Fascismen, en korporativistisk pliktetik

15 svar på Fascismen, en korporativistisk pliktetik

1. Åke Sundström skriver:

   2019-11-26 kl. 12:18

   En intressant djupdykning i doktrinhistorien, med fokus på likheten mellan fascismen, socialdemokratin och Fredrik Reinfeldt.

   En randanmärkning till din egen kommentar på sid 7:

   ”I demokratin kan majoriteten hävda rätt i kraft av sin numerär, men den kan inte objektivt hävda sanning eller fakta därur. Därför måste man begränsa demokratins räckvidd till att endast omfatta frågor där majoritetens beslut är oundgängligen nödvändigt”

   Men vem skall besluta om vad som är oundgängligt? En diktator? Varför inte väljarna själva, t ex via en folkomröstning om denna gränsdragning eller generellt om grundlagarna? Konkret består problemet i frånvaro av direktdemokrati, d v s folkomröstningar. Jag saknar den slutsatsen, som ju har särskilt stor relevans just nu, eftersom 7-klövern är eniga om det mesta
   och det enda oppositionspartiets grundlagsenliga rättigheter blockeras av samma antidemokratiska gäng.

   D
2. Mats Jangdal skriver:

   2019-11-26 kl. 12:24

   Folkomröstningar är ett alternativ till att Staten bestämmer något.
   Men när det inte alls är lämpligt att Staten lägger sig i, när det är mycket bättre, mycket mer motiverat att individerna bestämmer själva om sina egna angelägenheter, då kan man ju inte ha folkomröstningar.
   I det fallet vore folkomröstning liktydigt med att fyra vargar och ett får röstar om vad de ska äta till middag.
   • Åke Sundström skriver:

     2019-11-26 kl. 12:32

     Men beslut om maktfördelningen mellan staten och medborgarna måste fattas av någon, av riksdagen eller direkt av folket självt. Hur går det senare till utan en folkomröstning? Och hur kommer vargarna och fåret in i bilden?
     • Mats Jangdal skriver:

       2019-11-26 kl. 12:45

       En deklaration om oberoende kombinerat med en riktig konstitution kanske är en bra början?
       • Åke Sundström skriver:

         2019-11-26 kl. 13:05

         Hur skall den deklarationen stadfästas, om inte via en folkomröstning?. Och hur var det med vargarna och fåret?
         • Mats Jangdal skriver:

           2019-11-26 kl. 13:43

           Stadfästandet kan lämpligen ske med en folkomröstning. Men utarbetandet dokumenten kan inte det.
           Om inte konstitutionen sätter en begränsning för vilka frågor som är tillåtna att avgöra via omröstning, då har vi den omnämnda situationen med fåret och vargarna.
           Du som ekonom föredrar liknelsen med att kunna rösta sig till andras pengar.
           • Åke Sundström skriver:

             2019-11-27 kl. 09:51

             Bra att du nu modifierat din tidigare ovilja att se folkomröstningar som en utmärkt metod i den sanna demokratins tjänst.

             Din liknelse om vargarna och fåret inte ä generellt giltig. Men visst har erfarenheten varit just den som du antyder; att våra två folkomröstningar i nutid (om EU och kärnkraft) varit svårartat manipulerade av maktens lakejer (de korrupta forskarna).

             I dag är väljarna mer vaksamma (faktiskt!) och skulle nog inte godkänna några nya ”konsekvensutredningar”, med förment obundna ”experter” som med hjälp av uppenbara lögner vidimerade makteliternas åsikter.

             Där gick demokratin ”in i väggen” och har blivit kvar där sen dess, nu med klimatnojan som det nya seklets EU- eller kärnkraftsmytologi. Inte ens alla som kunnat genomskåda växthusspöket har haft kurage (eller förstånd) att se kärnkraftsljugandet som ett likartat och än mer uppenbart intellektuellt bedrägeri.
   • Göran skriver:

     2019-11-26 kl. 23:02

     En folkomröstning kan ha följande regler:

     1. Det man ska rösta om ska vara ett ja till förslaget.
     2. Antalet ja-röster ska vara 2/3-delar av antalet röstberättigade.
     3. Förslag får aldrig utformas så att förslaget blir godtaget med hjälp av nej-röster. Exempel. Ska vi bygga en bro eller inte? Förslaget får inte utformas så att ja-rösterna innebär att bron inte ska byggas, dvs. går man inte röstar så kommer bron att byggas.
     4. I en röstning får det endast finnas ett förslag.

     Ovan innebär att de som inte är för ja till förslaget behöver inte rösta. Alla nej-röster och inga röster räknas alla som nej. Så om det finns 99 röstberättigade måste 66 av dem gå och rösta ja.

     Sedan kan man diskutera hur många andelar som ska gälla, om det ska kunna vara olika andelar för olika typer av förslag osv.
3. Samuel af Ugglas skriver:

   2019-11-26 kl. 13:05

   En demokrati kan aldrig fungera om inte folket har den ”självklara” rätten att sparka politiker och tjänstemän som missbrukar folkets förtroende. Reinfeldt är typfallet i nutid!!!
   • Åke Sundström skriver:

     2019-11-26 kl. 16:35

     Detta görs i en normalfungerande demokrati via val eller i en (författnings)domstol. Ingen av dessa metoder fungerar i dagens Sverige, eftersom vi inte längre är en demokrati värd namnet. Vad vi har är en samverkande politisk nomenklatura, en parlamentarisk diktatur. Men ingen författningsdomstol, en händelse som i retrospekt ser ut som en tanke.

     Den ”deklaration om oberoende” som Mats efterlyser kan vara en bra början på en revolt mot enväldet, men sen blir det knepigt. För vem tror att partigängarna vill äventyra sin bekymmersfria tillvaro genom att via en folkomröstning medverka till något som i slutänden leder till en sann demokrati och slutet för den mörka epok som tjänad dem själva så utomordenligt väl?

     Det går att runda denna mödosamma väg om moderaterna tar sitt förnuft till fånga och på egen hand återupprättar demokratin – genom att tillsammans med KD och SD fälla regeringen Löfven. Men tveksamt om Kristersson har tillräckligt med råg i ryggen för att våga språnget. Men mellan skål och vägg finns det sannolikt ett stöd för sådana tankar. Spännande tider får man väl säga, när vi kan höra seriösa bedömare förkunna att en 102 år lång socialdemokratisk epok är till ända.
     • Thomas Gunnarson skriver:

       2019-11-26 kl. 19:24

       Finns det en svensk demokrati? Har det funnits? Att uttrycka tvivel anses nog egendomligt, men efter att ha läst Torsten Nothins bok ”Från Branting till Erlander” så undrar jag om vi inte gick direkt från ett demokratiskt försök på 20-talet direkt till en svensk fascism (som givetvis inte kallades så). Med Nothins bok så uppstod en undring hos mig hur olyckan på Kastrup 1947 påverkat Sverige. Skapades en svensk fascistisk variant utifrån den olycka och den kungakris som då uppstod? För när nuvarande kungen tillträdde var den svenska kungamakten som svagast – och vad skedde då? 1975 fick vi enkammarriksdagen och en del annat som Gustav Petrén verkligen ifrågasatte… Tio år senare beslöts inom en liten grupp hos S att Sverige skulle med i EU. 1995 var det fullbordat. Efter det så har byråkratin stärkt sitt grepp om allt i samhället…
       Man kan peka ut två fenomen. ”Vi har inte ministerstyre”, enligt Hamilton. OK, vad har vi då? Enligt en observatör: ”Sverige skiljer sig från andra nationer då vi har små departement och stora fristående myndigheter”.. OK, och det innebär då..? I andra länder har man en ansvarig politiker/minister i spetsen för ett stort departement där de olika myndigheterna är underställda… En rak beslutsordning från en demokratiskt vald, politiskt ansvarig minister, ner till den sista tjänstemannens ord och penna (numera dator). Men så är det alltså inte i Sverige. Riksdagens ledamöter som väljs i valen har inget inflytande eller ansvar. De är enbart ”påfåglar” för att spelet skall kunna spelas. Den politiker som bestämmer är den som sköter lagstiftningen – alltså Morgan. Vill man förstå systemet så studera Morgan, som suttit på detta arbete i tio år… När lagen är skriven och tagen – i Riksdagen – så lämnas allt till myndigheten som får sköta tolkningen och föreskriftsskrivandet. I vissa fall, som Brysseldirektiven, så sker tolkningen av myndigheterna. Föreskrifternas kontroll på fältet är ofta länsstyrelserna eller kommunerna. Som finansierar detta med avgifter, enligt de alternativ som Bryssel gett (budget eller avgift och politiken tar alltid avgift för då får man behålla skattemedeln ”till annat”). Politiken avsäger sig därmed all påverkansmöjlighet. Allmänheten som enligt Brysselregler alltid skall kunna överklaga myndighetsbeslut får göra det i Förvaltningsrätten – men där har man alltid enbart sett till myndighetens arbetsrutiner, inte effekten av besluten… Så byråkratin har inga demokratiska kontroller på sitt eget arbete, men ett eget regelverk, en egen finansiering – avgifter och en egen domstol. Byråkratin lever sitt eget liv i Sverige och demokratin är en fars, helt i fascismens modell.
4. Dan Ahlmark skriver:

   2019-11-26 kl. 13:45

   Det är verkligen utmärkt att viktigt källmaterial görs tillgängligt för alla. Låt oss bara komma ihåg att mycket av MussolinIs skrift var spökskrivet av Fascismens Fader: Giovanni Gentile: (https://www.frihetsportalen.se/2018/10/fascism-ar-en-utveckling-av-socialismen/) . Eftersom anklagelser om fascism är så vanliga i dagens värdegrundsdemokrati skrev jag nyligen en artikel om frågan ” Är den svenska högern fascistisk ?”. Den väntar på publicering.
   • Mats Jangdal skriver:

     2019-11-26 kl. 13:59

     Viktigt påpekande, Dan! Jo, jag har här gett Mussolini hela skulden/äran för texten i doktrinen, i vetskap om att de skarpaste formuleringarna sannolikt inte är hans egna. Men han var och har väl än mer kommit att bli fascismens portalgestalt. Min tanke var att det gör det lättare att intressera folk för texten.
5. Jan Andersson skriver:

   2019-11-26 kl. 20:16

   Det märkligt ändå att facismen uppstod i Italien som även är kristendomens vagga. Även de som blev fanatiska facister hade nog av födsel och hejdad vana kristendomen i botten, men trodde att fascismen skulle förstärka den moderna praktiska tillämpningen. Katolicismen vill alla människors väl, men vägen till helvetet kantas av goda föresatser.

   Sen kan bibeln förstås läsas som Fan läser den, vilket inte direkt förnekades av Jesus själv: ”Allt vittnar om mig”.
   • Mats Jangdal skriver:

     2019-11-26 kl. 21:41

     Tror att du kan få mothugg från greker och armenier om Italien som kristendomens vagga, där blev de ju förföljda.

     Men i övrigt tror jag det rätt enekelt att förstå. Det är bara att sätta Staten i guds ställe och gud på åskådarplats.

Kommentarer är stängda.