Historielektion

För cirka femtio år sedan, när jag fortfarande var en ungdom, fick jag förklarat för mig av en äldre socialdemokrat vad som är den viktigaste skillnaden mellan kommunism och socialism. Förklaringen var relativt enkel. Kommunister är otåliga och vill förändra samhället tvärt genom att med våld om så krävs, ta de stora privata egendomarna och företagen. Socialisterna och därmed även socialdemokraterna, tänker tvärtom. De ger sig först på de minsta och svagaste. De enskilda löntagarna tvångsansluts. Småföretagare möts av allt svårare byråkrati som fördyrar och stänger dörrar. Facket och partiet verkar som hammare och städ för att smida nationen till socialism.

Denna politik syftar till att skapa få och stora samt helst anonyma företag. När tiden anses rätt kommer den sista striden när de stora företagen ska konfiskeras. Om denna förklaring var inspirerad av den då nya dogmen om funktionssocialism, som Gunnar Adler Karlsson beskrivit 1967 eller om Karlsson inspirerats av ett äldre resonemang som funnits en tid inom socialdemokratin, vet jag inte. I alla händelser sammanfaller det allt för bra i tid för att inte vara relaterat.

I Sveriges rödaste landsände, Norrbotten, där jag då bodde, vet jag av egen erfarenhet att många statliga tjänstemän efter 40-talet år av socialdemokratiskt styre ansåg sig vara folkets herrar. En del uttalade också tydligt att småföretagare var parasiter som skulle förgöras.

Jag trodde i min enfald att ett medlemskap i EU skulle skydda oss mot denna farsot. Men jag hade fel, socialismen har även en internationell agenda och är nu en väsentlig del i den globalism som sveper över världen. Mainstream media är redan så komprometterat att vänsteråsikter och vänsterpolitik anses vara det enda normala. Nyttiga idioter av alla kategorier och på alla områden gör sitt bästa för att göra slut på friheten.

Även om jag inte själv kan stoppa detta vansinne, kan jag i varje fall berätta för världen att jag ser dessa skändliga för vad de verkligen är. Blir vi tillräckligt många upplysta kanske det trots allt finns något kvar att rädda för framtiden.

Lars Bern hade nyligen en bra artikel som belyser en sentida förnimmelse av samma politik.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Historielektion

  1. Göran skriver:

    Jag undrar hur mycket blod LO blödde när löntagarfonderna avvecklades? Jag undrar hur paniken hade sett ut när de stora företagen Ericsson, Atlas Copco, Stora Kopparberg, Volvo, Electrolux, ASEA m.m. började flytta ut hela sin verksamhet från Sverige. Alla företagen gjorde upp och hade färdiga planer för flytt och avveckling i Sverige.

    Då och då gör man en undersökning om attityden till företag där man frågar byråkrater om det. Svaret brukar bli att 60-70 % ogillar privata företag. Märk väl, att ingen av dem hade haft ett jobb om det inte fanns privata företag. Det är som att sitta på en gren och ogilla grenen. Kloka som de är försöker de ta bort grenen utan den minsta tanke på vad som händer sedan, vad de ska sitta på.

    Ingen i Sverige verkar reagera på att de så kallade centrala löneförhandlingarna mellan parternas representanter är fascism. Stefan Löfven skriker sig hes över att Sverigedemokraterna är fascister och kan inte se balken i sitt eget öga; en toppfascist före statsministerposten.

    Igår såg jag på en video där en entreprenör i USA sade att det går utmärkt att välja jobb som målare, rörmokare eller elektriker och förvänta sig att tjäna mer än de flesta akademiker. På det svarade en dam ur publiken från New York att det inte var så enkelt för du måste ha en licens för att få jobba som elektriker i New York det bestämmer en fackförening om du ska få eller inte. Med andra ord: betala beskyddaravgiften och få en licens eller inte.

    Att det ska vara så svårt att förstå att socialism leder till fattigdom. Ingen lyckas med drömutopin. Lyssna till Charlie Kirk, ledare för en konservativ studentorganisation i USA när han räknar upp alla länder som socialism har fungerat i:

    https://www.youtube.com/watch?v=MJjXaC3RJV0

  2. Samuel af Ugglaser skriver:

    Undrar om socialisten tänker på hur vi skall försörja befolkningen med livsmedel, bristen som för inte så länge sedan lade grunden för dagens fackföreningar.
    Har socialisten tänkt på att var gång någon tjänsteman ingriper mot möjligheten att producera livsmedel så försvinner kunskapen med utövaren. Vem ersätter t.ex.Lennart Bengtsson på Vapnö med en besättning om ca 4.000 djur, största delen mjölkande kor om han släpper sin hand över verksamheten. Knappast någon oavsättliga skattefinansierad tjänsteman på kommun eller länsstyrelsen.
    Vem sörjer för att Sverige har en produktionsapparat kapabel att försörja befolkningen, Hr. Bucht kanske? Man kan bli livrädd för mindre!

    • Ivar Andersson skriver:

      Sovjetunionens kolchoser var framgångsrika enligt kommunisterna. Partitoppen har aldrig behövt svälta men övriga befolkningen fick köa för att köpa mat om butikerna hade något att sälja.

    • Göran skriver:

      Samuel! Du behöver inte beskylla socialisterna för försörjningsproblemet. Alla partier i riksdagen har den inriktningen. Förvisso kan man kanske kalla dem alla socialister i varierande grad.

      • Jan Andersson skriver:

        Tyvärr är det så. En demokrati är en balans som kräver en aktiv opposition. Nu går ”högern” alltså Moderaterna i rask marsch vänsterut hela tiden. Någon höger eller borgerlig opposition kan jag inte upptäcka någonstans. Alltså är vi inte längre en demokrati, vilket för övrigt Decemberöverenskommelsen visade alldeles tydligt.

        • Åke Sundström skriver:

          Än allvarligare: att både näringslivet och ekonomkåren blundar för dessa fakta och tvärtom drar sina strån till sönderfallsstacken (planekonomi och socialism) närhelst detta gagnar deras egna särintressen resp karriärer.

Kommentarer är stängda.