Sveriges sinnessvaga politiker

Hur har ett land, som av övriga världen under lång tid beundrats för de goda förhållanden som rått här, så snabbt kunnat förfalla som Sverige har gjort?
Jag börjar med att beskriva vad som varit bra.

Fred, Sverige har i tvåhundra år stått utanför krigen i Europa och världen. Vi har gjort det genom att i fredstid vara alliansfria och i krig vara neutrala. Att vi hållit samma linje så länge har inneburit att vi etablerat en viss pålitlighet, så till den grad att även stormakter räknat med att vårt territorium inte kommer vara krigsskådeplats, hur illa det än blir. Ett starkt försvar och en avancerad egen försvarsindustri har bidragit till detta.

Nu är det slut med det, och detta är den allvarligaste försämringen av Sverige. Märkligt nog kan förfallet sägas ha sitt upphov i sovjetsystemets sammanbrott. Eufori utbröt bland svenska politiker, nu skulle vi inte längre behöva huka och inte ta ställning i andras konflikter. Sverige skulle bli europeiskt och svenskarna européer. Vi gick med i EU, som inte blev vad vi folkomröstade om.

Vi avrustade vårt försvar, det skulle ju inte behövas längre i denna nya sköna värld. Nu har vi dessutom gått med i Nato och skrivit på ett kapitulationsavtal med USA som är förvillande likt de kapitulationsavtal Japan och Tyskland tvingades skriva på efter andra världskriget. Men vi gjorde det utan att ett enda skott avlossats på svensk mark och utan att riksdagen eller medborgarna fått säga sin mening om det.

Sverige har på kort tid gått från att vara ett land omvärlden litat på inte kommer delta i krig, till att bli en prioriterad måltavla för världens starkaste kärnvapenmakt, i händelse av ett större krig. En central figur under hela resan i denna process har varit Carl Bildt.

Vi hade ett välfärdssystem, som visserligen var socialistiskt utformat med en del brister i hållbarhet över tid som är typiska för sådana. Nämligen att man börjar äta på kakan innan den är bakad, alltså att man ger förmåner efter inbetald skatt, men beskattar de som har pengar och ägodelar hårdare så att de som inte har ska kunna få del av förmånerna direkt. Det gäller såväl pension som sjuklön, a-kassa, sjukvård, högre utbildning, mm. Så länge den offentliga sektorn, alltså de som avlönades av skattemedel, var liten och förvärvsgraden hög i privat sektor, var skadeverkningarna små.

Men så fick man för sig att utvidga förmånerna så att de skulle skifta makt över arbetsmarknaden från företagen till facket, en socialistisk lyxförmån. Företagen började lämna Sverige på grund av ogynnsam politik för ansvar och beskattning, kostnader helt enkelt. Socialisterna parerade detta med att låta offentlig sektor svälla.

Samtidigt började man inse att folk levde längre och att pensionskostnaderna skulle bli högre än tänkt, så man öppnade gränserna för invandring i tron att dessa invandrare skulle jobba så att de försörjde svenskarnas lyx. Men det blev tvärtom, svenskarna tvingas jobba för att bekosta invandrarnas lyx. Dessa fick del av förmånerna direkt från dag ett och beviljades snabbt och enkelt både medborgarskap och rösträtt utan krav på kunskaper om Sverige eller lojalitet till landet. En central figur i denna process var Olof Palme, och hans socialdemokratiska parti har fortsatt denna destruktiva gärning till den dag som idag är.

De invandrare som kommit utan krav på egen försörjning ökade i flera fall, genom brottslighet av maffiatyp, på sina inkomster utöver vad bidragen gav. Den brottsligheten är idag så omfattande att den av myndigheter och politiker beskrivits som systemhotande. Vart den utvecklingen tar vägen är ännu oklart.

Fredrik Reinfeldt och hans moderatledda regering med övriga borgerliga partier förvärrade galenskaperna.

Det tredje stora sveket är nedmonteringen av världens stabilaste och därmed billigaste elsystem, kärnkraft som baskraft och vattenkraft som reglerkraft. Vilseförda människor, påverkade av subversiva krafter från andra länder och företag med aptit på andras verksamheter serverade ständigt nya och mer skrämmande prognoser för hur världen skulle gå under om inte rika länder som Sverige återgick till en standard motsvarande den som var innan industrialismen. Drivande i detta har för Sveriges del varit socialister och deras avknoppade miljöpartister samt ett pletora av NGO:s med subversiva agendor som påståtts vara folkviljan åberopande vetenskap.

Hur har svenskarna kunnat låta detta ske utan att starta en blodig revolution mot politiken? Det finns ett antal svar. En stor majoritet av svenskarna röstade vid något tillfälle under åren då välfärdsstaten skapades på socialdemokraterna. Det innebar också ofta medlemskap i facket, som i vissa avseenden kan sägas motsvara sovjetsystemets politiska kommissarier. Lojaliteten med sossarna var otillbörligt hög och förblev så längre än vad som var hälsosamt. Den allmänna värnplikten indoktrinerade nästan alla unga män till att hylla Sverige oavsett vad Sverige var eller blev. Personnumren och centrala vapenregister gör att svensken på förhand vet att de kan spåras om de gör något ofog.

Sverige förfaller till ett skitland i klass med Haiti och de som till slut startar revolutionen, eller inbördeskriget, blir de kriminella invandrarna. Våra politiker som beställt denna utveckling såg det inte komma. Samtliga partier som redan är etablerade i valda församlingar går till EU-val på att fortsätta en inslagna vägen. MSM fungerar som partiorganet Pravda, majoriteten av svenskarna sussar vidare.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Sveriges sinnessvaga politiker

  1. Pingback: Sveriges sinnessvaga politiker | ulsansblogg

  2. Jan Andersson skriver:

    Helt riktigt beskrivet och var det ska sluta beror i mångt och mycket på vilka makthavare som får hålla i rodret i framtiden. Framför allt måste vi inse att Sverige som de flesta andra nationer är en unik grupp människor som förstått sin roll i samhället och jobbat hårt för att deras liv skulle ge mening både bakåt och framåt och helst ge barnen ett bättre och mindre slitsamt liv än de själva fick.

    Idag påstår makthavarna att man borde få kortare arbetsdagar eftersom ingen egentligen vill jobba så mycket, trots att jobbet är synonymt med ens identitet i samhälle. Vad ska man göra med mer fritid: se på fler TV-såpor?

    Det är en säker väg mot undergången eftersom andra hungrigare kommer att ta jobben ifrån oss, idag Kina, vilket besannas övertydligt med elbilshysterin.

    Jag är inte orolig för det svenska näringslivet om gränserna stängs och nationalismen ökar (vi hade all-time-high under andra världskriget) för näringslivet hittar alltid sina vägar.

    Men jag är förbannat orolig för svenska folkets förslappning och allt mer meningslösa intressen som ersätter verkligt engagemang i något väsentligt för dem själva, deras närmaste och helst hela bygden och därmed Sverige. Ungdomarnas flackande blickar och rastlösa händer talar sitt tydliga språk: ”Vem är jag, var passar jag in, vad ska jag göra då?”.

    Det är en ren skam att våra makthavare inte förstår sin roll, utan slösar våra höga inflationsdrivande skatter på att ge utlänningar ett marginellt bättre liv. Hur är det ens möjligt att dessa kvartsfigurer som inte ens kan svara på en enkel fråga överhuvudtaget har nått sina positioner? Sveriges befolkning har inte nått bottnen än, men kan makthavarna sjunka ännu djupare? Det är det jag är mest rädd för och det som mest sannolikt kommer att hända.

    • Mats Jangdal skriver:

      Jan, jag håller nog med dig om allt, utom en sak.
      Mitt yrke, min anställning, har aldrig definierat vem jag är. Tvärtom. Jag är en individ, en entitet, i min egen form och rätt. Inte alls avhängig jobbet.

      ”Se Människan!” Det har filosofer sagt i tusentals år, inte uniformen, inte yrket, inte sjukdomen. Sjukvård och psykvård är väl de områden där man tidigast och oftast påminner utövarna om att se människan, även om det ofta missas lika fullt. Skolan påminner också ibland om att se människan, men inte lika ofta.

      • Jan Andersson skriver:

        Mycket intressant att du reagerade på detta! Det är en sida av livet som medborgare jag aldrig reflekterat så mycket över, men synen på varje individ är med nödvändighet skiftande i ett samhälle; jag har alltid ifrågasatt varje försök till grupptänkande. Frågan är bara om en person själv vill äga sin identitet eller om han bara fått den påklistrad? Det måste i mångt och mycket bero på vad man själv vill bli känd för och gärna därför ägnar sig åt.

        Jag själv är precis tvärtom mot dig! Min identitet är helt avhängigt mitt yrke som tekniker och jag har följdriktigt jobbat med nästan exakt samma saker från dag ett på jobbet. På fritiden har jag strävat efter att förkovra mig på flera områden och skaffade dator tidigt och lärde mig att svetsa perfekt själv, eftersom jag förväntades kunna bedöma sådant i jobbet. Efter min pensionering har jag fortsatt av bara farten i ytterligare tolv år.

        För min hustru är det diametralt annorlunda, hon är känd i bekantskapskretsen bara för sina personliga egenskaper (liksom hennas farmor var) fast hon alltid jobbat som ekonom och behärskar sådant avsevärt mycket bättre än jag själv. Skillnaden är nog grundad på att hon tyckte jobbet var trist och ganska enahanda, medan mitt jobb var synnerligen varierande, färgstarkt och omväxlande och jag älskade det!

        Mina söner är en av varje, när jag tänker efter. En är mycket utåtriktad och känd för sitt gebit, till den grad att folk allmänt frågar honom: ”Har du tid med detta?” när han någon gång försöker sig på något annorlunda. Den andre håller sig till en liten skara av vänner sedan ungdomen, men är nog helt anonym för alla andra. Han är nog övertygad om att varje förklaring skulle falla på hälleberget och avstår från att förklara och byter hellre ämne.

        Och när jag tänker efter ännu mer, så har nog alla i vår bekantskapskrets olika identiteter, av oss oftast baserade på deras personliga egenskaper eftersom vi har känt dem från skoltiden, fast en del nu har en yrkesmässig identitet som de i andra sammanhang bedöms efter men inte av oss, vilket nog kan kännas frustrerande ibland som jag förstår. Deras barn, nu för länge sedan vuxna är också olika öppna beroende på hur väl vi förväntas förstå vad de jobbar med sedan åtskilliga år, det är ganska svårt att förklara dataspecialistjargong även för en tekniker, fast jag har ägt datorer sedan 1982…

        Det kan dock vara svårt för en polis eller en läkare att gå i pension, för vilken identitet ska de då ges?

        Allvarligt så är de grekiska filosofernas ”se människan” exakt judendomens och kristendomens egentliga tema ända sedan antiken, och alltså fortfarande en ödesfråga för många av jordens invånare som lever under olika former av förtryck. Och förr när de lägsta i samhället varken kunde läsa eller skriva, och därför knappast heller förväntades kunna tänka, på sin höjd bara lyda, var det nog en ännu större och mer banbrytande tankegång än idag.

        Dissidenten Jesus’ uttalanden i Nya Testamenten handlar inte om något annat. Man ska lära sig i unga år att tänka själv i livsavgörande situationer och utveckla sitt medfödda samvete till full ansvarstagande klarhet. Det är inte enkelt eftersom inte kristendomen tog fart förrän budskapet förvanskades till att det fanns en ny härskare att respektera (Gud Fader) vilket egentligen enligt de grekiska filosoferna och Jesus bara var den inre röst du ”hörde” när nu anlitade ditt samvete och kunde agera efter detta.

        Självklart för många svenskar ändå, för vi lever fortfarande i ett fritt land, och om vår gruppidentitet bygger på yrket eller personligheten är nästan egalt eftersom vi kan oftast styra det själva åt det håll vi vill. Vi kan få bort även negativa epitet genom att i ord och handling visa att det fula namnet inte passar på oss. Och trivs vi med ett positivt epitet så blir det full utnyttjat en gratis marknadsföring…

        • Mats Jangdal skriver:

          Tack Jan!

          Sån’t är livet, är allt jag kan tillägga.

          • Jan Andersson skriver:

            Glömde att om identiteten är starkt kopplad till jobbet och yrket, så är det inte bara offentliga personer som poliser och läkare som behåller sin indentitet hela livet, men om man har haft ett anonymt jobb och går i pension som planerat så kan man få stora problen om man inte hitter nya ”identitetsskapande” sysslor, och om man är ensam med grundpension så kan det bli rätt jobbigt. Det finns många som inte ser pensionsdagen som en välsignelse direkt; på flera foton jag har av nyblivna pensionärer omgivna av blomkvastar och med en hyllningsadress i handen ser man en ledsen dyster person som inte alls ser ut att vara glad och lättad…

  3. Benny skriver:

    Det här inlägget av Mats Jangdal borde vara obligatorisk läsning för gemene man och det är en utmärkt sammanfattning på vad som gått snett i Sverige efter andra världskriget. Det är inte bara sinnessvaga politiker utan också genomkorrupta politiker som för egen vinning förstört Sverige och det beror på att det är så lätt att komma undan ansvar i utlandet numera för politikerna. Media har också en stor del i att makten kommit undan en granskning och det beror på bidragen och ägarbilden!

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Svensken har blivit mentalt sönder knarkad med hjälp av UTPLUNDRADE skattepengar. Att skilja på Din, min och andras EGENDOM är en svunnen uppfattning.
    Varför annars, när vi blivit bestulna rätten att sparka våra nu genomkorrupta POLITIKER.
    Jag när en tanke om att när pres. Putin avslutat bråket med NATO i Ukraina bärgar Estonia och lägger henne på Musköbasen till allmänt beskådande. Det finns faktiskt tusentals människor som skulle glädjas över det, även i den stora sorgen och saknaden.
    Jag kommer garanterat vallfärda dit om jag har hälsan i behåll. Där önskar jag hänga medaljongen av Carl Bildt över stäven, den som socialisterna förärat svenska folket. Hänger någonstans i Riksdagshuset.
    https://omni.se/carl-bildt-hedrad-med-medaljong-i-riksdagshuset/a/5Vlea1
    Enkel och begriplig sammanfattning, tack Mats.

  5. Glenn skriver:

    Att likt en helikopter hovra över skeenden och försöka förstå är hart när omöjligt.
    Det som borde vara självklart, att leva fredligt tillsammans och välja ett styrelseskick som gagnar oss alla ser ut att vara en utopi. Att logiskt förstå krigen som ”skapas” , att förstå en pandemi som inte var en pandemi, att förstå den allt mer öppet tilltagande symbolismen ( satanism) osv är svårt utan alla pusselbitar. Det är sannolikt så att globala finansiella, militärindustriella krafter lirar ett spel där våra demokratiska system endast är en fasad, en fasad att få oss å tro att vi väljer våra ledare.Nope. Denna lilla kommentar kan grena ut i alla möjliga konspirationer. Men andemeningen är : vi måste sopa rent å börja om. Kaos , sen lite ordning. Börja sopa ovanifrån – dem som styr eg .
    ”Svensson” måste vakna i hela världen. Där sket det sig.

    • Benny skriver:

      Vill du ha bort dagens makthavare blir du stämplad som antidemokratisk det är så makten ser på alla som vill ha ändring. Att man lätt kunde gjort det via ett mer demokratiskt valsystem där det är enklare att byta ut broilerpolitiker och inkompetenta slashasar är inte intressant för partistyrelserna att införa för då minskar deras makt till betydligt och förs över till väljarna! Pengar och makt är det enda intressanta för partistyrelserna och medlemmar behöver man inte längre då skattebetalarna tvingas betala med partistödet. Ett djävulskt uttänkt system som cementerar makten och korruptionen…

  6. Jan Andersson skriver:

    DETTA tycker jag är riktigt bra:

    https://youtu.be/f01ni1dx2jk?si=QxzQ8gqy6Kbmsn4H

    Hur mycket av Sveriges framtid formas nu av människor som borde se detta först, innan de gör något alls?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *