Stefan Jonsson och Elena Namli, båda professorer, skriver på DN debatt att SD i princip borde olagligförklaras med stöd av FNs deklaration om mänskliga rättigheter!
De skriver: Mänskliga rättigheter är det löfte som en demokratisk majoritet ger minoriteter, liksom enskilda individer, genom att undanta dem från andra slags preferenser som majoriteten i en demokrati kan genomdriva.
Detta är en mycket märklig definition, med oönskade konsekvenser, som de inte verkar medvetena om. Det mest uppenbara är att majoritetsbeslut framstår som en oförutsägbar och opålitlig metod för beslut, riktigt dålig. Det andra är att vad som är att betrakta som mänskliga rättigheter när som helst kan ändras av majoritetens nycker och infall.
Det är förvisso så det ser ut i Sverige, men det är för den skull inte självklart av godo. Det är märkligt att en professor i etik, Namli, inte inser detta. Den ursprungliga politiska måttstocken för mänskliga rättigheter finns i den amerikanska oavhängighetsförklaringen.
We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness – That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness.
Av denna framgår att de mänskliga rättigheterna är en del av naturrätten. Det är så man bör tolka uttrycket self-evident. Det vore ytterst märkligt om en naturlig självklar antropogen rätt tillkommande varje individ i egenskap av människa skulle kunna ändras av en politisk majoritet.
I en annan debatt, som inte rör rasism eller etnisk diskriminering, är det värt att notera att det filosofiska original Thomas Jefferson utgick ifrån när han skrev Life, Liberty and the pursuit of Happiness, är John Lockes bestämning av life, liberty and property som de grundläggande mänskliga rättigheterna vilka staten (vilken den än är eller hur den än erhållit sitt mandat) inte får ändra på. Med property menas här det som på svenska kallas både egendom och äganderätt, med ty följande oinskränkt förfoganderätt.
Äganderätten är väsentligen avskaffad i Sverige. Friheten är starkt begränsad och rätten till liv i vissa delar ifrågasatt. Att förorda kriminalisering av ett riksdagsparti för att de vill ha en öppen debatt om kostnaderna för invandring och flyktingmottagning, när de mest fundamentala mänskliga rättigheterna är satta på undantag i Sverige, är verkligen att se grandet i sin nästas öga, men icke bjälken i det egna.
Jag undrar hur mycket de borgerliga partierna är beredda att kompromissa bort för att hålla SD utanför inflytande. Befarar att det är relativt mycket.
F.ö. hörde jag Ulf Adelsohn säga i P4 extra att om vi inte börjar diskutera invandrings och flyktingpolitiken ordentligt , så kommer SD att få bortåt 20% i valet 2018.
Enligt DN-Ipsos är de borgerliga väljarna tillräckligt nyktra för att inse att SD måste bli delaktigt i besluten, om demokratin ska fungera.
http://www.dn.se/valet-2014/valjarna-borja-samarbeta-med-sd/
Det är nog många som blir överlyckliga om SverigeDemokraterna kan bromsa det socialistiska vansinnet.
Svensken måste få en chans att få uppleva en frihet från det nuvarande tyranniet. Det kanske kommer att svida materiellt men det är ju själen som behöver repareras i första hand!
Svida i skinnet? Är vi inte överens om att det tvärtom är socialismen som utgör det plågsamma gisslet? Så även lättvarianten i form av de senaste åtta årens misslyckade Alliansprojekt att ratta ett sjukt system som de i stället borde ha reformerat i grunden. Visserligen har detta fiasko kortsiktigt maskerats under en lavin av gratispengar, men när denna framtidsimperalismen inom kort når vägs ände blir alla varse den sanna kostnaden för ett halvt sekel av planekonomisk dårskap.
Just det Åke, gratis eller luftpengar kan gå på ett ut?
Hmm…
De resonerar ju precis som det alltid varit i Sverige.
Naturrätten har aldrig funnits i Sverige, utan är ett kontinentalt påfund.
Det är de som har den politiska makten som bestämmer hur lagar skall se ut och fungera, inte något universellt system…
Som man har inom övriga EU….
Den ende som protesterat mot denna tradition – och lyckades – var Nils Dacke.
Jo, men det är väljarna det. För blir det inte nyval, dröjer det knappt 4 år innan väljarna nådigt får göra sin röst hörd på nytt.
Det är de ansvariga politikernas omogna fasoner gentemot SD som oroar mig.