Den judisk-kristna lögnen

Vi hör ofta talas om en gemensam judisk-kristen grund för den västerländska demokratin. Detta är naturligtvis en lögn som omhuldas med stor omsorg i vissa kretsar. Inte minst i de judiska.

Sanningen är, som alla som minns vår europeiska historia, att judarna under huvuddelen av den kristna tiden varit hatade. Det främsta skälet var ofta att det var judarna, inte de hedniska grupperna i det romerska Palestina, som ville se Jesus korsfäst. Än idag finns det grupper av kristna som håller denna arvssynd mot judarna.

Judarna själva hade ända från första början sett till att göra sig till en sekt i mellanöstern. De skapade en myt om sitt förbund med den enda guden, Jahve. Allt detta var naturligtvis ägnat att skapa en skarp gräns mellan ”vi och dem”. De fick som de ville. Judar har under Europas hela historia varit särlingar.

Idag är de särlingar som efter nazismens illdåd blivit fredade för all kritik. I skydd därav har de tagit sig till dominerande ställningar inom bankväsende, media och underhållning. Med andra ord, de viktigaste av de samhällsområden som inte direkt styrs av politiken, men som genom sin påverkan på samhället lägger grunden för politiken.

Inom delar av kristenheten finns en förkärlek för och blind tro på ekumeniken mellan religionerna, inte bara en strävan till samsyn inom den splittrade kristenheten. Nathan Söderblom är väl den svenska ärkebiskop som är mest förknippad med ekumenisk strävan. Sedan hans dagar har denna naiva syn på samverkan mellan religioner präglat svensk politik. För att låna ett uttryck från nöjets estrader, ”Det går lika bra med selleri!”.

Det har också fört med sig att modern religionskritik från exempelvis borgerligt håll nästan inte existerat. Det kalla kriget med sina motsättningar mellan de ateistiska kommunisterna och den borgerliga världens krav på religionsfrihet, bidrog också till att omöjliggöra konstruktiv borgerlig kritik mot religionen. De religioner och religiösa grupper som önskat verka inom demokratin, men mot densamma, har fått i stort sett fritt spelrum. De judiska fundamentalisterna har inget emot att se Europa trasas sönder av muslimsk fundamentalism. Dessa extremistiska judar bidar sin tid i total övertygelse om att deras tid kommer, så som lovats dem i förbundet med Jahve.

För att ytterligare förtydliga vad jag har emot religion, kan jag som exempel nämna de monoteistiska religionernas kategoriska syn att Gud vet allt bättre än människorna ens kan föreställa sig i sin vildaste fantasi. ”Herrens vägar äro outgrundliga”, som bekant. Men det betyder logiskt sett att religion och i synnerhet gudstro, borde sakna all betydelse för människorna. Vi kan ju enligt religionernas egen definition inte veta vad Gud vet, inte veta vad Gud vill. Därmed kan vi inte heller veta vad som enligt gudomlig bedömning är rätt eller fel. Det enda vi har att hålla oss till är de förbund vi upprättar med oss själva, mellan oss människor, våra lagar. Därför kräver en bestående frihetlig demokrati att politiken och styressättet är sekulärt.

Människan måste tro, finns det de som säger, men det är oärligt, för då gör de inte skillnad olika sorters tro. Människan måste tro på sig själv, sanning och rätt. Vi är inte tvingade av någon naturkraft eller gudomlighet att tro på något kryptiskt om sådant vi inte förstår eller inte har någon kännedom om. Det är där vår redlighet sätts på prov, vi som genomskådat religionens dimslöjor. Vi kan inte med hedern i behåll stödja villfarelser och bedrägerier, alldeles oavsett det gäller intrinsikala naturvärden, påstådda klimathot, livet efter detta eller Guds vilja.

De som ropar efter judisk-kristna värderingar i styret av de demokratiska staterna är ute på så djupt vatten att drunkning verkar nära förestående. I värsta fall sker drunkningen i ett blodbad.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Den judisk-kristna lögnen

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Vad är det för fel (i) på ”Tio Guds bud”?

      • Samuel af Ugglas skriver:

        Så, när vår underbara latin professor Anders Piltz ger oss 69 fantastiska tidsbilder i vår närtid så är dom inte särskilt representativa eller ens lärorika? För mig var dom ytterst avslöjande.

        • mats skriver:

          Ja, som jag sökt förklara, uppfattar jag att religiösa människor låter den gud de uppfunnit stå ivägen för relationen till andra människor.

    • Per-Olof Persson skriver:

      ”Tio Guds bud” är en mindre budget-kopia av Hammurabis lagar. Hammurabi fick lagarna av Samas, solguden. De egentliga lagarna utgör omkring 282 lagparagrafer.

      Lagarna är inmejslade i prydliga kilskriftstecken på ett monument av hård svart diorit, 2,25 m högt, 1,90 m i omfång vid foten och 1,65 m vid toppen. Högst upp på stenens framsida är en basrelief. Samas, solguden, som också var den gudomlige domaren, sitter på en tron, och framför honom står Hammurabi, som från den högste domaren mottar sina lagar.

      Efter lagarna följer en epilog, där Hammurabi anbefaller dem till efterlevnad, nedkallar välsignelser över de efterkommande, som åtlyder dem, såväl som förbannelser över dem, som uraktlåter, ändrar eller utplånar dem.

      Judarna orkade bara med 10 lagar.

      • Det är väl ett plus att de bara orkade med 10 lagar. En sund lagbok är minimalistisk. De 10 budorden är en ganska bra lagbok. Men skulle kunna reduceras ännu mer och sammanfattas i ett enda budord: ”Du skall icke stjäla.”
        Allt därefter är egentligen klargöranden.

        • Samuel af Ugglas skriver:

          Den svenska kriminaliseringen av medborgaren d.v.s. hälso och sjukvårdslagen är det ingen som vågat räknat till sidontalet men vi vet ju att ”Obamacare” omfattar ca 2.700 ren lagstiftning kompletterade med 32.000 sidor andra regler bundna till samma lagstiftnig. Inte underligt männskligheten går mot sin undergång när dom gör sig förgörande, skräckinjagande avbilder och försöker att sätta sig i vår Herres ställe.
          Det där med stöld från nästan, det är ju den enda vägledning socialistena ger medborgaren som fullt acceptabelt och räknas till deras prioriterade gärningar. Det är ju därför folk röstar som dom gör.

  2. Thomas Gunnarson skriver:

    Marx ville väl förverkliga en del av judisk tradition. Det ekonomiska paradiset.
    Jesus var inne på det inte personliga paradiset…
    Ayn Rand formulerade en ekonomisk kombination av Jesus och Marx.
    Olika variationer på samma tema….

  3. mats skriver:

    Det är tydligen svårt att se förbi gud, eller den egna föreställningen om gud, eller föreställningen om nödvändigheten av en gud.

  4. Sten-Arne Persson skriver:

    Intressant att du Mats tar upp ”mysteriet” med den judiskt kristna etiken. Jag har ofta förvånat mig över hur ofta Alf Svensson, och en del andra, i den politiska diskussionen använt uttrycket ”den judiskt kristna etiken” utan att han blivit konfronterad med problemet att judarna lever efter gamla testamentets teser om öga för öga och tand för tand, medan den kristna etiken föreskriver kärleksbudskapet i det nya testamentet. Två helt oförenliga begrepp i min värld inte minst demonstrerad av Israel i deras vedergällningar mot palestinierna som ofta är tiofalt värre än vad begreppet öga för öga och tand för tand föreskriver när det gäller antalet döda och skadade på respektive sida.

  5. Jörgen Mattsson skriver:

    ”Idag är de särlingar som efter nazismens illdåd blivit fredade för all kritik. I skydd därav har de tagit sig till dominerande ställningar inom bankväsende, media och underhållning. Med andra ord, de viktigaste av de samhällsområden som inte direkt styrs av politiken, men som genom sin påverkan på samhället lägger grunden för politiken.”

    Ja, det var en ny variant på ett gammalt tema…klassiskt antisemitisk retorik.

    • mats skriver:

      Eller också är din reaktion klassisk zionism.

      • Åke Sundström skriver:

        Jag blev också lite förvånad över det citerade stycket. Eftersom du givetvis känner till att den judiska diasporans yrkesval styrdes av den diskriminering de tidigare utsattes för, i många länder förbjudna att inneha statliga ämbeten och därmed hänvisade till ”fria yrken” av olika slag. Att tala om denna folksprillra omplanterad på svensk mark som ”särlingar” väcker också associationer av obehagligt slag.

        Formuleringen att dom ”tagit till sig” dominerande ställningar var väl inte heller så lyckad? Att ”ta till sig” (något annat än kunskap eller information) antyder någon form av oredlighet, men Wallenbergarna var, i varje fall i flera generationer, erkänt skickliga bankirer som tjänade sina pengar på en fri marknad. Vad kan marknadsliberaler som du och jag ha att invända?

        Däremot är det sant att andras oredlighet, t ex i slakten av det kraschade Kreugerimperiet, innebar oförtjänta vinster både för flera banker och för andra företagsgrupper.

        Kanske kan man med viss rätt hävda att dagens Israel besparats kritik just av hänsyn till det folkmord judarna utsattes för. Fast går ens det klagomålet att objektivt bekräfta? Råder det inte tvärtom en ganska stor enighet om att det är motparten som avvisat alla de fredsplaner som presenterats under årens lopp?

        • mats skriver:

          Nu var inte frågan om judarna huvudpoängen idet jag skrivit, det var bara ett exempel på sekterism som lyckats skapa sig framgång inom vissa områden. Det har varierat ganska kraftigt inom Europa och olika tider, var judarna fått bo och vilka yrken de fått inneha.
          Min kommentar gällde inte Sverige specifikt, utan hela västvärlden. Inte minst gäller det USA, där judar mycket överrepresenterade inom showbiz. Något som också visar sig i vem som får skämta, hur och om vad. Tilläggas kan att man nu ser tecken på att kineserna utövar kapitalistisk censur på hollywoodfilmer. Den kinesiska marknaden är nu så stor och viktig att Hollywood inte längre visar upp kineser som skurkar eller hotet mot världsfreden.
          Om judisk sekterism och imperialism har jag skrivit om här:
          https://www.frihetsportalen.se/2013/09/sionism-och-jihadism/
          med utgångspunkt i Israel Shahaks bok.
          Att judendomen är en sekt råder ingen tvekan om. Det framgår tydligt av Torah och Talmud. Naturligtvis utövar inte alla som är födda inom den judiska kretsen sin religion på det viset. Lika fullt finns där en källa av sekteristisk fundamentalism att ösa ur, för dem som så önskar.

          • Åke Sundström skriver:

            Nja, Mats, jag tycker inte att du bemötte mina invändningar och det gör mig en smula brydd. Du brukar vara noga med att ge tydliga svar, men den här gångar får vi inget besked om de känsliga ordvalen ”särlingar” och ”tagit till sig”. I

            Inte heller i den viktigare frågan om det är Israel eller motparten som blockerat de många fredsinitiativen. Huvuvida judendomen skall betraktas som en sekt eller inte har väl ingen nämnvärd betydelse?

            Det är spännande av ta del av dina tydligen ganska djupa studier i religionshistorien, men kopplingarna till dagens problem är ibland mindre övertygande. .

            • mats skriver:

              Du har citerat mig fel. Jag skrev ”tagit sig till”, inte ”tagit till sig”. Om du läser rätt, tänker du nog rätt också.
              Länken till mitt tidigare inlägg var avsedd att bemöta din undran om vem som sår split i Israel och Palestina.
              Än en gång, det judiska exemplet var inte huvudpoängen.

              • Ursäkta skrivfelet, men jag vidhåller att meningen i sin helhet väcker frågor: ” I skydd därav (nazismens illgärningar) har de tagit sig till dominerande ställningar inom bankväsende, media och underhållning”.

                Judar spelade en viktig och rent av dominerade roll inom bankväsendet redan hundra år före Hitler, så din koppling blir svårbegriplig. Den antyder också någon slags favorisering efter kriget, som jag tvivlar på att man kan belägga.

                Och din länk handlade väl inte alls, annat än kanske indirekt, om vilken part som bär huvudansvaret för att alla fredstrevare i dagens Palestinakonflikt har misslyckats.

                • mats skriver:

                  Jo, visst har judar haft betydande positioner på olika håll i Europa långt innan Hitler.
                  Men det är ju först efter andra världskriget som det blivit stadfäst i lagar att nedsättande tal om judar mer eller mindre per automatik bedöms som hatbrott.
                  Självklart ger det möjlighet att operera ostört. Det är många som påtalat detta.

                  Att reda ut varför det inte blir fred i mellanöstern tänker jag inte utropa mig till expert på. Att den viktigaste ingrediensen, viljan, saknas är dock uppenbart.

                  Att judarna mer eller mindre stal Palestina, med våld och terrorism, från britterna som var förvaltare av området är dock klarlagt.

                  Varför någon med kristen eller judisk tro skulle vilja medverka till att etablera en judisk stat är dock oklart. Enligt rådande judisk mytologi inträffar Domedagen, världens undergång, Ragnarök, den dagen. Då ska Gud återkomma för att döma levande och döda.

  6. mats skriver:

    Jag vill passa på att förtydliga, för dem som eventuellt inte förstått skillnaden, att jag har inget emot judar, européer eller exempelvis araber. Det jag ogillar är judendom, kristendom och islam. Alltså de religioner som vägrar ge upp kraven på att få styra över de världsliga samhällena.

    • Åke Sundström skriver:

      Skillnaden mellan folkslag och religioner begriper säkert de allra flesta av bloggens läsare, så det förtydligandet var nog en överloppsgärning.

      I princip har du förstås rätt i att alla religioner ”vägrar ge upp kraven på att få styra över världsliga samhällen”. Men är inte gradskillnaden mellan islam och kristendomen så himmelsvid att det snarare handlar om två helt motsatta världsbilder och tankemönster? Och det är ju denna olikhet som skapar dagens våldsspiral och politiska kaos. Ett islam som likt vår övertydligt maktlojala svenska kyrka nöjer sig med att få utöva sin religion och avstår från alla världsliga anspråk vore en dröm att stilla bedja om. Är inte detta problemets kärna?

      • mats skriver:

        En viktig skillnad mellan kristendomen och islam är naturligtvis reformationen och upplysningen, epoker vars like islam aldrig upplevt. Inte heller har de stater med islam som officiell religion genomgått revolutioner som infört konstitutionella sekulära republiker med demokratiska val. Trevare och försök i den vägen har gjorts på sistone. Men de har inte kommit ända fram.
        Sett till hela historien är dock samtliga religioner klandervärda. Kristendomen inte minst för sina utrotningskrig mot hedningar, tvångskristnanden, inkvisitionen, häxjakterna och utlåtandet av sitt gillande till enväldiga monarkier. Välj själv vilket som varit värst.

Kommentarer inaktiverade.