Dagens gästskribent är Madeleine Staaf Kura på Vindkraftsupplysningen
Hallandsposten och Green Power Sweden – ett nytt lågvattenmärke?
När jag bjöd in Green Power Sweden och dess medlemsföretag att medverka i Det stora vindkraftsmötet 2026, Tylösand tackade vd:n Nils Grunditz nej. I sitt svar förklarade han att organisationen var ”öppen för dialog” och ville mötas i sammanhang som möjliggör ”nyanserade resonemang”. Bara inte just det här…
Samtidigt valde lokaltidningen Hallandsposten att i sista stund avboka sin bevakning av mötet. Istället publicerade tidningen en artikel där kommunstyrelsens ordförande Stefan Pålsson (S) fick förklara varför han inte tänkte delta. Frånvaron fick alltså mer utrymme än närvaron.
Efter mötet skickade jag in en tackinsändare för publicering Hallandsposten. Men svaret på min artikel blev inte en replik – utan en annons. Green Power Sweden hade köpt reklamplats mitt i min artikel.
När jag påpekade detta fick jag ett erbjudande från nyhetschefen: de kunde radera min insändare – inte annonsen.
Han inser kanske inte vad han precis visat: att vindkraftsannonsörens pengar väger tyngre än en insändare – och att det som inte går att tjäna pengar på lika gärna kan raderas bort.
Det är ett lågvattenmärke. För det anmärkningsvärda stannar inte vid att en lobbyorganisation väljer annonsering framför öppen debatt. Det anmärkningsvärda är att en tidning tjänar pengar på material den fått gratis, låter en branschorganisation köpa utrymme i direkt anslutning till det – och sedan erbjuder att radera kritikern snarare än annonsen. Vad signalerar det om redaktionellt oberoende?
När en lokaltidning väljer att radera insändaren istället för annonsen, har man tagit rollen som språkrör för den som kan betala. Pengarna talar sitt tydliga språk – och många är villiga att byta oberoende mot en del av den ”gröna reklambudgeten”.
Uppskattar du mitt arbete och Vindkraftsupplysningen? Ditt stöd gör det möjligt att fortsätta granska och synliggöra vindkraftsindustrin – för att lyfta frågan nationellt och internationellt. Många bidrag – stora som små – gör skillnad!
Varma hälsningar,
Madeleine Staaf Kura
madeleine@vindkraftsupplysningen.se
Jag genomskådade dagstidningsbranschen och min då kompletta familjs intresse för den redan för tjugofem år sedan och avslutade prenumerationen av en morgontidning efter att tidningsbudet (från ett annat företag men inte valt av mig utan dagstidningens chefer själva) valt att upprepade gånger kasta mitt exemplar i buskarna därför att någon parkerat framför min brevlåda, på allmän plats som jag inte hade någon möjlighet att förhindra.
På köksbordet låg redan tre veckors olästa tidningar, så det var ett logiskt och enkelt beslut. Dessutom fanns redan ganska bra info på nätet om viktiga händelser…
Jag trodde först att det skulle bli tomt utan en tidning, men icke. Det känns enbart som en lättnad att slippa vara bunden till en plats; vi bor nu på tre olika platser utifrån årstid och lust och får all info över fibernät på alla de tre ställena…
Det är väl ganska självklart att tidningar måste ta hänsyn till sina finansiärer och inte skriva negativa artiklar om dem eller deras agenda. Är det till exempel en slump att läkemedelsindustrin äger större delen av media?
Det enda som förvånar mig är att vänstern sväljer all företagspropaganda med hull och hår.