Vapenpolitik

Jag får ibland frågor från väljare som undrar vad KLP är för stolligt parti som vill ha fundamentalt annorlunda vapenlagar. Förstår vi inte att vapen dödar människor? Att svara att det är människor som dödar människor räcker inte, så här kommer en lite längre utläggning.

Som jag förstått statistik från USA så räcker det med att 10% av befolkningen är lagligt beväpnad för självförsvar för att det ska vara tillräckligt avskräckande för brottslingarna så att det avspeglas i sjunkande brottsstatistik. Buset värderar alltså risken att själv bli beskjuten som för stor.

Att det verkligen fungerar på det viset kan kräva en förklaring om det ansvar och tänkande som följer av friheten att äga ett lagligt vapen och ha rätten att använda det i försvar av liv, hälsa och egendom. Inte ens i de mest vapentäta samhällena i USA är det vanligt att över hälften av medborgarna är beväpnade. De obeväpnade drar nytta av de beväpnades avskräckande effekt på brottslingarna, utan att själva behöva hantera alla konsekvenser av vapeninnehav.

Innan man skaffar ett lagligt vapen med syftet självförsvar måste man tänka igenom bland annat följande. Är jag beredd att använda mitt vapen för att döda en annan människa, med första skottet?

Nej, det handlar inte om att gå ut och skjuta på folk man ogillar. Det handlar om ifall man är beredd på att leva med konsekvenserna av ett sådant beslut, om man en dag tvingas fatta det. I vilken situation kan jag tänka mig att avlossa ett sådant skott? Är svaret aldrig, ska man inte köpa ett vapen. Räkna med att varje avlossat skott i offentlig miljö måste kunna försvaras i domstol. Är du beredd på det? Är du beredd att hellre ge upp ditt vapen än att skjuta på en annan människa, då ska du inte ha ett vapen. För då kommer sannolikt ditt vapen att användas mot dig och kanske andra.

Vidare måste man fråga sig själv, är jag beredd att axla ansvaret att i alla lägen förvara vapnet så att det inte kommer i obehöriga händer? Total uppsikt i alla lägen är inte möjlig, så var förvaras vapnet då? Den som känner att den för säkerhets skull alltid vill vara beväpnad får därmed räkna med att inte besöka badhus eller bada på offentliga bad, inte flyga, inte gå på konsert. Eller så väljer man att låsa in sitt vapen hemma och endast ha det tillgängligt när man är hemma.

Men även om man vill vara beväpnad för säkerhets skull måste man inse att det finns vissa beteenden och situationer man bör undvika. Exempelvis bör man undvika att reta upp folk. Dels kan ju den man retar vara beväpnad och dessutom ha dålig självbehärskning. Du kan bli måltavla. Är personen obeväpnad, men inte inser att du är det och personen blir aggressiv kanske du luras att i onödan bruka vapnet i självförsvar. Alltså bör ett lagligt beväpnat samhälle bli hövligare.

Man måste ställa sig dessa frågor om yttersta konsekvenser innan man skaffar ett vapen. Man kan inte skaffa ett på prov och se hur det går. När man förstått konsekvenserna inser man hur lite man ska använda sitt vapen, helst inte alls.

I både Sverige och USA är det de illegala vapnen som används för våldsbrott. De lagligt ägda används i sällsynta fall, men så sällan att det är rimligt att argumentera för att möjligheten att lagligt äga vapen. Lagliga vapenägare brukar i undersökningar vara mer laglydiga än poliser.

Skulle jag själv skaffa ett självförsvarsvapen om det var lagligt? Kanske. I så fall inte primärt för att jag tror att jag behöver det. Jag skulle i så fall troligen skaffa ett vapen som är kul att skjuta med på skjutbanan och samtidigt fungerar bra till självförsvar. Att träna med sitt vapen är ju också en viktig del i ansvaret, så att man kan hantera det säkert både när skott inte ska avslossas och när det ska avlossas. Jag har svårt att tänka mig att dagligdags gå omkring beväpnad.

Hur nödvändigt är det med en förändrad lagstiftning om vapen och självförsvar? Som det är idag klarar inte polisen av att stoppa vare sig kriminellas skjutningar mot varandra eller de allt vanligare våldsamma överfallen på vanligt folk.

Ett recept mot brott skulle kunna vara fler poliser och mer övervakning. Men det kan aldrig bli förebyggande på samma sätt som om brottslingarna vet att de riskerar möta beväpnade civilister. Ett sådant polisssamhälle skulle ändå alltid tvingas döma tillfångatagna brottslingar i efterhand, efter genomförda brott som blivit lösta efter spaning och utredning.

Ett annat sätt är alltså att höja riskerna för brottslingen redan vid brottets genomförande. Då är risken mindre att ett brott påbörjas och samhället behöver inte heller lägga lika mycket resurser på något som kanske aldrig löses, men för alltid lämnar ett okvittat brottsoffer efter sig.

Dagens vapenpolitik och brottsbekämpning kan liknas med hur det vore att söka stoppa utomäktenskapliga förbindelser genom att endast överaka gifta människor. Visst skulle man få fast en och annan vänstrande gift person. Men alla ogifta som har sexuella relationer med andra går helt under radarn. Så är det med dagens vapensituation, de kriminella har bättre tillgång till vapen än de skötsamma. För staten kan endast ingripa i efterhand mot de kriminella, men de skötsamma stoppar man i förväg, i preventivt syfte

Till slut återstår frågan att besvara, om man vill leva i ett land där myndiga medborgare rår sig själva och hjälper varandra att upprätthålla den ordning de gemensamt önskar, eller om man ska överlåta sin myndighet till så kallade myndigheter att i medborgarnas ställe skapa det samhälle myndigheten anser medborgarna kan hålla till godo med.

Här är ett exempel på hur olika det kan se ut där vapenägande är lagligt och där det inte är det. Det kan finnas andra förklaringar än själva legaliteten i ägandet. Men åtminstone i detta fall verkar det inte vara de i Sverige vanligen åberopade socioekonomiska faktorerna.

Det här inlägget postades i Äganderätt, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Vapenpolitik

  1. Jan Andersson skriver:

    Det går att skjuta med grovsalt från hagelbössa. Jag vet hur det känns att bli träffad: det gör fullständigt vansinnigt ont i högst en minut, sedan känns ingenting alls. Men under den minuten flyr man för livet eftersom man är övertygad om att man är skjuten med skarp ammunition. Men när man kommer hem och drar ned byxorna finner man bara ett dussin eldröda prickar i skinnet, och som är borta helt efter tre dagar. I mitt fall var det ett vådaskott, jag stod för nära och fick bara ett par-tre röda prickar genom jeansen men glömmer det aldrig!

  2. Rikard skriver:

    Hej.

    Den som aldrig varit en slåss-eller-dö-situation har extremt svårt, till omöjligt, att förstå den. Särskilt i ett samhälle som betraktar en sådan situation som orealistisk och där ansvaret fördelas så att den som försvarar sig mot en brottsling också den är en brottsling.

    Därför går inte svenskar att nå med fakta vad gäller vapen, självförsvar, vem skjuter vem när och var och hur ofta och så vidare.

    Svensken är genomindoktrinerad och tror fullt och fast på den propaganda som alla media, särskilt populärmedia (serier, filmer, spel med mera) pumpat ut sedan sextiotalet: vapen i privat ägo är ondska, leder till brott och den som förordar privata vapen är moraliskt degenerad på alla sätt och dessutom rasist.

    Jag har försökt diskutera sådant här i så många år, även med svenska bekanta som gjort värnplikt, vaktprov och liknande. Även de anser att vi bör ha ”strängare vapenlagar”, och att det inte är någon rätt att skydda sig och sin egendom med våld. De tror på riktigt att man med ord, eller hot om polis och fängelse, kan stoppa angripare. De tror verkligen att de sociala insatser man gjort och den kriminalpolitik vi haft sedan sextiotalet har varit och är framgångsrik.

    När man visar data underkänner de källan, och hur dessa data tagits fram. När de själva får nämna en källa de skulle lita på, och man använder data från denna säger de: ”Jamen det där måste ju vara fel, annars skulle dom ju göra något åt det. Om det är sådär, så skulle man ju hört om det på TV.”

    Det är som att försöka övertyga en hällhörad om att det finns mer kunskap än vad skriften säger. Helt omöjligt. Så hårt sitter indoktrineringen att folk håller kvar vid detta även när de eller deras barn blivit offer. De rationaliserar enligt samma mönster som kallas ”beaten wife syndrome”.

    Din text är en mycket bra genomgång, försök få den ’pubbad’ (men var beredd på att bli kallad ’Hitler’ och liknande).

    Själv brukar jag numera inte bry mig om att försöka diskutera dylikt på annat än motståndarens nivå. Varför anstränga sig i onödan? Jag frågar helt enkelt: ”Om din partner blir överfallen, och du bevittnar detta, och angriparna börjar våldföra sig på din partner – skulle du hellre skjuta dem eller stå och se på?”

    De sätter i alla fall igång diskussionen, om man säger så. De fattar dock inte att det inte bara är en tankelek, utan verklighet.

    Tips: passa på att söka rätt på ritningar på enklare eldvapen, t ex brittiska Sten, och ladda ner dem. Många modeller från mitten av nittonhundratalet kan tillverkas i en mekanisk verkstad, så även ammunition. Enligt obekräftade uppgifter har alla stora sökmotorer börjat censurera sådana sökningar inifrån EU.

    Kolla gärna ”slamfire gun”. Moderna armborst kan med fördel användas – de är inte svårare att skjuta prick med än ett gevär. Glöm dock inte att öva minst en timme i veckan. Det gäller alla vapen. Du kommer inte att stå och skjuta i en timme: i att öva ingår vapenvård och säkerhet. Öva sitt prickskytte kan man göra med luftgevär, så minimerar man risken för vådaskott och får ner kostnaden dessutom.

    Det går att hitta en hel del bra genomgångar via nätet, för ”home invasion defence”.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Göran skriver:

      Klokt råd att träna en timme i veckan. Kan man inte träffa, då är ett vapen värdelöst och kan i stället ett hot mot en själv. Tänk även på att brottslingar inte övar, så med övning har man ett väldigt övertag.

    • Mats Jangdal skriver:

      Det är en dyster bild av svenskens allmänbildning och nyhetsupptag du förmedlar, men troligen ganska riktig.

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Det kan för all del ha med urvalet att göra: akademiker, främst från skola och högre utbildning, inom humaniora och samhällsvetenskap.

        Det förtjänar definitivt att påpekas.

        Dessa använder oftast sin makt över språket till att domptera arbetare: ”Jaha, du vill ha ett gevär för skydda dig? Sickna Rambo-fasoner. Du har sett för mycket Hollywoodfilmer. Vet du inte att våldsamt beteende reproducerar och konstruerar en atavistisk kulturmiljö där arbiträra normer blir rådande?” Den som till vardags kör hjullastare är sällan påläst inom intertextualitet, narrativ diskursteori och annat sådant – och varför i H*lvete skulle han vara det?

        Akademikern gör så som ovan, då akademikerna varken kan eller törs bemöta detta: ”Läste du om den där dj*veln i Orsa, som körde ihjäl en fjortonårig flicka? Ett års fängelse fick han, det är vad hon var värd! Och han har kört skrotbilar påtänd och full, utan körkort, i över tio år! Han skulle ju suttit inne för länge sen – nej, ta ut aset i skogen och skjut honom!”

        Akademikern kan inte argumentera emot den logisk moral som döljer sig i folkligt språk, varför akademikern tar till sin tillflykt bakom semantikens och sofisteriets kjolar.

        Det borde egentligen inte vara tillåtet att studera eller verka inom humaniora om man först inte avverkat en fem-tio år av kroppsarbete eller motsvarande.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare
        PS 99 av 100 invandrare, alla ursprung, instämmer med arbetaren. Även invandrade akademiker. Om de bådar gott eller ej törs jag inte sia om. DS

        PPS Görans inlägg är mycket viktigt: att träna vänjer hjärnan vid att kunna välja alternativet att agera vid en kris. Tränar man inte har den bara flykt eller att agera i panik som alternativ. Kan man dessutom träna insats i grupp är mycket vunnet. Den som kontrollerar slagfältet och behåller initiativet vinner varje konflikt. DS

  3. Bengt Holmgren skriver:

    Siffrorna i tabellen förbryllar. Jag antar att ”Homicide per 100k” är mord per 100.000 invånare. Siffran för Chikago verkar fel. Eller har jag missförstått något?

    • Mats Jangdal skriver:

      Det har du rätt i Bengt! Borde vara 67 mord per 100k innevånare. Nästan dubbelt så många som tabellen visar.

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Väl resonerat och lättbegripligt Mats. Vad som förundrar mig är att svenska folket accepterar det socialistiska jämlikhetssnacket som endast är en ren vulgaritet. Det finns inget ”jämlikt” mellan medborgarna och kommer aldrig att finns hur mycket allemansrätt patrasket än predikar, för av vilken anledning behöver vi socialisterna som är ett huvud högre än alla oss andra och som tror att de skall ha bättre rätt till liv och egendom till av skattebetalarna betalda personliga livvakter?
    En sådan som Löfven skulle aldrig komma på iden att svara eller antasta någon som provocerar honom utan den gängse livvakten om minst tre person.
    I socialisternas avsikter är det endast ”makten” som räknas och för det behöver de ett våldsmonopol och snacket om att skydda befolkningen är ren lögn, vem skyddar de folket mot? Socialisterna skyddar sig själva mot folket och inget annat. Varför försöker annars socialisterna i Amerika att avväpna folket, redan Japanerna insåg det hopplösa i att invadera en nation med en stor del av befolkningen som var beväpnad.
    Gör socialisterna mer lika oss andra slopa deras sätt att utplundra befolkningen och tvinga svenska folket att lära sig att skydda sina liv och sin egendom.

  5. Göran skriver:

    Jag måste säga att jag har fått vänner att helt ändra åsikt i vapenfrågan. Det första vapenmotståndarna burkar säga är: ”Skulle mina grannar få ha vapen. Aldrig.”

    På det svarar jag alltid: ”Har så dålig relation med dina grannar att du tror att de vill mörda dig?”

    Svaret brukar bli: ”Nej.”

    Jag brukar sedan fylla på med att det kanske skulle kännas tryggt om grannarna hade vapen och kunde komma till undsättning om hjälp skulle behövas. Det brukar på det bli något litet: ”Nja”

    Sedan är tankeprocessen igång. De flesta brukar inse att de kanske behöver ett vapen att skydda sig med eller hela familjen, för de vet att de inte kan göra det med nävarna.

    Att ha vapen innebär inte att man springer omkring på stan med dem. I första hand är det i hemmet man ska kunna försvara sig med precis så mycket våld som behövs.

    Ska man ha vapen på stan, då borde det nog krävas att man kan hantera vapnet och godkännande att få bära vapen på stan skulle kunna utfärdas av sportskytteklubbar, där man över på fältliknande förhållanden. En examen av något slag kan videofilmas, så man kan se att godkännandet har skett enligt reglemente. Sedan så ska upprepad övning krävas.

    Om jag själv bar vapen skulle jag anse att det vore en väldigt ansvarsfull uppgift. Det vore inte kul om jag skulle behöva använda vapnet och sedan är sådan nolla på att hantera det att jag träffar någon oskyldig individ än antagonisten. Mitt mål i att hantera vapnet skulle jag sätta långt över polisens förmåga att hantera ett vapen.

  6. Lars Mellblom skriver:

    Undertecknad är helt för legalisering av vapen för personligt självförsvar. Men det räcker inte, utan måste kombineras med stand-your-ground-lagstiftning. I annat fall kommer agendadrivna åklagare, nämndemän och domare att avsiktligt misstolka lagen.

    • Mats Jangdal skriver:

      Jo, det är flera lagar och regler som behöver ändras för detta. Det gäller inte minst regler kring skjutbanor, de håller ju på att försvinna nu.

  7. Samuel af Ugglas skriver:

    Vapen och politik har aldrig varit en lycklig kombination, Stalin, socialisten Hitler eller Mao för att nämna de värsta människoslaktarna.
    Den enskilde medborgarens rätt till LIV och EGENDOM har en naturlig förklaring.

Kommentarer är stängda.