Klimatbeslutets effekter för mineraler och metaller

Dagens Gästskribent är Claes-Erik Simonsbacka

Hur medvetna är egentligen politiska beslutsfattare, allmänhet, miljörörelser och företrädare för markägarna, om den mycket kritiska roll som markanvändning, gruvdrift och metaller kommer att spela för den globala s.k. miljöomställningen som erfordras för att uppfylla Paris avtalets klimatmål, att inte överstiga 2 grader Celsius (2 °C), med fortsatta ansträngningar att nå 1,5 °C?

För att kunna uppnå ovanstående 2 °C – mål kommer det att krävas radikala omstruktureringar inom många områden och verksamheter vilket också kommer att medföra betydande miljöpåverkan, landskapsdestruktion och påverkan på lokala ekosystem och vattenresurser. Efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller (REE) såväl som nickel, mangan, krom, koppar och PGM (metaller) kommer att växa betydligt i framtiden. Behovet av relevanta metaller kräver ungefär dubbla mängden för vind- och solkraft.

Den mest betydande metallökningen krävs för energibatteri teknik – mer än 1 000 procents ökning krävs enligt ”International Bank for Reconstruction and Development/The World Bank”. Tillväxt, t.ex. i vindkraft betyder också ökad markanvändning och med tanke på den betydande tillväxtprognosen kommer förnybara energikällor att behöva konkurrera med andra möjliga användningsområden för dessa utrymmen. För effektiv drift krävs utrymme mellan vindkraftverk, viket för landbaserade vindkraftverk kommer att täcka betydande områden av bl.a. jordbruks- och/eller skogsbruksmark, vilket kommer att medföra ökad konflikt och samhällsopposition.

Den beräknade elbils (EV:s) tillväxten kommer, förutom ovanliga jordartsmetall (REE) – marknaden, att bl.a. påverka kopparmarknaden då efterfrågan på elbilsbranschen förväntas öka från 185 000 ton år 2017, till 1,7 miljoner ton år 2027. Mer än 40 miljoner laddningsstationer kommer att behövas under det kommande decenniet och kommer då att konsumera ytterligare 100 000 ton koppar per år fram till år 2027. Efterfrågan på kobolt beräknas öka från världens 2018 års produktion á 140 miljoner ton till cirka 170 miljoner ton per år 2030.

REE – mineraler är svåra att bryta eftersom de sällan finns i koncentrationer som är tillräckligt höga för att möjliggöra lönsamhet. Europeiska kommissionen uppskattar de globala reserverna av sällsynta jordartsoxider till mer än 80 000 000 ton; Den genomsnittliga årliga produktionen mellan åren 2010 och 2014 uppgick till 135 650 ton. Tillgängligheten varierar beroende på typ av REE och det föreligger en mycket stor risk för försörjningsbegränsningar för neodym och dysprosium, dvs de två huvudkomponenterna i elektriska magnetrotorer.

År 2015 erhölls ungefär hälften av den globala efterfrågan på REE från återvinning av magneter inbyggda i permanenta elektriska motorer, som används i de flesta elfordon, men den spridda användningen av REE-metaller utgör en enorm utmaning för att kunna återvinna dessa metaller på ren kommersiell grund. Notera dock, att inom EU – området återvinns idag bara 7% av de lätta REE och 6% av de tunga REE från sekundära källor för att möta EU:s efterfrågan på REE.

“Greta scenario” means $20 000/t copper, says Bernstein Research
Utdrag:
”To achieve complete decarbonisation by 2025, the “Greta Thunberg Scenario”, the price of copper would need to increase to $20 000/tonne or higher, research by Bernstein has found – and even the more modest goal of meeting existing emissions targets would require a 40% uplift”

Mining’s unlikely heroines – Greta Thunberg and AOC
Utdrag:
The required copper price of $20,000 a tonne ($9/lbs or more than three times today’s level) under Bernstein’s Greta scenario of full decarbonisation by 2025, certainly is a headline grabber.”

”Equally eye-popping is another possible scenario sketched in the report: when the target date is pushed out to 2070 it would require investment in copper roughly equal to the total known reserve base of 647 million tonnes.”

”Keep in mind those are the additional tonnes just for renewable energy networks and electric cars that comes on top of the 20 million tonnes of annual copper consumption in other industrial sectors.”

”If the first industrial revolution was powered by dark satanic mills, copper’s red hot smelters will drive the green revolution.”

Spotpriset på koppar var 2019-10-03: USD 5 625/ton.


Claes-Erik Simonsbacka
Ingenjör och f.d. managementkonsult till gruvföretag med gruvverksamheter i Sverige, Västafrika och Sydamerika.

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

77 svar på Klimatbeslutets effekter för mineraler och metaller

  1. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    En 3-MW:s vindkraftverk med permanentmagnet generator (PMG) består bl.a. av:
    – 335 ton stål
    – 4,7 ton koppar
    – 1 200 ton betong (cement och ballastmaterial)
    – 3 ton aluminium.
    – 2 ton ”rare earth elements” (REE).
    – zinc
    – molybden

    • Dandersan skriver:

      Kostnad jämfört med årsproduktion?
      Gissar att metallframställning till stor del består av gruvlig verksamhet där malm med lågt metallinnehåll skall brytas fraktas och separeras. Allt kräver energiskt arbete.
      Det finns väl ett mått på detta?
      Jo-EROEI
      Fossil energi mot framtida luftintäkter.

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Svaret på er inledande fråga om hur medvetna politiker och allmänhet är, avseende frågan om vilken energibärare som är lämplig, är förmodligen: INTE ALLS !!

    Hur ser framtidsscenariot ut gällande produktion av batterier till elfordon och planerade anläggningar för att “jämna ut” effekt levererade av vindkraftsturbiner och solcellsanläggningar.

    Här står att finna en betydligt ökat behov av därtill nödvändiga mineraler/metaller.

  3. Jan Andersson skriver:

    Ta det alldeles lugnt, det blir ingen elbilsrevolution, åtminstone inte med dagens livsfarliga batterier. Och hur har siffran 2 °C räknats fram? Rena fantasierna. Alice i Underlandet. Råttfångaren från Hameln. Så vad vi än gör så kommer det inte att spela någon roll annat än för en omfattande miljöförstöring helt i onödan.

    Läs sidan 16,17 och missa inte den viktigaste, sidan 23 och bli övertygad själv:

    http://www.sbrservice.se/wp-content/uploads/NBA%CC%8A-nr-2-2018-lr.pdf

    https://www.mestmotor.se/automotorsport/artiklar/nyheter/20190411/bmw-i8-borjade-ryka-brandkaren-slackte-med-container-bad-i-24-timmar/

    I Sverige är vi så lyckligt lottade att vi har vattenkraft. Helt gratis energi, helt utan miljöfarliga utsläpp, snabbt och lätt reglerbart. Rena drömmen. Vi behöver inte tänka längre än så, inte bekymra oss, bara se framåt. Vad vi än gör eller inte gör så spelar det ingen som helst roll globalt. Vi behöver heller inte vara några förebilder för jordens folk eftersom de allra flesta aldrig har hört talas om Sverige eller kan peka ut det på kartan. Fråga en japan (i Japan) och han har klara problem med det (Japan har 12-13 gånger större befolkning).

    • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

      Exempel på el-distributionsrelaterade frågor, som behöver klarställas nu i en framtidsstudie:
      – Hur skall framtidens europeiska elnät dimensioneras och styras?

      – Hur kommer utbyggnaderna att styra,s av de krav på nätets funktion, som vi förväntar oss år t.ex. år 2025 och 2050, då de funktionen med krav från politiker, producenter, kunder m.fl inte ännu är beskrivna?

      – Kommer stamnäten att ha väl fungerade ”brandväggar” så att näten t.ex. år 2025 och 2050 motsvarar förväntningar mot ett tryggt driftsäkert, hållbart och konkurrenskraftigt europeiskt energinät?

      – Vilken roll bör de lokala näten få vad gäller balansansvar?

      – Behöver fler nät kunna gå i lokal ö-drift vid störningar och hur påverkar det valet av möjliga tekniklösningar?

      – Vilken typ av kraftsystemstyrning behöver utvecklas för framtida driftsituationer?

      – Hur undvika suboptimeringar inför elnätens utveckling

      – En utvärdering om investeringsincitament och prioriteringar av önskemål och åtgärder för svenska förhållanden har ännu inte genomförts. Frågor som berörs är t.ex.: Vilka elnät kan drivas av marknaden och vilka kräver stöd? ; Hur skall s.k.utbyggnaden av ”smarta elnät” och elenergilagringsbehov betalas? ; Kommer nödvändiga investeringar till stånd i rätt tid?

      – När kommer de oklarheter som nu finns om de lokala nätens uppgift i relation till politiska förväntningar att klaras ut, då elnäten sedan den svenska avregleringen är en neutral teknisk infrastruktur? Försäljningen sker fristående från näten. Både nätföretag och elsäljare har per definition kontakt med ”sina kunder”. EU-direktiv om hushållning och energibesparing riktar sig ofta till nätoperatören, som därmed förändrar villkoren för el-försäljaren. En lansering av elfordon kräver en ny infrastruktur i elnäten som, skall betalas av elsäljare eller andra operatörer. Det finns skäl att fundera igenom hur ett tudelat kundansvar i längden skall fungera och vilka roller parterna bör ha i den framtida utvecklingen.

      – I framtiden kommer vi att se ännu fler kundägda elektriska produktionsanläggningar på allt lägre spänningar. Nuvarande lagstiftning om det elektriska säkerhetsansvaret kan behöva ses över och mer information ska ges till allmänheten i takt med att antalet ”aktörer” som saknar elkraftteknisk grundkompetens ökar, när allt fler installerar småskalig elproduktion och utrustning för att styra elförbrukning i sina bostäder.

      Mvh,

      • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

        Gillberg har genomskådat de politiska lögnerna om det fossilfria Sverige
        20 okt. 2019

        https://www.youtube.com/watch?v=0dXMZfl5sEI

        Mvh,

        • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

          Gillbergs uppgift om antalet vindkraftverk som nu har en genomsnittlig livslängd på 11-15 år är inte alls relevant, att jämföras med kärnkraftverk med en livslängd på minst 60 år. Vindkraftverk på land har dessutom en reell utnyttjandegrad på ca 16–28 %. Dvs. vindkraftverkets elenergiproduktion är 16-28 % av dess maximala teoretiska produktion. För vindkraftverk i kallt klimat, som vårt svenska, är utnyttjandegraden / elenergiproduktionen vanligtvis något lägre. De flesta vindkraftverk når en verkningsgrad av 35 till 40 %.

          Mvh,

  4. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    Impressions from the VIND 2019 event in Sweden. Stockholm on the 23th and 24th of October 2019

    Key takeaways:

    Positive outlook for wind energy developments in Sweden in 2019, reaching a total of 2 GW with 1200 MW installed in the fourth quarter.

    The outlook for offshore prospects was on the contrary gloomy, mainly due to uncertainties on who is to bear the responsibility (and cost) for the grid connection.

    No obstacles from  a technical perspective for wind power to support the grid. What is needed is more information and dialogue to bridge the gap between all stakeholders, and possibly some modifications in the format of the PPAs.

    Once again, the topics of grid capacity and flexibility dominated the discussion related to the development of the power grid — which is needed in order to fully realize the potential of wind power. 

    Ambra Sannino, Ph.D., D.Sc.
    Business Director, Power Systems Analysis
    DNV GL – Energy 

  5. Ove Björklund skriver:

    Lika allvarligt är den bristande riskanalysen av infraljudens och markvibrationernas ackumulerade effekter på folkhälsa (sjukvårdssystem), uppväxtmiljö, klimat, ekosystem, biodiversitet och den nationella skogsnäringen.
    Riksdagen måste först fastställa ett nationellt strategiskt program för vindkraft, enligt EU-direktivet för strategiska dokument och kap 6 MB. Utförd av oberoende medicinsk och teknisk expertis i samråd med allmänheten.
    Huvuddelen av vindkraftverkens akustiska energi avges som kraftiga pulserande luftvågor i frekvensområdet <3 Hz (ohörbart ”infraljud”). Stötarna komprimerar kroppsorganen som förstärks och styvnar.
    Allt fler fakta tyder på att det orsakar depressiva och patologiska effekter vid långtidspåverkan.
    – Kasprzak C. Dämpad aktivitet i hjärnan och andningscentrum efter 20 min exponering av ljud som inspelats från ett vindkraftverk på 750 m.
    – Vahl C-F. Försämrad hjärtmuskelkapacitet, 20 %. ”Ljudet slår som en hammare”.
    – Alves-Pereira M. Patologiska förändringar i hjärtsäck, lungor och blodkärl. Degenererande effekter på hjärnan.
    https://livestream.com/itmsstudio/events/8781285
    – Eric Zou. Samkörning av offentliga databaser i USA, visade signifikanta samband mellan självmord och vindkraftsetablering (10-25 km). I synnerhet för äldre individer i förhärskande vindriktning.
    Detta är alarmerande då tyska specialistläkare, Ärzte für Immissionsschutz, anger 60 dBZ som gräns för hälsoeffekter, motsvarande 10 km från ett enda verk.
    Finska mätningar som visar ackumulerade bullermattor över en tredjedel av landet är oroande.
    Regeringens beslut om Markbygdens 1101 verk, 8 km från Piteå centralort, framstår som ett okontrollerat medicinskt experiment.

    • Göran skriver:

      Ta upp dessa frågor med en miljöpartister och de står där som fågelholkar. Totalt okänt hos dem att vindkraftverken för med sig en hel del negativa effekter.

      I Kanada har det fått uppleva att korna slutar producera mjölk. Att djur blir oförklarligt blinda. Att maskar inte gillar den statiska elektricitet som uppstår i jorden, vilket medför att de lämnar områden runt vindkraftverk.

      Det finns bilder på när vindkraftverk uppfördes mitt i en skog och flera år senare finns det ingen skog kvar. Kan vi räkna med det i Sverige, att efter 20 år typ, är växtligheten runt vindkraftverken kraftigt begränsad.

      Vad jag vet är den enda studie som gjorts på hur djur påverkas av vindkraftverk i Sverige, är en studie om hur renar betedde sig vid byggandet av vindkraftverken, men inte hur de beter sig när vindkraftverken är i produktion.

    • Kristian skriver:

      “Samkörning av offentliga databaser i USA, visade signifikanta samband mellan självmord och vindkraftsetablering (10-25 km). I synnerhet för äldre individer i förhärskande vindriktning.”

      Det skulle också kunna vara så att man i USA placerar snurrorna där lågutbildade och fattiga bor, de som redan har större risk att bli sjuka.

      Men jag tvivlar inte på att det påverkar. Det är också osannolikt att eliten ställer sig i första ledet för att få ett vindkraftverk på tomten, så problemet kommer att kvarstå oavsett.

      • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

        Enligt min uppfattning bör det utvecklas nya verktyg för att utforska och förbättra noggrannheten av ljud och buller mätningsteknik samt diagnostik även i kombination med testning av ”Multi-array passive seismic imaging” teknik (multidimensionell ultraljuds- och diagnostikteknik). Med anledning härav måste ansvarig myndighet öppna för postdoktorell forskning beträffande de totala störningseffekterna som alstras från världens största landbaserade vindkraftspark (upp till 1.101 vindkraft) i Markbygden, Piteå kommun.

        Under senare år har, förutom skadliga hälsoeffekter på boenden nära vindkraftverk, noterats påverkan på seismologiska stationer av vindkraftverk (WT) då WT-inducerade markrörelser stört den seismiska bakgrundsljudnivån på seismologiska övervakningsplatser. Den resulterande försämringen av inspelningskvaliteten vid seismikstationer leder till en konflikt mellan seismologiska nätverk och WT-operatörer och därför är det av största vikt att förstå egenskaperna hos seismiska signaler som genereras av WT: en. Med anledning härav är det också nödvändigt att mäta och studera effekterna av störningar från bl.a. Markbygdens vindkraftspark.

        Assessing the Seismic Wavefield of a Wind Turbine Using Polarization Analysis. Rachel F. Westwooda and Peter Styles

        https://www.researchgate.net/publication/317601148_Assessing_the_seismic_wavefield_of_a_wind_turbine_using_polarization_analysis

        Analysis of Measured Wind Turbine Seismic Noise Generated from the Summerside Wind Farm, Prince Edward Island. W.N. Edwards 2015

        https://buffaloatlee.com/BuffaloAtlee/Assets/Documents/of_7763.pdf

        Mvh,

  6. Jan Andersson skriver:

    Vätefluorid:

    https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4tefluorid
    https://www.aga.se/sv/images/V%C3%A4tefluorid%201.0%20SE_tcm586-443678.pdf

    Detta får mig att tänka på den gasdrivna bussen som brann i Stockholm. Ingen beslutsfattare har tydligen orkat läsa det obligatoriska säkerhetsdatablad här heller som alla som distribuerar kemikalier måste uppvisa:

    https://fordonsgas.se/wp/wp-content/uploads/2018/04/Sa%CC%88kerhetsdatablad_Biogas_FordonsGas.pdf

    “Vid brand, stäng omedelbart av flödet om det kan göras utan risk. Om
    detta inte är möjligt, dra dig undan från området och låt det brinna.”

    • Mats Jangdal skriver:

      Det kom nya regler för transport av farligt gods ADR, tror det var 1990. Då skulle alla fordon (förutom att vara korrekt uppmärkta och framförda av förare med ADR-bevis) utrustas med en ADR-väska innehållande en enkel skyddsrock, skyddsglasögon, handskar och något mer.
      En av chaufförerna vi sålde detta till, han körde krut och sprängämnen åt försvaret, blev bara arg och svor. Han sa händer det något med min bil behöver jag bara en sak, ett par såna där gympadojor som Carl Lewis har, så jag kan ta mig därifrån kvickt och det är inte säkert det räcker.

      De bussar som drivs med fodonsgas har sådana mängder gas ombord att de väl egentligen skulle vara uppmärkta som ADR fordon och chaufförerna ha ADR-bevis. men de har väl undantag för att utrustningen är fast monterad och inte utgör last.

  7. Åke Sundström skriver:

    Hur obegripligt är inte detta intresse för vad som händer med kopparpriset (eller någonting annat) om klimathotet, mot förmodan, skulle vara välgrundat! Gruvbolagen kan glädjas, förstås, men det är sannerligen ingen tröst för alla de världsmedborgare som drabbas av dagens destruktiva maktkamp mellan FN/EU/Rosenbad/kraftbolagen å den ena sidan och förnuftet å den andra.

    Vad är motivet för att – som skeptiker – avvika från linjen att konsekvent säga nej till klimatpolitiken och alla dess konsekvenser (om än positiva för kreti eller pleti!). Det enda för skeptiker relevanta är att klimatpolitiken är feltänkt även om hotbilden vore korrekt. Men om den saken tycks Simonsbacka vara omedveten. Eller är han bara tanklöst fokuserad på sina snäva gruvindustriaspekter?

    • Mats Jangdal skriver:

      Nu tycker jag du är orättvis Åke, inte bara mot Simonsbacka, utan mot alla som här redovisar vilka negativa effekter KLIMATPOLITIKEN medför. De negativa effekterna gäller ju alldeles oavsett klimathotet är korrekt beskrivet av vetenskapen eller ej.

      Detta blir däför ytterligare ett sätt att få alarmister att inse att de tagit sig vatten över huvudet!

      • Åke Sundström skriver:

        Jag tror tyvärr att effekten i huvudsak blir den motsatta; att befästa föreställningen att detta är vad som kommer att hända – och som förvisso skulle leda till vinster för t ex kopparindustrin, kärnkraftsbolagen m fl.

        Vad jag efterlyser är minsta lilla antydan om att Claes–Erik har en klimatkritisk grundinställning, en brasklapp som klargör den saken vore enligt mitt förmenande naturlig. Att han aldrig besvarar kritiska frågor gör mig också undrande om var han står. De perspektiv han skissar är inte enbart negativa, även om han betonar nackdelarna.

        • Mats Jangdal skriver:

          Vi är lite, men bara lite, oeniga om hur motståndet ska bedrivas. Det har vi ju konstaterat förr.

          I övrigt får Claes-Erik svara själv var han står i klimatfrågan.

  8. Kristian skriver:

    Då vet man vad man skall investera i – så länge hysterin och påbackningen från “toppen” kvarstår vill säga!

  9. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    Mellan åren 2017 och 2050 förväntas i Europa att den installerade vindkapaciteten mer än fördubblas, och solenergi kapaciteten ska att växa åtta gånger. Ökningen av variabla, s.k. förnybara, energikällor, i kombination med en efterfrågeökning på 26% från 3 300 TWh 2017 till 4 150 TWh 2050, kommer att skapa enorma utmaningar bl.a. med avseende på varierbarhet /reglerbarhet, spänningsgodhet och leveranssäkerhet. Detta kommer alltså, att ställa mycket stora krav på ökad flexibilitet i det samordnade europeiska kraftsystemet.

    Från 2017 till 2050, förväntas linjekapaciteten i de europeiska elnäten att växa med 39%, d.v.s med cirka 23 TW-km DC-linjer med ultrahögspänning. El-lagringskapacitet kommer att expandera från 156 GWh pumpad hydrolagring till 2,1 TWh lagring, främst i form av batterilagring, vilket bidrar med balanseringstjänster från tidsskalan från sekunder till dagar. Ytterligare 2,4 GWh lagring antas att tillhandahållas av nätanslutna elbilar (EVs).

    Framtida aspekter att beakta:
    − Med antagandet av paketet “Clean Energy for All Europeans” kommer Europa att främja genomförandet av dess klimat- och energimål till år 2030.

    − EU-kommissionens strategiska vision 2050 “A Clean Planet for All” strävar efter att stärka den långsiktiga klimatpolitiken och ansträngningarna för ”Nationally Determined Contributions (NDCs)”. En långsiktig strategi för en klimatneutral ekonomi fram till år 2050 ligger fast och kommer att forma kommande förhandlingar.

    − Ökningen av variabel / reglerbar förnybar energi på överförings- och distributionsnivåer ska resultera i ett starkt fokus på stabilitet, förstärkning av kraftsystemet och flexibilitetshantering,
    liksom på ytterligare marknads- och nätverksintegration mellan medlemsländerna genom kontinentala och undervattens transmissionsförbindelser.

    Mvh,

    • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

      Framtida aspekter att beakta, fortsättning:

      – Fokuset på ”Power-to-X” (gas, värme) – teknologi som ska drivas av billigare el från förnybara energikällor och behov av energilagring ska öka. Utveckling av vätgasförsörjning (genom ång-metanreformering (SMR) och elektrolys) ska tillhandahålla en källa till hållbar energiförsörjning i ekonomiska sektorer som är svåra att avkarbonisera.

      – Europas kolväteproduktion kommer fortsätta att minska medan naturgas blir den största primära energikällan före år 2030. Global LNG-utbud och etablering av fler LNG-importterminaler kommer att öka importen av naturgas.

      Mvh,

      • Jan Suhr skriver:

        Polen sitter på skiffergas som skulle täcka hela Europas behov för mycket lång tid.

        • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

          Alunskiffrarna utgör Sveriges största mineraltillgång.

          Alunskiffer, som en utredning inom statens industriverk avlämnade 1978, påpekas, att tillgångarna i fjällranden är mycket litet undersökta ”men har bedömts som de största i landet och kvantitativt mer än fem gånger större än de skånska”. Detta skulle betyda att det kan finnas ca. 75 miljarder ton alunskiffer i fjällranden, dvs. en och en halv gång mer än de totalt kända tillgångarna i södra Sverige. Till exempel inom Kiruna kommun finns alunskifferstråk i den nordligaste kommundelen från Treriksröset ner mot Råstojaure och längs med E10 mellan Stordalen och Kaisepakte samt ner mot Nikkaluokta slingrar sig också ett alunskifferstråk.

          Mvh,

          • Åke Sundström skriver:

            OCH?? Enda intressanta är väl om dessa tillgångar går att utvinna vid dagens uranpriser. Om detta inte ett ljud.

            • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

              Flera kritiska och andra viktiga metaller / element såsom kobolt-, krom-, molybden-, neodym, nickel-, platinagruppelement, rhenium och vanadin.kan utvinnas ur alunskiffer

              Alunskiffrarna innehåller flera ämnen som kan användas. Där finns såväl organiska som oorganiska substanser.

              Sediment deponerade (alunskiffer) vanadinfyndigheter är en sällsynt typ av deponi, jämfört med bl.a. magnetit deponerad vanadin (V), då inga betydande magnetiska metaller är associerade. . Detta gör den alunskiffer deponerade V idealisk för att producera vanadinpentoxid (V2O5) av hög renhet (≥ 99,5%), som krävs för framställning av batteri-elektrolyt.

              Enligt tillgängliga uppgifter är vanadin halten exeptionellt hög i skånsk deponerad alunskiffer och uranhalten är betydligt lägre, än i andra svenska alunskifferdeponier.

              Att extrahera fler metaller, som bas-, batteri-, energi-, magnet- och ädelmetaller, från samma mängd koncentrat är inte bara ekonomiskt lönsamt, det gynnar också hälsa och miljö. Dessutom finns teknik t.ex för utvinning av litium (Li) ur processvattnet.

              Med beaktande av ett nationellt helhetsperspektiv skall vi, förutom ökad återvinning, i största möjliga mån utvinna kritiska-, bas- och ädelmineraler ur våra mycket stora ytliga polymetalliska alunskifferdeponier, framför utvinning av enstaka mineraler i mindre och kanske mera vattennära toxiska deponier.

              Vanadin är av stor ekonomisk betydelse för EU (Europeiska kommissionen).

              Sverige har infört ett “uranförbud” vilket nu även innebär att Aura Energy söker ersättning av svenska staten med stöd av The Energy Charter Treaty (“ECT”) , se:

              AURA ENERGY LODGES COMPENSATION CLAIM WITH SWEDISH GOVERNMENT FOR LOSS OF HÄGGÅN URANIUM PROJECT

              http://www.auraenergy.com.au/investor/ASX%20Announcements/2019/Aura%20Seeks%20Haggan%20Compensation.pdf

              Mvh.

              • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

                Tribunal found Mongolia liable for unlawful expropriation and awarded more than US$80 million in damages

                Utdrag:
                ”In an award dated March 2, 2015, a tribunal under the arbitration rules of the UN Commission on International Trade Law (UNCITRAL) found Mongolia illegally expropriated the assets of foreign investors in breach of its Foreign Investment Law and the Energy Charter Treaty (ECT). The claimants were awarded compensation of US$80 million plus interest and costs.”

                https://www.iisd.org/itn/2015/08/04/khan-resources-inc-khan-resources-b-v-and-cauc-holding-company-ltd-v-the-government-of-mongolia-and-monatom-llc-pca-case-no-2011-09/

                Mvh,

              • Åke Sundström skriver:

                Nja, det var väl inte heller något konkret svar. Du hänvisar bara till vad du kallar ett “nationellt helhetsperspektiv”, ett dimmigt begrepp utan koppling till traditionella värderingsmetoder eller etablerade begrepp som samhällsekonomisk lönsamhet. Om nu inte ens Ranstad klarade testet, är chansen liten att andra gör det.

                Huruvida staten brutit mot ECT skall tydligen avgöras i domstol, men det bevisar heller ingenting om urantillgångarnas ekonomiska värde.

                • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

                  “Om nu inte ens Ranstad klarade testet.”

                  Vad var det för test som inte Ranstad klarade av?

                  Mvh,

                  • Åke Sundström skriver:

                    Flera tester, ekonomin, miljön och inte minst hederlighetstestet. Försöket att tala om ett “mineralprojekt” i stället för att tala klartext om huvudsyftet att utvinna uran. Trixandet avslöjandes av Skövde Miljöforum, med borgerliga aktörer för ovanlighetens skull. Det här var före din tid i trakten, Mats.

          • Åke Sundström skriver:

            Du håller envist fast vid din princip att aldrig besvara andras kommentarer. Så även nu. Utan information om uranets kvalitet och brytvärdighet blir inventeringar som denna helt meningslösa.

  10. Stefan Eriksson skriver:

    Lite mer om åtgång av metaller för batteriprodukter till en eldriven fordonsflotta.
    https://www.sgu.se/om-sgu/press/debattartiklar/2017/november/elbilarna-kraver-ansvarsfull-metallforsorjning/

    Det är så pass “stora tal” att få har verkligen insikt i problematiken med att “konvertera” till el som energibärare för alla mobila motorer.

  11. Stefan Eriksson skriver:

    Lite mer om batterier för den “nyfikne”. Motverkar mycket naivitet i debatten om vårt klimat.
    https://fof.se/tidning/2019/2/artikel/myten-om-superbatteriet

  12. Jan Andersson skriver:

    Hur går det med grafenbatteriet? Varför forskar inte alla med detta material istället?

    https://www.nobelprize.org/prizes/physics/2010/9434-pressmeddelande-nobelpriset-i-fysik-2010/

  13. Carl Hermelin skriver:

    Bra artikel och borde varje “el-kramare” skriva på att ha läst. – Drömmen om “ren” energi kommer att lämna många lortiga gruvdammar och tomma mineralruiner efter sig. Ironiskt nog för en dyr energiproduktion vi inte behöver och som till stora delar bara resulterar i slöseri (eller ska vi säga frosseri, en av de 7 dödssynderna) och sopor.!
    Carl Hermelin, Degla

  14. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    “Försöket att tala om ett “mineralprojekt” i stället för att tala klartext om huvudsyftet att utvinna uran.” / Åke Sundström inlägg av 2019-11-11 av 12:52

    Följande gäller nu för mineralprojekt:

    Enligt internationellt erkända rapporteringsstandarder som t.ex. kanadensiska NI 43-101, australiensiska JORC-code och European Reserves and Resources Reporting Committee PERC gäller bl.a. följande:

    För mineralreserv (tidigare malmreserv) krävs att lämpliga värderingar och studier gjorts genom ”Pre-Feasibility” eller ”Feasibility”, gjord av anmält organ (notified body), som visar att brytning och förädling kan ske enligt företagets lönsamhetskrav och med hänsyn tagen till faktorer som gråbergsinblandning, malmförluster, pelaravsättningar och processutbyten. Beroende av ökad säkerhet delas mineralreserver (tidigare malmreserver) in i kategorierna sannolik mineralreserv och bevisad mineralreserv. En mineralreserv får alltså redovisas först efter att en lönsamhetsstudie har genomförts.

    En mineraltillgång är en koncentration av fasta mineraler i berggrunden i en sådan form, kvalitet och kvantitet att det finns rimliga möjligheter till eventuell ekonomisk utvinning. Beroende av ökad säkerhet delas mineraltillgång in i kategorierna antagen mineraltillgång, indikerad mineraltillgång och känd mineraltillgång.

    Det är inte tillåtet att åsätta en mineraltillgång eller en mineralreserv ett in-situ värde.

    Enligt ovannämnda standarder för redovisning av mineralreserver och mineraltillgångar genomför exploatören normalt under ett projekts olika utvecklingsfaser, följande studier:
    Scoping study; Pre- feasibility study (PFS); Feasibility study (FS); Definitive Feasibility Study (DFS) och Bankable – feasibility study.

    Scoping study: Initial financial appraisal of an indicated mineral resource.

    Pre-feasibility study (PFS): A preliminary study undertaken to determine, analyze, and select the best business scenarios

    Feasibility study (FS): An evaluation of a proposed mining project to determine whether the mineral resource can be mined economically. There are four types of feasibility studies used in mining: scoping, preliminary feasibility (PFS), definitive feasibility (DFS) and bankable feasibility (BFS).

    Definitive feasibility study (DFS): The most detailed form of feasibility study which determines definitively whether to proceed with a project.

    Bankable feasibility study (BFS): A BFS represents a base case for financiers. A positive BFS is one that satisfactorily provides all of the information necessary for a bank to determine that the project is viable.

    Probable reserve: Can be mined in an economically viable fashion. Sufficient quality to be a basis for decision on further deposit development.

    Proven Reserve: Can be mined in an economically viable fashion. A Proven Ore Reserve represents the highest confidence category of reserve estimate.

    P.S. Då Aura Energy i närtid ska presentera sin nya FS för Häggåns alunskiffer projekt han vi se om projektet är / bedöms som lönsamt, av oberoende anmält organ (QP).

    Mvh,

    • Åke Sundström skriver:

      Procedurerna är sekundära, det är marknaden och prisprognoserna som styr, det fjärde steg som du kallar bankable feasibility. Men vilken slutsats du drar om de svenska urantillgångarnas marknadsvärde avstår du än en gång att uttala dig om, därför saknar informationen praktisk betydelse. Jag vågar en slant på att Häggå-projektet är ännu mer tveksamt än det gamla Ranstad-fiaskot.

      • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

        Svenska urantillgångarnas har inte nu något marknadsvärde för verksamhetsutövarna då uranet ur svenska deponier inte nu får extraheras och utvinnas, vare sig primärt eller som bi-produkt.

        Mvh,

        • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

          Svensk gruvlagstiftning är miljöskadlig, oförutsebar och rättsosäker

          Styrs den svenska gruvlagstiftningen av okunskap och populism?

          Avfall eller biprodukt?
          Bedömningen av om restprodukterna ska anses vara avfall eller biprodukt har stor betydelse. Att avgöra om en restprodukt ska klassas som avfall eller inte är i många fall svårt. För att reda ut och förtydliga gränsdragningen mellan avfall och produkter, inklusive biprodukter, har EU-kommissionen tagit fram en vägledning om vad som bör anses vara avfall respektive biprodukt. Vägledningen bygger på domar från EG-domstolen som rör avfallsbegreppet. Vad som är att betrakta som en biprodukt regleras i första paragrafen i miljöbalkens (MB:s) 15:e kapitel.

          Avfallshantering – Regelfrågor
          Inom Europeiska gemenskapen finns ett antal direktiv, beslut och regler för hantering av avfall. The Integrated Pollution Prevention Control (IPPC). IPPC-direktivet anger bl.a. att “avfall måste återvinnas eller borstskaffas utan fara för hälsa och utan att processer eller metoder som kan skada miljön”. Direktivet om deponering av avfall (1999/31 / EG) anger bl.a. att ”Allt flytande avfall är förbjudet från att deponera om detta allvarligt kan påverka på nuvarande gruvavfalls praxis”.

          Oavsett om en restprodukt är en biprodukt eller avfall så gäller dock de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapitlet MB t. ex. vid lagring och användning. Enligt dessa regler ska en verksamhetsutövare vidta de skyddsåtgärder och begränsningar som behövs för att undvika skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön, så länge det inte rör sig om orimliga åtgärder.

          Uranförbudets konsekvenser
          Anledningen till lagstiftningsändringen var att kunna förbjuda utvinning av uranets fissila (klyvbara) isotop U-235, som endast utgör 0,71 % av de naturligt förekommande U-isotoperna. För att kunna fungera som kärnbränsle i våra svenska lättvattenreaktorer måste halten av den klyvbara isotopen U-
          235 anrikas från 0,71 % till 3-5 %.

          Den naturliga icke klyvbara uranisotopen U-238 utgör 99,28 % av den totala andelen naturligt förekommande U-isotoper. Av intresse för gruvor med förhöjda halter av uranisotopen (U-238) är bl.a. bildningen av radium (Ra-226) och ädelgasen radon (Rn-222) som ger upphov till radiologiska risker och emissioner från gruvverksamheters deponerade avfall.

          Den svenska berggrundrn är rik på uranhaltiga mineraler som vanligen bildats nära vattenrika bergartssmältor och förekomma i över 200 olika mineraler.

          Ständigt strängare lagkrav för bortskaffande av miljöfarligt avfall och förändrade offentliga förväntningar har intensifiera trycket på gruvindustrin för att bli mer hållbar, men då antas i Sverige, i miljöns namn en direkt hälso- och miljöskadlig lagstiftning, den så kallade ”Uranförbudet”, som applåderades av kommuner, regioner och miljörörelser men som direkt hindrar verksamhetsutövarna från att i all gruvproduktion kunna uppfylla ovannämnda grundläggande hälso- och miljökrav, då det inte nu tillåts att uranet blir en biprodukt och/eller får återvinnas ur avfall.

          Den nya lagstiftningen har inte beaktat konsekvensen av den atmosfäriska spridningen av partiklar som spelar en viktig roll vid transport av potentiellt toxiska mineralpartiklar, som är en viktig exponeringsväg för människor till giftiga ämnen, vilket är snabbare och kan ske i mycket större skala än vid exponering
          genom vatten, jord och biotransport.

          Kan absolut inte förstå, att ”Uranförbudet” är till gagn för våra biologiska system, hälsa och miljö då toxiskt skadliga ämnen inte får isoleras från annat mindre farligt avfall utan det radioaktiva avfallet kommer att deponeras och kommer genom åren att spontant fortsätta sönderfalla och bilda olika
          dotternuklider, som ger upphov till radiologiska risker och emissioner.

          Min slutsats är att förbudet innebär, att betydande mängder radioaktivt och kemiskt toxiskt skadliga ämnen inte nu får tas omhand, utan blir till ett hälso- och miljöproblem för många generationer framöver.

          Mvh,

        • Åke Sundström skriver:

          Det förbudet är förstås ett utslag av ett rent hyckleri, av samma slag som klimatpolitiken. Ett slag i luften med det enda syftet av förtjäna godhetspoäng hos en hjärntvättad väljarkår (i synnerhet den feminina halvan).

          Och vice versa: ett upphävt förbud räcker nog inte för att göra utvinningen av svenskt uran till en ekonomisk succé. I synnerhet som vi själva inte kommer att ha några kärnreaktorer när de nuvarande sent omsider skrotats.

          Du är välkommen att kommentera min centrala poäng, att kärnkraft inte platsar i ett land som Sverige, där vattenkraften och biomassan ger oss all den el och värme vi behöver. Kan du bevisa motsatsen är du duktigast i riket, eftersom ingen annan klarat av den saken. Men visst är det trist för okunniga och/eller grundlurade kärnkraftskramare att bevittna den förr så ärorika uranepokens slutpunkt.

          • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

            Åke S, vi hinner kanske bevittna toriumets återupplivande!

            Mvh,

            • Claes-Erik Simonsbacka skriver:
            • Åke Sundström skriver:

              Om vi inte behöver urankraft lär vi inte heller behöva toriumreaktorer. Men försök gärna sammanfatta gärna dina belägg för att de senare bättre än “vanlig” kärnkraft skulle platsa i det svenska energisystemet. Själv kan jag inte se några sådana möjligheter.

              • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

                Hänvisar avslutningsvis bl.a. till våra tidigare el- och kärnkraftsdiskussioner, se kommentarer till artikeln: “Vi smiter från vår egen miljönota!”
                Posted on 2018-05-07 

                https://www.frihetsportalen.se/2018/05/vi-smiter-fran-var-egen-miljonota/

                Mvh,

                • Åke Sundström skriver:

                  Den länken bekräftar ju att vi har olika syn på vad ett nej till klimatnojan betyder för energipolitiken Du vill inte inse att nejet innebär en slutpunkt för den svenska kärnkraftsparentesen (men inte nödvändigtvis för kärnkraft i andra länder). En elementär logik som Mats begripit, men tyvärr ganska få andra klimatikskeptiker. Du själv hör uppenbarligen inte till de senare skaran, trots att Mats ibland kan ha givit det intrycket.

              • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

                Thom Calandra: Platinum is Undervalued, Uranium Has Deep Value
                11 nov. 2019

                https://www.youtube.com/watch?time_continue=8&v=iJqR94Qn4ew&feature=emb_logo

                ”In terms of the long play, Calandra has high hopes for uranium as climate change targets become increasingly important.”
                “I’m a big believer in uranium, I think it’s clean energy. I think we need energy and copper — but energy of some type to produce the infrastructure that we need going forward, and by going forward I mean the next 20 to 30 years,” he explained. “I think if you’re a believer in deep value, and I always am, then uranium is the way to go.”

                Lobo Tiggre: Uranium Prices Could Double or Triple Overnight
                7 nov. 2019

                https://www.youtube.com/watch?v=oj8EjSC75dU

                Mvh,

                • Åke Sundström skriver:

                  Så tröttsamt, Claes-Eric, att du inte kan hålla dig till ämnet: SVERIGE! Inser du inte att våra förutsättningar är radikal annorlunda än flertalet andra länders? Och att det har betydelse för vad som är de för OSS bästa lösningarna. Kommentarer om annat än detta är en föga hedersam undanflykt!

                  • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

                    Vattenkraft som baskraft, för energi och effekt produktion, är det mest flexibla energislaget som har en lång teknisk och ekonomisk livslängd, som dessutom är lagringsbart.

                    Svensk tillsammans med norsk vattenkraft kommer troligtvis inom EU-området att vara den viktigaste reglerresursen för att balansera intermittent elkraftsproduktion, från t.ex. vindkraftverk som endast producerar när det blåser och som därför har ett lågt effektvärde relativt installerad effekt.

                    Vattenkraften används i allt från säsongsreglering till sekundsnabb reglering för att hålla frekvensen i systemet. En stor del av ny vattenkraft finns i norra Sverige, vilket kommer att kräva ändrad lagstiftning för att kunna bygga ut hittills skyddade älvar och vattendrag samt stora investeringar i överföringskapacitet söderut. Detta kommer tyvärr att ta lång tid att genomföra.

                    Mvh,

          • Stefan Eriksson skriver:

            Åke!
            Ditt resonemang om att vattenkraft och biomassa skall klara att försörja behovet av el i Sverige, förutsätter att behovet minskar, på ett eller annat sätt.

            Men vi behöver väl inte återigen diskutera skillnaden mellan uppnådd effektbalans och energimängden mätt i Ws. eller med det då aktuella TWh.

            Det går inte att bortse från det faktum att kärnkraften har levererat motsvarande 40%(över tid) av det behov som uppenbarligen funnits.

            Föralldel, behovet går att förändra, men inte utan omfattande åtgärder, som förmodligen lär uppfattas vara negativt för oss konsumenter.

            • Åke Sundström skriver:

              Jo, så är det förstås – som jag också tidigare beskrivit. Sveriges “sanna” efterfrågan på el, vid konkurrensneutrala energiskatter, ligger i dag på 115-120 THh. Jämför med en installerade kapacitet på ca 175 TWh. I bedömningen ligger givetvis också att klimathysterin inom kort ett par år bedarrar och dör. En premiss som du och Simonsbacka rimligen instämmer i.

              • Ove Björklund skriver:

                Eldning av biomassa verkar motverka klimatmålen.
                Forskare: Subventioner till bioenergi ökar klimatutsläppen. Att biomassa räknas som nollutsläpp och får stora subventioner oavsett ursprung och användning kan leda till att klimatmålen i Parisavtalet missas. Det skriver 15 forskare i en vetenskapligt granskad artikel i tidskriften Global Change Biology – Bioenergy.
                https://www.aktuellhallbarhet.se/forskare-subventioner-till-fornybar-energi-okar-klimatutslappen/?utm_campaign=AktuellH%C3%A5llbarhet-veckobrev_190913_Username&utm_medium=email&utm_source=Eloqua&elqTrackId=e2359288e7974aaaa994f6bd249cfc28&elq=ed11d53803c7456da776ad4bff095bfa&elqaid=27777&elqat=1&elqCampaignId=20040
                Enligt Anders Wijkman måste subventionerna till omställning från kol till pellets från skogsbiobränsle upphöra.

                • Mats Jangdal skriver:

                  Det är ju vad vissa av oss nyktra skeptiker har hävdat hela tiden.
                  Naturen kan inte skilja på CO2 från olja och CO2 från tall.

                  • Åke Sundström skriver:

                    Och vem har påstått motsatsen?

                    Men träbränslen har fördelen att ingå i ett slutet kretslopp, inga nettotillskott av CO2 blir följden.

                    Fast även det är förstås irrelevant för oss skeptiker, som ju hävdar att smärre tillskott av CO2 är positivt snarare än negativt.

                    • Mats Jangdal skriver:

                      Nu tror jag du missade poängen, Åke.
                      Både utredningen, Wijkman och jag anser att eldning av biomassa släpper ut CO2, och att om CO2 är en skadlig västhusgas så kan det inte tolereras.

                      Att jag går med på det beror på ordet OM, och på att om det stämmer ska vi inte betala mer för det dyrare biobränlset än för olja.

                      CO2 från eldad biomassa tas inte upp av motsvarande växande “gröda” lika fort som det tas upp av havet.
                      “Skadan” från biomassa är jämförbar med den från olja.

                • Stefan Eriksson skriver:

                  Vart tredje lastbilslass med massaved som Ni ser på vägen till ett massabruk eldas upp. I första hand produktion av processvärme, i andra hand
                  kraftvärme.
                  Priset på massaved bestäms av priset på värmen.
                  Så ser det ut.

                • Åke Sundström skriver:

                  Helt ovidkommande! Eftersom “klimatmålen i Paris” är irrelevanta, i synnerhet för kunniga skeptiker som förstår att Parisavtalet har noll effekt på utsläppen av koldioxid.
                  De femton “forskarna” är lika okunniga eller korrupta som Anders Wijkman.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Planen är ju att utvinna vanadin ur denna bergtäkt, då där förekomsten är en av de största kända i hela världen.

        Har föga med uranets specifika förekomst just där, det får behandlas därefter det klassas som avfall eller bifångst.

        Parallellen med Ranstad är missvisande, då intentionerna med anläggningarna är helt olika.

        Det är som sagt förbjudet att idka gruvdrift efter uran i Sverige.

  15. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    Nationalekonom Åke Sundström

    Moderaterna och sanningen
    Utdrag:
    ”I kärnkraftsvalet 1980 var både linje J och 2 rent taktiska konstruktioner utan uns av inre övertygelse, skriver Åke Sundström.”
    https://www.svensktidskrift.se/arkiv100/1984/58%20%C3%85ke%20Sundstr%C3%B6m%3B%20Moderaterna%20och%20sanningen.pdf

    http://www.folkkampanjen.se : ”Kärnkraften har gjort sverige fattigare – tio nyckelfrågor om kärnkraftens ekonomi och ekologi”
    ”Så heter en ny skrift, författad av Åke Sundström, nationalekonom och mångsidig debattör i energifrågor.”
    http://www.folkkampanjen.se/dok1/as10frag-sam.html

    Kärnkraften har gjort Sverige rikare, inte fattigare
    Utdrag:
    ”Nationalekonomen Åke Sundström har skrivit en av Folkkampanjen mot kärnkraft finansierad rapport på 72 sidor: Kärnkraftenhar gjort Sverige fattigare. Hallands Nyheter refererade rapporten den 12 november.”
    https://www.mfk.nu/2001/01/01/karnkraften-har-gjort-sverige-rikare-inte-fattigare/

    Mvh,

    • Åke Sundström skriver:

      I brist på egna argument, nedlåter sig Claes-Erik till att citera andras kvartssekelgamla och solklart partiska synpunkter. Han bekräftar därmed vad jag tidigare anat, att han inte förstår – och kanske inte heller VILL förstå – att ett nej till klimathotet med absolut logisk nödvändighet innebär ett nej tack till svensk kärnkraft. Vilket vår mest allsidige klimatexpert Gösta Walin ser som en självklarhet och även Mats accepterat, efter en föredömligt kort diskussion.

      Men förvisso är Simonsbacka inte ensam om sina tankefel eller snäva referensramar. Assar Lindbeck var för ett par decennier sedan vår främste makro-ekonom, men hade dålig koll på mikrodisciplinen energipolitik. Utan att själv ha forskat i ämnet skrev han – i förlitan på bättre pålästa men mindre samvetsömma kollegor – flera inlägg till stöd för linje 1, som ju stod bakom Erlanders och Palmes fatala 12-reaktorsinvesteringen i Lenins efterföljd. Den gången sålde Assar sin yrkesheder och svek sin marknadsliberala grundsyn. Precis som dagens miljö- och energiprofessorer m fl när det gäller det falska klimathotet.

      Sådant har debattklimatet varit i snart ett halvt sekel. Inget nytt under solen!

      • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

        Vad jag genom artikeln försökt förmedla är bl.a. vad konsekvenserna kan tänkas bli för behovet av metaller för, att uppfylla Paris avtalets klimatmål.

        Har inte drivit och driver inte någon ”kampanj” för det stora klimathotet / klimatkatastrofen p.g.a utsläpp av koldioxid (livets gas) t.ex. från förbränning av fossila bränslen då jag tror att människan, liksom tidigare haft, förmågan att anpassa sig och ta itu med olika livsmiljöproblem.

        Syftet, enligt min uppfattning, med den av Romklubben, som utnämner mänskligheten till sin egen stora fiende, är att nu ha initierat ”klimathysterin” då deras tidigare drivna domedagsprofetior misslyckats med, att få nödvändigt stöd för att i gammal kolonial anda säkerställa och stärka I-ländernas världsdominans.

        Mvh,

        • Åke Sundström skriver:

          Visst kan det syftet vara legitimt, men den förklaringen har saknats, det är bl a det jag saknat: ett tydligt ja eller nej till klimatdoktrinen. Plus en insikt om den obestridliga innebörden av en skeptisk hållning till klimatnojan: att koldioxidskatten bör slopas. Och att det i sin tur betyder slutet för den svenska kärnkraftsparentesen, slutpunkten för den värsta felinvesteringen i modern tid. Stålverk 80 eller Ranstad ligger hopplöst i lä, vad de potentiellt försnillade miljarderna anbelangar.

          Att inte ens den förmente hedersmannen Assar Lindbeck hade kurage att förmedla dessa sanningar (förvisso politiskt “känsliga”) kan förklara att personer utan djupare insikt i ekonomisk teori och analysmetodik låtit sig luras. Men det ursäktar inte en f d visselblåsare som Nils Lundgren, han med dom heliga korna. Inte heller den Umeå-professor som hjälper KI (konjunkturinstitutet) att mörka/förtiga de klimatpolitiska tankefel han själv för några år sedan medverkade till av avslöja, tillsammans med Stefan Fölster.

          Jag betraktar våra svenska ekonomiprofessorer som större klimatförvillare än Al Gore, Anders Wijkman eller MP:s riksdagsgrupp. .

  16. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    Vindkraftens elkraftsgenerering

    Vindkraften blir i allt större grad en del i elsystemet och vindkraftsparkerna ökar i både antal och storlek. Med en större andel vindkraftsgenerering blir det allt viktigare med krav som säkerställer bra och stabil elförsörjning till slutanvändarna.

    Helt centralt för framtidens elsystem – liksom dagens – är att även den el-effekt som efterfrågas alltid kan levereras. Som framgått under senare tid finns det nu mycket stor risk för el-effektbrist när vi stänger kärnkraftsreaktorer vilket kan medföra att el-förbrukare kommer att tvingas kopplas bort, åtminstone i den södra landsändan. Detta är och blir därför ändå mer central för det framtida el-samhällen framför allt då andelen intermittent / väderberoende elproduktion ökar inte bara i Sverige utan även i närliggande länder och inom EU:s medlemsländer. Hur kan de integrerade elsystemen då garantera, att det finns tillräckligt med framför allt el-effekt när vinden mojnar, solen försvinner bakom molnen och vintern är här?

    För att öka överföringsförmågan i våra elnät måste det också krävas, att den reaktiva effekt som belastar el-nätet ska minimeras men tyvärr ställs inte relevanta krav på reaktiv effektstyrning från vindkraftsproduktion. Vid levereras av t.ex. olika kvalitetslösningar krävs det vanligtvis krav på prestandagaranti vilken verifieras mot ett prestandakrav, en garanti som får en leverantör att leverera det han har lovat, men detta gäller inte för vindkraftsproducenten.

    Mvh,

  17. Stefan Eriksson skriver:

    Vindkraften “åker på en räkmacka”, som andra energislag betalar.
    Mitt förslag;
    Ställ kravet vid nyinstallation att vid varje uppförd vindsnurra skall en dieselgenerator (i direkt anslutning till platsen) anslutas, för att vid behov upprätthålla frekvensen på den levererade effekten över tid.
    Denna åtgärd skulle då få till och med den mest naive miljöpartisten att inse konsekvenserna av att laborera med fullskaleförsök med intermittent energi.

    Men, nu har vi hamnat ganska långt från ämnet i er artikel C-E, så bäst är väl att “börja på ny kula” vid tillfälle.
    Med vänlig hälsning
    Stefan.

    • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

      Instämmer i att vi hamnat ganska långt från ämnet i artikeln.

      Mvh,

      • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

        Vill som avslutning framföra följande:
        Som framgår av mitt inlägg ovan, av 2019-11-09 at 10:01, finns oklarheter bl.a. beträffande de lokala nätens uppgift då elnäten sedan den svenska avregleringen är en neutral teknisk infrastruktur. I framtiden kommer vi att se ännu fler kundägda elektriska produktionsanläggningar på allt lägre spänningsnivåer. Från om hur t.ex. ett tudelat kundansvar i längden skall fungera för att bl.a. säkerställa leveranssäkerheten och spänningsstabiliteten /- kvaliteten samt vilka roller parterna ska ha i den framtida utvecklingen, är ännu så länge obesvarad och knappt ens diskuterat.

        Mvh,

  18. Åke Sundström skriver:

    Till Mats,10:51 (trängt läge, utan svarslänk)

    Jodo, jag noterade ditt OM! Som inte gick att missuppfatta. Men jag noterar också att du i andra sammanhang hävdat den rakt motsatta principen: att ALDRIG medge att CO2 leder till några miljöskador. Det var med den motiveringen du tvekade att använda argumentet att en global koldioxidskatt bör införas, därför att en sådan vore en solklart bättre lösning än vår enfaldiga och meningslösa “gå-före-politik”. Sen dess har du, dessbättre, insett poängen med ett sådant krav.

    Du är också välkommen att utveckla ditt påstående att koldioxiden från biobränslen och fossila bränslen är helt jämförbara och att därför kvittar om vi eldar med ved eller olja. Den bedömningen har jag svårt att förstå.

  19. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    En granskningsrapport från riksrevisionen RIR 2019:4

    3.7 Sammanfattande iakttagelser och bedömning. Sida 55-56
    Scenarierna överensstämmer inte mellan olika scenarioprocesser.
    ”Dock finns väsentliga brister vad gäller koordinering och överensstämmelse (konsistens) mellan olika scenarier. Större skillnader i utgångspunkter och osäkerheter med betydelse för resultaten framgår inte av rapporteringen till riksdagen. Bristerna riskerar att få långtgående konsekvenser eftersom scenarierna används som underlag för beslut med stor betydelse för statens budget och samhällets utveckling inom olika områden. Att målen hanteras olika minskar också möjligheten att göra välgrundade avvägningar mellan olika områden.”

    4.3 Samverkan. Sida 59-62
    Regeringen styr myndigheternas samverkan i viss utsträckning.
    ”För Svenska kraftnäts elmarknadsscenarier saknas riktlinjer för samverkan med andra svenska myndigheter. Men det finns EU-reglering om samverkan med stamnätsoperatörer i andra EU-länder.”

    ”Inom utsläppsscenarioarbetet tar Energimyndigheten fram scenarier för elanvändningens utveckling. Inom stamnätsplaneringen tar även Svenska kraftnät fram sådana scenarier. Svenska kraftnät beaktar i viss mån Energimyndighetens scenarier men ser ett behov av att anpassa Energimyndighetens scenarier, dels för att myndigheternas tidsplaner inte är i fas med varandra, dels för att Svenska kraftnät behöver mer finfördelade scenarier per elområde. Detta är också ett exempel på parallellt arbete där samarbetsmöjligheterna inte har undersökts fullt ut. En diskussion om dessa frågor har emellertid inletts mellan myndighetern.”

    4.4 Risker. Sida 62-65
    ”Inom flera av scenarioprocesserna saknas systematiska riskbedömningar som är kopplade till arbetet. Det gäller till exempel SCB:s befolkningsscenario, Boverkets bostadsbyggbehovsscenario och Svenska kraftnäts elmarknadsscenario samt inom Långtidsutredningen.”

    ”Inom ramen för utsläppscenarioprocessen gör Energimyndigheten, Jordbruksverket och Naturvårdsverket regelbundet riskanalyser. Risker som identifierats är risk för förseningar, försenad och utebliven leverans av underlag och modelltekniska svårigheter att åstadkomma vissa känslighetsanalyser.”

    4.5 Sammanfattande iakttagelser och bedömning. Sida 65-66
    ”Riksrevisionens sammanfattande bedömning är att det saknas flera viktiga förutsättningar för ett effektivt scenarioarbete inom ramen för givna resurser. För att åstadkomma mer tillförlitliga och överensstämmande (konsistenta) scenarier, med säkerställd kontinuitet behövs tydligare styrning och riktlinjer både från regeringen och inom respektive myndighet.”

    https://www.riksrevisionen.se/download/18.56f38ebc168999ac23e1e3eb/1548871661013/RiR_2019_4_ANPASSAD.pdf

    Mvh,

    • Åke Sundström skriver:

      Tydligen än så kan inte problemet med inkompetenta planekonomiska aktörer belysas. Energimyndigheten gör definitivt ingen nytta och kan saklöst skrotas. Stamnätet bör däremot behållas i statens ägo, men operera självständigt utan sidoblickar på pappa statens klimatmanipulationer.

  20. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    På begäran kompletterar jag härmed min artikel med följande:

    Användningen av REE-elementen (sällsynta jordartsmetaller) i vindkraftverkens generatorer

    Användningen av REE-elementen (sällsynta jordartsmetaller) neodym (Nd) och dysprosium (Dy) i bl.a permanentmagnetiserade generatorer (PMG), (PMSG) och direkt drivna (DD-WTG) vindkraftverk ökar kraftigt. Nd och Dy används nu i vindkraftverks generatorers permanentmagneter. Neodymmagneter genererar den högsta energiprodukten av alla permanentmagneter. Nd-magneter är ungefär 2,5 gånger starkare än samarium-kobolt-magneter och 7-12 gånger starkare än aluminium-järn-magneter (Schuler et al, 2011). Nd-magneter har en låg korrosionsbeständighet. För att åtminstone delvis övervinna detta problem är det möjligt att ändra dess inre struktur genom att lägga till en annan sällsynt jordartsmetall (Rare Earth Elements, REE), såsom Dy. Återvinningskostnaderna har dock ökat på grund av korrosion. En annan nackdel med Nd-magneter är att drifttemperaturen begränsas till under sin Curie-temperatur, 300-400 grader C (Muller, 2001). Om Dy eller terbium (Tb) tillsätts kan bearbetningstemperaturen ökas.

    Vissa företag som tillverkar produkter som använder kritiska element har dock investerat i alternativ teknik utvexckling för att förbereda sig för en brist på material och få fördel på den konkurrensutsatta marknaden. Ett exempel är inom vindkraftsindustrin. Ursprungligen använde de flesta vindkraftverk växellådor kopplade till en dubbelmatad induktionsgenerator (DFIG). För att maximera effekten (MW) måste dock vindkraftverkets storlek, och därför växellådan dimensionering ökas. När växellådans storlek ökar blir den mer sårbar för mekaniska problem och måste repareras oftare. När turbiner blir större och större, för att stödja massan på generatorn och turbinens rotorblad, ökar naturligtvis mängden stål och andra material som används för att tillverka turbinen och kostnaderna för tillverkningen och installation av turbinen blir högre. Då direktdrivna generatorer som t.ex. använder Nd-Fe-B-Dy permanentmagneter kan generera högre effekt (MW) får man en mindre och lättare generator, som inte ska ha någon växellåda, och därför kan en mindre turbin med permanentmagnet generator producera lika mycket som en större turbin med en växellådan och till potentiellt en lägre kostnad. Direktdrivna generatorer bör även konstrueras med hänsyn till effektivitet vid dellast. Det är därför inte förvånande att mängden permanentmagnet genererande vindkraftverk förväntas öka från 5-10% till 20-25% av årliga installationer under de kommande åren. Efterfrågan på dysprosium beräknas öka med 2600% och neodym beräknas öka med 700% under de kommande 20 åren, brist i utbudet av neodym och, ännu viktigare, dysprosium kan komma att begränsa användningen av permanentmagnet genererande vindkraftverk.

    Som ett resultat, trots den höga effektiviteten hos Nd-Fe-B-Dy direktdrivna permanentmagnet generatorer, har emellertid företag investerat i forskning om vindkraftverk som använder alternativ metaller till sådana generatorer. Till exempel testar tillverkare av vindturbiner användning av neodymmagneter som saknar dysprosium, då efterfrågan på dysprosium är större än efterfrågan på neodym. Ett annat av de potentiella alternativen på lång sikt är högtemperatursupraledare (HTS). Fördelen med HTS är att de uppvisar nollmotstånd mot elektrisk ström och därför kan bära 100-150 gånger den ström som en koppartråd av samma storlek kan bära. Medan permanentmagnet generatorer är begränsade till ca. 6-8 MW uteffekt vid sin största möjliga storlek, kan HTS vindkraftverk generera 10 MW vid maximal storlek. Nackdelen med HTS är att de använder yttrium, som även på kort och medellång sikt anses vara en “kritiskt” metall.

    Mvh,

  21. Ove Björklund skriver:

    ”Vindkraften har också sin ‘uranbrytning’”
    http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article3421154.ece
    Redan 2012 redovisade forskare vid Uppsala Universitet. De sällsynta jordartsmetallerna spelar en allt större roll för den “gröna” miljövänliga tekniken. De ingår bland annat i elbilarnas batterier och i vindsnurrornas turbiner. Men att utvinna dem är en lika skitig hantering som att bryta uran. Det skriver forskarna Mikael Höök och Hanna Vikström: ”Det finns uppskattningar som säger att vid en storskalig installation av vindkraft kommer det att behövas ungefär ett ton neodym per installerad megawatt. Detta innebär att för Energimyndighetens mål på 30 TWh vindkraft till 2020 kommer det att gå åt 3 400 ton neodym. Som jämförelse kan nämnas att Mellanlagret för använt kärnbränsle (CLAB) i dagsläget innehåller drygt 5 000 ton använt uran som ackumulerats under 39 år sedan 1972”.
    Bilderna från Youtube är skrämmande.
    https://www.youtube.com/watch?v=_7Q8qU4LUi0
    Läckaget av radioaktiva ämnen lär beröra hela Gula flodens vattensystem för 150 miljoner människor.

  22. Stefan Eriksson skriver:

    Lite mer från media om bristen på insikt om mineralbranschens villkor;
    https://www.fplus.se/t/de-krangliga-miljotillstanden/5b3c932d-c808-4c6c-9536-3814310d06ea

Kommentarer inaktiverade.