Kvinnorna har de senaste 50 åren fått allt de önskat och mer därtill. De dominerar i skolan och på högre utbildning, även så i offentlig sektor. De har fått rätt till allt och vetorätt om sex och barn. Ja, för sex har de till och med fått förlängd ångervecka. Men det räcker inte, de itutas och vill påfallande ofta vara offer.
Men något har de tappat, sin coolness. När kvinnor för 50 år sedan kunde avfärda blickar, skvaller och även nakenbilder på sig själva med uppmaningar att det ska du skita i eller jag gör som jag själv vill, så gör de inte det idag. Kanske inte ens kan eller vågar. Varför det?
Jag spekulerar nu om flera anledningar, kanske samverkande. Amerikansk sexualpuritanism var frånvarande i våra liv för 50 år sedan. Med internet och i synnerhet internet på mobiltelefonen har många invaderats av denna hycklande moralsyn. Det verkar dessutom främst vara kvinnorna som intresserar sig för den och då blir de också dess fångar.
Kanske har sjukdomar spelat in. Då främst Aids, men även könssjukdomar och Covid. Men det borde ha varit endast temporärt. Möjligen blev det så att tidigare generationers cool inte överfördes till yngre kvinnor när rädsla för kontaktsjukdomar grasserade.
Kanske förlorade kvinnorna födda på 40- och 50-talen sin coola sexattityd när de åldrades, och det sammanföll med perioder av kontaktsmitta. Kanske. MeToo, säger någon. Men det cool som förlorats är mycket större än så.
Jag har det senaste decenniet förundrats över en växande oro i samhället för pedofili och pedofiler. Fortfarande kan jag inte se att pedofili rimligen skulle vara särskilt utbrett, två undantag. Det ena är att muslimer får gifta sig med närapå hur unga flickor som helst och att i USA, detta hycklarnas land, är sex förbjudet innan 18-årsdagen. Dessförinnan kallas det enligt lag alltid för våldtäkt och jämförs ofta med pedofili. Det senare känns helt främmande för oss och det kan bli förvirrande när man möter det på nätet.
Ytterligare en amerikansk influens förtjänar att nämnas och undersökas. Önskan att bli känd, att vara någon, ett namn. Många flickor och kvinnor har sedan generationer ett visst beroende av smicker, gärna för sin skönhet. Det får dem att känna sig sedda och betydelsefulla. Med sociala medier har detta förstärkts till det rent olämpliga.
Visst finns det kvinnor som inte faller i dessa fällor, men allt för sällan behåller de sin cool och uppmanar världen att bry sig om sitt. Istället antar de ofta en desperat militant attityd som även den är ett tecken på förlorad cool.
Kvinnor är i stor majoritet oroade för klimatet. Samtidigt saknar de flesta naturvetenskaplig utbildning som gör att de skulle kunna utvärdera hotet och påståenden där om. Utan egen kunskap, utlämnade åt sin egen och medsystrarnas livliga fantasi blir de lätta offer för klimatbedragare.
Kvinnor är konservativa på ett annat sätt än män. När männen har insett att demokratierna inte fungerar som utlovat med frihet och rättigheter, blir kvinnorna oroliga att förändringar i demokratin ska ge en konservativ värld som förstör välfärden. Så de gör hätska utfall mot män som de uppfattar som en fara för den egna bekvämligheten.
Annorlunda uttryckt, kvinnorna har gett upp sin individualism, personlighet, unika själv. Som exempel kan nämnas några kvinnor som inte skämdes för att vara sig själva. Birgit Nilsson, Gun Hellsvik, Anita Ekberg, Birgitta Dahl, Annalisa Ericson mfl. De var alla födda innan den självutplånande likriktningen drabbade feminismen.
En värld med kvinnor utan cool är en tråkig värld.
