I SvD skriver ledarsidan om LO:s och SAP:s klasskamp mot medelklassen. På andra sidor i tidningen kan vi läsa att polisen vill ha större resurser. Samtidigt pågår debatten om polisen är slö eller underfinansierad. På insändarsidorna kan vi se att medborgarna vill ha bättre skydd och snabbare utredningar i brott som berör dem. Justitieministern vill ha ökad övervakning av allt och alla. Infrastrukturministern vill särskilt noga övervaka trafiken och beivra fiktiva brott utan brottsoffer.
Nu är snart de 700 trafikövervakningskamerorna på plats. NTF och alla andra trafikorganisationer har fullständigt snöat in på hastigheten som det enda måttet på säker trafik. De har dessvärre dessutom fel. Vilket visats i rapporter från andra länder. Ingen tycks protestera.
För snart ett år sedan rapporterade tidningen Trailer som enda rikstidning att vägverket misstror polisens rapportering om allvarligt skadade i trafiken. Polisens siffror är orimligt höga, vilket leder till felaktiga prioriteringar hos såväl myndigheten som bland politiker. Att den felaktiga rapporteringen sammanfaller i tid med och har fortgått allt sedan nollvisionens införande har ingen rapportör eller debattör tagit upp, varför?
Jag håller med ledarskribenten. Det pågår bland socialdemokrater och har i decennier pågått en kamp mot folket. Men det är inte bara en kamp mot medelklassen. Det är ett totalkrig mot medborgarnas friheter och rättigheter. Genom att göra oss dels osäkra i vardagen och dels beroende av allmosor, initiativ och åtgärder från ?partiet? ska vi förslavas in i märgen, oavsett samhällsklass. Bortsett från nomenklaturan då.
Lägg till detta alla märkligheter kring växthuseffekten, oljeanvändning och bilism, där mycket är tro och dogm. Med kyotoavtalet som tillhygge ska det politiska inflytandet över vardagen ökas avsevärt och friheten minskas i motsvarande grad.
Kjell-Olov Feldt kommer i dagarna ut med en bok där han beskriver hur sossarna framför allt på 70-talet klienteliserade medborgarna. Det rätta ordet är omyndigförklarade.
En viktig orsak till att allt detta kan fortgå är Stockholms snabba tillväxt och socialismens avsky för enskilt ägande. Människor som inte äger sin bostad och marken där den står, inte äger marken de går på, inte äger energin de använder inte äger maten och så vidare, de blir osäkra. Dessa människor blir lätta offer för den makt som bestämmer villkoren för deras vardag. I Sverige är den makten staten, socialdemokratin och dess byråkrati.
Gör uppror svenska folk, mot detta förtryck!