Enligt Reuters den 12 februari, planerar EU, möjligen Europeiska Centralbanken (ECB) en skimmingoperation. Enligt det memo Reuters läst litar ECB inte längre på att bankerna kan få pengar att rotera i det ekonomiska systemet så att de kommer till nytta där de behövs. Bankerna har ju ålagts nya strängare kaptialreservsregler. Därför vill politikerna själva (eller deras tjänstemän) sköta den ruljansen. Det framgår inte om det är enbart i de länder som har euro som valuta, eller om det gäller alla europeiska länder och medborgare. Danmark nämns dock som ett land vilket kan tänkas välkomna den nya ordningen.
Andra kommentatorer ser mer nyktert på meddelandet. Tanken är att ta 3% av Européernas pensionsfonder och alla andra tillgängliga sparpengar och spendera dem för att stimulera konsumismen. Uppdraget för dem som ska hantera pengarna är att göda Europas småföretag. Det kommer inte att bli frivilligt att lämna ifrån sig sina sparpengar till dessa fonder. Zerohedge.com kallar det för konfiskation.
I alla händelser tänker de kopiera Göran Perssons bravad när han räddade svensk ekonomi. Han konfiskerade år 1999 enligt Riksgäldskontoret 258 miljarder kr. av pensionärernas sparande. I valet 2002 berömde han sig av att ha genomfört denna ”räddning”. Var pengarna kom ifrån eller vilka som egentligen hade fått betala avslöjade varken han eller våra riksmedia.
Skulle EUs räddningspaket inkludera svenska pensionärer även denna gång vore det ett dråpslag. Kan man lita på Anders Borg (eller Magdalena Andersson för den delen), att de inte släpper våra pengar i Europas svarta hål? När Borg nu är beredd att åter beskatta pensionsfonderna är det förmodligen för att han inte vill hamna i ett sämre statsfinansiellt läge än sina europeiska kollegor.
EU-politikerna är inte ensamma. Kaliforniens guvernör godkände en liknande lag i september 2012 och Barack Obama tillkännagav den snarlika MyRA-planen i sitt State of the Union tal för bara en månad sedan. Socialismens krav på ekonomisk demokrati har inte ett dyft med demokrati att göra. Det är bara nyspråk för hela slanten!
Bra jobbat Mats. Nu har vi ju chansen att begära besked av politikerna om de i lönndom tänker stjäla ändå mer ur våra pensionsfonder. Detta är priset för de generösa jobbskatteavdragen som har verkat i fel ände av problemet våra höga produktionskostnader i näringslivet. Våra ungdomslöner är alldeles för höga på grund av allt för låga grundavdrag vid beskattning. Om grundavdragen hade höjts till
10 000 i månaden t.ex. för alla inklusive pensionärerna, då hade småföretag haft möjligheter att få lönekostnaderna täckta för de unga samtidigt som ungdomarna har fått känna tillfredsställelsen av att de gör skäl för lönen, och på så sätt tryggar arbetsgivarens fortsatta ekonomiska verksamhet till glädje för alla parter. Kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringarna skulle minska och köpkraften skulle öka för de som verkligen har uppdämda konsumtionsbehov inte minst våra låginkomstpensionärer som skulle få råd att ta hjälp med gräsklippning och andra enklare sysslor. Det skulle berika både ungdomar och pensionärer genom att fick tillfälle att prata med varandra och förstå varandra. En pensionär kan vara en mycket värdefull samtalspartner för unga människor och tvärs om. Plötsligt skulle dessa båda kategorier berika varandra på mer än ett sätt. Men det intresserar väl inte våra makthavare som kör med målsättningen splittra och härska. Att berika de högavlönade med jobbskatteavdrag och Rot och Rutavdrag har knappast minskat inkomstklyftorna i samhället utan har till stor del skapat en lyxkonsumtion som inneburit att de högavlönade bygger om kök och sanitetsutrymmen efter det senaste modet med hjälp av Rotavdraget vart femte år. Sedan åker de på utlandssemester helst till andra sidan jordklotet ett par gånger om året. Hur miljövänligt är det. Medan fattigpensionärerna aldrig kan få samma stöd till att reparera sina hus på grund av Rotavdragets konstruktion. De lågavlönade omsätter sina pengar i Sverige och betalar svensk moms, på det lilla de har råd att konsumera.
När jag hörde Göran Persson skryta med att hans regering hade sanerat Sveriges ekonomi i valrörelsen 2002, fick jag en ingivelse att ringa till Riksgäldskontoret och fråga var han tagit de 300 miljarder som hans regering påstått sig ha reducerat vår statsskuld med. Trehundra miljarder snyter man ju inte ur näsan bara sådär. Döm om min förvåning när jag på fem minuter fått mina farhågor besannade. En mycket trevlig dam talade utan omsvep om för mig att 258 miljarder tagits från våra pensionsfonder.
Lite smått chockad och märkt av mina tidigare erfarenheter från massmedias propaganda för det största kollektiva rånet på låginkomsttagarna i modern tid, 1990 års skattereform som Svennson på gatan inte ens fått en chans att känna till på grund av vår massmedias grindvakter till debattsidorna. Den debattartikel som jag skickade in till Nerikes Allehanda angående denna skattereform fick jag inte publicerad på debattsidan i min egen tidning. Dock fick jag indirekt svar genom att ledarskribenten, tillika debattredaktören Wredén, när han övertydligt i ledaren, utan att nämna mitt namn, förklarade att de som påstod det jag gjort i min opublicerade debattartikel, i princip var ute och cyklade. Efter ett och ett halvt år publicerades min debattartikel på ”Fria ord” med den fulaste bild de kunde hitta på mig, efter det att jag varit inne hos chefredaktören och utryckt min besvikelse, över att censuren de bedriver, undergräver förtroendet för deras påstådda liberala hemvist.
Det fanns inte en enda publicerad kritisk debattartikel avseende 1990 års skattereform i NA förrän det 1996 publicerades en artikel av en socialdemokrat som jag kunde skrivit under på. Hur många känner till att 1990 års skattereform genomdrevs av S och Fp utan protester från det borgerliga hållet. Resultatet blev att vår statsskuld mellan åren 1989 till 2004 ökade från 600 miljarder med c:a 800 miljarder kronor till runt 1 400 miljarder. De som skodde sig gruvligt var höginkomsttagarna.
Budskapet från LO:s skatteexpert Christer Persson var att skattereformen hade en låginkomstprofil.
Budskapet från vår PK-media var att svenska folket hade levt över sina tillgångar och behövde ta på sig tagelskjortan när borgerligheten kom till makten 1991.
I verkligheten hade skattesänkningarna till höginkomsttagarna blivit så stora att miljoninkomsttagaren skulle kunnat sänka sin inkomst före skatt med nästan hälften eller 480 000 kronor utan att förlora på grund av 1990 års skattereform. Halvmiljoninkomsten skulle kunna ha sänkts med 200 000 kr och en vanlig kommunalrådslön på den tiden 300 000 kronor skulle kunna ha sänkt med 100 000 kronor utan att de förlorat i förhållande till tiden före skattereformen. Det ruskiga var att höginkomsttagarna höjde sina inkomster som om ingenting hade hänt. Det är mycket som sker bakom kulisserna utan insyn för vårt hjärntvättade folk.
Hur många känner till att Nuteks utredning ”Statsbudgetens regionala fördelning” kom fram till att staten bara under år 1994 förlorat 151 miljarder i skatteintäkter jämfört med 1990.
Nutek har vidare konstaterat att budgetunderskottet 1994 till största delen berodde på skattesänkningar. Budgetunderskottet var således till största delen hemmagjort. En tvåbarnsfamilj i inlandet hade bara år 1994 fått 40 000 kronor mindre av skattesänkningarna jämfört med motsvarande storstadsfamilj.
Trots att stora delar av vårt budgetunderskott 1994 har orsakats av en enorm skattesänkning för de högavlönade storstadsborna, så är det enbart de lågavlönade och landsbygdsbefolkningen som skall betala kalaset. Hur kan en sådan gigantisk regional snedfördelning ske, utan att folket informeras? Vad har massmedia, toppolitiker, LO- och LRF-toppar sysslat med de fyra första åren på nittiotalet?
Var detta meningen eller hade EU-lobbyn och arvodena förblindat våra företrädare?
För att återgå till konfiskeringen våra pensionspengar de 258 miljarderna som du Mats skrev om så är de ett enastående bevis på hur kontrollerad massmedia är av den osynliga makten. Med mina erfarenheter från hur man dolt effekterna 1990 års skattereform så beslutade jag mig för att inte skriva om pensionsstölden för att få se hur länge det skulle dröja innan tjuvarna blev avslöjade.
Jag kan konstatera att ingen journalist kan ha haft telefonnumret till Riksgäldskontoret. Eller saknade de fantasi för att förstå vad som kunde ha hänt. Det kan man fundera på.
Stölden skedde 1999 och första gången jag såg en rad i tidningen om stölden av de 258 miljarderna var förra våren när två pensionerade civilekonomer lyckades få in en debattartikel i Nerikes Allehanda med samma uppgift som jag fått om beloppets storlek 11 år tidigare. Tro inte att ledarredaktionen kommenterade debattinläggets budskap. Tigandets konst är väl utvecklad i vårt samhälle. Om jag inte minns fel hade civilekonomerna fått artikeln refuserad av både DN och SvD.
Det tog således c:a 14 år innan sanningen som fanns tillgänglig på Riksgäldskontoret 1999 dök upp i massmedia. Var sitter den yttersta makten och hur lyckas man att tysta våra journalister? Hur länge dröjer det innan Sveriges radio och TV med ”Uppdrag granskning” i spetsen får tillstånd av den för mig osynliga makten att synliggöra vad som skett och hur stölden av våra pensionspengar skall betalas tillbaka.
Att kraftigt höja grundavdragen är naturligtvis en bra idé. I princip bör detta avdrag motsvara existensminimum, som nu börjar närma sig 10 000 kronor per månad. Att beskatta inkomster som man inte kan leva på är föga meningsfullt, som Gösta Bohman en gång försökte få sina borgerliga kamrater att inse, dock förgäves. Inte heller Anders Borg vill lyssna på det örat, så nu får vi tydligen hoppas på Magdalena Andersson.