Fakta eller fiktion

Jag läser sällan fiktion numera. Alltså romaner, fantasy, deckare eller liknande. Istället läser jag gärna facklitteratur, forskningsrön, politiska analyser med mera.

Av de kvinnor jag möter i verkliga livet eller på nätet verkar det vara få som läser fakta som jag. Istället läser de fiktion av allehanda slag, inklusive skvaller och TVs lekprogram för vuxna. De är ofta, nästan alltid högskoleutbildade och har jobb i offentlig sektor.

Vi har, vad jag noterat, sällan samma åsikter om nånting. Det märkliga är att när jag försöker återge vad som är bekräftad fakta, exempelvis forskningsresultat, då vill de inte veta av det.

Men de påstår med övertygelse att de vet bättre, för de har minsann hört den eller den kändisfiguren säga att det är så. De kan till och med kräva mig på källkritik, men tycks inte ha gjort någon alls för egen del.

Det brukar kallas bias när man vid sökande av information endast söker eller godtar den som bekräftar redan intagna ståndpunkter, konfirmationsbias. Man lär sig inget nytt på det viset. Risken är dock stor att det man lärt fel fäster ännu hårdare i minnet.

Jag har lärt nytt och lärt om flera gånger under livet, men vissa surt förvärvade insikter sitt hårdprogrammerade i långtidsminnet.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Fakta eller fiktion

  1. Jan Andersson skriver:

    Jag söker alltid också fakta bakom alla påståenden (kanske en yrkessjukdom) och läser heller inte gärna fiction. Verkligheten överträffar alltid dikten, eller hur? Undantag är gamla klassiker av typ Frans G. Bengtsson, Harry Martinson och Albert Engström, men de är oftast grundade på verkliga händelser, och därför inte fiction i mina ögon. Röde Orm tog tolv år att skriva…

    Efter 1976 har ingen bok av samma kaliber utgivits i Sverige…

    Och jag kan inte alls förstå intresset för alla dessa mordgåtor, som i verkligheten bara är djupt tragiska.

    Och det är lätt att förstå att mycket av påståendena om klimatet, invandringen och energiförsörjning bara baseras på maktbegär och önsketänkanden. Kolla verkligheten innan ni öppnar käften; det kan till och med hända att ni lär er något. Och det pågår ingen maktkamp mellan män och kvinnor; om var och en sköter det de är bäst på blir allt perfekt.

    Det är fullt möjligt, till och med troligt, att världen står inför en varmare tid. Men klimatet följer en urgammal växelperiodicitet med istider och mellanliggande värmeperioder, och har inte ett uns med koldioxid att göra. Men det är politikerna eviga mantra nuförtiden. Vill ni bli idiotförklarade på allvar? Jag bara undrar men har ingen makt att ändra på narrativet… inte ens i bekantskapskretsen.

  2. Per Held skriver:

    ”Och jag kan inte alls förstå intresset för alla dessa mordgåtor, som i verkligheten bara är djupt tragiska”
    Jag kan, serier ger en känsla av att Rickard Rättrådig vid den ridande gränspolisen (nu sedan länge av kvoterat kön, med sitt sitt regnbågsteam efter tjog med avsitt hittar och lagför missdådarna.
    Inget polisen IRL klarar av, de spänner bara upp de blåvita plastbanden och spärrar av brottsplatsen inför nyhetsteam från TV.
    Obs ironisk!

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Nämnde för min hustru att Birgitta Ed, fru Kristersson avslöjats för svindleri med UTPLUNDRADE SKATTEPENGAR. Här bl.a. Stefan Torssell.
    ”Hon är bra präst, Torssell får ha vilka åsikter han vill”!!! Inte en chans att förklara fick jag.
    90% av den svenska befolkningen har ungefär samma inställning kan man antaga.
    Välfärden degenererar.
    Döm själva:https://swebbtv.se/w/m3gkjbBqPkVKJ4Px7sAW4c
    Det skadar inte att höra en god föreläsning.

Kommentarer är stängda.