Religionsivrarna är på marsch igen, uppmuntrade av bland annat av murens fall och den nye militanta påven. De tycker att ateister och humanister gott kan ta en kaka till av det de bjuder, eller en drink till av deras brygd.
Vad de religiösa inte förstår är att vi ateister är allergiska mot religion. Den gör oss sjuka, dödssjuka. Själva är de beroende liksom alkoholister och andra missbrukare. Men med religion förhåller det sig precis så att det finns inget bruk, endast missbruk.
De vill att vi ska sätta vår tillit till gud, en gud vars existens aldrig bevisats. Vi ateister sätter vår tillit till människorna, till demokratin. Genom denna skillnad i hur vi betraktar verkligheten, medmänniskorna och var vi placerar vår tillit framgår att ateister värnar om demokratin, medan de religiösa undergräver den.
Religion är inget vettigt alternativ till demokrati. Religion är inget harmlöst tidsfördriv. Religion är ingen viktig traditionsbevarare. Religion är ett gift och ju fler som slutar ta giftet, desto bättre för oss alla.
Hur går då etablerandet av en teokrati eller religiös stat till? Ja, det kan ske på klassiskt vis. Först elimineras ateisterna, och ingen protesterar, för de är så få. Sedan elimineras tvivlarna, och ingen protesterar, för de är så få. Därefter börjar syndarna elimineras. Det kan hålla på länge, för vem är inte en syndare emellanåt? Men någon gång i den processen blir det för sent att protestera, den totalitära religiösa staten är redan i funktion.
Häri finns ett fullgott skäl för den sekulära demokratin att låta religionsfrihet i första hand betyda frihet från religion.