NYT ledarskribent Bari Weiss tvingades säga upp sig när hon inte stämde in i hatkören. Hon publicerade ett uppmärksammat brev förra veckan, där hon beskrev åsiktskorridoren för dem som trodde att den inte fanns.
Idag har Anna Björklund, journalist på SR rapporterat att hon varit utsatt för liknande behandling. Hon beskriver i en artikel i GP, SR som en samling höns (min tolkning) som följer strömmen åt vilket håll som helst, bara det är något som verkar vara inne, modernt och poppis.
Det som är gemensamt för Weiss och Björklunds tidigare kolleger är att de är så pigga på att spy ur sig hat mot allt och alla som inte är villiga att följa pk-trenderna. Med sådan media kan man inte hoppas på att varken sanning eller seriös samhällsdebatt synliggörs.
Det är ju en födkrok säkrare än någon annan, för totalt hänsynslöst utplundrade ”skattepengar”. Vidrigt när man funderar lite över det. Och folket har inte en chans att vidtaga behövliga åtgärder:
Hej.
Har säkert sagt det förr men det är samma beteendemönster du kan se i vilket klassrum som helst från ung. åk 5 och uppåt.
Ett högljutt, störigt, kaxigt, och självsäkert arrogant poppisgäng, främst pentabrudar och liknande fjortisar med en eller två killar, oftast till både utseende och sätt minst pojkaktiga eller manliga av dessa, i släptåg. Följet skriker åt dig i kör och till stöd för ledaren som är kränkt, stött, ofelbar, prinsessa som minsann liksom bara /är/ rätt på alla sätt och därför skall ha sin vilja fram.
I samtliga fall är föräldrarna, särskilt mamman, likadan eller värre.
Jag har varit med om att en uppretad förälder ansett det vara en kränkning värd polisanmälan att dottern skickats ut från klassrummet till rektor då hon (dottern) störde lektionen på allehanda vis. Jag har varit med om att sådana tjejgäng försökt driva andra elever till självmord via ytterst sofistikerad och subtil social utstötning och förnedring.
Men inget slår reaktionen när dessa prinsessor ser ett ”Underkänt” i stor röd fetstil tvärs över förstasidan på en skrivning. (Jag har nämligen aldrig tillämpat det där med att elevens/studentens resultat skall vara anonyma.) då, i ett läge där deras manipulationsförmåga är intet värd tappar de fattningen totalt och kan göra allt från att drabbas av (felkad) hysteri till lika fejkad svimning till raseri och våld (kastade saxar är rätt farliga…). Du kan vara ledarhäxa hur mycket du vill i fjortisgruppen poppistjejer – kan du inte dina oregelbundna verb så kan du dem inte, punkt slut.
Och så får man bråka med både sin chef och föräldrarna för att man gör orosanmälan och vill göra polisanmälan (som sagt, kastade saxar, ibland även stolar).
Dessa flickebarn siktar uteslutande mot en karriär inom ”media nånting” och som vi sett sedan nittiotalets början så har de lyckats.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Jag tycker att ordet flockmentalitet passar bra på detta beteende att inte våga ha egna åsikter utan bara att följa John för att inte sticka ut hakan.
Det är värre än så. De är som vakthundar som styr flocken dit de vill ha dem för tillfället.
Och vilka är vakthundarna, om inte den intelligentia som genom sin tystnad eller sitt maktlojala agerande numera fungerar som demokratins värsta dödgrävare? Som sagt, låt oss skjuta på rätt pianister!
För att belysa någorlunda objektivt ”dramat” runt Bari Weiss länkar jag detta. Hatet ”mot” är representativ i dessa medialandskap oavsett hur den framställs som den ”goda” eller ”onda”. Det finns ingen oberoende journalistik på den nivån, alla har sin agenda och de får betalt för detta.
https://thegrayzone.com/2020/07/15/bari-weiss-cancel-culture-israel/
Den artikeln visar väl på att Weiss var utsatt förtal för sitt starkt konservativa ställningstagande. Att hon valt samma sida som Ayan Hirsi Ali mot islam anser jag hedrar henne.
Alla som utmanar dagens perversa koncensus är värda att hedra, det är sant och visst. Du själv till exempel, men också mindre skrivkunniga själar med sitt sunda s k bondförstånd någorlunda i behåll. Säkerligen t o m rätt många som eliterna föraktfullt skulle kalla obildbara, t ex de förment okunniga normalväljarnas symbolfigur, Nisse i Hökarängen.
Jo, världen är full av förståndiga människor som känner sig ensamma om sina tankar och åsikter. Därför blir de bortdribblade av de som i media kan framställa sig som det normativa.