Alla partiledningars mardröm är en vältalig idealist. De är sådana som väcker hopp hos såväl medlemmar som väljare om att något ska bli gjort, på riktigt. Det får medlemmarna att undra om partiledningens avsikter. Sitter de där bara för att vakta sina positioner, makt och pengar?
Det är mycket svårare att kompromissa med en idealist. Den engagerande tanken, idealet finns alltid med som främsta prioritet. Det är lika illa om en populär idealist dyker upp i et annat parti. Dels kan det locka väljare från de egna partiet. Dels kan de inspirera idealister i vårt pari. Dels blir det svårare att kompromissa med ett parti som inte kommer runt sin idealist.
Elsa Widding är ett tydlig exempel på en idealist partiet inte ville ha. I hennes fall är det främst klimatfrågan, men även ekonomi som driver henne. Under resans gång har även Nato adderats. Donald Trump är en annan och en annan sorts idealist. Partiet ville inte ha honom. Både republikaner och demokrater hatade och förtalade honom. Men han blev så populär bland väljarna att partiet blev tvunget att följa honom.
Demokraterna blev glada att de fick en så tydlig motpol att kampanja mot. De trodde de skulle vinna enkelt, men ack vad de bedrog sig! Till slut blev han bara mer populär ju mer hat de spred mot honom. Det och det faktum att demokraternas egna kandidater var långt under acceptabel standard.
Argentinas Javier Milei är också ett exempel på en person som drivs av idealism i sin politiska gärning. Motståndarna klarar inte att bemöt honom utan hat. Allt medan vanligare argentinare fått det bättre, kanske främst genom att ekonomin stabiliserats så att vardagen och framtiden blivit planerbar.
I nedanstående länder och några till hålls det parlamentsval i år. Dessa är de som är mest intressanta för sina tydliga kopplingar till västvärldens demokratier. I svensk media kommer vi att få reda på hur det går och varför i endast ett fåtal. Om de röstar på något särskilt sätt emot Trump får vi säkert veta det. Men inte om de röstar för. Om där dyker upp någon idealist får vi bara veta det om denne är vänster.
Bahamas, Barbados, Haiti (första sedan 2015) Peru, Israel, Japan, Libanon, Thailand, Armenien, Bosnien-Herzegovina, Cypern, Danmark, Ungern, Lettland, Ryssland, Slovenien, Sverige, Nya Zeeland och några ö-stater
Elsa Widding är realist, vilket allt partifolk avskyr. De kan ju förklara med enkla ord varför idealisternas utopier inte kommer att fungera…
Svenska folket har de sista trehundra åren varit realister också (man kan inte vara idealist och drömma om ett annat samhälle när det blir kallt på vintern och det börjar kurra i magen). Tidigare trodde vi på Tor och Oden…
Man kan inte vara ingenjör och idealist heller, mekanikens, fysikens och kemins lagar går inte att ändra på (realism) medan motsatsen kännetecknar okunniga idealister.
Man har hittat planeter som vi eventuellt skulle kunna bo på. Frågan är bara hur vi tar oss dit: ett rymdskepp som plågas upp i ljusets hastighet förbrukar lika mycket energi som all verksamhet på jorden gör på två år, och för att bromsa när man kommer fram går det åt lika mycket till… efter 167 år…
På sextiotalet förutspåddes att vi skulle åka till Amerika snart i vinglösa atomdrivna farkoster på 30 minuter…
Med idealist menar jag en som tror på demokratin och folkets rätt att bestämma, utifrån realiteter. Inte en som ser demokratin som sin egen lekstuga för att berika sig. Inte heller en, som din förklaring, som tror att sagor kan förverkligas.
Tänkte inte ens på din version av idealist, sån realist/idealist är jag.
Eftersom en stor del av folket ändå röstar på ett parti med åtföpljande kandidatet, är det inte säkert men möjligt att det finns någon kandidat som verkligen tror på demokratins grundvalar. Men hur ska folket hitta den äkta människan i en grupp av idealister där alla andra låtsas genom att köpa röster med lögner, till exempel kraftigt höjda pensioner för alla eller halverat pris på elströäm, men ”måste skjuta på reformerna” till nästa valperiod, eftersom de som hade makten har trasslat till Rikets ekonomi så fasansfullt att vi måste skjuta på reformerna till nästa valperiod -– förutsatt att vi får makten då… så har sossarna jobbat länge. Är de realister eller idealister då?
Hustrun är oslagbar när det gäller att hitta ”äkta människor”. Men de hon gillar får ändå inget gehör för sin äkta idealism…
Varför röstar folk baserat på ”idealitet”?
Utsikterna att förändra tillvaron är ju minimal för man köper ändå bara rösterna av dem som bjuder bäst.
Personligen röstar jag på dem som kan förklara för mig varför en ”kandidat” är KORRUPT OCH INTE REPRESENTERAR mig som väljare, dvs han vågar rösta efter sin och min övertygelse.
Har i 60 år haft Schweiz som föredöme, tyvärr kan jag allt för lite för långa redovisningar men ett utmärkt tips; http://www.ch.ch
Gå in på ”Vote & Elections” i menyn.
Ett litet ex:
Statt einer viertel Million soll ein Churer Stadtrat künftig noch 200’000 Franken verdienen. Dies hat das Churer Stimmvolk entschieden. Die Stimmbeteiligung lag bei rund 43 Prozent.
Länken har tyvärr försvunnit
”Utsikterna att förändra tillvaron är ju minimal för man köper ändå bara rösterna av dem som bjuder bäst”.
Glömde, ”för UTPLUNDRADE SKATTEPENGAR”
Om det ändå vore möjligt att Elsa Widdings parti röstas in i Riksdagen! Möjligt att heder och ärlighet kunde vinna över dumhet och ondska.
Varför diskuterar man sällan VALSAMVERKAN bland dem som förstår att KORRUPTION & VÄLJARBEDRÄGER måste stävjas.
Önskar inte bidraga som medbrottsling därför blir det förmodligen S W E X I T,
Giltig eller ogiltigt, på en röstsedel.
I andra länder kan nästan nystartade partier snabbt komma in i parlament med sin kandidater och få inflytande men i Sverige var det länge sedan, 1991 det hände och det partiet hette Ny Demokrati? Varför har den nuvarande partistrukturen blivit så rigid eller är det väljarna det är fel på? SD bildades 1988 och fick ju kämpa i årtionden innan de kom in i riksdagen som exempel? Sedan att SD svikit sin ursprungliga politik och blivit en del av 8-klövern är nog så beklämmande men kanske väntat då Sverige inte längre är ett fritt land utan styrs från Bryssel och Washington till stor del och den numera ”fat and happy” Åkesson verkar nöjd med hur det förhåller sig.
Hear, hear! Läs, läs!