Frigörandet av sällsynta jordartsmetaller (REE) från eudialytgrupps mineraler (EGM)

Dagens gästskribent är Claes-Erik Simonsbacka.

Frigörandet av sällsynta jordartsmetaller (REE) från eudialytmineraler är en komplex process som påverkas av mineralets invecklade kristallstruktur och de specifika bearbetningstekniker som används. Eudialytgruppmineraler (EGM) är Na-Ca-Zr-cyklosilikater kända för att rymma ett brett spektrum av element, inklusive REE, inom sin komplexa trigonala kristallstruktur. Denna strukturella egenskap dikterar kraven för sönderdelning och efterföljande bearbetning för effektiv extraktion av REE.

Betydande avlagringar av EGM finns i peralkaliska magmatiska komplex globalt, inklusive Ilímaussaq (Grönland), Norra Kärr (Sverige), Lovozero och Khibina (Ryssland), Kipawa (Kanada) och Pajarito (USA). Medan eudialyt anses vara ett malmmineral med relativt låg halt jämfört med karbonatithaltiga REE-malmer (vanligtvis 1–10 viktprocent total REE2O3), dess ekonomiska betydelse förstärks av en relativt hög andel värdefulla tunga sällsynta jordartsmetaller (HREE) jämfört med lätta sällsynta jordartsmetaller (LREE), samt låg uran- och toriumhalt och enkel utvinning genom magnetisk separation. De senaste metallurgiska framstegen har fokuserat på att övervinna problemet med kiselgelbildning under eudialytupplösning, vilket hindrar metallutvinning. Innovativa flerstegslakningstekniker har utvecklats, vilket visar lovande resultat för uppskalning, även om deras ekonomiska lönsamhet i industriell skala fortfarande demonstreras.

Utvinning av strategiska element från eudialytkoncentrat är utmanande på grund av mineralets komplexa strukturella och sammansättningsmässiga natur. Ett betydande hinder vid hydrometallurgisk bearbetning av eudialyt är bildandet av kiselgel, vilket hindrar metallutvinning.

För att hantera detta har innovativa flerstegstekniker för urlakning utvecklats, inklusive sulfatering och termisk nedbrytning av icke-REE-sulfater, följt av selektiv urlakning. Dessa metoder syftar till att undertrycka bildandet av kiselgel och förbättra utvinningen av REE, zirkonium, hafnium, mangan och niob.

Eudialyt är känt för att lätt brytas ner av syra, vilket gör lösningsmedelsextraktionsmetoder användbara för att utvinna REE från sura urlakningslösningar. Lovozero-fyndigheten på Kolahalvön i Ryssland har nästan obegränsade reserver av eudialytmalm, vilket gör den till en lovande källa för sällsynta jordartsmetaller, inklusive zirkonium, hafnium, niob, tantal, yttrium, cerium och europium. Tekniker för att anrika eudialytmalm genom magnetiska metoder och flotationsmetoder finns redan-

Pågående forskning inom metallurgisk bearbetning syftar till att övervinna extraktionsutmaningar, särskilt kiselgelbildning, för att frigöra den fulla ekonomiska potentialen hos dessa komplexa mineral. Ny forskning, särskilt med hjälp av röntgenabsorptionsspektroskopi (XAS)-tekniker såsom röntgenabsorptionsnära kantstruktur (XANES) och utökad röntgenabsorptionsfinstruktur (EXAFS), har gett viktiga insikter i den lokala koordinationsmiljön för REE i EGM.

Den erforderliga malningsfinheten för att frigöra REE-element från eudialytmineralgittret betonar litteraturen eudialytens komplexa mineralogi och de utmaningar som är förknippade med dess bearbetning, särskilt bildandet av kiselgel under syrauppslutning, vilket hindrar metallutvinning. Innehållet ger flera insikter som sammantaget indikerar behovet av finmalning och avancerade bearbetningstekniker för att uppnå effektiv frigöring.

Exempel på logiska steg för att dra slutsatsen om den nödvändiga sönderdelningen:

1. Eudialyt beskrivs som att ha en ”komplex mineralogi” och innehålla ”konstiga och underbara mineraler” som är utmanande att bearbeta REE-molekylerna finns i eudialytens invecklade trigonala kristallstruktur. Detta tyder på att de begränsade mängderna inte bara är ytadsorberade utan är en integrerad del av mineralets gitter, vilket kräver att kristallstrukturen bryts ner för att frigöras.

1. Bearbetningsutmaningar och lösningar:

• En betydande utmaning vid eudialytbearbetning är bildandet av kiselgel under syrauppslutning, vilket ”hindrar metallutvinning”. Detta problem åtgärdas med ”innovativa flerstegslakningstekniker” och ”torrrötning vid låg temperatur för att förhindra bildandet av kiselgel”. Även om det inte direkt handlar om sönderdelning, innebär behovet av specialiserade nedbrytningsmetoder att mineralet måste presenteras i en form som möjliggör effektiv kemisk attack, vilket vanligtvis innebär en hög ytarea som uppnås genom finmalning.
• Bearbetningen av eudialyt innefattar hydrometallurgisk behandling, inklusive syrauppslutning, Hydrometallurgiska processer är generellt sett mer effektiva med finmalet material för att maximera ytan för kemiska reaktioner.
• Innehållet nämner att ”effektiv mineralbearbetning av en målmalm är det som hindrar de flesta REE-utvecklare som är nya inom denna sektor” Medan gravitationsseparation är att föredra för grovkorniga mineral med hög densitet, framhävs skumflotation som en viktig koncentreringsprocess för ”mycket finkorniga” partiklar och ”komplexa mineralsammansättningar”. Det faktum att eudialyt är ett komplext silikat antyder att flotation eller liknande tekniker för separation av fina partiklar skulle vara nödvändig, vilket i sin tur kräver finmalning.
• ”Rötprocessen” (Leaching process) med HCl omvandlar eudialyt till en blandning av metallsalter och en ”kiselhaltig sekundär fällning”. Denna process är fördelaktig eftersom den kan uppnå hög utvinning av sällsynta jordartsmetaller och andra värdefulla metaller samtidigt som den genererar en relativt ren kiseldioxidprodukt som potentiellt kan användas som råmaterial i andra industrier. Denna kemiska omvandling är sannolikt mer effektiv med ett finfördelat råmaterial.

1. Efter rötningen separeras den fasta kiselhaltiga fällningen från den metallhaltiga lösningen (lakvätskan) genom filtrering eller dekantering.

2. Lakvätskan, som nu innehåller de lösta metallsalterna, kan sedan genomgå ytterligare hydrometallurgiska processer som lösningsmedelsextraktion, jonbyte eller utfällning för att selektivt separera och rena de önskade metallerna, såsom zirkonium, sällsynta jordartsmetaller och niob. Den kiselhaltiga fällningen kan antingen deponeras som avfall eller i vissa fall vidarebearbetas för att utvinna kiseldioxid av högre renhet.

3. Utmaningar inkluderar hantering av stora volymer saltsyra, korrosion av utrustning och bortskaffande av den kiselhaltiga fällningen

4. Allmänna principer för mineralbearbetning: Finfördelning, som involverar krossning och malning, är ett grundläggande steg för att ”frigöra och koncentrera dessa målmineraler”. Målet är att minska partikelstorleken till den punkt där målmineralerna ”bäst frigörs från avfallsmineralerna”. För mineral med komplexa interna strukturer, som eudialyt, är denna frigöringsstorlek vanligtvis mycket liten.

De samlade bevisen pekar alltså på behovet av fin till mycket fin malning för att effektivt frigöra REE från eudialytgittret, vilket möjliggör efterföljande kemiska och fysikaliska separationsprocesser. Utmaningarna med kiselgelbildning understryker ytterligare behovet av optimerad sönderdelning för att presentera materialet i en reaktiv form för nedbrytning.
Graden av sönderdelning bestäms genom detaljerade mineralogiska studier och frigöringsanalys, i syfte att uppnå en balans mellan frigöringseffektivitet och energiförbrukning, samtidigt som man beaktar de efterföljande bearbetningssteg som är utformade för att mildra problem som kiselgelbildning.

Förståelsen av REE-substitution i eudialytgruppens mineraler har utvecklats avsevärt genom detaljerad spektroskopisk analys. Det primära fyndet är att HREE, särskilt yttrium, företrädesvis ersätter kalcium, vilket bidrar till de unika REE-profiler som gör eudialyt till en värdefull resurs. Pågående forskning inom metallurgisk bearbetning syftar till att övervinna extraktionsutmaningar, särskilt kiselgelbildning, för att frigöra den fulla ekonomiska potentialen hos dessa komplexa mineralelement.

Referenser:
Ample Rare Elements A Geochemical Anomaly in the Earth’s Crust at Norra Kärr
Sjöqvist, Axel Stig Leo (2021-11-18)
gupea_2077_69728_2%20(2).pdf

SME Mineral Processing & Extractive Metallurgy Handbook
https://app.knovel.com/kn/resources/kpSMEMPEM1/toc

Hydrometallurgical Treatment of an Eudialyte Concentrate for Preparation of Rare Earth Carbonate
https://pdfs.semanticscholar.org/836a/07cfca436826fbbf06a7c18f00ca654cb55f.pdf

Davris, P., Stopic, S., Balomenos, E., Panias, D., Paspaliaris, I., Friedrich, B. (2017) Leaching of rare earth elements from eudialyte concentrate by suppressing silica gel formation. Minerals Engineering, 108. 115-122 doi:10.1016/j.mineng.2016.12.011
https://www.mindat.org/reference.php?id=7719184

Claes-Erik Simonsbacka
Ingenjör och f.d. managementkonsult till gruvföretag med gruvverksamheter i Sverige, Västafrika och Sydamerika

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

31 svar på Frigörandet av sällsynta jordartsmetaller (REE) från eudialytgrupps mineraler (EGM)

  1. Jan Andersson skriver:

    Kiselgel (diatomit) används som ett högabsorberande ämne i en ny typ av kinesiska 09adrumsmattor som jag redan skaffat tre stycken. Mattorna har en vanlig gummibaksida som förhindrar genomvätning till underliggande golv (men också avdunstning om golvet är vått från annat håll). Man kan alltså kliva direkt ur duschen och ställa sig på mattan och allt stänkvatten absorberas effektivt, kapaciteten (mängden momentant absorberat vatten) verkar mycket stor – duschar man direkt på mattan har allt vatten absorberats på några sekunder.

    Efteråt självtorkar mattan på ett par timmar om badrummet har normal ventilation. Efter flitig användning ett par månader nu märks inga tendenser till förslitning. Och trots tveksam design verkar det som samtliga användare föredrar att mattorna ligger kvar, snarare än att de ska läggas undan för att de inte håller stilen färgmässigt…

    Finns även som lång arbetsmatta till kök och som verkstadsmatta för bilmekaniker.

    Är detta en bra metod att få ekonomi att bli av med de tydligen svårt besväramde förekomsterna av kiselgel vid utvinning av ädlare mineral?

  2. Peter Sjöström skriver:

    Om frigörandet av dessa metaller och jordarter bara är en utmaning ! Vad är då problemet ? Verkar som ordet ”utmaning” etsat sig fast i var och varannan medborgare nuförtiden som ersättning av det verkliga ordet PROBLEM . Ett sätt av våra makthavare att lösa problemen med det intetsägande ordet utmaning . Skärp er !
    Mvh Sjöström

    • Jan Andersson skriver:

      Rätt! Ett problem är något som inte är löst ännu. En utmaning är det när någon som inte vet hur han ska lösa problemet anmodas att ta sig an det. Men kan också själv se ett problem utan yttre påverkan och ge sig på utmaningen att lösa det…

    • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

      Förtydligande!
      Ovanstående artikel är en utveckling och komplettering till möjligheterna att utvinna REE mineraler ur eudialyt-malm, publicerad i följande artikel:
      Norra Kärr – risk eller möjlighet
      https://www.frihetsportalen.se/2025/06/norra-karr-risk-eller-mojlighet/

      Mvh,

      • Jan Andersson skriver:

        Artikeln är en beskrivning av de rent tekniska svårigheterna vid raffinering av vissa ”sällsynta” jordartsmetaller. Ordet sällsynta betyder att man ännu inte har letat speciellt mycket efter dessa och därför förväntar sig en hög lönsamet. Men ponera att någon annan (Kina) har hittat nya fyndigheter också och är beredda att sälja slutprodukterna till ett lägre pris? Om världsbehovet då är mättat finns ingen lönsamhet i Norra Kärr, för vårt kostnadsläge i Sverige är flr stort för att vi ska kunna konkurrera. Givetvis kan man då (som Trump) införa handelsrestriktioner eller starta krig, men lågprisländerna har ändå första tjing när andra vill köpa.

        Läxan är att politiken inte ska lägga sig i vad handeln har lyckats åstadkomma (Milton Friedman) för det behövs bara ett svagt obekräftat rykte för att dra undan förutsättningarna för att en produktionsenhet skall vara långsiktigt lönsam.

  3. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    När de direkt berörda av projektet inte ser fördelar med att delta i diskussioner om projektet, finns det inte längre någon anledning för mitt frivilliga engagemang, att fortsätta skriva insändare om Norra Kärr projektet.

    Vill avslutningsvis framföra att Föreningen Elgen, tydligt uttrycker sitt motstånd mot projektet på sin webbplats (https://www.aelgen.com/norra-karr-dokument/) och har publicerat omfattande dokumentation som belyser deras farhågor, inklusive risker med bland annat radioaktivitet, risk med asbest, påverkan på vattenkvalitet och biologisk mångfald, samt bristande transparens i föreliggande processer. Föreningens strategi har vara att informera allmänheten, beslutsfattare och berörda myndigheter om projektets potentiella negativa konsekvenserna, snarare än att engagera sig i dialog med projektägaren. De har också upplevt att tidigare försök till dialog har varit fruktlösa och att deras synpunkter inte har tagits på allvar, vilket har lett till en ovilja att fortsätta sådana samtal. Dessutom har det kanske funnits en strategisk aspekt där föreningen ansett att en vägran att diskutera signalerar ett kompromisslöst motstånd, vilket kan vara mer effektivt för att stoppa projektet än att delta i förhandlingar som kan uppfattas som att ge efter.

    Tack Mats för publiceringen!

    Mvh,

    • Jan Andersson skriver:

      Det verkar som om alla projekt som föreslås, och som innebär ett utnyttjande av narurresurser, blir förkastade i sin linda av olika militanta miljögrupper; jag tänker dem som limmar fast sig för att bilda opinion för att stoppa avverkningen av svensk skog, återställa våtmarker, förbjuda cementtillverkning osv. Om de får bestämma återstår bara ett stenålderssamhälle, fast inte med jakt på vilda djur… för det är också förbjudet… och vad vi ska bygga hus av står skrivet i stjärnorna.

      Ta vara på den kunskap och de farhågor som dessa grupper framför, och lägg med i bedömningen av nödvändiga skyddsåtgärder, och låt dem följa detta arbete, men förklara också otvetydligt att Sverige behöver ett fungerade näringsliv.

    • Mats Jangdal skriver:

      Tack själv! Sakkunnig redovisning är A och O i fall som detta. Synd att de berörda i området inte antagit utmaningen gå i sakdebatt med företaget. Sådant kostar säkert mycket pengar, men borde gå att få fram.

      • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

        Vill tydliggöra att de berörda har, enligt min information, begärt och krävt samråd med företaget, men företaget har inte ställt upp på detta, utan bolaget har endast ställt upp på att informera om projektet.

        Av bifogad länk till en skrivelse framgår att även ”Regeringen och Bergmästaren ignorerade berörda sakägares och allmänhetens legala rätt till samråd i Tasman AB:s Norra Kärr projekt.”

        https://usercontent.one/wp/www.aelgen.com/wp-content/uploads/2024/06/Samrad.pdf

        Mvh,

        • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

          Komplettering:
          Berörda sakägares och allmänhetens begäran och legala rätt till samråd har inte heller fått stöd av länsstyrelsen.

          Mvh,

        • Mats Jangdal skriver:

          Aha, då förstår jag.

          • Mats Jangdal skriver:

            Det vill säga att när politiken har bestämt sig för att något är gott, är alla vi andra som är av annan åsikt undersåtar och och inte medborgare.

    • Jan Andersson skriver:

      Man måste nog acceptera att även en kunnig specialistgrupp i början av ett nytt projekt fortfarande är ganska okunniga. Om en aktivistgrupp då ställer upp många standardfrågor så kan ingen ännu svara mer än i generella ordalag, vilket aktivistgruppen utnyttjar som sanning.

      Typiskt vet man i början av ett nytt projekt långt ifrån allt, men kunskapmängden ökar efterhand och blir så småningom så stor att man kan ta risken och starta produktion, förutsatt att man löpande får en rad positiva signaler.

      Fullödig kunskap får man inte på många år, även som ”expert” (som det står i kvällspressen) eftersom varje gruvprojekt är till vissa delar olikt andra som varit i drift några år.

      Man kan lätt förstå aktivisternas krav på information, men det finns långt ifrån svar på alla frågor ännu i tiden, och eftersom en slutlig lönsamhet är ett oeftergivligt krav (för att kunna betala tillbaka alla investerares lånepengar) så kanske man helt enkelt drar sig ur projektet därför att riskerna är för stora. Men man kan därvid knappast hävda att den och den förvägrats information och att aktivisterna har ”vunnit”. Alla är förlorare på sitt sätt, men tyvärr har inte alla förutsättningar funnits för att fortsätta.

      Detta är mycket vanligare än man kan tro, och både Northvolt och Stegra saknade/saknar exempelvis viktiga delar i genomförandet (läs kunder) men pengarna rann dit ändå, beviljade av okunniga politiker som aldrig förstått problematiken.

  4. Göran skriver:

    Äganderätten ska gå före alla andra intressen, vilket även innebär att ingen ska orsaka skada på någons fastighet. Vill folk i och runt Norra Kärr inte ha gruvbrytning där så ska så inte ske.

    När i tid gruvbrytning sker är totalt ointressant. Det kan ske i Norra Kärr nu, om 50 år, 100 år, 500 år eller mer. Det kan ske när medgivande kan ges eller tillräcklig ersättning betalas ut.

    Det går inte att säga att det är kritiskt i tid eftersom det då alltid är kritisk i tid, dvs. även om 500 år.

    Fiffiga entreprenörer hittar alltid en lösning. Politiker har ingen lösning; de skapar bara problem.

    • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

      En markägares möjligheter att förhindra undersökningsmöjligheter och tillstånd för gruvverksamhet i Sverige är begränsade men inte obefintliga. Den svenska minerallagen (1991:45) är central i detta sammanhang. Minerallagen bygger på principen om att vissa mineraler, så kallade koncessionsmineraler, anses vara av allmänt intresse och tillhör staten, oavsett vem som äger marken. Detta innebär att staten har rätt att upplåta undersökningstillstånd och bearbetningskoncessioner för dessa mineraler, även om markägaren motsätter sig det.

      Enligt minerallagen kan ett undersökningstillstånd och bearbetningskoncession (tillstånd för gruvdrift) beviljas för att undersöka förekomsten av koncessionsmineraler. För att få bearbetningskoncession krävs bl.a. att sökanden visar att fyndigheten är bearbetnings värd och att det finns en rimlig plan för hur brytningen ska ske.

      Markägaren har rätt att yttra sig under ansökningsprocessen och kan framföra invändningar, till exempel gällande intrång, miljöpåverkan eller andra olägenheter. Dock är det Bergsstaten, en del av Sveriges geologiska undersökning (SGU), som fattar beslut om tillstånd, och de väger då samman olika intressen. Markägaren har rätt till ersättning för skada och intrång som uppstår till följd av undersökningsarbetet. Ersättningen bestäms i första hand genom överenskommelse, men om ingen överenskommelse nås kan den fastställas av mark- och miljödomstolen.

      Alltså en markägare kan inte direkt förhindra undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession enbart med hänvisning till äganderätten, men de har betydande möjligheter att påverka processen genom att:
      • Yttra sig och framföra invändningar under ansökningsprocesserna hos Bergsstaten och mark- och miljödomstolen.
      • Kräva ersättning för skada och intrång.
      • Åberopa miljöbalkens bestämmelser för att skydda miljön och sin egen egendom från skada och olägenhet.
      • Hänvisa till befintliga detaljplaner eller verka för att kommunen upprättar nya planer som förhindrar gruvverksamhet.
      • Överklaga beslut till högre instanser, såsom mark- och miljööverdomstolen och i vissa fall Högsta domstolen.
      Referenser:
      – Minerallag (1991:45)
      – Bergsstaten. (SGU)
      – Miljöbalk (1998:808),
      – Plan- och bygglag (2010:900)
      – Rättegångsbalk (1942:740), 50 kap.

      Mvh,

      • Jan Andersson skriver:

        När jag var ung (sextiotal) så ägde man ett försvarligt stycke av jordklotet om man så ”bara” hade köpt en villatomt på tusen kvadratmeter – nämligen den 636 mil långa kon som utgjorde min del ner till jordens medelpunkt. Jag brukade roa mig att räkna ut volymen, och även om en försvarlig del utgjordes av glödande och flytande plasma så var det en skön tanke.

        Men så plöstligt ändrades lagstiftningen, hädanefter ägde man bara en meter tjock jordkoka räknat från tomtytan. Det var snålt i överkant – nu räckte knappast lagfarten ens till stenfyllnungen eller avloppsrören…

        Man fick behålla en 6300000-del av jordkonens höjd och nästan lika litet av massan.

        Varför? Man drabbades lätt av misstanken att folk annars kunde ställa till med besvär när nya tunnelbanelinjer skulle byggas i Stockholm…

        De kunde ha tagit allt för då hade man sluppit att vattna rabatterna och klippa gräsmattan…

  5. Jan Andersson skriver:

    I skrivande stund pågår flytten av Kirunas gamla träkyrka till en säker plats i staden. En tekniker berättar varför: LKAB kan sedan bryta mer järnmalm, men också ta vara på slagg och utvinna vad jag tolkar som ”sällsynta jordartmetaller”. Är detta riktigt uppfattat?
    I så fall med tanke på Kirunagruvans kapacitet, kanske utvinning av väsentliga mängder kan göras till väsentligt lägre kostnadsnivå än i Norra Kärr?

  6. Jan Andersson skriver:

    Off topic på denna plats, men det börjar bli allt mer intressant och nödvändigt med en union som ska heta ”Skandinavien”. Annars blir vi snart var och en helt utkonkurrerade av lågprisländerna, vars kvalitetsnivå hela tiden ökar, medan vi har svårt att upprätthålla vår nivå (eftersom åsikter bedöms som viktigare än tekniska kunskaper).

    EU:s tillkomst var till för att bryta denna trend, men eftersom samliga ledamöter i Bryssel saknar insikt om detta händer ingenting alls på den fronten. När röstade vi för att EU skulle bli en politisk maktfaktor?

  7. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    Jan, du menar alltså en union bestående av länder som är på den Skandinaviska halvön, dvs. Danmark Norge och Sverige?

    Mvh,

    • Jan Andersson skriver:

      Gärna även Finland, samt de danska Färöarna och Grönland. Samt Svalbard men de öarna tillhör ”ingen” enligt beslut, vilket innebär att bara Ryssland blir kvar när Norge planerar att dra sig därifrån.

      Det är möjligt att Estland och Lettland gärna också skulle vilja tillhöra SU (eftersom de ligger kulturmässigt nära Finland). Stora delar av Estland och Lettland tillhörde en gång Sverige (Livland).

      Litauen är ett katolskt land och vill idag helst tillhöra Polen, vilket även ryssarna i enklaven Kaliningrad skulle föredra.

      Byggs en ”Panamakanal” från Vita havet till Bottenviken sparar vi inte bara en månadsförbrukning av fossilt fartygsbränsle för vartenda fartyg (vilket torde kompensera för ett totalt elbilsdebacle i Skandinavien) utan skulle också ge möjligheter att börja exportera av glatta livet till Sydostasien; även sådana varor som nu blir förstörda av tropisk värme i nuvarande transportrutt via Suezkanalen. Det är därvid högst lämpligt om de flesta länder runt Östersjön inte börjar bråka med varandra utan genom en handelsunion lyckats komma överens om de flesta förekommande frågeställningar.

      I Sverige är en ny snabbtågslinje i upphöjd betongränna över mark, för norrländsk järn- och kopparmalm och alla containrar från och till Kina samtidigt högaktuell som ersättning för den en gång livsviktiga malmbanan till Narvik, idag ett singelspår utan parallell körbar väg. Senaste urspåringen fick allt vagnskrot kapas upp i små bitar med skärbrännare och bäras därifrån i ryggsäckar… man får nypa sig i armen när man inser att aktuellt årtal är 2025, och malmbanan används i detta skick fortfarande.

    • Jan Andersson skriver:

      Givetvis bör även Island ingå i Skandinaviska Unionen.

  8. Andreas Vos skriver:

    Hej Andreas Vos här projektledare för filmen Vättern under ytan!
    https://www.youtube.com/watch?v=68RUEA67dtw&t=400s
    Bästa dokumentär European shortfilm festival 2022/23, över 200 000 visningar.
    Backar upp föreningen Elgen som under många år visat på problematiken. Finns idag ingen miljökonsekvensanalys av vad en gruva innebär för avrinningsområdena kring tänkt gruva i Norra Kärr.

    Märklig debatt här!
    Kort sagt att lägga en gruva i tättbebyggt område intill Sveriges största dricksvattentäckt som med sitt avrinningsområde berör över 610 000 människor i dagsläget borde vara förbjudet, (det är möjligen att beakta som landsförräderi då det handlar om förgiftning av dricksvatten). Då är Linköping och Norrköping inräknade eftersom dom tar sitt dricksvatten ifrån Boren och Glan nedströms Vättern.

    Det borde var punkt där för fortsatt diskussion.
    Det är bara att se på andra gruvområden, varför inte ta en studieresa till Zinkgruvan intill Vättern där marken i depositionsområdena är helt förgiftad. Finns tyvärr inte en gruva på planeten som inte förorenat sin kringbyggd.

    Vi har ett stort glesbyggt land ovanpå berggrund, gruvor kan byggas på andra ställen inte intill områden som påverkar över 610 000 människor. Var finns det sunda förnuftet? Politiken och industrin verkar föra en politik som för oss mot avfolkning om det byggs gruvor i tättbebyggt område.

    • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

      ”Märklig debatt här!”/
      Andreas Vos, vad är märkligt med debatten här?
      Uppgav ovan i mitt förtydligande, att ”Ovanstående artikel är en utveckling och komplettering till möjligheterna att utvinna REE mineraler ur eudialyt-malm, publicerad i följande artikel: Norra Kärr – risk eller möjlighet”
      https://www.frihetsportalen.se/2025/06/norra-karr-risk-eller-mojlighet/

      Andreas Vos: ”Det borde var punkt där för fortsatt diskussion.”
      Vad menar du, Andreas Vos?

      Mvh,

      • Andreas Vos skriver:

        Gruvan i Norra Kärr är en icke fråga, den politiska diskussionen borde tagit stopp innan den ens blev påbörjad. Varför ska föreningen Elgen ens diskutera med företag när det är politiska beslut som öppnar upp marken för brytning?

        Iden med gruvan i Norra Kärr är precis lika befängd som iden på 1950-talet att bygga ett atomkraftverk vid namn Eva i Tivedens nationalpark. Med avrinning till Unden som sedan rinner ut i Vättern. Skulle något hända hade man förgiftat hela östegötlands avrinningsområde ut till Östersjön med radioaktivitet. Människorna då blev förbannade och samtliga strand och markägare gick ihop och överklagade beslutet. Det gick hela vägen upp till Riksdagen där atomkraftverket blev stoppat år 1959. Tyvärr har vi tydligen inte lärt oss något av den historien när det återigen planeras för liknande scenario.

        Det är en väldigt märklig synkronisitet i fallet Norra Kärr, vill man ställa till med maximal skada i ett geografiskt område och förgifta dricksvattnet för över 610 000 människor och fördärva odlingslandskapet så ska man geografiskt välja platsen Norra Kärr som är högst upp i avrinningsområdet (högsta elevationen). Där hela avrinningområdet till Östergötland har sin början och där du i princip förgiftar allt färskvatten ut till Östersjön. Varför har man valt exakt denna geografiska plats för en tänkt gruva? Är det utländska intressen inblandade? Vem vinner på att slå ut Europas tredje största dricksvattentäkt Vättern och förgifta vattnet för över 610 000 människor i Sverige?

        Det finns säkert många intressen, ett exempel:
        Finns det storindustri som vill sälja buteljerat vatten? I många länder kan man inte dricka det kommunala vattnet, dricksvatten får köpas över disk. Det är stora ekonomiska intressen i försäljning av buteljerat vatten, och som inom allt annat ska det öppnas upp nya marknader. Bara själva planeringen att lägga en gruva på exakt denna geografiska plats öppnar upp för en myriad med väldigt märkliga frågeställningar.

        Det finns inget sunt förnuft bakom det som har skett. Vem gör konsekvensanalyser innan mark öppnas upp för prospektering? Ska inte totalförsvaret i nationen Sverige tillfrågas först om lämplig geografisk plats för nya tänkta gruvor? Eller är det ”köpta” politiker med egenintresse som väljer geografiska platser?

        Debatten i forumet blir märklig med tanke på att det är skyddet av befolkningen och ekosystemet i tättbebyggt område som borde diskuteras inte gruvteknisk brytningsteknik.

        • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

          Nuläget för Norra Kärr REE (Rare Earth Elements) projektet kan sammanfattas med att det fortfarande befinner sig i en tillståndsprocess, med betydande utmaningar och motstånd. Projektet har alltså inte erhållit nödvändiga tillstånd för bearbetningskoncession.

          Att som motståndare till ett gruvprojekt som Norra Kärr belysa och diskutera olika aspekter av en eventuell gruvverksamhet är nödvändigt för att bygga upp en robust sakkunskap som kan användas för att effektivt bemöta de argument och underlag som presenteras av projektägaren under tillståndsprocessen. Detta proaktiva arbete är avgörande för att säkerställa en rättvis och transparent process där alla relevanta aspekter, inklusive potentiella negativa konsekvenser, beaktas noggrant. Genom att förstå de tekniska, miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensionerna av projektet kan motståndare identifiera svagheter i ansökan, ifrågasätta antaganden och presentera alternativa perspektiv som annars kanske inte skulle komma fram.

          Utan sakkunskap riskerar motståndare att hamna i ett stort underläge och inte kunna formulera relevanta invändningar eller ställa kritiska frågor. För det andra, genom att själva bedriva ”forskning” och samla in data kan motståndare verifiera eller motsäga information som presenteras av gruvbolaget och tillstånds prövande myndigheter vilket är avgörande för att säkerställa att beslutsfattare har tillgång till en komplett och objektiv bild. Detta kan inkludera att granska miljökonsekvensbeskrivningar (MKB), riskbedömningar och ekonomiska analyser för att identifiera brister och/eller felaktigheter. För det tredje, en välgrundad diskussion baserad på sakkunskap ökar trovärdigheten hos motståndarna och deras argument, vilket kan påverka opinionen och beslutsfattare positivt. Det handlar inte bara om att säga nej, utan om att presentera ett underbyggt ”varför” och potentiella lösningar eller alternativ. Slutligen, genom att aktivt delta med sakkunskap kan motståndare bidra till att forma villkoren för ett eventuellt tillstånd, eller i bästa fall, förhindra att tillstånd ges om riskerna bedöms vara oacceptabla

          Genom att systematiskt arbeta igenom relevanta områden med hjälp av sakkunniga, oavsett om det är egna experter, konsulter eller genom att samarbeta med akademiska institutioner, kan motståndare till Norra Kärr-projektet bygga en stark och trovärdig position i tillståndsprocessen.

          P.S. – Mina Norra Kärr-artiklar finns att läsa på; https://www.aelgen.com/norra-karr/

          Mvh,

          • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

            Mitt frivilliga engagemang i Norra Kärr projektet avslutas härmed!

            Mvh,

  9. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    Neo’s Real Line: Breaking China’s Hold on Heavy Rare Earths
    Neo Performance Materials Inc.

    I Estland bygger Neo en pilotproduktionslinje för dysprosium och terbium, som en dag skulle kunna bli en helt kommersiell anläggning. ”Det är inte en linje i laboratorieskala”, tillade han poängterat. ”Det är en riktig linje.”

    Neo har också valt en tvärriktad väg genom att minska beroendet av just dessa material. I samarbete med Daido och Honda utvecklade de världens första tunga dragmotor fri från sällsynta jordartsmetaller för hybridfordon. ”Vi är det enda företaget i världen som faktiskt har den här typen av teknik och produkt på en fordonsplattform idag”, sa Suleman.

    Neos magnetfabrik öppnar officiellt i september, inför en internationell publik av tjänstemän, investerare och kunder. Fler kontrakt med europeiska Tier 1-leverantörer har redan tecknats, inklusive ett nytt flerårigt program som förväntas ge 50 miljoner dollar i intäkter. 

    https://www.youtube.com/watch?v=BYbioHLUMDs

    Mvh,

  10. Göran skriver:

    Ja, diskussionen är märklig eftersom hela projektet borde avslutas direkt när det inkräktar på folks äganderätt och ägarna säger nej till gruvan.

    Alla lagar som det hänvisas till ovan är bara lagar för att kränka äganderätten och inte tvärtom.

    Låt säga att gruvan blir av och det orsakar skada, då ska skadan ersättas. Kan gruvan inte ersätta, dvs. inte har pengar till det då ska hela gruvans ledning sättas i fängelse och de ska sitta i fängelse så länge som skada kvarstår.

  11. Jan Andersson skriver:

Kommentarer är stängda.