Alkohol och demokratin

Det är sant att alla våra tidiga folkrörelser, om det så är idrottsföreningar, politiska partier eller frikyrkor, hade nykterhet på sitt program. Men det var inte därför att nykterhet var det övergripande målet för verksamheten. Skälet var att nykterhet var en förutsättning för att uppnå och kunna försvara de nya friheter som det demokratiska samhället skulle kunna erbjuda. Betänk det.

De här människorna som startade våra folkrörelser var besjälade av tanken om frihet och ansvar för de enskilda människorna av vanligt slag. Det var frihet som var det övergripande målet. När man försöker göra förbud mot alkohol och förbud mot allt möjligt till övergripande mål har man missbrukat en urkund. Man har destillerat fram fel slutsats ur urkunderna. Missbruket av det destillatet, historieförfalskningen och missbruket av destillatet av idéer är värre än missbruket av de destillat som kallas för alkohol. Det är farligare för både hälsa, individ och samhälle.
Häri ligger kanske också en del av förklaringen till det minskade intresset för politik och det ökade politikerföraktet. Att politikerna i överdrivet nit och välvilja har övertagit människornas enskilda ansvar för sina dryckesvanor och tagit ifrån dem ansvar och frihet för något som i och för sig är gott som tanke, men exekverat som förbud naturligtvis inte befrämjar friheten. Det vill folk inte veta av. Så enkelt kan det vara. Sådana lagar och sådana politiker vill folk inte ha.
Nykterhet är bra som princip för att uppnå och försvara sin frihet. Men tvång och förbud kan aldrig vara rätt medicin för att uppnå frihet och ansvar.
Nykterhet är bra som princip för att man ska hålla tankarna klara när man bygger ett samhälle. Men man kan aldrig lagstifta mot onykterhet och tro att man därigenom slipper ansvaret att försöka bygga ett samhälle där ingen vill berusa sig för att kunna uthärda samhällets baksidor.

This entry was posted in Frihet, äldre text and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.