Regeringen har bestämt sig för att lägga ett förslag om skolavslutning i kyrkan. Jag uppfattar det som om den process med tilltagande religiösa (kristna) inslag i den offentliga verksamheten som det kalla kriget förde med sig, inte minst för att jehovas vittnet, president Eisenhower, bestämde sig för att rikta in propagandan på kommunisternas gudlöshet (ateism), och detta fått fäste i borgerliga kretsar. Denna agenda pushas nu ännu årdare av amerikanska extremister som rent av förnekar den egna konstitutionens drag av ateistisk författning.
Den muslimska vågen av terrorhandlingar mot väst och även den stora invandringen har gjort västvärldens människor osäkra på hur man ska behålla sin kultur och sitt förnuft. Somliga har då sett mer kristendom i vardagen som lösningen. Ungefär som att ont ska med ont fördrivas. All erfarenhet visar dock att religionskrig inte slutar med fredlig samexistens. De slutar med total underkastelese för den ena parten. Jag kan inte se några som helst tecken på att västeuropas folk är mentalt beredda att föra en sådan kamp på liv och död mot islam.
Det måste då vara mycket rimligare att kräva att de som kommer hit anpassar sig till vårt sekulära samhälle. Annars förpassas de till sitt ursprung, hur eländigt där än må vara. Anpassas eller förpassas. Det bör vara budskapet.
Debatten om skolavslutning i skolan har fått alldeles för stort symbolvärde. Jag har gått både i skolor där kyrkan varit samlingslokal vid avslutningar och i skolor där vi aldrig besökte någon kyrka. Det var olika beroende på vad som var praktiskt och säkert i viss mån på vad som var lokal tradition. Men någon heltäckande svensk tradition har det aldrig varit.
Det var i mellanstadiet som vår skola gick till kyrkan på avslutningen och det innebar för mig en livsavgörande upplevelse. Hela året hade vi i skolan ägnat oss åt att lära oss vad vetenskapen ger för kunskap om verkligheten. När vi så kom till kyrkan krävde prästskrället att vi skulle överge ett helt läsårs mödosam inlärning till förmån för vidskepelsen om gud. Bespara barnen detta intellektuella svek och avsteg från logiken, instigerat av de vuxna förebilderna!
Kommer det att bli eftermälet av åtta års borgerligt styre? Jobbskatteavdrag, skolavslutning i kyrkan och kraftigt försämrad äganderätt.
Äntligen, äntligen kommer stunden när jag kan få påpeka en avvikande mening gentemot Mats.
Den har jag längtat efter länge.
” Det måste då vara mycket rimligare att kräva att de som kommer hit anpassar sig till vårt sekulära samhälle”.
Vårt samhälle är inte ännu helt sekulariserat och de krafter som försöker att påverka det dithän kommer knappast att kunna bevisa eller övertyga oss andra att de kommit närmare sanningen, Christer Sturmark t.ex. Humanisternas lära kan man väl dåligt nog kalla för sekterism och skall svenska folket ”tvingas” att välja mellan muhammedanism eller kristendom så offrar nog svensken hellre livet för kristendomen.
”Hela året hade vi i skolan ägnat oss åt att lära oss vad vetenskapen ger för kunskap om verkligheten”.
Jag har då aldrig träffat ett ”prästskrälle” som fråntagit mig mina kunskaper om människans vetenskapliga bedrifter inte ens kvinnliga präster har vågat sig på det även om det var dessa som historiskt offrades i första hand , för irrlärorna.
Beträffande mänsklig praktisk vetskap om tingen så ligger det nog närmare till hands med en jämförande tolkning till politiken, där man står för en ståndpunkt tills någon annan ”övertygat” individen att han ”bör” ha en annan. OK att man gjort upptäckter och framsteg men ju längre vi kommer i utvecklingen ju mer oöverskådliga blir lärorna. Kristendomen har trots allt praktiserats i över 2000 år vilket knappast andra ” ismer” gjort, och talar om för oss hur vi ”bör förhålla” oss till nästan, det som är så fruktansvärt svårt. Se bara till den skada som socialister av alla schatteringar åstadkommit.
Du är så välkommen med en avvikande mening Samuel! Jag har nog förstått att du och kanske en och annan av de andra läsarna inte är ense med mig i religionsfrågor.
Min ståndpunkt är enkel och logisk. De som hävdar att det finns en gud, har bevisbördan. De som hävdar att denne gud visar sig, meddelar sig genom profeter eller uppenbarelser, har fortfarande bevisbördan. Jag kan inte se annat än människor som gör sig till tolk för sin ”gud”. Det kunde lika gärna vara Alfons Åberg som hänvisar till sin Mållgan.
Om den gud som de abramitiskt religiösa hävdar finns och är allsmäktig, tycker jag inte det är ett orimligt krav från mig att jag får en personlig inbjudan att delta i aktiviteterna. Klarar inte en allsmäktig gud en så enkel sak, så är det nog ingen allsmäktig gud.
Visst kan man med rätta hävda att kristendomen i sina bästa stunder har ett vänligare och öppnare förhållande till människor av alla raser och andra religioner än de andra monoteistiska. Men det räcker inte, det känns ändå som vidskepelse.
Ateism innebär ingalunda med automatik en brist på moral. Sant är att somliga ateister har bristande moral, men jag kan inte se att det beror på ateismen som sådan, eftersom jag allt som oftast igenkänner samma brister hos vissa människor som bekänner sig till en religiös tro. Oftare där faktiskt.
För ateister med moral kommer inte straffet för dåliga relationer till nästan i ett okänt, avlägset slut då en extern entitet avkunnar domen. Straffet för dåliga relationer, dålig moral kommer ögonblickligen, här och nu i kontakt med de människor man har omkring sig.
Socialisternas omoral kommer inte av gudlösheten, den kommer av socialismen!
Socialismen är en del av judendomen.
De flesta socialister har varit judar…
Det praktiserades särskilt tydligt på kibbutzerna…
Den del av den judiska traditionen som förnekar livet efter detta vill ju ordna tillvaron i detta livet…
Denna konflikt fanns även på Jesu tid.
Men dagens judiska tradition anammar Livet!
Alltså gäller det att hitta en modell för en bra livsstil och socialismen blev då detta försök…
Ett försök som verkar vara lika utopiskt som ett liv efter deta….
Aha..
Du är alltså Darwinist.
OK…
Darwin insåg ju dilemmatmed att vara religionsstiftare….
Därför drog han på det så länge han kunde…
Darwinismen kallas ofta ”vetenskap”…
Darwinismens katedral heter CERN….
Om man ifrågasätter darwinisternas tro så blir de lika upphetsade som vilket fundamentalist som helst, muslim eller nåt…
Inte?
Tänk efter!
För tusen år sedan levde folket i Europa i en biblisk värld (åtminstone i södra Europa).
Allt kunde förklaras från Bibeln…
Idag lever alla i en darwinistisk värld.
Allt kan förklaras utifrån Vetenskapen….
Vad är skillnaden?
Att vi tror på Vetenskapen men inte på Bibeln…
Så kan man inte resonera säger vän av ordning då.
Jovisst, ty hur många begriper kvantteorin?
Hur många fattar något av Darwins utveckllingsteorier?
Hur många fattar tidsperspektivet?
Det är knappt någon, utan det handlar om TRO!
En religion, som Darwinismen, har uppenbara problem.
Som inte Islam eller kristendomen har.
Hoppet!
(Fel av mig… Hoppet finns hos vetenskapen också… Alltså har Vetenskapen alla kriterier för en klassisk religion)
Där vill jag ge dig rejält fel Thomas. Vetenskapen kan inte förklara allt. Men där vetenskapen inte kan förklara en fråga, där avstår man från att gissa och sedan upphöja gissningen till tro (eller vetenskap). Klimathotet undantaget, fast det är ju egentligen en politisk trosinriktning.
Visst gissar vetenskapen. Man kallar det hypotes, sedan försöker man bevisa att den är fel. En bra vetenskaplig hypotes ska kunna falsifieras, om den är felaktig. Inom vetenskapen är det direkt fel att tro något om en gissning.
Vad är det som är så svårt att fatta med kvantteorin eller utvecklingsläran? Alltså, att förstå principerna är inte så svårt, men precis som för Stenmark kan det vara svårt att förklar’ för dem som int’ begrip’.
Skillnaden mellan ateism och religion är väl att vissa människor står ut med att inte tro sig veta svaret på allt, medan andra måste ha något slags försäkran om att det finns någon (något) som vet allt.
Att sedan vetenskapare, såväl troende som icke-troende ständigt söker svaret på allt, det är en annan sak.
Jag ser nog den del av judendomen som är svårare att hysa fördragsamhet med, som en opålitlig, kappvändande, ”backstabbing”, opportunism snarare än socialism. Skillnaden är förstås hårfin.
Även som goj kan man se att finns många bottnar i judendomen. En egenhet som verkar vara tydligare där än i kristendom och islam är att judar tydligare uttrycker att ”min tro är en sak mellan mig och min gud”. Det är dock inte alltid den ståndpunkten accepteras av övriga judar. Försöken ha en personlig religion kan vara en effekt av att judar anser att de är ett släkte, en ras om man så vill. Något som man inte kan konvertera ifrån eller avsvära sig. Därför är denna individualistiska hållning till gud det närmaste en jude kan komma ateism. Nu har jag hamnat vid sidan av ämnet.
Vad jag vill påpeka är att vi alla uppfattar tillvaron olika!
Och har så gjort i alla tider!
Testa påståendet att människan aldrig varit på månen.
Det har ungefär samma dignitet för darwinisterna som Jesu himlafärd i kristendomen(inklusive Muhammed i Islam)….
Man har gjort det en gång, sägs det….
Ja, vi har ju sett det på TV.
Men var det sant eller en politisk bluff?
Då kommer det intressanta!
Darwinisten säger att ”självklart har människan varit på månen”.
Som Tvivlare (Tomas, du vet) så måste man ställa sig frågan…
Hur var det? Egentligen?!
För en Darwinist så blir frågan så frustrerande att han bara konstaterar att ”Vi självklart varit på månen” och med löje ser på frågan…..
Precis som folk för tusen år sedan såg på tvivlande på den tiden….
Aha, ett religiöst tänkande!
Frågan om månfärderna avslöjar mer om medmänniskan än månfärderna…
Alltså!
Gudlösa människor (ateister, agnostiker, icke troende eller andra beteckningar) har förmodligen alltid funnits. Det finns exempelvis beskrivet från det antika Aten där man gjorde en uppskattning om vad de olika medborgarna hade för tro. De utan tro på högre makt var inte i majoritet, men noterbart många.
Jag förstår inte riktigt vart du vill komma med ditt epitet ”darwinist”? Jag vet att religiösa fundamentalister? i USA använder det som ett nedsättande omdöme. Darwins beskrivning av konkurrensens verkan i naturen är ingen tro. Det är bara ett konstaterande, möjligen ungefärligt, av hur verkligheten ser ut. Konkurrensen och urvalet pågår hela tiden, även i storstadsdjungeln.
Det där ifrågasättandet av månlandningen dök upp för något tiotal år sedan. Först trodde jag folk bara var dumma i huvudet. Sedan trodde jag att de bara ville retas. Senare har jag förstått att det är ett ”idiotförsvar” av religiösa människor som känner sin mentala sundhet hotad när religionen ifrågasätts. På psykologspråk handlar det om rationalisering och överloppshandling. Jo, jag anser att människan varit på månen.
Notera att människor får gärna vara troende eller religiösa för mig. Men de måste tillåta mig att inte vara det och de måste, av rena förnuftsskäl, acceptera en sekulär offentlighet, ett sekulärt styre av samhället. Om inte, så har demokratin förbytts till teokrati och det går jag inte med på.
Gärna filosofiska resonemang om tro, moral etc, men acceptera att tro kan inte bli något annat än en privatsak mellan den troende och föremålet för denna tro. Vill du göra det mer högtidligt kan du kalla det för ett förbund mellan dig och din gud. Men det gäller endast er emellan, inte mig och ingen annan.
Här, lika lite som annorstädes, är jag beredd att offra min frihetliga individualism på konformismens altare.
Det blir långrandigt det här…..
Min fundering är inte huruvida Gud finns eller inte…
Utan hur folk uppfattar en hopplös situation!
Kristendomen blev populär hos slavar och annat fattigt folk..
Hoppet! Det blir bättre….
Vi har precis samma problem idag!
Vetenskapen ger hoppet om en bättre värld. I morgon.
Men om månfärderna inte var, utan enbart politisk propaganda, så finns det inget hopp.
Från Vetenskapens sida….
Det blir då enbart elitens aktiviteter och det intresserar egentligen ingen….
När jag ställer frågan om månfärderna så undrar jag hur den utfrågade tänker och reagerar. Inte med förnuftet utan med instinkten….
En Gud kan se ut många sätt……
Långrandigt, ja kanske, för nu förstår jag ännu mindre. Det är ju väldigt individuellt vad folk identifierar som en hopplös situation. Tillsammans med din fundering om hur folk uppfattar en hopplös situation, blir frågan minst tredimensionell.
När upplever man hopplöshet, hur upplever man hopplöshet, vad är det som är hopplöst, vad skulle kunna hejda hopplösheten?
För min egen del har jag svårt att se när frågan om månlandningens vara eller inte vara skulle få mig att känna hopplöshet. Men jag kanske är en dum optimist!
På vilket sätt gud kommer in i denna ekvation blir bara ett ännu större mysterium. Dock inget som får mig ligga sömnlös eller känna hopplöshet.