Karriärismen förutsätter konkurrens. Jag är den förste att erkänna att konkurrens kan vara något utvecklande och gott. Men för den verklige karriäristen blir det viktigare att prestera karriär än att prestera ett gott arbete som leder till karriär. Därigenom riskerar, eller rent av tenderar, karriärismen att befordra undermåligt arbete.
Karriärismen har även som mål att lyfta fram och värdera en individ (individer) högre än andra individer. Denna värdering av rangordnandet i sig, ökar utrymmet för rövslickeri och översitteri. Samarbete missgynnas eftersom det vid samarbete blir svårare att definiera vilken individ som gjort något som bör premieras mer än övriga prestationer.