När karriärkvinnor känner att de är motarbetade av män och tror att de motarbetas av alla män i hägnet av patriarkatet, så känns det så under presumtionen av karriärism. De män och kvinnor som konkurrerar om karriärplatser gör naturligtvis det med alla medel. För båda könen gäller att kön kan ge erfarenheter och kunskaper som ett annat kön inte har.
Kan man inför den som befordrar karriärister göra sannolikt att det egna könets kompetens är att föredra, så har man naturligtvis eliminerat konkurrens med en kompetens man själv aldrig kan skaffa sig. Detta gäller såväl kvinnor som män. Därför är kvinnliga karriärister intresserade av att misstänkliggöra män, och självfallet, vice versa.
Könskriget är sålunda egentligen ett karriärkrig som utkämpas i karriärismens anda. För män som inte är karriärister är inte kvinnor några konkurrenter eller något hot. För ickekarriärister är kvinnor och män komplementärer. Som salt och peppar.