Lars Danielsson talar ut på SvD:s Brännpunktsida. Genom att dementera en ickeförbindelse med en nära medarbetare, vilket det ryktats om, så försöker han ge sken av att hela frågan är utagerad.
Bland annat skriver han: ”Vad gjorde jag då under detta första dygn? Även om det inte har någon egentlig betydelse för slutsatserna av hur flodvågen hanterades inser jag att frågan fått sitt eget liv och att den kräver ett svar.”
Han svarar att han var hemma med sin familj, men var på Rosenbad under både förmiddagen och eftermiddagen, samt talade med Göran Persson. Han minns att han talade med Hans Dahlgren. Men eftersom det blev lite mycket sedan, kanske han minns fel konstaterar han. Helgardering alltså.
Tvärsäkert konstaterar han: ”Vad jag också hela tiden har konstaterat är att oklarheten kring dessa samtal inte påverkade hur regeringskansliet agerade i inledningsskedet. Jag har inte heller sett att någon annan har hävdat detta.”
Nähä, så alla de drabbade svenskar som ringde direkt från Thailand och förklarade läget, de nonchalerades fullständigt? Med Danielssons påstående verkar det dessutom som om det var rutin, inskrivet i reglementet, på UD och i Rosenbad att ignorera fakta som riskerade att bryta julslummern.
Danielsson skriver också: ”Hade jag vetat det jag idag vet, hade jag säkert agerat annorlunda under annandagen.”
En bekant ringde mig på eftermiddagen den dagen i något annat ärende och frågade om jag hört talas om tsunamin i Asien. Det hade jag inte, för jag hade inte kollat några nyheter. Han berättade att det varit en jordbävning till havs och det resulterat i en tsunami i Thailand och Indonesien, flera hundra döda befarades.
Jag svarade omedelbart att det räcker inte. En tsunami av den storleken i de tättbefolkade områdena kommer att kräva tiotusentals dödsoffer eller mer. Det var jag säker på direkt. Hur kunde jag vara det? Bara vanliga skolkunskaper från 60- eller 70-talet. Om jag, som inte alls var bäst i skolan kunde komma ihåg och omedelbart förstå konsekvenserna av en tsunami, varför ska vi då acceptera att det på hela UD och i hela Rosenbad och på hela Räddningsverket med flera statliga organ inte fanns en enda person med sådan insikt och kraft att väcka de ansvariga beslutsfattarna?
Svaret måste bli att det ska vi inte. Ansvaret för att beslutsfattarna gjort sig otillgängliga och oemottagliga för information som vanliga medborgare kan förstå och inse konsekvenserna av, ligger hos beslutsfattarna själva. Därför ska de ta sitt ansvar och avgå!
Oavsett om Danielssons bristande kompetens låg i att han inte insåg vad en tsunami är, eller att han inte förstod vad hans medarbetare sade till honom, eller att han skapat en sådan kultur på arbetsplatsen att man inte vågade störa honom, eller om han brast i insikten att det var nödvändigt att säkerställa att korrekt och relevant information gick fram till Dahlgren, Freivalds och Persson, alla tre, så var det hans ansvar att besitta den kompetensen. Den kompetensen saknade han uppenbarligen. Därför ska han avgå!
Hans chef, statsminister Göran Persson, fortsätter att förlita sig på sin närmaste medarbetare som visat sig ha avgörande brister i sin kompetens. Persson försöker släta över, dölja och vilseleda allmänheten och dem som granskar ärendet. Detta vittnar om Perssons inkompetens och opålitlighet som statsminister. Därför ska han avgå!