Så här i dagar av regeringsupplösning kan det vara nyttigt att titta ut utanför rikets gränser och se vad som händer där. Vi är också en del av en internationell verklighet. Oavsett vilka som kommer att regera efter ett nyval kommer vi även att tvingas förhålla oss till den verklighet som den ger. Hur de olika partierna skött sig och vad de lovar kan vi återkomma till senare.
Mario Draghi, chef för Europeiska Centralbanken, ECB, anser att inflationen är överdrivet låg. Det räcker inte med att ECB sänkte räntan till -0,1% på försommaren, nu ska de sätta fart på sedelpressen också. Det handlar om många miljarde euro som bankerna i princip kommer att få betalt för att låna av ECB och sin tur ta betalt för att låna ut till vanliga bankkunder.
Ja sedelpress förresten, numera matar ECB bara in ett nytt värde i en dator på hur mycket euro det finns i världen. Med ett överskott på pengar i ekonomin kommer garanterat inflationen att öka. De som tjänar på det är naturligtvis de som är först i kedjebrevskejdan. De som kommer sist förlorar. Sist kommer de som får sina inkomster uppräknade för inflation i efterhand. Dit kan vi räkna bönder med bidrag från stat eller union, alla som får ersättning via välfärdssystemen.
Den amerikanska centralbanken FED, har har redan använt den här metoden ett tag, under namnet Quantitative Easing (QE). Det betyder i princip valutaurholkning, värdeförsämring eller rätt och slätt falskmynteri, eftersom det inte finns någon täckning för värdet på sedlarna.
Självklart kommer dessa valutors värdeminskning att sprida sig till Sverige trots att vi har en egen valuta och egen riksbank. Inte minst blir det så eftersom WTO nu kommit överens om lättnader i internationell handel. Jag har inte hört Magdalena Andersson eller Stefan Ingves kommentera detta ännu, men räkna med att de traskar patrull. I den mån hon nu får chansen.
Centralbankerna gör vad de kan för att bekräfta Lenins teorier. ”Borgerligheten krossas bäst genom att malas ned mellan kvarnstenarna beskattning och inflation.” Samt, ”Pressen måste inte bara framföra kollektiv propaganda och vara kollektivismens agitator, utan också vara en kollektiv organisatör av massorna”.
En sen kommentar: Hur sjukt är det inte att betrakta prisstabilitet, frånvaro av inflation, som ett problem? Likväl är det detta tema som genomsyrar debatten i större delen av västvärlden.
Det är i själva verket helt naturligt och nödvändigt att perioder av inflation följs av rekyler i motsatt riktning, d v s till deflation. Men denna självläkning (det som kallas kreativ förstörelse) har Fed och ECB förhindrat genom sitt vettlösa sedeltryckande. Och ekonomkåren har tigit om hur framgångsrikt en gryende kris i början på 20-talet bekämpades med en snabb deflationschock. I nutid har vi sett liknande succeér i våra baltiska grannländer. Också dessa nedtystade i svensk debatt.
Nej, världen plågas inte av ekonomiska kriser utan av intellektuella kriser, en smått ofattbar korruption både i politiken och i det s k forskarsamhället.
I USA har den tidigare så hyllande Fed-chefen Greenspan sent omsider medigivit att han misskötte sitt jobb genom att passivt underordna sig regeringens politik, i stället för att självständigt försvara penningvärdet och valutan.
När Ingves avgår kommer att han att bekräfta ett liknande förräderi: att riksbanken – med bistånd av SCB och våra tysta ekonomiprofessorer – ljugit om inflationstakten och i realiteten bedrivit en nästan lika lättsinnig politik som Greenspan och hans efterföljare.
Skillnaden är att i pluralistiska USA sparkar sanningen lite snabbare än här. Greenspan pressades på en konferens nyligen, i Sverige pressas Ingves inte av någon, utom i någon mån av SvD-journalisten Cervenka (obs! ej svensk) som irriterar med sina impertinenta frågor om hur pengar skapas och om hur skuldbomben skall desarmeras. Medan våra egna Lindbeckar och Calmforsar håller tand för tunga.