Just nu pågår en liten strid om påvens skägg i Sverige. Det handlar om tro och ateism. Ateisterna, med Sturmark i spetsen, försvär sig till rationalitet och vetenskap. Allt för lätt uppfattas det som rangordning efter intelligens.
De som då tvivlar på sin egen framgång i en sådan rangordningsprocess vill hellre ha religion. Ty inför Gud är alla lika. Därmed kan man aldrig vinna massorna för ateismen genom strikt hänvisning till vetenskap och logik.
Det finns även historiska exempel att falla tillbaka på som visar att kyrkan, alltså inte bara religionen som sådan, kan spela en viktig stödjande roll för de svaga i samhället. Så skedde i Polen under kommunismen och på sina håll i Latinamerika. Den dynamiska duon folket och Gud är tillsammans så starka att den andra duon, makten och kapitalet inte kan göra precis som de vill med folket. Detta trots att makten ofta sitter med visst mandat eller godkännande av kyrkan. Men den säkerhetsventil mot förtryck som kyrkan utgör vill folket inte göra sig av med hur lättvindigt som helst. Där måste ateismen visa sig vara ett minst lika bra försvar mot förtryck som kyrkan.