Dagen gästskribent är Dan Ahlmark
Ännu är det bara gällande religion, där människor tillerkänns en legal rätt att ha sina känslor skyddade. En viktig faktor syns då vara motivet att skydda religiös fred, som kan hotas, om känslor kränks på det området. Men rättigheten innebär faror, eftersom domstolar avgör dess omfång, vilket innebär, att fältet är öppet för dessa att så småningom formulera mycket restriktiva regler gällande vad man överhuvudtaget får säga om religioner (hittills enbart islam) pga troendes påstådda ”känslor”. Så fältet är öppet för religiösa personer att hävda, att olika uttalanden sårar dem djupt, och därmed fortsätta att begränsa yttrandefriheten.
Känslor har blivit mycket viktiga att uppmärksamma även i politiska sammanhang. Det verkar som de ibland i betydelse likställs med – eller övertrumfar – kunskap. Det är illavarslande, eftersom vi vet vad som då kan hända. I 1900-talets historia har känslor övertrumfat kunskap i alla totalitära rörelser. T ex fascism, nazism och kommunism var baserade på känslor utan någon bas i riktig kunskap utan främst förankrade i en ideologi utan större kontakt med verkligheten, men som tillfredsställde människors känslomässiga behov.
Känslomässighet spelar idag en allt viktigare roll även i västerländska demokratier. Den politiska propagandan har naturligtvis alltid – precis som reklamen – vetat, att direkt påverkan på känslor är en kraftfull metod. Bilden av barnet uppspolat på stranden vid Medelhavet är bara ett exempel på hur media exploaterade en tragedi för att bana vägen för EUs mål: massinvandring av icke-europeer. Och tänk på den roll s k goda avsikter fått vid bedömning av politiska förslag, medan man knappast alls bryr sig om konsekvenserna av uppslagen (1). Och politikers (och andras) behov att ständigt godhetssignalera: allt är drivet av känslor!
Problemet idag är, att medan känslomässig påverkan på politiken tidigare hölls i schack i demokratierna pga att fakta ändå krävdes som underlag för ställningstaganden, är frågan nu, om detta fortfarande gäller. Ett huvudskäl är nog inflytandet av kulturmarxismen, som ju bygger på postmodernistisk kunskapsteori. Denna säger, att människor inte har kapacitet att skaffa sig objektiv kunskap, vilket bland annat innebär att vetenskap och logik inte kan avgöra policyfrågor. Allt är subjektivt och relativt, och inget kan säkert bevisas. Men när sakliga kriterier förklaras ogiltiga, kommer känslorna lätt att avgöra frågor.
Svagheten med känslor vid olika bedömningar är t ex att sådana kan uppstå hos människor beroende på de mest skiftande skäl. Känslor skapar i sig inga rationella eller värdefulla regler i samhället, utan i så fall måste förnuftet användas. Det är orsaken till att så tidigt som under antiken Sokrates uttalade :”A system of morality which is based on relative emotional values is a mere illusion, a thoroughly vulgar conception which has nothing sound in it and nothing true”.
Ett problem är, att människor har en oerhört varierande syn på vad känslor betyder, och hur de uppkommer. Och en del syns betrakta känslor som fakta likvärdiga med vanlig kunskap – eller t o m mera värda att beakta. Då uppkommer omedelbart ett annat problem, nämligen att i de flesta situationer olika människor känner djupt för helt diametrala ståndpunkter. Varför är det fallet, och hur formas egentligen känslor?
En förnuftig teori
Den amerikanske psykologen Nathaniel Branden utformade en teori han kallar Biocentrisk Psykologi (2), som för mig syns mycket mera korrekt än andra. Enligt Branden formulerar människan korrekta värden/värderingar bara genom sitt tänkande. Om man inte rationellt funderar över sina värderingar, är det troligt att dessa – tillämpade i verkligheten – visar sig vara felaktiga (befrämjar inte hans liv) och dessutom kommer att strida mot varandra. Om man inte formulerar dem med hjälp av förnuftet, kommer värderingarna dessutom ofta vara mycket oklara och diffusa, vilket i sig har negativa konsekvenser. Så människan bör programmera sig själv beträffande olika värden/värderingar; om han inte gör det, kommer miljön, slumpen etc att sköta programmeringen och fylla tomrummet.
Värderingarna styr sedan människans handlande och bildar också grunden för hans/hennes känslor, genom att varje känsla är knuten till och orsakas av något, som händer ett (eller flera) värde(n) individen har. Om något positivt sker, blir känslan positiv och vice versa. Genom denna mekanism förmedlas alltså reaktioner på vad som är för eller emot individens olika värderingar. Känslorna förmedlar därvid lycka eller lidande, nytta eller smärta. Värderingarna och känslorna skapar också människors motivation att handla. Sedan vet vi, att tillfälliga känslor också kan uppstå i det undermedvetna på ett helt okontrollerbart sätt ofta svårt att förklara.
Så känslor är huvudsakligen en automatisk följd av individens värden/värderingar och aktiveras genom händelser eller det egna handlandet i verkligheten. Men känslorna innehåller i sig ingen kunskap och är inte förknippade med någon sådan: de är bara automatiska responser till värderingarna och uppkommer momentant, när dessa hotas eller främjas. Därför är det olyckligt, kanske katastrofalt, om en person leds av känslor. Det kan ju medföra helt felaktiga handlingar. Vi vet ju inget om de bakomliggande värderingarna de är knutna till! Dessa kan objektivt sett vara falska och strida mot accepterad kunskap eller på annat sätt vara orimliga. En människas handlingsreaktion på känslor måste istället vara att se, om hans förnuft finner dessa impulser vara kopplade till vettiga värden och så viktiga, att han bör agera på ett visst vis. Extremfallet att ledas blott av känslor är, om en person drabbas av någon neuros, vilken ju medför, att förnuftet sätts ur spel och den drabbade agerar mycket irrationellt.
Ett grundläggande fel många människor gör, är att uppfatta känslor som givna och oföränderliga – bara att acceptera! De förstår inte att människan kan och bör rationellt – genom förnuftet – forma sina värderingar, vilket då kanske skapar helt andra känslor. Ett annat misstag är, att man tror, att bara detta att man känner på ett visst sätt är ett skäl att agera utifrån den känslan. Men känslor bär ju ingen kunskap i sig, så att handla bara på basis av dem är ofta fel – eventuellt katastrofalt. En rationell person handlar inte så utan identifierar och bedömer känslan med förnuftet, och väljer om man ska agera på ett visst sätt.
Individer måste vara vaksamma och undersöka och validera känslor beträffande vilka man är osäker, om de är baserade på förnuftiga och verkligen genomtänkta värderingar eller ej. Den människa, som inte använt sin rationella förmåga i syfte att skapa sina värderingar, har med största sannolikhet en mängd felaktiga sådana vid sidan av korrekta. En sådan mix gör att motstridiga känslor skapas beroende på, att det finns interna konflikter mellan värderingarna. Den situationen leder till ständiga interna konflikter och psykologiska slitningar, som är mycket betungande för individen. Resultat som rädsla, ångest, långvarigt lidande och kanske depression inträffar då. Genom sitt tänkande kan dock en människa skapa en logisk och internt konsistent karta av värderingar väl förenliga med verkligheten, och som främjar hans liv utan sådana känslokonflikter.
Olika livsåskådningar har olika kontakt med verkligheten, vilket medför att särskilt kollektivister ofta syns bekymrade och deprimerade. Deras värderingar leder ju till ett samhälle baserat på tvång och olika typer av förtryck av människor, vilket orsakar en rad obehagliga konsekvenser i samhället. Om personerna inte är fanatiker, upplever de då ständiga inre konflikter mellan motstridiga känslor, vilka de inte kan lösa. De förstår inte, hur de genom sin brist på tänkande gällande värderingar skadat sitt sinne, sitt känsloliv och sin motivation. Därför upplever de ofta en mental misär, smärta och fördömer istället livet. Men en rationell individ kan klarlägga och eliminera motstridiga värderingar.
Så – hur agera?
Mot denna bakgrund finns då inga skäl att särskilt beakta känslor vid val av lösningar gällande politiska problem. Att något ”inte känns bra” för en viss beslutsfattare är ointressant. Känslor förmedlar i sig inte nödvändigtvis någon information av värde. Det man istället bör fästa vikt vid och diskutera är målet/syftet, de styrande värderingarna och principerna bakom en föreslagen policy – samt naturligtvis det uppskattade resultatet av angivna åtgärder och kostnaden för dessa. Människors känslor av olika slag behöver man inte beakta.
(1) https://nyadagbladet.se/kronikor/den-ondskefulla-godheten/
(2) Branden, Nathaniel (1969). The Psychology of Self-Esteem, A new Concept of Man’s Psychological Nature; kap.V. Nash Publishing Corp., Los Angeles, California.
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.
Den som har tillägnat sig kunskap om något styrs sedan av sin vetskap om vad som är sant och hur man bör agera (eller oftast INTE agera). Tyvärr är det inte många som lyssnar eftersom de andra tror att det bara är en i raden av känslobaserade åsikter som vädras, därför att det är det absolut vanligaste. ”Det där är ju DIN åsikt.”
Verklig kunskap är därför inte värd något, därför att att ingen tror på den som besitter sådan kunskap. Åsikter däremot, värderas efter hur radikala och spännande de är, och efter sitt nyhetsvärde. Folk är uttråkade och ”nu måste det hända något”. Vi stor leda upplevs även förändringar till det sämre som en lättnad, om än kortvarig.
Vi befinner oss alltså i ett idiotsamhälle där varje individ anser att de har förstått bättre än alla andra, och de som innehar en maktposition själva anser att de genom sitt position också äger tolkningsföreträde. Hur kan man annars förklara statsministrarnas fullständigt vansinniga uttalanden?
Tage Danielsson:
— Utan tvivel är man inte riktigt klok.
Tage Danielsson hade den perfekta blandningen av rationellt tänkande och tvivel = ”känsla” som han åskådliggjort i sitt agerande. Inte minst genom sina dikter, t.ex. ”Datorn” och ”Harrisburg”. Det rationella tänkandet är inte mycket värt om man saknar känslan och fantasin. Eller tvärs om!
Det är därför som våra makthavare bekämpar familjen med alla medel. Utan trygga familjer blir det otrygga barn, vilket samhället har skapat genom gigantiska ekonomiska felsatsningar. Ekonomisk diskriminering av kärnfamiljen. Genom att splittra kärnfamiljen har man fått det man önskade. Ensamma och förtvivlade människor. Det är lättare förslava ensamma människor än de som lever i en kärnfamilj där man hedrar och berikar varandra, och samarbetar familjer emellan, som vi hade det på femtiotalet innan storkommunernas tillkomst. Det finns en anledning till att alla däggdjur tar hand om sin avkomma om de lever i frihet. Den svenska folksjälen är allvarligt skadad och handlingsförlamad av vår globalistiska massmedia. Svenska regeringar har sedan början på 70-talet krossat många familjer mot folkets vilja.
Det finns inte en enda seriös opinionsundersökning som visar på majoritet för dagistvånget. Det finns heller ingen kommunal folkomröstning som visat på majoritets för dagistvånget.
I detta onaturliga samhällsklimat blir svenska folket utplånat av våra egna företrädare. Den psykiska ohälsan hos både föräldrar och barn har förlamat vårt folk. Om vi inte återtar makten från våra plågoandar kommer vi att gå under som folk. Först utplånas familjen och sedan hela folket. Det är dags att sätta ner foten innan det är för sent. Vi får hämta kraft från Tage Danielsson och en annan ikon, tecknaren Evert Karlsson (EVK) även han från Östergötland. Det finns inget starkare förband än kärnfamiljen där vi älskar och bejakar varandra.Det är dags att sluta förtala och diskriminera kärnfamiljerna.
Bravo, exakt min åsikt också!
Sant i huvudsak, men notera att inte ens den oförliknelige Tage D lyckades påverka det parti har från början sympatiserade med. Dagistvånget är ju för SAP lika heligt som Erlanders kärnkrafts-testamente – och båda dessa cementfundament har ju sedermera godkänts även av vår förment frihetliga och liberalkonservativa borgerlighet.
I min bok är de senare partierna som är de värsta skurkarna. Att socialister gillar socialism kan däremot inte förvåna någon.
Jovisst är godhetshyckleriet förödande, men jag skulle önska ett mer konkret förslag om hur det skall bekämpas. I ett land med yttrandefrihet kan det ju inte förbjudas och pressen lär inte medverka till en sanering – de lever ju själva på sina ofta politiskt vinklade snyftreportage. Och det forskarsamhälle som borde bekämpa det orwellska språkmanipulerandet verkar obenäget att kritisera den hand som står för dess försörjning.
Vi lever i en förvärrad version av det tigande som Strindberg gisslade i Det Tysta Riket. I dag finns det tyvärr alltför få intellektuell med hans mod och resning. Och de som finns blir ständigt jagade av slaskpressen. Så vad är lösningen, annat än ett återställande den sanningsetik som självfallet bör prägla vetenskapen och även politiken i en sann demokrati. Men vem vågar tro att en sådan mental revolution är möjlig i brådrasket?
Kanske inte ens du själv, Dan?
l
.
En steg att bekämpa godhetshyckleriet är att börja säga emot. Håll inte med. Det gäller överallt. I familjen, på jobbet, bland vänner, i föreningen osv. Sitter man i ett möte och har en tvärtomåsikt mot vedertagen PK, finns det säkert minst en till som har samma tvärtomåsikt och denna person behöver höra att den existerar.
Vill man vara tvärtom på ett känsligt sätt, kan man alltid ställa en fråga än att brutalt påstå något. Ett exempel.
Ett antal personer pratar om att Donald Trump är rasist. På det kan man med tvärtomåsikt kommentar enligt följande:
Brutal: Donald Trump är ingen rast för han har aldrig gjort något rasistiskt!
Känsligt: Ni säger att Donald Trump är rast, men vad är det han har gjort som är så rasistiskt?
Vid det brutala påståendet faller bevisbördan på den som säger det, men bevisbördan hamnar på dem som påstår vid den känsliga frågan. Vid det brutala påståendet behöver ingen tänka, medan vid den känsliga frågan måste var och en börja tänka och ta fram konkreta exempel. Om PK-åsikten då är fel, kanske vi kan se ljuset av någon förändring.
Har man tur tänker en peson, att denne har en åsikt bara för att alla andra har den, men denne har aldrig funderat på om den är rätt eller fel.
Åke!
Nej, inte ”i brådrasket”. Jag tror att det k a n bli en del av den samhällsomvandling, som sker när
massinvandringen drivit fram en kris. En annan stor omstörtande händelse , som kan orsaka stora reformer i samhället, är om nationalistiska partier vinner den politiska makten pga Sveriges vägran att delta i en Europafederation. Bägge företeelserna förstärks av reaktionen mot kulturmarxism. Men visst dröjer det, och vi kan inte ens vara säkra på de partier, som kommer att delta i omvandlingsarbetet efter någon av de två stora möjliga händelserna jag nämnde.
Det måste finnas ett effektivare sätt att straffa politiker som fyller medborgarn med lögner än genom en ynka valsedel vart fjärde år. ”Känslor” har inget med överlevnad att göra, det vet musllimen.
Lagen, den vi alla skall leva efter skall även gälla ”politiker” och skall förhindra att samma politiker kränker medborgarnas rätt till LIV och EGENDOM!!!
Det enda sättet är att göra staten så liten som möjligt, så att vi invånare kan straffa genom våra plånböcker.
Ta bara sophämtningen i en kommun. Oftast ett monopol som vi konsumenter inte kan påverka. Struntar företaget kommun har valt att tömma mina sopor kan jag inte välja ett annat företag att tömma mina sopor. Det är det jag menar med plånboken.
Kommunen kan använda min avgift för soptömningen till annat. Det skapar ett egenintresse för kommunens byråkrater och politiker. Därav att de måste göras mindre. Annars går det aldrig att varken hålla reda på vad som sker, eller att påverka det som sker.
Samuel
Tänk om vi fick stryka politiker på valsedeln för att visa vårt missnöje i stället för att kryssa dom vi gillar. Vilken överraskning för de värdelösa politikerna.
Dagis skall arbetsgivaren hålla och betala för. Då slipper vi den socialistideologiska dimensionen, samt allt snack om vårdbidrag och rättvisa för de som stannar hemma och passar barnen själva.
Tack Jan för en positiv syn på återupprättandet av kärnfamiljen. Men hur ska t.ex. en lantbrukarfamilj kunna klara sig utan att få betalt för sitt arbete med att fostra sina barn när det inte finns någon lönsamhet i det svenska jordbruket. Enligt jordbruksverkets statistik så kommer 82 procent av jordbrukarhushållens inkomster från inkomst av tjänst i genomsnitt. Två procent kommer från inkomst av kapital. och 16 procent kommer från inkomst av näringsverksamhet som redovisas i enskild firma tillsammans med allehanda jordbruksfrämmande inkomster som t.ex. skogsbruk, åkerier,snöröjning och andra vägarbeten. I genomsnitt går inte jordbruket (växtodling och djurskötsel) ihop ekonomiskt. I genomsnitt försörjer sig jordbrukarfamiljerna på allt annat än jordbruk. Varför skall jordbruket och barnpassningen ske oavlönat när bondefamiljen gör jobbet medan de familjerna som arbetar åt bönderna i LRF-toppen med två feta löner och och gratis barnpassning värd 320 000 kr skattefri förmån för två barn på dagis från samhället per år, samt alla sociala förmåner som följer de höga lönerna i form av föräldrapenning, vabbdagar och sjukpenningar och pensioner semesterersättningar som för bondefamiljerna omöjliggörs av den usla lönsamheten i svenskt jordbruk som är sämst i hela EU. När ska våra svenska bönder bli jämställda löne- och förmånsmässigt med övriga EU-länder. Enligt EU:s FADN-statistik som dolts för svenska folket av massmedia och vår så kallade lantbruksexpertis på alla plan sedan vi blev lurade in i EU 1995. I Finland har statistiken publicerats varje år sedan 1995 med både finsk och svensk text. I Sverige råder största möjliga tystnad om det som verkligen angår svenska folket. Och inte blev det bättre sedan LRF skaffade sig en Jämställdhetsakademi där de kvinnliga ledamöterna tog kommandot direkt av 19 ledamöter var 12 kvinnor. Vad säger dessa kvinnor och män i akademin om jämställdheten mellan EU-ländernas jordbruk. Absolut ingenting. Skillnaderna mellan kostnadstäckningen i svenskt jordbruk och övriga EU-länder år 2014 när vi varit medlemmar i EU i 20 år tyder inte på något större intresse för vårt jordbruks kostnadstäckning. Full kostnadstäckning är 100 procent. Medeltalet i EU var 2014 62 procent, Sverige hade 4 procent, ytterligheten åt andra hållet var att Ungern hade 220 procents kostnadstäckning vilket visar att Ungern hade full kostnadstäckning + 120 procents vinst. samtidigt som Tjeckien hade 198 procent.
Varför ska inte alla länder ha minst full kostnadstäckning i sina jordbruk. Idag är varannan tugga vi äter i Sverige importerad. Vad betyder det om importen stryps av mat och drivmedel? Har vi någon som helst beredskap för en allvarlig matbrist?
Skulle det bli en ny folkstorm om mjölkpriset höjdes 2-3 kr och detta gick oavkortat till mjölkbonden? Med full respekt för fattigpensionärer och andra i samma utsatta situation: knappast, eftersom de flesta även handlar sådant som man helst aldrig skall äta eller dricka, för att inte tala om kvällstidningen i kassan.
Vem har bestämt att lantbrukare, som alla andra företagare, INTE skall kunna ta betalt för sina varor och tjänster så att lönsamhet och en viss nödvändig vinst uppstår?
Det finns ingen som helst risk för överprissättning eftersom konkurrensen är hård (det finns många som producerar samma varor och som vill kunna sälja dem).
Visst händer det att företagare svälter ut varandra genom prisdumpning; säljer tillfälligt utan förtjänst för att konkurrenterna skall gå under och dra sig ur först, men där båda eller alla går i konkurs och försvinner eftersom ingen vill ge sig. Och motsatsen, kartellbygge, som är att i tysthet komma överens om samma (onödigt höga) pris till nackdel för konsumenterna och inflationen. Kan straffa sig genom att försäljningen minskar, men knappast när det gäller baslivsmedel i en bristsituation.
Om de svenska lantbrukarna skulle få vettigare ekonomi för sitt viktiga bidrag till svensk kultur och nationalekonomi så välkomnar jag hellre en priskartell än en påtvingad prisdumpning genom import från låglöneländer, och som i stort sett alltid är av sämre kvalitet.
EU är som allt oftare ett allt större problem för det svenska folket när konsekvenserna av alla regler och förordningar uppenbaras.
Stå på er kära lantbrukare, för era svenskprodukter är bäst i jämförelse (tyckte Tore Wretman och Werner Vögeli). Men kanske man kunde jobba litet mer med nötköttet…
Jag kan bidra med mitt strå till stacken (!) genom att bara köpa svenskt och inte det allra billigaste eftersom jag själv då blir den stora vinnaren när det gäller god smak och konsistens och frihet från tillsatser, fusk och smarta förpackningar för att ge lång hållbarhet.
Så sant som det är skrivet Dan Ahlmark.
Sveriges public service, SVT, SR, styrs helt av känslor. Deras propaganda skyr vetenskap som pesten. Se och hör när de rapporterar om jämmer och elände och då alltid frågar – hur känns det?
För allas vårt bästa måste vi stänga denna propagandamaskin.