Mineraler för förnybara energikällor, komponenter och produkter

Dagens gästskribent är Claes-Erik Simonsbacka

Svenska miljörörerelser kräver förnybara energikällor, men vill samtidigt att någon annan ska göra det smutsiga arbetet med att utvinna dessa mineraler, som är nödvändiga för att kunna skapa dessa förnybara energikällor, komponenter och produkter.
Därför måste vi ta vårt nationella ansvar och utvinna dessa multimineraler, där de finns, ur våra stora svenska alunskifferdeponier:

– Flera kritiska och andra viktiga mineraler kan utvinnas.
Alunskiffrarna innehåller flera ämnen som kan användas. Där finns såväl organiska som oorganiska substanser.
Sediment deponerade (alunskiffer) vanadinfyndigheter är en sällsynt typ av deponi, jämfört med bl.a. magnetit deponerad vanadin (V), då inga betydande magnetiska metaller är associerade. Detta gör den alunskiffer deponerade V idealisk för att producera vanadinpentoxid (V2O5) av hög renhet (≥ 99,5%), som krävs för framställning av batteri-elektrolyt.
Enligt tillgängliga uppgifter är vanadin halten högre i skånsk deponerad alunskiffer och uranhalten är betydligt lägre, än i andra svenska alunskifferdeponier.

– Att extrahera fler metaller, som bas-, batteri-, energi-, magnet- och ädelmetaller, från samma mängd koncentrat är inte bara ekonomiskt lönsamt, det gynnar också hälsa och miljö. Dessutom finns teknik t.ex för utvinning av litium (Li) ur processvattnet.
Med beaktande av ett nationellt helhetsperspektiv skall vi, förutom ökad återvinning, i största möjliga mån utvinna kritiska-, bas- och ädelmineraler ur våra mycket stora ytliga polymetalliska alunskifferdeponier, framför utvinning av enstaka mineraler i mindre och kanske mera vattennära toxiska deponier.

– Högst halt av kadmium (Cd) är i alunskiffer. (SLU, Alnarp)
Kadmium är en av de mest toxiska tungmetallerna, och kan lätt tas upp av växters rotsystem för att sedan transporteras vidare till andra delar av växten (Xiao et al 2012). Koncentrationen av Cd i prover från Skåne visar upp till 1500 ppm (1,5 ml/l). När det gäller Cd som lakas ur berggrundet är troligen risken för exponering för organismer störst på platser, likt Sularpsbäcken i Skåne, där vattendraget skär genom alunskiffret. Tungmetallen blir sedan tillgängligt, åtminstone, för växter och djur som lever nära vattendrag.
För att bl.a minska Cd-innehållet och upptag i mjölkpulver, växter och djur krävs bl.a. förbättrad åkermarkskvalitet, liksom kvaliteten på livsmedelsproduktionen. Markförbättring kan kanske för framtida generationer uppnås i berörda områden efter det att de förorenande elementen i alunskiffern extraherats genom gruvdrift. “På sikt tillkommer dock återställd jordbruksmark. delvis av bättre kvalitet än den som försvinner i samband med brytningen.” (Billingenutredningen SOU 1977:47).

– Dålig vattenkvalitet.
Brunnar anläggs normalt inte i alunskiffer, eller i jordarter som innehåller alunskiffer, då vattenkvaliteten totalt sett är för dålig. (SSI rapport: 2008:15). Rekordhöga halter av bly och kadmium har uppmätts i brunnsvatten i Höör. Används orenat tungmetallkontaminerad bruns-och/eller färskvatten i berörda områdens livsmedelsproduktion?

– Vanadin är av stor ekonomisk betydelse för EU. (Europeiska kommissionen)

– Mineral- och relevant lagstiftning kan inte baseras på regionala särkrav.
Malmer som är av nationellt intresse och/eller erfordras för vår egen försörjning finns inte överallt i vår svenska berggrund, vilket naturligtvis innebär att malmer bara kan utvinnas där de finns.

Noteringar:
– För att minimera negativ miljöpåverkan från lakningsprocesser för metallseparation genom ”solvent extraction” (lösningsmedels extraktions) teknik, för selektiv extraktion av metalljoner ur bl.a. alunskiffer som möjliggör deponering av avfall på ett för miljön acceptabelt sätt, bör verksamhetsutövaren alltid avkrävas att även testa och i en “Teknisk Rapport” redovisa utvinningsresultat med frukt-syra (-or) som lakningsmedel.

– För att minimera risker för dammhaverier och beroendet av avfallsdammar / sandmagasin väljer allt fler gruvbolag, att övergå till s.k. “dry stacking tailing systems“ (filtrerad avfall).

– P.g.a. av ytnära skiffermineralisering, med försumbar till låg malm/gråbergs (“strip ratio”) förhållande, kan man förvänta sig en liten miljöpåverkan om gruvområdet delas in i ett antal mindre dagbrott som efter att respektive “mini-pit” utvunnits återfylls den med fast avfall/gråberg och det torra filtrerade processavfallet/jorden för att säkerställa minsta möjliga miljöpåverkan.

Claes-Erik Simonsbacka
Ingenjör och f.d. managementkonsult till gruvföretag med gruvverksamheter i Sverige, Västafrika och Sydamerika.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

52 svar på Mineraler för förnybara energikällor, komponenter och produkter

  1. Mats Jangdal skriver:

    Jag tolkar Claes-Eriks inlägg som att brytning av alunskiffer i jordbrukslandskapet är möjlig om man vidtar rätt försiktighetsåtgärder och det sådan brytning är moraliskt nödvändig om man framhärdar i omställning till andra energikällor än vattenkraft, kärnkraft och kolbaserad förbränning.

    • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

      Ja, “brytning av alunskiffer i jordbrukslandskapet är möjlig om man vidtar rätt försiktighetsåtgärder”

      Livsmedelsprodukter ska produceras i giftfria jordar! Jordförbättringsåtgärder är därför nödvändiga för alunskifferjordar och av stor vikt för framtida generationers livsmedelsförsörjning, vilket enligt Billingenutredningen SOU 1977:47 delvis kan åstadkommas genom gruvbrytning:
      “På sikt tillkommer dock återställd jordbruksmark, delvis av bättre kvalitet än den som försvinner i samband med brytningen”.

      Mvh,

    • Åke Sundström skriver:

      Men Mats, ingen sann skeptiker hävdar ju att “en omställning till andra energikällor” är nödvändig. Så varför spilla tid och kraft på att diskutera hypotetiska bekymmer som bara uppkommer om alarmisterna har rätt?? Förspilld tankekraft, förlorat fokus och självmål, ingenting annat.

      Gruvdammshaverierna är däremot ett faktiskt och relevant problem, liksom en lång rad andra miljöproblem (än koldioxidutsläppen).

      • Mats Jangdal skriver:

        Kommentaren var till för att förtydliga att den moraliska hållningen med “förnybara bränslen” inte är så värst moraliskt överlägsen.

        • Åke Sundström skriver:

          Jag vidhåller att vi skeptiker bör ha som enda fokus att bevisa vår egen ståndpunkt och världsbild. Att kommentera vad som händer om alarmisterna mot förmodan har rätt är förspilld möda och enbart distraherande. Ett minikrav borde vara att författaren tydligt klargör att inte delar den premiss som ligger till grund för hans analys. Det fram inte av inlägget.

          Härtill kommer att det propagandistiska värdet av sidospår som detta är noll eller nära noll. Den majoritet av väljarna som bejakar de gängse hotbilderna påverkas BARA av motbevisning på just denna punkt. Med all rätt, dessutom.

          Och är det bara en inkadus att Simonsbacka aldrig, vad jag sett, presenterar sig själv som klimatskeptiker? Han ägnar sig mest åt att, som i detta fall, diskutera att förorda projekt som bygger på alarmistiska premisser, bl a svensk uranutvinning. Har han inte förstått att kärnkraften slås ut i Sverige (och säkert också i många andra länder) om klimatpolitiken skrotas? Ett klargörande, tack.

          • Mats Jangdal skriver:

            Nej, min kommentar förutsatte inte att alarmisterna får rätt. Den förutsatte att de får som de vill. Stor skillnad!

            Simonsbacka får svara för sig. Men visst verkar det som om han, som det ibland uttrycks, har fastnat på staketet när han försökt byta sida

            • Åke Sundström skriver:

              Att få rätt är väl i 9 fall av 10 att få som man vill, så den formella betydelseskillnaden tycks mig föga intressant. Och du passar i frågan om vilket debattfokus vi bör välja för att vinna den viktiga politiska striden – i synnerhet mot bakgrund av att både du och jag, med lite olika infallsvinklar, så tydligt bevisat att vi redan vunnit sakdiskussionen. Varför och äventyra denna position och förvirra läsarna med analyser som utgår från alarmisternas genomfalska världsbild?

              Som vanligt avstår Claes-Erik Simonsbacka från att besvara kritiska synpunkter. Vi får inget svar på den raka frågan om han begriper att den svenska kärnkraften går i graven med skeptikernas politik? Som du själv lite onödigt skämtsamt noterar, Mats: hans försök att byta sida tycks ha fastnad på staketet. Precis som Stockholmsinitiativet, vars dubbelspel vi varit eniga om att fördöma.

              • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

                Jag är ingen konspirationsteoretiker utan försöker, att argumentera sakligt utifrån relevant verklighet.

                Mvh,

                • Åke Sundström skriver:

                  Återigen: inget svar om din syn på kärnkraftens framtid i ett Sverige med slopad klimatpolitik. Vad är en sådan tystnad om inte både konspiratorisk och motsägelsefull, eftersom du tycks mena att den klimathotsskepticism du säger dig företräda saknar relevans. Stämmer dessutom illa med forskarsetikens sanningskrav krav och en skatteavlönad pedagogs skyldighet att så tydligt som möjligt svara på ställda frågor.

                  • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

                    Enligt min personliga uppfattning saknar Sverige nu, i stort, en relevant och konstruktiv klimatpolitik.

                    Vår nationella populistiska klimatpolitik och våra klimatmål styrs nu indirekt av Romklubben.

                    Mvh,

                    • Åke Sundström skriver:

                      Ett svar till sist, men inte på den ställda frågan om kärnkraftens roll i ett Sverige som skrotar sin klimatpolitik.

              • Mats Jangdal skriver:

                Men Åke, om de som vill ha “grön” energi kan fås att inse att deras gröna energi inte på något sätt är grönare än den gamla vanliga, vatten-kärn-kol-elen, utan tvärtom smutsigare på ett sätt som den gamla inte är, då bör det också vara enklare att övertyga dem om att fortsätta med den gamla vanliga eftersom co2 trots allt är livet gas och inget skadligt.

                Det är inte att ge upp, det är att finna ytterligare en angreppsväg.

                • Åke Sundström skriver:

                  Som sagt, jag tror att hjärntvättade svenskar med SVT som kunskapskälla bara påverkas av en enda fråga: ÄR HOTBILDEN SANN ELLER FALSK? Och det med all rätt, allt annat är ovidkommande och kontraproduktivt.

                  Vad som återstår efter din utmärkta sammanfattning härom veckan av de naturvetenskapliga argumentet är att inkludera den andra viktiga aspekten, den ekonomiska – som enligt min mening är än mer avgörande. För det är bara så man kan beskriva de mycket stora vinster som medborgarna får del av om klimatpolitiken skrotas.

                  Ett feltänk också, tror jag, att försöka appellera till de som vill ha en “grön” miljöpolitik. Den gruppen är ju allra svårast att nå, eftersom den är mer indoktrinerad än genomsnittsväljarna. Det är de “vanliga” väljarna man måste nå fram till och övertyga, om klimatstriden skall kunna vinnas.

                  Och det gör man avgjort inte genom att, som Claes-Eric, ägna långa drapor åt att ventilera de miljöproblem som svenska gruvor kanske drabbas av om klimatnojan får fortsätta att regera.

                  • Mats Jangdal skriver:

                    Ekonomin är en utomordentligt viktig del.
                    De som ska hjälpa oss föra ut det budskapet till folket är de hjärntvättade gröna journalisterna. Därför måste man på något sätt få dem att inse att de gör klimat, miljö och ekonomi en björntjänst genom att fortsätta harpa om klimathotet.

                    • Åke Sundström skriver:

                      Alla journalister är inte hjärntvättade. Bättre att i första hand försöka påverka de påverkbara.

  2. Jan Andersson skriver:

    Kan vi samla ihop svenska projektörer i tillräcklig mängd och kvalitet för att klara att bygga en första, men lönsam anläggning? Vem skall betala? Finns leverantörer av passande utrustning eller måste den också utvecklas, till dubbla kostnaden? Hur lång tid kommer tillståndsgivningen att ta, och vilka chanser finns att överhuvudtaget få tillstånd? Hur lång tid behövs för överklagandehanteringen? Tolv år?

    Det är nog väsentligt billigare att köpa från de som redan kan sälja, och se mellan fingrarna med tredje världens arbetarskyddslagstiftning, som vi redan gör med det mesta som kommer långt bort ifrån.

    Nya svenska industrisatsningar vore en nåd att stilla bedja om, men den mesta svenska storindustrin har sitt säte och cashar ut vinsterna i andra länder. Vi kanske först skulle fokusera på att få hem våra gamla företag igen (genom att mjuka upp skattelagstiftningen) än att hoppas på att etableringen av en ny industrigren skulle lyckas, för det ser mörkt ut.

    Jag skulle inte satsa ett öre på batteriteknik, snart är vi tillbaka där all industrialism och välfärd en gång började med vattenkraft och olja. Något annat kommer inte långsiktigt att fungera, åtminstone inte de närmaste åttio åren.

    Vi behöver för övrigt mycket stora mängder koppar för att dra om de flesta elnäten i Sverige, från riksnäten ner till regionnät och lokalnät, om alla svenskar tvingas köpa elbil. Och då finns ändå inga svenska kraftverk kvar som kan mata ut ström i tillräcklig mängd.

    Så kopparbrytning vore något betydligt förnuftigare att satsa på. Det kan jag gärna investera i för det kan knappast misslyckas.

    • Mats Jangdal skriver:

      Numera innehåller elnätens kablar ingen koppar, det är aluminium istället. De blir mindre stöldbegärliga, grövre i dimension och ingen vet riktigt hur oxidationskänsliga de är.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Nja, både ock. Alu har en högre resistans att dras med, så det är en avvägning mellan dimensioner och materialval.
        Koppar kommer definitivt att ha betydelse framgent också.

  3. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    Utdrag ur min skrivelse “Gruvdammhaverier”

    Det känns glädjande och tryggare att notera, att det efter den senaste dammkatastrofen i Brasilien, nu görs allt för att återställa förtroendet bland allmänheten för gruvverksamheter, genom att brasilianska National Mining Agency (ANM) avser att förbjuda gruvdammar av uppströmskonstruktion. Gruvföretaget Vale, världens största järnmalmsproducent, har också beslutat att implementera så kallad ”Dry Stacking Tailings Disposal Technology”, filtrerad torr gruvafalls deponeringsteknik, för att minska beroendet av gruvavfallsdammar. Bolaget kommer då enligt egen uppgift att förlita sig på torrbearbetning av avfallet för 70% av sin produktion till år 2023. Denna typ av filtrerad avfallshantering, från en vätska till ett jordliknande material, ger en stabil deponering och erbjuder många gruvplatser betydande långsiktiga fördelar, som t.ex.:
    – Bättre vattenförvaltning: Processens avloppsvatten förenklar vattenhanteringen med effektiv vattenåtervinning som resulterar i försumbar läckage eller förlust av läckage från den torra substansen. Minskad behov av råvatten då gruvverksamheten omedelbart kan återanvända det återvunna processvattnet.

    – Säkerhet: Betydande säkerhetsförbättringar som risker för att katastrofala dammfel elimineras. Avlägsnandet av den största delen av vattnet ur avfallsströmmen före lagring säkerställer avfallets, anrikningssandens, fysikaliska stabilitet. Genom detta elimineras risken för dammbrott med eventuella efterföljande negativa hälso-, miljö- och sociala konsekvenser. Grundvattenförorening genom oxidation och utfällning av metaller elimineras praktiskt taget. I kallt klimat förhindras rörfrysning och frostproblem.

    Mvh,

  4. Stefan Eriksson skriver:

    I det första stycket har Ni “slagit huvudet på spiken” C-E. Precis så är det om vi vill hävda statusen av ett “utvecklat” samhälle med tekniska landvinningar som också är möjligt att exportera.
    Här är det läge att “gå före” och visa vägen till ett hållbart försörjningssystem, medans miljörörelsen vill “gå före” för att visa på hur vi iscensätter en tillbakagång till tiden före industrialismen.
    Helt ansvarslöst.

  5. Dandersan skriver:

    Oljeutvinning kan numera ske relativt rent.
    Johan Sverdrup fältet i Nordsjön kommer att ge olja med rekordlågt CO2 avtryck.
    800 liter olja per sekund kommer att utvinnas i första fasen till en kostnad av under 30 öre per liter eller 3 öre per KWh.
    Numera kan man även rena oljan på den gas som påverkar vårt klimat mest SO2.
    SO2 reningen ligger bakom den uppvärmning vi ser sen 1980, detta genom att molnen blir färre när aerosloerna minskar.
    10% mer energi på jordytan ger oss varmare klimat .
    Miljövänner kan med gott samvete fortsätta den fantastiska utveckling som fossil energi givit världen!

  6. Göran skriver:

    Vill man minska en del av miljöpåverkan kan man alltid se till att man bara använder det som är nödvändigt. Med det avser jag, att av vilken anledning ska jag bygga 100 generatorer om jag bara behöver en? Hur mycket material behövs för att bygga låt säga kärnkraftsgenerator på 1200 MW (obs kan vara flera) mot 600-1200 stycken generatorer (på 5-10 MW) för vindkraftverk?

    Observera att jag multiplicerar antalet vindkraftgenerator med 5 eftersom deras verkningsgrad generöst är 20 %. Och, då tar jag även inte med att det måste vara ännu fler vindkraftsgeneratorer för att producera den del som ska lagras i batterier för att användas när det inte blåser eller jämna ut toppar.

    Det borde vara enkelt att bygga en datormodell över vad som skulle behövas egentligen. Ett enormt slöseri innan man ens har kommit så långt, borde vem som helst kunna se.

    Lägg sedan till slöseriet, all mekanisk utrustning och styrutrustning. För företagen blir det “happy hour” och för oss skattebetalare blir det större tomrum i plånboken.

    Och den gamla gaggiga gubben Per Garton står i tv och ylar om hur billigt det är med vindkraftverk.

  7. Stefan Eriksson skriver:

    C-E, lakningsprocessen är ju det som av lätt insedda skäl utgör den enskilt största risken i samband med anrikning av mineral.
    Helt klart vore det ett miljömässigt jätteframsteg om reduktionen av icke önskvärt material kunde katalyseras med askorbinsyra (C-vitamin) i stället för de mer “giftiga” svavelsyrorna.

    Eventuellt tar det mer fysisk plats i anspråk, och förmodligen mer “tid” till den processen, men mycket enklare att riskhantera.
    Intressant!

    • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

      Utlakning och återvinning av element ur alunskiffer bör ske med hjälp av organiska syror.

      Då äppelodling är stor i Skåne bör även äppelsyra testas som laknings reagens.

      Mvh,

  8. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    ”frågan om kärnkraftens roll i ett Sverige som skrotar sin klimatpolitik” / Åke Sundström

    Åke, du vet genom tidigare diskussioner att jag pläderat för toriumdrivna kärnreaktorer.

    Ur ett rent personligt perspektiv är jag som är bosatt inom elområde 1 (SE1) inte orolig för min egen elförsörjning då vi inom SE1 inte är beroende av kärnkraft. Verksamheter och boenden inom SE1 kommer att under flera år framöver ha ett stort produktionsöverskott av eleffekt, på ca 40% – 50%, som på grund av kapacitets begränsningar i stamnätet inte kan distribueras från SE2 till SE3.

    Otillräcklig ny planerbar elkraftsproduktion av framför allt eleffekt innebär att driftläget i elnätet blir oerhört ansträngt i SE3 och SE4, framför allt, om kärnkraften avvecklas innan ny baskraftsproduktion tagits i drift eller kan importeras från/via våra grannländer. Notera att all kärnkraftsproduktion finns inom el-område SE3.

    Mvh,

    • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

      Otillräcklig ny planerbar elkraftsproduktion innebär att driftläget i stamnätets gamla, 70 år och äldre 400 KV och 220 KV, ledningar blir oerhört ansträngt på grund av risken för betydligt ökad el-effektbrist framför allt inom el-område SE 3 och SE 4, då möjlig elproduktion från både el-område SE 1 och SE 2 (Norrland) inte nu kan distribueras, p.g.a. nätbegränsningar (överföringsbegränsande flaskhalsar), ner till el-område SE 3 samt ännu så länge också mellan el-område SE 3 och SE 4.

      Trots att nämnda ”ledningar blivit så gamla att det inte längre är tillräckligt att underhålla dem, utan de behöver förnyas i sin helhet. Totalt rör det sig om sammanlagt runt 800 km ur ren förnyelsebehov men ytterligare åtgärder kan tillkomma av andra skäl” (Svensk Kraftnät) verkar regeringen nu prioritera andra infrastrukturinvesteringar som t.ex. höghastighetsjärnväg framför erforderlig investering i el-stamnätet. Är behovet av höghastighetsjärnväg, för tåg som kör ca. 320 kilometer i timmen nu viktigare för Sverige, än investering i el-stamnätet för att uppnå hög leveranssäkerhet?

      Förstår verkligen politiska beslutsfattare och elkonsumenter, framför allt inom el-område SE 3 och SE 4 (Gävle och söderut), hur oerhört sårbar elförsörjningen kan bli om kärnkraftverk stängs i förtid, dvs innan ny planerbar leveranssäker baskraftsproduktion är i drift och nödvändiga investeringar i det svenska el-transmissionsnätet /stamnätet färdigställts?

      • Stefan Eriksson skriver:

        Vattenfalls reklamslogan om “två hål i väggen” har i vilket fall som helst inte hjälpt konsumenterna till insikt om de verkliga förutsättningarna för att få ström ur dessa “hål i väggen”.

    • Åke Sundström skriver:

      Det du obegripligt nog missar är att elkonsumtion kraftigt SJUNKER när klimatnojan stoppas och ersätts med konkurrens på lika villkor. Och då hjälper det föga att toriumdrivna reaktorer möjligen är säkrare och billigare än sina föregångare.

      • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

        Spara är bättre än att bygga och uppföra nya kontraproduktiva vindkraftverk.

        Utdrag:

        “Att på ett hållbart sätt realisera sparpotentialen borde vara en av de viktigaste beståndsdelarna i energipolitiken.”

        “Elmotorerna i Sverige svarar för cirka 65 procent av industrins elenergiförbrukning och cirka 40 procent av Sveriges totala elenergiförbrukning.”

        “Att på ett miljömässigt långsiktigt hållbart sätt realisera elproduktionens och elkonsumtionens sparpotential, borde vara en av de viktigaste beståndsdelarna i energipolitiken. Därför måste EU och dess medlemsstater prioritera optimeringsåtgärder och ökat sparande framför subventionerad utbyggnad av ny elproduktion med dålig energieffektivitet, som vindkraften, men detta är tyvärr ingenting som eltekniskt okunniga nationella politiska beslutsfattare verkar förstår. De verkar dessutom inte heller förstå vilka egenskaper styr elproduktionen och elförsörjningen. Dessa egenskaper är följande:
        – Systemet måste ha en viss effekt som svarar mot det högsta elbehovet som kan uppstå vid ett tillfälle. Effekt är ett mått på förmågan i ett system. Om en bil inte orkar köra upp för en backe är motorn för svag, den har inte tillräcklig effekt. När våra elproduktionsanläggningar inte kan producera tillräckligt mycket effekt för att täcka konsumenternas behov, uppstår effektbrist.
        – Systemet måste också ha tillräckligt med energi för att kunna leverera el under årets alla timmar så att elenergibrist inte uppstår. Energin kan alltså liknas vid systemets uthållighet. Om bensinen inte räcker fram till nästa tankning stannar bilen, den behöver då naturligtvis tankas för att få mer energi.”

        http://www.xn--skyddamiljn-0fb.nu/1_skyddamiljn/archive/251_bttre_att_spara_el_med_bttre_motorer.html

        Mvh,

        • Åke Sundström skriver:

          Återigen – för vilken gång i ordningen? – uteblir svaret på den ställda frågan. Så jag tvingas upprepa den: är det sant, ja eller nej, att elkonsumtionen kraftigt sjunker (till högst 120 TWh) när och om klimatpolitiken slopas och energibeskattningen återgår till att vara konkurrensneutral? Och är vi eniga om att Sverige i det läget varken behöver ny kärnkraft eller mer vindkraft och inte heller ny (då tillåten) kolkraft?

          Du påstår vidare (med citat utan angiven källa) att “det viktigaste är att realisera sparpotentialen”. Den delsanningen missar helheten, det självklara målet att skapa ett energisystem i samhällsekonomisk balans, d v s inga statliga subventioner förekommer (utöver miljöavgifter som är sakligt välmotiverade) och där priset därför bestäms på en fri marknad. Överens?

          • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

            Kärnkraftverk, som producerar baskraft på jämn nivå med hög tillgänglighet och leveranssäkerhet utgör en viktig del i vår infrastruktur, åtminstone så länge som vi i hela landet inte kan täck el-effektbehovet med annan kvalitets- och leveranssäker baskraft. Detta kan inte sägas om intermittent och väderberoende kraftslag, som även är utan koppling till efterfrågan på elkraft.

            Du påstår vidare (med citat utan angiven källa) att “det viktigaste är att realisera sparpotentialen” / Åke Sundström

            Citatet är ett utdrag ur min artikel ”Spara är bättre än att bygga och uppföra nya kontraproduktiva vindkraftverk”, vilket tydligt framgår i kommentaren. Hela stycket i artikeln lyder så här:
            ”Att på ett hållbart sätt realisera sparpotentialen borde vara en av de viktigaste beståndsdelarna i energipolitiken. Därför måste EU och dess medlemsstater prioritera ökat sparande framför en utbyggnad av elproduktion med dålig energieffektivitet, som vindkraften, men detta är tyvärr ingenting som energitekniskt okunniga nationella politiska beslutsfattare förstått och seriöst prioriterar.”

            Mvh,

            • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

              Åke, kan vi få en fri elmarknad där marknadens priser är baserade på konkurrensen mellan olika aktörer och endast påverkas av faktorerna som tillgång och efterfrågan, utan inblandning av staten?

              Är inte ett huvudproblem avsaknad av en fri prisbildning på elmarknaden då staten fortfarande utövar ett stort inflytande över elmarknaden och som genom sitt affärsverk äger och driver det högspända stamnätet. Dessutom påverkar staten investeringarna genom lagstiftning, skatter och subventioner?

              Hur påverkas incitamenten för investeringar på den svenska elmarknaden då den karaktäriseras av hög ägarkoncentration i ett fåtal dominerande elproducenter, som i viss mån också skyddas av inträdesbarriärer?

              Är den nuvarande marknadsstrukturen och energipolitiken genom en ökad integration inom EU den mest lämpade för att främja samhällsekonomiskt önskvärda investeringar?

              Mvh,

              • Åke Sundström skriver:

                Tack för ditt nya sakfokus. Kort svar: staten, EU och FN har skapat problemen och i en mer välfungerande politisk värld är de lätta att lösa. Det är dithän både Mats och jag vill komma. Tydligen även du, vilket tyvärr inte framgått av dina tidigare epistlar. Ibland kan en seg debatt till slut skapa ökad klarhet.

    • Åke Sundström skriver:

      Det du obegripligt nog missar är elkonsumtionen kraftigt SJUNKER, när och om klimatnojan stoppas och ersätts av konkurrens på lika villkor. Och då hjälper det inte att din favorit, toriumreaktorn, möjligen är bättre och aningen billigare än sina föregångare. I det läget är det dessutom otänkbart att bygga ny baskraft, som vi då har tillräckligt gott om. Bara ny topplast kan eventuellt behövas när gamla reaktorer skrotas.

  9. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    Enligt bedömningar finns det ca. 30 TWh outbyggd förnybar vattenkraft inom elområde SE1 och SE2 Politiska förutsättningar för utbyggnad utöver 0-5 TWh saknas nu då stora delar av den ekonomiska utbyggnadspotentialen ligger i älvar, som är skyddade mot utbyggnad enligt lag. Enligt 4 kap. 6 § miljöbalken får vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål inte utföras i nationalälvarna Torneälven (SE1), Kalixälven (SE1), Piteälven (SE1) och Vindelälven (SE2), med tillhörande vattenområden, källflöden och biflöden

    Mvh,

    • Åke Sundström skriver:

      Obegripligt att en förment miljövän och klimatskeptiker finner för gott att upprepa påståendet att 30 TWh vattenkraft i våra få återstående älvdalar kan byggas ut (om än för dagens skyddade i lag). I stället för att mer relevant påminna läsarna om att det finns nära nog lika stor kapacitet i malpåse i form av fossilkraft som klimatdiktarens kreatur förbjuder oss att utnyttja. Är vi inte eniga om att dessa bör tas i drift, eftersom klimathotet är falskt?

      • Åke Sundström skriver:

        Nej, tydligen inte! Eftersom Clas-Eriks svar återigen uteblir! Vilket oförblommerad hyckleri är det inte att kalla sig klimatskeptiker och samtidigt vägra bekräfta att våra befintliga fossileldade kraftverk bör användas, inte ligga i malpåse – som de fuskande forskarna och de dubbeltungade miljöpartisterna hävdar.

        Rätt med högt i tak, Mats, men fundera över om en så uppenbar brist på logik och sanningsetik hör hemma på din blogg, den som så envist och kunnigt attackerar alarmisternas skamlösa ljugande?

        Jag hoppas att Simonsbacka trots allt återkommer med ett svar på min fråga. Om inte sätter jag själv punkt för att kommentera hans inlägg – som ju dessutom har egenheten att fokusera på gruvornas bekymmer med sin arbets- och närmiljö, vilket är tämligen ointressant i en klimatdiskussion som ju handlar om globens påstådda undergång i uppvärmningens spår. .

        • Stefan Eriksson skriver:

          Åke! C-E Simonsbacka skrev ju ett inlägg som just handlade om mineraler och utvinning av metaller därav.
          Jag förstår om fokus ligger “på gruvornas bekymmer med sin arbets-och närmiljö i hans inlägg.
          Simonsbacka kanske skriver ett inlägg om kärnkraft och energiutvinning i en annan artikel.

          Så början av denna tråden var ju egentligen ingen klimatdiskussion.

          Men det kommer säkert, då det ju är gott om plats upp till taket.

          • Åke Sundström skriver:

            Nu handlade ju mitt inlägg primärt om hans ovilja att svara på frågan om våra fossila kraftverk bör få användas eller ej. Hoppas du själv instämmer i att svaret från hederliga klimatskeptiker måste vara ja

            • Stefan Eriksson skriver:

              Ja, jag ser inga problem med att gjorda investeringar nyttjas till gagn för oss konsumenter. Även då kraftvärme från olja och kol.

            • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

              För att säkerställa tillgången till snabbreglerbar reglerkraft, pga av ökad intermittent vindkraftsproduktion, kan det pga transmissionsbegränsningar från SE1 och SE2 till SE3 och SE4 komma att kräves investeringar i nya fossila gas- och/eller kolkraftverk inom SE3 och SE4, om kärnkraftverken i SE3 stängs.

              • Åke Sundström skriver:

                Nej och åter nej. Ny reglerkraft kan bara den kräva som accepterar dagens klimatpolitik – och det säger du dig inte göra. En skeptiker kan ju INTE dra slutsatser som utgår från antagandet att klimatnojan regerar vidare. För femtielfte gången: vid fri konkurrens byggs varken nya kärnreaktorer eller vindsnurror och några nya investeringar i elnätet behövs inte heller. Du tvingar mig ångra att jag (2/4) tyckte mig skönja en tillnyktring, ett nytt sakfokus. Att argumentera utifrån motståndarens premisser är skott mot egen mål, inser du inte det?

                • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

                  Mitt inlägg ovan berör följande: ”För att säkerställa tillgången till snabbreglerbar reglerkraft, pga av ökad intermittent vindkraftsproduktion, kan det pga transmissionsbegränsningar från SE1 och SE2 till SE3 och SE4 komma att kräves investeringar i nya fossila gas- och/eller kolkraftverk inom SE3 och SE4, om kärnkraftverken i SE3 stängs.”

                  Då du inte, Åke, i ditt svar alls beaktat ovanstående förutsättningar undrar jag med beaktande av ovan nämnda förutsättningar hur elkraftsystemet i SE3 och SE4 kommer, att bl.a. klara av de stora utmaningar gällande:
                  – systemstabilitet (minskande svängmassa och mer distribuerad produktion),
                  – balansering (mindre andel planerbar produktion),
                  – nätkapacitet (stort förnyelsebehov samtidigt som uttaget ökar på många håll) samt
                  – effekttillräcklighet (stora strukturella förändringar i produktionsledet)?

                  Mvh,

                  • Åke Sundström skriver:

                    Men du menar väl inte att dessa “störningar” uppkommer klimatnojan förutan? Återigen uteblir det ditt svar på den knäckfrågan, sorgligt nog

    • Jan Andersson skriver:

      Jag vill minnas att verkningsgraden hos en francisturbin i hög grad beror på utformningen av utloppsröret “sugröret” EFTER turbinen. Här måste det finnas en förbättringspotential med moderna datasimuleringsmodeller; de flesta vattenkraftverk är byggda för ganska längesen. Kunde man uppnå 2 % effektökning borde det vara lönsamt.

  10. Risto Matinen skriver:

    terigen svamlar Claes-Erik Simonsbacka om icke brytvärda bergarter, men väl geologiska anomalier. Har han aktier i Aura Energy, det bolag som slösat bort miljontals kronor i Myrviken, där ingen gruva kommer att startas på kommersiell grund…

    Alla/flesta malmgeologer vet att svartskiffrar/alunskiffrar inte är malmer och de är inte brytvärda. Inget talar för att de blir brytvärda i framtiden.

    Gör en ekonomisk kalkyl och då finner de flesta att det är ogjort att ge sig på svartskiffer!

  11. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    A “green” gold project

    “Canada-based Euro Sun Mining has explained its decision to design its Rovina Valley gold project, in Romania, as a so-called “green” gold project, without the use of wet tailings facilities and cyanide.
    Rovina Valley is a clear example of a project that meets today’s investor mandate for environmental social governance companies in which to invest,” said Moore.”

    “He added that the decision to stay clear of wet tailings and cyanide was a “conscientious” one and was made jointly by the company and the government of Romania.”

    http://www.miningweekly.com/article/euro-sun-explains-its-environmentally-responsible-romania-gold-project-2019-04-09

    Mvh,

Kommentarer inaktiverade.