Kommunismen dog inte med murens fall, den flyttade bara ut i väst. Väst hade inte vunnit. Men i tron att man segrat lämnade borgerligheten i väst walk over och övergav spelplanen. Resterande ideologiproduktion togs över av global monopolkapitalism och religiös extremism. Det verkar som om borgerligt allmängods i det närmast förintats under efterkrigstiden innan murens fall. Så när muren föll fanns ingen borgerlig ideologi redo att ta emot de som undsluppit kommunismens bojor, ingen kraft som kunde stå emot de kommunistiska ideologer som spreds över världen.
Därför har kommunister och andra vänstertänkare kunnat etablera postmodernism, genusteori, feminism, identitetspolitik, intersektionalism, rasism, HBTQ nu även med tillägget I, kulturmarxism, med mera. När jag läste idéhistoria B (minns inte exakt, men 2005-10 ca), var svaret på alla frågeställningar Michel Foucault, 1926-84. Han var en fransk filosof som underkände alla sanningar. Han avled som sagt fem år innan muren föll. Alla hans teorier borde omgående ha förpassats till historiens sophög, eftersom hans idévärld försvann med murens fall. Men han är fortfarande aktuell hos de vänsterelement som tycks anse att hela världen nu är eller borde vara kringränd av kommunismens mur. Det finns andra vänstertänkare med, men jag nöjer mig att peka på Foucault som exempel.
Monopolkapitalisterna bejakar den gränslösa globalismen. Det är väl närmast axiomatiskt och kan inte förvåna någon. Kommunister och socialister är globalister av både tryck- och dragkrafter. Dels lockelsen om internationell eller global socialistisk solidaritet. Dels behovet att fortsatt fjärma sig från nationalismen i nationalsocialismen.
Sakta har det gått upp för borgerliga tänkare i väst att man måste uppfinna borgerligheten på nytt, i en ny kontext. Liberalismen är helt död, lönnmördad av såväl konservativa som så kallat progressiva. Övergiven att möta svältdöden av liberalerna själva.
Nationalism är en given idé att marknadsföra för den som vill föra fram ett borgerligt alternativ. Det är en arena som helt övergivits av i stort sett alla, så där kan man dominera även om man naturligtvis får utstå spott och spe från alla som tvingas inse att de lämnat den schackrutan obevakad.
Religionen som den var förr, lockar en del borgerliga politiker. Men folket och hierarkierna är inte som de var förr. Artonhundratalets religion och religiositet är inte politiskt användbar längre. En tro kan vara ett gott stöd och en samlande kraft i svåra tider. Men idag måste en sådan tro för att passa in i politisk teori som samlar stora skaror vara mindre paternalistisk, mindre dogmatisk och mindre mirakelorienterad hallelujasjungande. Istället måste den betona sitt etiska föredöme för samhällsutvecklingen och dess utövare, i synnerhet prästerskapet, måste i praktisk gärning vara moraliska ledare. I denna religion inkluderas hyllande av nit och flit i allt arbete.
Nationalekonomiskt måste frugalitet råda med skattemedlen. Detta bör inte vara någon svårighet för en ideologi som begränsar sina åtaganden till den egna nationen och det egna folket. Har man en därtill en grund i en lågmäld religion med etik, moral, nit och flit som vägledning behöver man inte försvara inför folket varför grandiosa utsvävningar lyser med sin frånvaro gentemot både politiker, myndigheter och de fria medborgarna.
Lägg till det ett försvar av äganderätten, ett skydd för såväl rätten att äga som rätten att bestämma över det man äger. Komplettera med familjepolitik och utbildningspolitik som passar väljare med borgerliga värderingar, så bör en sådan ideologi kunna bli framgångsrik i många västländer.
P.S.
Glömde nämna protesterna på Himmelska Fridens Torg 1989 och de förändringar på det demokratiska och frihetliga planet som det nästan inte alls fört med sig i Kina. Samtidigt som den ekonomiska utvecklingen varit betydande i denna kommuniststyrda superstat. Kommunismen ser kanske död ut vid en hastig blick. Men under ytan lever liket! I Hong Kong går utvecklingen trots utfästelser 1997 mot det sämre.
Jan Norberg varnar idag för Kinas inflytande i världen.
För svensk del var nog fallet i DDR den stora vändpunkten där den ”svenska eliten” blev nyliberaler – för att kunna fortsätta att glida i gräddfilen.. (Något ideologisk, eller religiös drift finns nog inte, det är enbart egennyttan som gäller – oavsett politisk påstådd ideologi. Dvs psykopaternas ideologi.)
Men 1989 kan vara en viktig vändpunkt, ungefär som Krüegerkraschen på sin tid var en symbolisk vändpunkt där historiens gång gick i en annan riktning efter det.
För USA var det viktigt att ha en ”yttre fiende”, då landet inte har några nationalister utan bara patrioter. Skillnaden är enorm, egentligen…
Som arvtagare till Rom så har katolska kyrkan noterat att USA är vår tids Rom och kommer kanske även i historieboken att betraktas som något sådant när arkeologerna om 1500 år går runt i ruinerna efter NY och funderar på vad som hände…
Att en lång ”mörk” tid kommer att vara efter det eventuella ekonomiska och sociala haveri som nu sker varnade ”min” guru, Georg Henrik von Wright, i sin bok ”Att förstå sin samtid” som jag uppfattade det… (skriven 1992) Och de profetior som där var har än så länge stämt.
Jo, att DDR låg närmast Sverige har väl många (historiska) orsaker.
von Wright fick många utmärkelser, bland annat Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris 1993 för just den bok du nämner. Det var flera intervjuer med honom i värmlandstidningarna då.
Men värmlandspolitikerna verkar inget ha förstått.
Jag orkade inte igenom von Wrights böcker på den tiden. Jag tyckte de var för pessimistiska. Ändå kände jag flera 68-or men tyckte som alla andra: att de var ofarliga knäppskallar som aldrig skulle kunna få ett riktigt jobb. Och det fick de inte heller, men makt! En idiot hittar alltid en annan idiot som beundrar honom.
Alla vill öka sitt välstånd. Politiker röstar enkelt fram sitt eget, och zick-zackar sedan hem från riksdagen mellan tiggare och uteliggare i Stockholm. De privatanställda knegarna röstar för högre löner, invandrarna för bibehållet livslångt bidrag, alla chanslös arbetslösa och snedstuderade för ökat bidrag eller garanterade lättskötta jobb, och pensionärerna för bibehållna eller höjda pensioner på rimlig nivå. Av alla dessa är det bara pensionärernas önskemål som är legitima; de har tidigare avstått löneutrymme för sin pension och hur ska man kunna motivera yngre personer att jobba hårt och spara själva för framtiden när pensionärslivet ändå bara blir skit?
Företagare är en grupp för sig, de vill ha rimliga villkor, resten fixar de själva med så liten inblandning som möjligt från samhället.
Men eftersom alla partier för nästan exakt samma vänsterpolitik och helt saknar förmåga att prensentera ett trovärdigt alternativ, så är det bara att konstatera att omsorgen om den egna plånboken är den enda gemensamma nämnaren för alla.
Olof Palme kunde åtminstone ljuga trovärdigt, dagens politiker kan inte ens det.
Det går inte att öka sitt välstånd genom att rösta till sig bidrag eller statlig pension. Du kommer ändå bara att leva ditt liv med begränsade resurser. Ett exempel på det är att få människor i dagens samhälle klarar av en oväntad utgift. Få ha ens besparing att klara sig på om de blir arbetslösa tills arbetslöshetsersättningen betalas ut.
Apropå pensionerna.. de som idag har tio-femton år kvar till pensioneringen börjar nu inse att pensionen blir nog ganska så mager… vad gör man då? En spännande och aktuell fråga.
Det första man får göra är att göra en budget på sin ekonomi och se vad man kan ta bort eller minska och sedan flytta det till sparande eller investering.
Den kanske viktigaste frågan i livet är att sköta sin ekonomi. Lärs det ut i någon statlig skola? Nej. Kanske vill staten inte att folk ska kunna sköta sin ekonomi. Dålig hushållning är en form av fotboja, och det ger röster till vissa.
Stalin ville ha en dum och okunnig befolkning. Kan det ha anammats av några partier i Sverige?
”Sköta sin ekonomi”… vad innebär det?
Västvärldens förfall kanske.
Det var emellertid starten för Världens ökade välstånd.
Det är nog sant, men kanske på grund av att eftersläpning i socialiseringen. Angela Merkel var medlem i DDR:s kommunistiska parti. Det har, så att säga,tagit ett tag för henne att förgifta Tyskland.
Departement antal 19
Myndigheter antal 220
Regeringskansliet förvaltar också ett antal företag, hel- eller delägda av staten. Cirka 163 000 personer är anställda i dessa företag. Det finns även ett antal stiftelser som har bildats av staten.
Regeringskansliet består av Statsrådsberedningen, elva departement och Förvaltningningsavdelningen. Av Regeringskansliets omkring 4 600 anställda är cirka 200 personer politiskt tillsatta.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/antalet-myndigheter_H5022741
https://www.regeringen.se/myndigheter-med-flera/
Det tar aldrig slut. I ett globalt sett mycket litet land där de flesta medborgare är frihetsälskande och laglydiga och kan ta hand om sig själva finns det mängder med folk som låtsas sköta allting åt oss och ta bra betalt för det. Det är bara ett problem, de sköter ingenting rätt och tar ändå bra betalt. Var finns Konsumentombudsmannen? Visst ja…
Bara det senaste året han vi sett hur illa det kan gå när vi tar fram dem ur garderoben och ber dem göra nytta.
En intressant tanke är vad som skulle hända med Sverige om alla dessa skattefinansierade organisationer plötsligt försvann över en natt. Förmodligen ingenting alls. De flesta medborgare vet inte ens om att många av dessa existerar. Medborgare, kommuner och regioner klarar sig utmärkt väl själva. Vi har gjort det förut och kan göra det igen.
Efter några månader skulle man kanske behöva något gemensamt statligt organ som kunde räkna på om vi ska sänka skatten från 49% till 15% eller 10%.
Men notera, inte ens våra förmenta nydanare i SD och annorstädes säger ett enda knäpp om denna makalösa och parasitära byråkrati. Än mindre de som borde skrika allra högst, ekonomkåren
Olof Palme lovade oss på sjuttiotalet att Staten skulle ta väl hand om oss från vaggan till graven. Vi behövde inte spara, och absolut inte äga några aktier (som hans rika bröder). Vi som var unga babyboomers då trodde på detta — ett tag. När jag efter några förlorade år började inse att allt som kom från Olof Palmes mun var lögn och att mitt välstånd helt hängde på min egen självbevarelsedrift bytte jag jobb två-tre gånger på fyra år och höjde bruttolönen 350%. Jag vet inte hur vår familj skulle ha överlevt annars, utom att gå till socialen, fast då hade vi fått avstå bilen, som jag måste ha för att ta mig till jobbet…
Det är inte bara nuförtiden som allt är upp och ner. Stefan Löfven är i gott sällskap.
En ekonomisk teori om ett land inte ska gå mot konkurs eller ekonomisk stagnation så får det maximala skatteuttaget högst vara 33 % av BNP. I Sverige ligger det på 49 %. Sverige behöver således kapa 16 % av skatteuttaget.
Tror någon att det kommer att ske? Tror någon att någon politiker i Riksdagen kommer att tala om det?
Vad jag vet är Medborgerlig Samling det enda parti som ens har presenterat en lista på myndigheter de vill lägga ned.
Något parti eller politiker som talar om avreglering av en massa lagar och regler har jag inte hört talas om.
KLP har målsättning att reducera antalet lagar som kräver myndigheter för övervakning av lagen. När byråkraterna är borta kan vi sänka skatten. Har inte sett en färdig lista på överflödiga myndigheter. Vid debatt tidigare konstaterades att man kanske ska göra tvärtom, lista de myndigheter som absolut måste vara kvar.
Det finns nog två faktorer som inte stoppar dagens ”utveckling”.. Byråkratin och feminismen.. dessa två ”enheter” jobbar i samma riktning. Det är nog lika bra att inse det..
Medborgerlig Samling hade en lista på sin hemsida under valet 2018. Men den är nog borta nu eller gömd någon stans på hemsidan. Det var i och för sig en ganska kort lista.
Vilka myndigheter som absolut måste vara kvar. Finns det några sådana? Jag skulle svara nej. Möjligen kan man ha någon myndighet av praktiska skäl, men så någon form av bestämmande myndighet skulle jag säga nej,
Faktiskt skulle både domstol och polisväsendet vara ganska enkla att avveckla, även om folk inte tror det. Bara brist på fantasi. Att avveckla domstolarna från staten är en av de viktigaste avvecklingarna. Nu är detta i och för sig en juridisk fråga, och avveckling i stort av myndigheterna en överlevnadsfråga eller välståndsfråga.