lika obildade politiska ledare, varvid vissa företag som behöver utskilja sig från konkurrenterna och hitta en egen nisch anammar dessa teman som en sanning och bygger vindkraftverk, sätter upp solceller och säljer elbilar med mördande reklam, fast allt egentligen bygger på stora överdrifter eller rena lögner. De medarbetare som förstår bluffen slutar och de som blir kvar (inklusive ägarna) måste bita i ett allt surare äpple och fundera på hur länge det dröjer innan bluffen blir avslöjad.
Ett perfekt exempel är ”klimatförändringarna”. Om man med bara folkskola i ryggen inser att koldioxiden inte har ett smack med detta att göra, anses man också i samma andetag vara en ”klimatförnekare”. Men det är man absolut inte, klimatförändringar har vi alltid haft på Jorden, men de äkta kan vi inte göra något åt eftersom de enbart beror på aktiviteterna i det gasmoln vi kallar Solen, och som ger oss både ljus och värme, med viss naturlig variation.
När till och med seriösa aktörer börjar svamla om att skog är en ”kolsänka” måste man dra öronen åt sig och överväga om det andra samma person hävdar ät sant eller också en överdrift gränsande till lögn. Kanske är allt det ”seriösa” bara ytterligare desinformation?
Och en person som medvetet överdriver eller ljuger kan man inte lita på längre, eftersom man inte längre kan (eller bör) lära sig något av vad denne aktör påstår, han är alltså en desinformatör, i förlängningen en samhällsomstörtare. Kvinnor är alltid sådana i debatten, eftersom de alltid accepterar allt som påstås med tillräcklig pondus, men eftersom de är lätt utskiljbara kan man med fördel alltid bortse från deras åsikter.
När samhällsdebatten enbart handlar om konstruerade teman kollapsar samhället, vilket vi har iakttagit varianter av många gånger i modern tid: Sovjet, Kina under Mao med flera. Idag främst Nordkorea och Venezuela.
På ett listigt sätt pådyvlas företagen den ena efter den andra ”förbättringen” från högre auktoritet som oftast är kontraproduktiv för den eg kärnverksamheten.
Ett otal policys och agendor rullas hela tiden ut och stora företagsgrupper köper detta rakt av för att inte stöta sig med politiker och banker-enklast så. Därvidlag trycks allt nedåt till leverantörer mfl. Ett självspelande piano av teman, policys, säkerhet, klimatprylsr , könsrolls och jämlikhets noja. Ja, skiten kommer från nämnda organisationer bla. Så många onödiga befattningar (titlar) som skapas i denna röra går knappt att räkna. Personer med lite fart å handlingskraft blir totalt bakbundna.
Att bakbinda och göra alla lika handlingsförlamade, samt oförmögna till egna tankar är just avsikten i den pågående undersåtefieringen. Något som jag skrivit om i bland annat dagens inlägg 8/5.