Bottnar all religiös tro i vissa människors intolerans mot relativism? Intolerans ska här förstås som allergi, fobi eller liknande. Att somliga måste ha absoluta, definitiva förklaringar till allt. Annars orkar de inte leva. Orkar inte planera för att leva.
De måste ”veta” vad som händer efter döden, att gud är allsmäktig, att ödet är ofrånkomligt, en absolut distinktion mellan ont och gott. Svar som ”kanske” eller ”det beror på” gör dem osäkra, modstulna.
Måste deras oro inför livet tillåtas fjättra oss andra i våra dagliga göromål? Måste vi låta deras religiösa paradigm för tolkning av verkligheten genomsyra vår vardag, när vi vet genom undersökningar (vetenskap) att denna tolkning av verkligheten saknar evidens?