Jag fortsätter läsa Mises tusensidiga bok om mänskligt handlande. Här är några utdrag ur Kapitel XV Marknaden:
10. Pådrivare, chefer, tekniker, byråkrater
Den enda nödvändiga anvisningen [för chefer] är intuitiv och kräver ingen särskild förklaring: gå med vinst.
Saker är annorlunda för statsförvaltningen. Här begränsas inte ämbetsmännens och deras underordnades handlingsfrihet av hänsyn till vinst och förlust. Om deras högsta chef – oavsett om han är det suveräna folket eller en suverän despot – skulle ge dem fria händer skulle han överlämna sin suveränitet till dem. Ämbetsmännen skulle bli representanter med fullständig ansvarsfrihet och vara mäktigare än både folket och härskarna. De skulle göra det de själva ville, inte det deras chefer önskade. För att förhindra detta och knyta dem till deras chefers vilja krävs detaljerade instruktioner som i varje avseende reglerar hur de hanterar verksamheten. Deras plikt blir då att sköta allting helt efter dessa regler och regleringar.
…
Det byråkratiska styret är i sig inte ondskefullt. Staten kan enbart styras enligt denna modell, och eftersom staten är nödvändig är även byråkratin nödvändig här. Där ekonomisk kalkylering inte kan tillgås krävs byråkratisk styrning. En socialistisk stat måste alltid förlita sig på byråkratiska metoder.
Jag tycker det låter väldigt likt den kritik jag på senare tid riktat mot polisen och rättsväsendet. Sådan kritik mot ohämmad byråkrati var alltså känd sedan antiken, men förnyat ingående beskriven av Mises strax innan socialdemokraterna i Sverige införde funktionssocialismen.Ibland verkar det som om de använd kritiken mot byråkratin som manual för att få ut så mycket tvång som möjligt ur den.
Men lugn det kommer ännu mera lite senare!
Byråkratin är ungefär densamma idag, men minst tio gånger större.
Grekerna i Aten skapade demokrati av två skäl, av vad jag har förstått: 1) Hindra tyranni, och 2) hindra svällande byråkrati.
Sverige är ingen demokrati hur mycket det ordet än används i svenska lag. Sverige är en aristokrati. Resultatet. Svällande byråkrati och mindre självständighet till den enskilda individen.
Men byråkratin bygger på gårdagens samhälle, eftersom det tar tid att utforma reglementet och sprida kunskapen i de statliga organisationerna. Näringslivet kan inte fungera så, deras livskraft ligger i att möta dagens efterfrågan genom att vara snabba med etableringarna, speciellt om de måste gå genom den statliga byråkratin!. De som har analysförmåga och intuitivt kan se affärsmöjligheter är vinnare, de som kommer efter måste överträffa de snabba i en eller flera bemärkelser (vilket är samma sak, utveckligen pågår ständigt och fingertoppskänsla måste alltid finnas).
Näringslivet framstår oftast positivt för allmänheten, som är beroemde av dess existens för sin egen existens. Den statliga byråkratin framstår som en onödig bromsklots och glädjedödare som det krävs tålamod och envishet att möta, och vars existens är svårbegriplig och överflödig.
Min enkla slutsats är att det är näringslivet som ska sköta fler samhällsfunktioner och den statliga byråkratin ska minskas. Men alla näringsverksamhet bygger på lönsamhet, alltid nedkokat till ett ekonomiskt överskott (med marginal för att minska osäkerheterna) vilket verkar vara extra svårsmält för byråkratin som får sina pengar utan kunderna vet varifrån de kommer, vilker bara tyder på en okunnighet som bara späder på allmänhetens ovilja.
Det finns inget alternativ för ett samhälle som vill överleva, ett samhälles trivselnivå är synonymt med sitt näringsliv. Totalitära regimer bygger på sjukligt maktbehov, okunskap och dominerande makthavares förfärande övertro på sina doktriner.
Tyvärr blir ett sådant maktutövande ett självspelande piano när den demokratiska oppositionen slutar att opponera sig, och misstolkar bristen på väljarunderlag som en folkvilja att stötta den allt tyngre byråkratin, i stället för att se sin röst bortkastad av ett politiskt parti som ändå aldrig vad de än säger (filterat genom massmedia) kommer att försöka att gå från ord till handling.
Ett land utan opposition kan per definition inte vara en demokrati. Att inte släppa fram opposition är synonymt med diktatur.
Det tycks som att du beskriver Brysseldirektivens funktion…
Genom att man här hemma lämnar över hela frågan till den myndighet som skall administrera direktivet så bli det ett korrupt självspelande piano med rätten att fakturera ”kunderna”… även om det kallas ”näringslivet”…
Den politiska funktionen, som då innebär makten och oppositionen, här hemma har då redan från början lämnat över frågan till Byråkratin och resultatet blir då som von Mises beskriver det…
Vad är då ”näringslivets” insats i detta? Tja, att lobba i Bryssel så direktivet blir lämpligt för ”Näringslivet”, vilka det nu är…
Det blir som hon på TIMBRO sade när jag undrade om inte WTO-regelverket är en planekonomisk funktion.. ”Om alla följer reglerna så blir det bra!”
Jaha.. planekonomi.. är det vad ”näringslivet” efterfrågar?
”Men byråkratin bygger på gårdagens samhälle, eftersom det tar tid att utforma reglementet och sprida kunskapen i de statliga organisationerna.”
Då bör man förstå att byråkrati måste hållas så liten som möjligt.
Osvenskt!
Pingback: Mises del 4 entreprenörer och byråkrater | ulsansblogg
Vet inte hur många gånger Mats har redogjort för denna tes framlagd av Gunnar Adler Karlsson 1967. Den som slutligen blev ”spiken i likkistan” för det RIKTIGA Sverige.
”Den grundläggande principen är lika enkel som genial: om man analyserar äganderättsbegreppet som en serie av funktioner – produktionsbeslut, investeringsbeslut, beslut om löner – visar det sig att man utan att göra anspråk på hela ägandet (vilket var vad ”socialisering” hade betytt tidigare), kan man välja att socialisera vissa av dessa, samtidigt som man lämnar vissa kvar, som sporrar en god utveckling i ekonomin, och genomför en socialisering steg för steg, i det tysta, närmast bakom ryggen på kapitalägarna”.
Läsare av ”Frihetsportalen” har säkert läst min fällande dom över påståendet att det ”VULGÄRSOCIALISTISKA” uttrycket ”ALLEMANSRÄTT” är det direkta resultatet av just ”funktionssocialism” dessa två lever i symbios kort och gott. Resultatet har varit förödande för Sveriges BEFOLKNING!!! Långsiktigt kommer det till att resultera i nöd och elände, kanske rent av KRIG?
Det är nu länge sedan jag utnyttjade min ”allemansrätt” några gånger (till bärplockning) men jag kände mig inte bekväm med att stolpa omkring på privat mark, och det var ett lätt beslut att helt avstå när hustrun erkände att hon kände likadant.