Från och med idag finns jag på X, före detta Twitter. Där har jag nu en premium prenumeration. Det blir enklare och billigare så för mig.
Nu upphör Frihetsportalen.
Här är mitt första premiuminlägg på X, ett svar till Martin Stensö.
https://x.com/martinofficiell/status/2066641400754491590
Ni får det även i klartext.
Tack Martin, dina artiklar ger ytterligare perspektiv till det jag funderat på.
Kriget i Ukraina har väckt liv i en form av ”svenskhet” som jag trodde var utdöd, krigsdårarnas. Dessa hyser ett outsinligt hat mot Ryssland, alldeles oavsett vem som styr Ryssland, vilken form av styre det stora landet har eller hur väl det interagerar med omvärlden.
Det är inte svårt att spåra hatet tillbaks till en bestämd punkt i historien, slaget vid Poltava den 28 juni 1709. En sönderfrusen och slutmarscherad svensk armé led efter en hård strid ett svårt nederlag. Sveriges tid som stormakt var slut. Spolingen Karl XII brukar kallas hjältekonung. Egentligen var han blott en djärv men naiv yngling som inte tycks ha förstått varken strategi eller diplomati. Som den enväldige konung han var, lyssnade han inte heller på erfarenhet. Obekväm information lär ha avfärdats med ett överlägset ”lappri!”.
Den svenska armén belv delvis splittrad efter segern vid Narva. En allt för liten kontingent lämnades för att försvara staden. Karl ledde huvudstyrkan mot Polen där August erbjöd sig att kapitulera, men Karl lät honom gå och installerade istället en marionett på Polens tron. Men August som kunde blivit en bundsförvant sökte sig istället till Ryssland och Peter den Store.
I april 1708 fick general Lewenhaupt order att i de baltiska områdena samla en trupp om 20.000 man med utökad tross, att möta Karl XIIs armé vid Mogilev i september för en samlad attack mot Ryssland. Men Baltikum var plundrat och utarmat av krigen efter år 1700, så Lewenhaupt misslyckades trots stora ansträngningar samla såväl mannar som utrustning och förnödenheter i tillräcklig omfattning. För sent begav de sig mot mötesplatsen.
Konungen blev otålig av att inte höra av sin general. Men istället för att upprätta förbindelser med honom beslöt han den 16 september att marschera söderut, utan någon som helst kunskap om Lewenhaupts dilemman och förehavanden. Halva armén fick jaga den andra halvan över stora avstånd, för att försöka ansluta och återskapa ordning i leden. När de väl kom ifatt var det för sent.
För svenska monarkister och stormaktsälskare har Poltava varit en plågsam del av historien, så snart efter framgångsrika slaget vid Narva dessutom. Att Gustav III genomförde ett betydelselöst teaterkrig mot sin kusin Katarina i Ryssland 1790 hjälper inte upp humöret. Det är snarare ett tydligt bevis på Poltavas inflytande på dåliga svenska beslut.
Som lök på laxen förlorade Sverige östra rikshalvan – Finland – till Ryssland 1809. Varpå Sverige beslöt att ändra taktik. Karl XIV Johans avstickare till Norge och unionstiden kan vi lämna därhän. Den blev egentligen inte mer framgångsrik än Karl XIIs fälttåg mot Norge 1716 och 1718. Den största Svensk-Norska framgången är nog den fredliga unionsupplösningen 1905.
Sveriges framgång under två sekler, från 1814 berodde i första hand på att Sverige skötte sig själv, la sig inte i andras konflikter, uppträdde neutralt och alliansfritt, SAMT utvecklade sin industri och handel. En viktig pusselbit som ofta underskattats var en ny frihetlig och handelsvänlig grundlag 1809 i kombination med lång fred.
Allt detta har nu en generation ungdomar som inte upplevt krig på nära håll och i de flesta fall inte ens minns Vietnamkriget eller det kalla kriget, valt att kasta överbord. Några äldre farbröder tycks ha haft en plan redo för att upphäva Sveriges neutralitet och alliansfrihet när tillfälle gavs. Anslutningen till EU verkar här ha fungerat som en generalrepetition.
När amerikanska provokationer via dess Ukrainska proxy fått Ryssland att tröttna på det hela och de anföll Ukraina var det en enkel sak att väcka rysshatet till liv med en kraft som räckte för att förmå svenska politiker att utan eftertanke och analys kräva svensk anslutning till Nato. Att konflikten vaknade just i Ukraina, där just Poltava ligger, underlättade säkert att väcka till känslostorm hos vissa. Som om det inte räckte och för att förtydliga vilken främmande makt som beställt detta och som Sverige nu bestämt sig för att gynna framförhandlades det så kallade DCA-avtalet med USA.
Sveriges 60 år gamla kärnvapenmotstånd åkte ut i samma veva. Socialdemokraternas ledare, Magdalena Andersson har mycket oförsiktigt antytt att Sverige skulle välkomna och kanske bistå en attack på Ryssland med franska kärnvapen. Märkligt agerande av ledaren för det parti och regering som la ner svensk kärnkraft för att det ansågs för farligt.
En konsekvens av de senaste fem årens svenska politik är att politiker, myndigheter och media nu ser ryska spioner och påverkansoperationer vart än de tittar och även när de blundar. Denna hysteri kräver övervakning och hårdare tag för att inte övergå i full panik. De som kommer få betala priset för detta, genom att ge upp stora delar av sin frihet och sina rättigheter är svenska folket. Har ni tänkt på det, svenska folk, när ni i september går till vallokalen?
Jag tror att det svenska folket inte tänker överhuvudtaget i politiska banor . De är bundna vid sina skärmar där de tar del av lek , trams och reklam samt för stunden fotboll i Amerika . Mer seriöst är det inte för medborgaren , tyvärr .
Mvh Sjöström
En anledning till att en hel del länder upplåter mark för amerikanska baser är att USA har sagt att de ska skydda respektive land. Så, vad har hänt med detta skydd under irankriget? Jo, amerikanarna övergav sina baser och sket i utlovat skydd.
USA har alltid betett sig så och ändå tycks folk bli förvånade. USA handlar bara i sitt eget intresse. Skulle någon gå till attack mot Sverige kommer USA i första hand ställa sig frågan om det gynnar USA att försvara eller hjälpa Sverige.
Samma sak med Israel. Hur många gånger har ni sett Israel agera för att skydda kristna?
De enda konflikter som Sverige borde bry sig om, är våra nordiska grannar.
NATO är ju numera en angreppspakt. Det vill inte svenska folket acceptera.
Att lura en svensk måste vara det simplaste och enklaste i denna värld.
Att försöka få svensken att FÖRSTÅ att han blivit lurad, är det en omöjlighet?
(Ett uppdaterat Mark Twain citat)
Magdalena Anderssons (MA) refererade krigshetsretorik tror jag själv möjligen får ses i ljuset av Wallenberg-sfärens eskalerande vinster från en fortsatt konflikt Ryssland-Ukraina. Familjen Andersson blir underordnad sagda sfärs intressen genom den särskilda professur inom nationalekonomi, som Wallenberg förlänat MAs make. Men hennes uttalande är även ’motiverad'(?) gentemot S anslutningsansökan till Nato.
Skiljedomstolen i Haag betr. FNs havsrättskonvention har nu angett sin dom avseende Krim och kringliggande sund och havsområden. De tillhör Ryssland. Samma domstol fann också att Rysslands försvar av de områden, som 2014 hade folkomröstningar betr. tillhörighet till Ryssland, Krim, Donetsk och Lugansk, senare kompletterat med Cherson och Zaporozhy områdena 2022, inte strider mot folkrätten. Krighetsretoriken mot Ryssland borde därför ersättas med förhandlingsinviter om normalisering och handel.
Tyvärr binder den svenska regeringens dumdristiga gåvor och avtal om JASGripen ris på egen rygg och exponerar Sverige för svarsaktiviteter vid fortsatt konflikteskalering. Den svenska part som tjänar på detta är Wallenberg-sfären, och här ser jag en naiv underkastelse från även den nuvarande svenska regeringen till nackdel för det svenska medborgarkollektivet. Ryssofobin från 1709 tar visst aldrig slut.
Tack för den välformulerade texten den sitter fint och förklarar den svenska dumheten på ett enkelt och rättframt sätt .
Mvh Sjöström