Att jag skriver så ofta om frihet är för att det är där mina politiska funderingar börjar, med friheten. I min tankevärld, sedan späd ålder, är individens frihet måttet på ett gott samhälle. När samhället ska organiseras är det alltså där man ska börja, med att alla individer är fria. Utan frihet blir allt annat mindre värt.
Sedan bygger man samhället därifrån och får då bli som det blir. Har man hela tiden individens frihet för ögonen, alla individers frihet, och skapar minsta möjliga inskränkning i den då blir det bra. Eller åtminstone så bra som det alls är möjligt.
Om man börjar i någon annan ände, med att söka en samhällsfilosofi som man tror kan passa, eller med vilken byråkrati och vilka lagar man ska ha, då blir det för stort, för stelt och garanterat inte fritt eller frihetligt.
Ingen av dagens demokratier, vare sig i väst eller i så kallade utvecklingsländer, kommer i närheten av det tankegodset, den strävan, att sätta friheten främst. Tvärtom söker de alla inskränka all frihet så fort och så mycket de bara kan. Folket ska vara avväpnat, utan ägodelar, utan privat konversation, utan privat kapital, utan sanning, utan plattform.
Jag trodde en gång att demokrati var ett säkert sätt att undvika revolutioner, inbördeskrig och liknande. Men ack, demokrati verkar i bästa fall endast fördröja kriget en aning.
Efteråt när det lugnat sig kommer friheten att fästas på papper, igen. Men endast där. I verkligheten kommer inte friheten bli bättre eller större nästa gång heller. Den kommer begränsas av nya ”nödvändiga” påhitt.
Vi närmar oss den dag då jag skrivit färdigt, på Frihetsportalen, om Frihet. Det har vari en upplysande övning för mig själv, men det har inte förändrat något i nästa kvarter och inte ens i det jag själv bor. Att tro något annat vore självbedrägeri. På ett eller annat vis kommer jag dock vara tillgänglig för frihetskampen till den dag jag dör.
Många som påstår sig vara för frihet är de första på barrikaderna som vill förbjuda den! Vi ser ju hur Bryssel säger sig ”värna” friheten genom censur, hot, sanktioner mot medlemsländer typ Ungern, Slovakien m m och det är solklart att det är Bryssels version av ”frihet” som ska gälla? Din frihet mitt fängelse…
Det är en taktik. Vill du förbjuda något, börja med att tala om att försvara det.
Pingback: På spaning efter frihet | ulsansblogg
”Jag trodde en gång att demokrati var ett säkert sätt att undvika revolutioner, inbördeskrig och liknande. Men ack, demokrati verkar i bästa fall endast fördröja kriget en aning.”
Folk pratar om demokrati, men fråga folk vad de menar med demokrati? Jag tror de flesta kommer stå helt svarslösa. Att vart fjärde år få rösta på ett antal korkade politiska partier är inte demokrati. Bara att det finns en gräns på 4 % som måste passeras, vad är det för demokrati?
Vilka är det som startar krig? Jo, de korkade människor som folk har röstat på.
Riktig demokrati är när alla får vara med och rösta i alla frågor. Någon sådan demokrati existerar inte i dagens värld. Resultatet blir en samling korkade människor som förstör allt de kommer över.
I London är folket på benen och protesterar mot Starmers regim! Folk är trötta på invandringen, censuren och den brittiska makteliten. På TV4 påstod man att ca 150.000 var ute men verkligheten visar att ca 3 miljoner var ute bara i London och protesterade mot maktmissbruket. Britterna är med rätta trötta på vanstyret och frågan är när man i Sverige gör samma sak som i GB och Frankrike med massprotester?