Dagens gästskribent är Sture Larsson
Varför inte en professionell analys av Staffanstorpsmålet i SDS?
För mig innebär en professionell analys av Staffanstorpmålet att SDS tar tillfället i akt att klargöra hanteringen av målet relativt grundlag och förvaltningslag.
1. Begreppet demokrati står på ett enda ben = objektivitet. Detta respekteras inte i flertalet länder. Inte heller i Sverige! Sverige är liksom flertalet andra länder partikratier som lätt blir enmanskratier som enkelt kan rasera alla relationer mellan och inom stater.
2. Demokrati förutsätter att varje beslut i offentlig förvaltning bygger på objektivitet, alltså på relativt särintressen oberoende och validerad kunskap.
3. Staffanstorpsmålet handlar om beslut och formalia i ifrågasatta politiska aktiviteter i offentlig förvaltning och skall naturligtvis betraktas utifrån objektivitet. Det aktiverar direkt frågan om relationen mellan svarande och domstol p.g.a. att i Sverige tillämpas politisk utnämning av exekutiv maktutövare i så väl myndighet som rättsapparat i strid med, om jag förstått det rätt, EU-fördraget som Sverige sedan 1995 åtagit sig att följa.
4. Förvaltning i demokrati förutsätter skiljande av roller på politisk och exekutiv nivå. I Sverige är detta inte vedertaget. Objektivitet är inte helt klart en förutsättning i politiska organ som Riksdag och kommunfullmäktigen, men ovillkorlig i exekutivt organ = myndighet.
5. Riksdagen är högsta politiska organ med lite oklara objektivitetskrav men regeringen är ett exekutivt organ, alltså en myndighet och där gäller ovillkorlig objektivitet. Riksdagens politiker kan alltså inte sitta i eller agera i Regeringen som är Sveriges högsta exekutiva myndighet. Märkligt nog ändå svensk praktik! Samma gäller i relationen kommunfullmäktige och kommunstyrelse, eftersom objektivitet är ett ovillkorligt krav i förvaltningslagen. Kommunstyrelsen är kommunens högsta exekutiva organ.
6. Sonesson & al kan alltså inte sitta i kommunstyrelsen, som är kommunens högsta exkutiva myndighet. Sonesson & al uppgift är att förse kommunstyrelsen med objektiva och med dokumenterad kunskap utrustade medlemmar. Att sätta sig själva i exekutivt organ är inte förenligt med objektivitet i grundlag eller förvaltningslag
7. Detta borde naturligtvis vara en del av elementär politisk kunskap i demokrati och i en professionell mediaanalys av fallet. Det går naturligtvis inte i domstol att säga att beslut i kommunens högsta exekutiva organ plötsligt inte gäller!
8. Fallet blir naturligtvis ännu mera intressant, när man klargör att mellan svarande och domare finns utnämningsrelationer. Såväl åklagare, som domare och i domstolen verkande nämndemän är sannolikt politiskt tillsatta.
9. Slutklämmen borde vara att professionella media lyfter frågan vidare till EU-kommissionen för analys av om svensk, politiskt kontrollerad utnämningsrätt är tillåten inom EU-fördraget och att klargöra de i en demokrati omöjliga beroenden som här skapas!
Min slutsats är att Lunds tingsrätt på grund av jäv omöjligen kan hantera fallet! Eftersom särintressedefinierade politiker sitter i Regeringen som lämnar underlag för lag är troligen svensk lag inte tillämplig någonstans.
Erik Lidström har i sina böcker och skrifter konstaterat samma sak som många andra, nämligen att demokratin i Sverige och EU inte alls liknar den demokrati som uttryck för folkviljan som demokratin Aten gjorde.
Idén om demokrati bygger nämligen inte alls på objektivitet eller validerad kunskap. Byråkrati däremot, brukar berömma sig av att göra det, även om inte det heller är riktigt sant.
I alla ärliga försök jag sett att med filosofi eller ideologi rättfärdiga demokrati som politiskt system är det folkviljan som lyfts fram. Folket väljer den eller de som folket tror har bäst möjlighet att genomföra det folkat vill ha genomfört.
Om det sedan blir fel får folket tänka om och välja andra företrädare.
Demokrati innebär också att de valda SKA ha exekutiv makt. Annars kan de inte genomföra det de valts att göra
Problemet i Sverige och EU är att folket inte kan välja företrädare som genomför folkets vilja. Inte heller kan vi sparka dem jobbar emot oss.
Det du beskriver Sture, är ett tydligt exempel på att staten är för stor, har för stor makt över individerna.
Du upprörs över domen Staffanstorpsmålet, men du lika gärna uppröras över alla domar i Sverige. För här gäller som jag förstått fri värdering för domstolen och den är inte bunden av tidigare domar i lknande fall, prejudikat eller ej.
Systemet med nämndemän har dock visat sig vara undermåligt eller direkt skadligt. Det skulle kanske kunna fungera om folket fick välja dem direkt och de inte fick tillhöra något parti.
”Problemet i Sverige och EU är att folket inte kan välja företrädare som genomför folkets vilja. Inte heller kan vi sparka dem jobbar emot oss”
En svensk väljare bör man betrakta som en skyldig medbrottsling när han släpper en icke förpliktande s k RÖST i ett val. Inte för varken landets eller folkets bästa. Man säljer sin KROPP och SJÄL för det som skulle vara resultatet av personlig strävan.
Blir det nöd och elände som kommer att rensa ut alla dessa politiskt KORRUPTA HANTLANGARE, för att FOLKET skall upptäcka SYSTEMFELET?
Objektivitet är det svåraste som finns, eftersom man också måste vara realist, och av egen erfarenhet och kunskap också kunna uttrycka sig så kollegorna förstår och så småningom ansluter sig och stödjer dina objektiva förslag, men har
hittat andra ursäkter att anamma dina idéer för att inte sjunka under din lönenivå.
Du ler i mjugg därför att du gärna vill ha folk som stödjer din idé oavsett bevekelsegrund.
Inom näringslivet skulle jag vilja påstå att detta är det vanligaste sättet att produktutveckla, och det finns anställda som bara håller på med utvecklingsprojekt fast med det viktiga tillägget att allt måste vara eller bli lönsamt i slutänden…
Varför inte dela ut ett antipris till årets minst objektiva förslag? Kalla det gärna Guldapan…