Dagens gästskribent är Dan Ahlmark
Bakgrund (1)
Upplysningen under 1700-talet innebar i mycket starten på modernismen och därmed det moderna samhället. Den vilade naturligtvis på ett antal tidigare händelser eller historiska perioder av olika längd, där ursprunget till dess principer formats. Grunden till motupplysningen och motståndet till modernismen var att Cartesius lade grunden för den subjektivistiska kunskapssynen (2) och introducerade den till Kant. Det var en för filosofin ödesdiger händelse, som senare också påverkade postmodernismen. Dagens postmodernism (PM) baseras på en lång filosofisk utveckling men då utmärkt av fientlighet mot det rationella förnuftet och baserad på en kollektivistisk samhällssyn.
När senare marxismens förutsägelser om en allmän proletär världsrevolution inte infriades under 1900-talets inledning, sökte vissa intellektuella förklaringar till detta och anknöt då till de historiska strömningarna av motstånd till det alltmer utvecklade moderna samhället och dess rationella bas och individualism. I början av 1930-talet försökte den s k Frankfurtskolan i Tyskland (senare i USA) därför komplettera den traditionella marxismen med bl a psykologiska komponenter främst hämtade från Freud. Skolan formulerade en s k kritisk teori gällande olika ämnesområden, som senare inspirerade den Nya Vänstern och postmodernistiska författare.
En annan utveckling av marxismen efter första världskriget var fascismen. Dess ledare i Italien: Benito Mussolini hade länge varit marxist, men stod 1932 som författare av en grundläggande programskrift, i vilken han beskrev fascismens ideologi och politiska konsekvenser. Denna var dock till en del spökskriven av Giovanni Gentile, en av Europas ledande filosofer under 1900-talets tre första decennier. Han var också en tidigare marxist, som ansåg sig utveckla den ideologin, och vars böcker ledde till att han blev kallad ”Fascismens Fader”.
Syftet med fascismen var då att utveckla en förbättrad version av socialismen (3). Genom att främst addera en aggressiv nationalism till marxismen ansåg man sig skapa en ideologi med mycket större slagkraft. Detsamma gällde nationalsocialismen, som – fast svagare – inledningsvis erkände sin samhörighet med delar av marxismen. De tre totalitära systemen delar därför också samma grundläggande ideologiska komponenter (4). De visar på den fundamentala felaktigheten i den konventionella indelningen dvs skalan vänster-höger gällande politiska åsikter.
Vänsterns misslyckade försök att på 60- och 70-talen i vissa europeiska länder och USA efterlikna klassisk marxismen och ta makten genom revolution (i detta fall genom terrorism) avslöjade bara dess bristande verklighetsförankring. Antonio Gramsci hade under sin fängelsetid på 30-talet dock försökt att lösa problemet att massorna inte var beredda att genomföra revolution. Han kom under sin fängelsetid på en kreativ lösning. Denna innebar, att socialisterna behövde att systematiskt, långsamt och fredligt överta och förvandla samhällets synsätt och institutioner, tills en revolutionsseger var närmast självklar.
Initiativet övergick på 60-talet till aktörer, som utvecklade ytterligare ansatser för att ta makten. Ideologer i främst Frankrike drog upp riktlinjerna under den första fasen av modern postmodernism. Resultatet blev så småningom ett flertal teorier, vilka avsåg olika områden, och under senare delen av 80-talet fördes postmodernismen in i en andra och tillämpad fas.
Denna innebar en vidareutveckling av i form av metodutveckling, analyser och mera konkreta och detaljerade ”teorier” gällande läget på olika områden (5). De införde därvid också en moralisk sida i teorierna samt aktivistiska mål för dessa. Den fasen fick tidigt ett avgörande tillskott av kraft och energi genom den traditionella marxismens försvinnande vid Sovjetunionens sammanbrott i början på 90-talet.
Dessa ”Kritiska” utvecklingar och tillämpningar gällande samhällsområden på basis av den ursprungliga postmodernismens principer kallar jag för kulturmarxism. Deras huvudsakliga politiska metod var principiellt densamma som marxismens men gäller inte klasskamp utan avser gruppkamp dvs identitetspolitik. I Del 3 tas den tredje fasen av PM upp, när dess reifikation behandlas. Vad själva grundsyftet för PM egentligen är, har mest övertygande behandlats av Hicks (6).
Postmodernismen idag
Om man i USA, som i sin politiska utveckling idag ligger före Europa, betraktar det praktiska handlandet baserat på beteenden och policies utformade utifrån ”woke” principer, ser man delvis samma fanatism och galenskap, som drev anhängarna av kulturrevolutionen i Kina. Men vilket är då syftet idag för PM i USA och exempelvis Sverige? Syftet är flerfaldigt, men ett första viktigt mål är att nedvärdera, kritisera och förtala det mesta i det tidigare och dagens samhällsliv. Ett anknytande andra syfte syns vara att eliminera fundamenten för och kunskapen om det tidigare samhällslivet genom att införa de egna teorierna i det dagliga livet. Ett mål är då att hos yngre ändra deras värderingar genom att ersätta tidigare skäl och argument för dessa genom att presentera den egna samhällsberättelsen.
Man kommer då troligen ofta in på ämnet historia. Beträffande det området besitter personerna man söker övertyga en troligen mycket dålig och osammanhängande kunskap om både äldre och samtida historia. Det gör det lättare att med egna övertygande berättelser byta ut den gamla kunskapen mot den egna versionen. Denna bygger då på radikala och postmodernistiska omtolkningar. Traditionell marxism kan eventuellt ingå i någon utsträckning, trots att den ideologin bygger på annan grund än PM/KM.
För att påverka lärandet gällande olika samhällsområden i kulturmarxistisk riktning och att etablera ny ”kunskap” krävs ett betydande inflytande i ländernas nationella skolförvaltningar. Innehållet i skolans läroböcker och läroplanernas innehåll har naturligtvis högsta prioritet. Detsamma gäller för den högre undervisningen, där man söker – och delvis lyckats – nå etablering inom många fakulteter inom universitet och högskolor t ex litteraturhistoria, historia, sociologi, statskunskap, nationalekonomi mm.
I den högre undervisningen kommer personurvalet för ledning och lärare stå i förgrunden samt kurslitteraturen. Genom att tillsättande av lägre tjänster kan påverkas, och högre tjänster utses genom sakkunniga, vilka är utvalda, kommer urvalet av lärare att så småningom bli det önskade.
För att allmänt stödja den nya s k kunskapen och därmed en del av omvandlingen av det allmänna medvetandet i samhället krävs exempelvis en stark och radikal indoktrinering också beträffande dagens händelser och politik. Det mycket vidsträckta system för indoktrinering, som byggts i Sverige av socialdemokraterna sedan början av femtiotalet, kan kompletteras med nuvarande och framtida förändringar av främst sociala media, där oberoende och kritiska röster antingen direkt förbjuds eller successivt tystas genom olika tekniska metoder såsom shadowbanning osv.
Alternativa media kan också något tystas genom att helt stoppa den lilla del av statens generella finansiella mediastöd, som just går till sådana tidningar. Konsekvenserna av dagens förändringar av det svenska statsstödet av tidningar blir här ett test på hur radikalt man redan nu vågar gå fram i Sverige. I framtiden vet vi heller inte hur auktoritära statsmakter kommer att hantera internet. Den fascinerande och uppmuntrande historiska utvecklingen mot individualism och den successiva nedtoningen av den tidigare så allomfattande och dominerande kollektivismen kan nu komma att för en tid gå i motsatt riktning.
Globalismens betydelse
I framtiden kommer kanske den påtvingade politiska globaliseringen att i sig förändra de föreställningar, som många länders medborgare har gällande många ämnen. De ledande auktoritära stater, som stöder den politiska globaliseringen, tror sannolikt inte annat än i undantagsfall på PM/KMs teser. Men filosofin och dess delideologier är – liksom hypotesen om global uppvärmning och dess energipolitiska effekter – ändamålsenliga för att försvaga samhällena i Väst och underlättar därför att dominera dessa.
När den globala makten är nådd och överhöghet över västländerna har etablerats, kommer PMs irrationella sidor, vilka är den största delen av den filosofin och dess tillämpningar, sannolikt tonas ned överallt till förmån för traditionell socialism men moderniserad bl a genom efterkrigstidens europeiska erfarenheter. I vilken utsträckning kulturmarxismen i övrigt kan och kommer att användas för att i global skala hjälpa till att indoktrinera befolkningar i nya sätt att tänka, är oklart.
Graden av inflytande från Kina på den internationella utvecklingen kommer att – givet denna världsutveckling -successivt växa och så småningom överstiga PM/KM. Den filosofins inneboende irrationalism kommer då inte att överleva angreppen från de tongivande auktoritära länderna.
Media i världen är redan idag relativt koncentrerade, och att utforma lämplig information, som regelbundet och frekvent når alla världens befolkningar, kan snabbt genomföras. Många oppositionella media kan komma att köpas upp, och bara vissa, som ägs av personer med ett ideologiskt och frihetligt syfte kommer att överleva som självständiga kanaler. Men dessas räckvidd kommer att strängt begränsas av statsmakterna.
(1) Denna och följande artiklar är i mycket baserade på ett antal ämnesorienterade artiklar skrivna under de senaste sex åren.
(2) Jonson, Erik (1953). Vad är sanning ?, s.11-17. Ehlins, Stockholm.
(3) https://www.frihetsportalen.se/2018/10/fascism-ar-en-utveckling-av-socialismen/
(4) https://www.epochtimes.se/Varfor-de-stora-ismerna-ar-samma-andas-barn—Del-1-av-2
https://www.epochtimes.se/Kronika-Varfor-de-stora-ismerna-ar-samma-andas-barn—Del-2-av-2
(5) Pluckrose, Helen & Lindsay, James (2020). Cynical critical theories, s. 45-66, 207-209. Swift Press, London.
(6) Hicks, Stephen (2014). Postmodernismens förklaring, s. 103 – 109. Timbro, Stockholm.
Så om man kan tänka själv utan att följa en etablerad skola eller trend så räknas det alltså inte? Lustigt att det enbart är just är denna förmåga att tänka utanför boxen som har gett oss vårt välstånd genom många lukrativa exportföretag som tar in riktiga pengar i Sverige genom export. För ingen har skapat något allmänt välstånd genom att tvätta grannens skjortor och vice versa.
Har inte sett Kjell Espmarks namn nämnas ännu???????????
Pingback: Postmodernismens bakgrund och utveckling DEL 2 | ulsansblogg
Espmark sade i slutet avsitt liv att han hade anarkistiska böjelser. Varför anser Du han borde ha nämnts ?
Därför jag anser honom som initiativtagare och ansvarig för TUMULTET i Kgl. Svenska Akademin.