Januari 2011

Det var nog kvinnorna som uppfann synden. Med den kunde de värja sig mot oönskade samlag och oönskad graviditet, genom att göra avhållsamhet till dygd. Påståendet att religionen är ett patriarkalt förtryckarpåfund är nog inte mer än till hälften sant. Det kan också ge en förklaring till varför kvinnor är i majoritet bland de aktiva religionsutövarna.

Så som feminister upprepar sina klyschor om patriarkal dominans och uppvisar tydlig aversion mot den rollfördelning som tillåter mannen att penetrera och kvinnan att bli penetrerad, så börjar man ju undra om inte Freud var något på spåren när han talade om penisavund?

En bra fungerande vardag är den största lyckan i världen. Så enkelt, så svårt.

Att hävda ett majoritetsargument eller konsensusargument i klimatdebatten är naturligtvis kvalificerat nonsens. Vi har bevittnat att AGW-profeterna avslöjats som fuskare. De centrala figurerna har fuskat med såväl data som metod samt konspirerat för att manipulera kollegor, politiker och allmänhet. Sedan har andra forskare byggt vidare på deras korrumperade data. Ofta med deras manipulerade självuppfyllande metod. Det är självklart att dessa forskare också får fel resultat av detta. När de så hänvisar till varandras undersökningar så skapas ett cirkelbevis. Sedan spelar det ingen roll hur många varv man snurrar cirkelbeviset och påstår sig ha konsensus eller majoritet, det är ändå fel. Fel från början till slut.

Det verkar som om många delegater på COP15 suttit och plitat,”Klimathajpen är en jävla skit, nu har vi baxat den ända hit.” Och sedan for de nöjda hem med vad de åstadkommit. Synd att ingen påpasslig fotograf fick det på bild. Då kanske vi hade kunnat börja avveckla det villospåret från den allmänna debatten.

Hur vet man att någon är grundlurad? Man visar sanningen för dem och svarar, ”Ja, men jag vill att det ska vara som jag trodde, så jag föredrar att fortsätta tro så.”

Vid mötet i Köpenhamn, cop15, samlades ett stort gäng frälsta fanatiker, övertygade om att de har rätt, oemottagliga för sans och argument, för att enligt egen uppfattning rädda världen.
Hela upplägget, det storvulna, det fanatiska frälsartemat liknar väldigt mycket det tyska nazistpartiets pompösa partidagar 1934 i Nürnberg. Vi minns ju fortfarande hur glad världen blev för den ”räddningsaktionen”.

Hela den svenska journalistkåren och politikerkåren, med några få undantag borde ställa sig i skamvrån och lämna sina uppdrag. Så illa har de skött förståndet och analysen under klimathajpen.

Man talar så mycket om de barn som utsätts för mobbing. Man talar om hur det sätter spår för livet. Varför talar man aldrig om dessa självutnämnda smakpoliser, innegäng, överklass, översittare – mobbare, och hur de påverkas resten av livet? Varför är det ingen som tar reda på hur de fortsätter livet på den inslagna vägen och anser sig ha rätt att bestämma över andra? Varför är det ingen som reagerar över alla dessa människor som gör listor och graderar andra, som alltid skiljer vi från dem, som livet ut förnärmas över att vanliga människor över huvud taget finns, och att de är så vanliga?

Politiken är ett horkvarter. De få själar som inte är till salu har inget inflytande. För att få inflytande gäller det att sälja sig själv till högstbjudande. Frågan är om det politikens horor eller torskar som styr?

Varför betalar staten via sitt eget medieföretag SVT, antidemokratiska särintressen att i SVT få egen programtid till att propagera för rasåtskillnad och aktiv diskriminering av övriga folkgrupper? Vad har staten för intresse av att låta en grupp oupphörligt hävda att de har större rätt än andra till allt de önskar? Vilken demokratisk princip stödjer man sig på när man sanktionerar att en grupp tillåts hävda ärftlig (arvsrätt) immunitet mot demokratiska principer? Ja, jag talar om de samiska programmen på TV.

Varför är inte Greenpeace terroristklassat? En organisation som inte har några demokratiska stadgar eller medlemsdemokrati. En organisation som genom utomparlamentariska, olagliga och ofta skadliga aktiviteter söker utpressa de demokratiska institutionerna till att göra som Greenpeace vill. Och denna organisation skänker Postkodmiljonären pengar till. Man trodde inte att det var möjligt.

Inom borgerligheten ryms idéer som sträcker från de mest långtgående liberala, solidariska jämlikhetstankarna till de mest extrema egoistiska exkluderande översittarmentalitet. På tvärs, liksom i rät vinkel till denna axel finns även extrema individualistiska liberala strömningar, nyliberalism och libertarianism. I andra änden på den axeln finns konservativ, ofta religiöst motiverad, grupptrycksgemenskap.
Denna komplexa, multidimensionella borgerlighet gör det svårt att hålla en konsekvent linje över tid. Just nu tycks de exkluderande enkelspåriga fisförnäma rika-friska självutnämnda smakpoliserna ha övertaget. Självklart kommer det att leda till färre sympatier för borgerliga idéer i stort.

Klimathysterikerna menar att jag är förändringsobenägen som inte vill göra som de säger. Men själva är de livrädda för ett förändrat klimat. Trots att klimatet alltid varierat, ändrat sig. Jag är beredd att göra varje förändring av mitt liv som ett förändrat klimat kräver av mig. Jag välkomnar sådan förändring. Men jag tänker inte ändra mig bara för att några vettskrämda humbugoffer tror att de kan slippa skita i byxan om jag gör som de säger. Inte ens om de är i majoritet. Man kan inte behandla sanning, logik eller ens demokrati så taffligt.

Hittills har man nästan uteslutande ägnat sig åt spekulationer om etiska och estetiska mål och medel för vårt födointag. Väldigt lite tanke har ägnats genetiska aspekter, trots att det borde ha varit en självklarhet efter Darwin.
Somliga har exempelvis en genetisk disposition för en bättre hälsa på en köttdiet, andra för en vegetarisk diet. Men om den ena genotypen skulle diskrimineras bort till förmån för den andra, oavsett om det är av etiska eller estetiska skäl, så vore det en genetisk utarmning som för människans vidkommande är betydligt mer problematisk än om några få andra arter skulle utrotas helt på grund av klimatförändringar.

Folk uppför sig inte så som de politiska ideologierna förutsätter att folk gör, borde göra, eller vill göra. Inte ens politikerna själva uppför sig som det förutsätts i de ideologier de företräder. Kontentan av detta konstaterande blir att även i våra demokratier gäller regeln att var och en får rädde sig själv bäst de kan.

Vardagen är en välsignelse. Undersökningar visar då och då att folk inte blir lyckligare av prylar, mer materiellt välstånd eller liknande. En trygg, nästan monoton vardag gör många lyckliga. Särskilt verkar det som om möjligheten att ha jobbet hemma eller nära hemmet, fria arbetstider även om de ibland är långa, makt över sitt eget arbete, egen verkstad, ateljé eller liknande är tillfredsställande. Att vara bonde, hantverkare, konstnär, författare, småföretagare är sådant som gör det möjligt, att med hög sannolikhet, vara lycklig i vardagen.

Det ordnas teckningstävlingar om miljön i skolorna. Barnen ska hitta på illustrationer och slogans som ska skrämma till tro och lydnad i miljöhysterin. Är det inte fult att lura barn, att exploatera barn för snöd vinning? För egna maktambitioner?
Media spelar med. Borde inte Sven Melanders gamla sketch, med flickan som intervjuas för att ledas till att bekräfta reporterns vilja, visas varje vecka i varje skola och på varje redaktion?

Män och kvinnor förtrycker varandra om vartannat som lagren på ett salladshuvud. Om man skrapar lite till när man hittat en förtryckare och ett offer så är förhållandet omvända. Om och om igen. Men ingendera parten känner det så, för de upplever inte sina egna lager som besvärande.

Sanningen är alltid revolutionär. Vi hör och ser den så sällan att när den väl dyker upp så bryter den mot det invanda så markant att det vänder upp och ner på vår värld.

I den allmänna debatten om barn hävdas ofta att barn måste ha rätten att få vara barn. Ingen tycks komma ihåg att det barn vill, är att växa upp och bli vuxna och få vuxenrespekt så fort som möjligt. De som pläderar för långvarigt och påtvingat barndomstillstånd, de diskriminerar barnen. De begår ett oförlåtligt övergrepp på barn.

När någon säger att livet är heligt eller okränkbart, så betyder att de är beredda att kränka andras liv för att skydda sitt eget, eller för att döva sitt eget samvete. De sätter sig till doms över andras liv, som en tydlig illustration av att inget liv är heligt.

Det säkraste tecknet på att Sverige är nära kulmen på en högkonjunktur är att svenskarna blir tillräckligt egoistiska för att samla ihop modet och rösta fram en borgerlig regering. Att man valt samma regering en gång till trots en ekonomisk svacka, är en anomali. Möjligen kan det förklaras av att alternativet var ännu sämre.

Det största hotet mot biodiversitet är intellektuell monokultur. Denna byråkratins debila trossats att ”one size fits all”. Till sin hjälp tar de gärna såväl juridisk som kommersiell monokultur.
När man skriver ut det så här ser det så självklart och enkelt ut att man nästan skäms för att skrivit det. Likväl är det nästan aldrig någon som i tid inser att hotet mot mångfald alltid är monokultur.

Frihet är det enda som garanterar mångfald. Enfald och ofrihet är ömsesidiga garanter för motsatsen.

Snart har så många grupper inkluderats i den samling som definitionsmässigt kan utsättas för hatbrott att snart är det endast liberaler och demokrater som kan hatas och förföljas ostraffat. En fulkomligt bakvända världen mot vad som är rimligt i en demokrati och rättsstat med anspråk på frihet för individen.

Miljöterroristerna har skapat ett nytt debatt- och samhällsklimat. De har med enögd och flummigt egenkonstruerad moralism fått acceptans för tesen att det är tillåtet att angripa andras egendom, att förstöra den eller att konfiskera den. De har fått acceptans för att på vidskepelsens grund attackera andras livsstil, andras livsval. Med en sådan samhällsutveckling är det inte konstigt om höger- och vänsterextrema grupper ser chansen att även de agera sammaledes. Att religiösa grupper också vill flytta fram positionerna i den allmänna villervallan är bara vad man kan förvänta sig.

Mariestadstidningen frågar retoriskt och lite hånfullt när en ateist i Sverige senast tvingades försvara sin ståndpunkt. Det sorgliga svaret är att det sker dagligen och stundligen, och mycket ofta i samband med händelser, ceremonier i det offentliga samhället. Händelser som i den sekulära demokratin borde vara avlövade all religiös symbolism.

Politik är en popularitetstävling (the popular vote), det är också det som är demokratins svaghet. Det är mycket lättare att bli populär med fel svar på tidens fråga, eller till och med på fel fråga, än att bli populär med rätt svar på rätt fråga.
Därför lyckas miljöterroristerna bli valda som miljöförsvarare, fast de inte borde komma i fråga.

Det är svårt att vara borgerlig och rebell på samma gång. Men att var socialistisk rebell i ett land dominerat av sossar i hundra år, det måste vara omöjligt.

Svante Axelsson SNF, anser att vi inte kan chansa på att inte göra något alls för att påverka klimatförändringen. Jag tycker att det är chansa högt att föröda vår ekonomi och sociala struktur på ett projekt som ingen har en aning om det kommer att lyckas eller få avsedd verkan.

Medelsvensson är bra på många sätt. Trygg och förutsägbar, pålitlig, ärlig och strävsam. Men vad medelsvensson inte är så är det äventyrlig, innovativ, risktagande, nydanande, egensinnig, självständig. När medelsvensson i kraft av sin majoritet kräver att alla ska vara medelsvenssons så föröder de all utveckling. De rycker undan alla förutsättningar för den utveckling som i förlängningen också gör det möjligt att leva ett gott svenssonliv. Vi får vara glada för att exempelvis sådana som Alfred Nobel levde mer än hundra år innan denna tyranni startade. Hade han levt idag hade byråkratin och alla krav på licensiering, certifiering och konsekvensbeskrivning omintetgjort hans verk.

Som vanligt har behörighetshysterin två syften.
Det ena är att idioter alltid ska kunna skylla ifrån sig på den som de lejt för jobbet. Man ska kunna gå genom livet utan att ha ett dyft allmänbildning eller sunt förnuft. Nånannanismen och undermålig utbildning/bildning i ett nötskal.
Det andra är att så långt det är möjligt monopolisera marknaden genom att exkludera så många arbetsvilliga man bara kan. Därmed hoppas man kunna höja priset. Det gäller lika för fackföreningar, företagarföreningar, banker, ideella och politiska organisationer.

Det kanske är dags för en ateistisk religion. En som erkänner döden som en förutsättning för liv. Där det nya livet använder byggstenar från tidigare livsformer. Men en religion där medvetandet inte överförs med byggstenarna. Ingen själavandring. Ingen Gud, vare sig allsmäktig eller förmänskligad.
Där paradiset, liksom helvetet är här och nu, beroende på hur vi uppför oss, inför oss själva och mot varandra, samt hur vi upplever, uppskattar tillvaron.

Det största hotet mot demokratin kommer från dem som tror att man kan lura folket hur mycket som helst, i demokratins namn.

De fria kapitalisternas mest framgångsrika företrädare förnekar sig inte. Mycket, vill ha mer. Så mycket de bara kan försöker de monopolisera sig. Först var det patenträtt och sedan immaterialrätt. Nu försöker de få dessa monopolrättigheter att täcka alla livets aspekter. De vill ha rätten även till alla vi andras liv, inte minst till allt DNA. Nu är det hög tid att sätta stopp för dumheterna.

Man har större chans att bli korrekt bemött och få utfört det som man vill få gjort och det som behöver göras, samt till ett rimligt pris, när man lämnar in sin bil till hederlige Hasses bilservice, än när man lämnar in sin kropp till den offentliga sjukvården.

Av de hot mot demokratin som återstår efter kommunismens fall är utan tvekan religionerna det allvarligaste.

Att tro att man kan motverka eller vaccinera sig mot islamsk fundamentalism med kristen fundamentalism, det är att lämna alla demokratiska krafter i sticket. Även de muslimska demokratiska krafterna.

Sanningen är att dagens ekonomiska kris inte är en ekonomisk kris. I grunden är det en konstgjord energikris. Det talas så mycket om skadligheten med de energikällor vi idag använder och om krav på att tvinga marknaden, oss, att börja använda förmodat bättre alternativ. Dessa alternativ är det ingen som riktigt vet vilka de är och i vart fall så finns de inte tillgängliga i tillräcklig omfattning. Detta gör alla osäkra på såväl sina investeringar som sin löpande energianvändning. Det är denna osäkerhet som skapar den ekonomiska krisen.
Den ekonomiska krisen kommer inte att ge sig förrän alla, de flesta, inblandade erkänner att lösningen på en eventuell energiomställning inte är att gå fortare fram än att de nya alternativen hinner utvecklas i takt med marknad och efterfrågan.

Flickor gynnas i skolan, varför? En anledning kan vara att flickor är mottagligare för ”information push”, medan pojkar är beroende av utrymme för egen ”information pull”.

Det är påfallande hur en del företag ägnar sig åt att skapa affärer för sig själva genom propaganda ägnad att skapa politiska beslut som gynnar eller till och med tvingar fram efterfrågan på det man vill sälja. Det må vara säkerhet, klimatnytta eller annat overifierbart man hänvisar till.

Den globala ekonomiska kris världen upplever just nu är egentligen en konstgjord energikris. Det är ett antal självutnämnda klimat- och miljöprofeter som fått hela världen att bli osäker på tillgång och efterfrågan, energimix, förändring över tid, lagstiftning med mera.

Kulturarbetarna är, erfarenhetsmässigt, mest vänster. Det är det naturliga valet i det yrket, sägs det. De hyllar alltså devisen ”Allt ditt är mitt.” Samt fullbordar den med ”och det som är mitt ska du ge fan i!”
Varför dessa människor är så intresserade av att med hänvisning till upphovsrätt klämma åt fildelare och på andra sätt lugga pengar ur kulturkonsumenter, blir alldeles uppenbart i ljuset av deras filosofi.

I långfilmen Die Welle (Vågen) visas hur lätt massan manipuleras att följa ett lockande budskap, enkla regler och ”sanningar”.  Så har det nu under lång tid varit med miljörörelsen och i synnerhet klimathysterin. De som oroar sig och kräver åtgärder förutsätts vara de goda. De säger ju att de har goda avsikter.
Men klimathysterin och kriget mot koldioxiden har varit den mest bidragande orsaken till världsekonomins kollaps. En kollapsad ekonomi gör det extra enkelt för en fascistliknande ideologi att framstå som räddaren i nöden. Klimathysterikerna blir därmed fascismens nyttiga idioter. Inte så konstigt egentligen, de har ju länge varit vilseförda. Vad hjälper det att vi nyktra iakttagare till slut får säga ”vad var det vi sa?” Stora värden på många olika plan kommer att ha gått till spillo.

Wittgenstein konstaterade att vetenskapen lägger ut järnvägsspår och att det för vetenskapsmän är viktigt att följa dessa spår. Är det en tillfällighet, ett utslag av omedvetet eller medvetet val, eller rent av ett intresseinducerat imperativ att de flesta som vetenskapligt sysslar med miljö- och klimatforskning tycks förorda spårbunden kollektivtrafik före bilismens individuella frihet?

Jan Björklund vill stoppa flumskolan. Det ska bland annat ske med hjälp av betyg och undervisning baserad på vetenskap. Några av våra främsta forskare i pedagogik hävdar att tidig betygssättning av elever är kontraproduktivt ur inlärningssynpunkt. Då kallar Björklund dessa forskare för flummare och kräver betyg likväl, sedan tar han bort de ogillade universitetens examensrätt. Så mycket är batongliberalens respekt för individers särart tydligen värt. Så mycket är talet om utbildning baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet värt. Vem är det som är flummaren i skoldebatten?

I filmen Forrest Gump sätter han igång och springa, bara för att han får lust att springa. Lusten håller i sig länge och han blir uppmärksammad för att han springer så envetet. Han får många följeslagare som tror att han vet någon stor och fantastisk sanning. Ingen av följeslagarna anar att han inte vet ett dyft.
Ungefär så är det med klimatalarmisterna. De springer i flock och tror att någon av alla dem som larmar vet något fantastiskt om klimatet och mänsklighetens räddning. Men ack!

Jag tror att jag slutligen kommit på vad som är så störande med Mona Sahlin som politiker. Hon står för en infantiliserad världsbild och en närmast religiöst präglad trossvisshet om de infantila lösningarnas överlägsenhet på verklighetens problem.
Hon formades som mycket ung i sin politiska övertygelse och hon tycks aldrig ha vuxit upp och ur den barnatron.

Alla religionerna lovar paradiset. Men de kan inte leverera. Endast helvetet kan de åstadkomma.

Det är minst sagt märkligt att arbetslinjen inte tycks gälla de sysslolösa generaldirektörer som driver omkring i regeringskansliets korridorer med fullt betalt.

Sverige sägs ha den bästa gratisvården i världen. Men för att få den bästa vården kanske man är tvungen att betala vad det verkligen kostar.

This entry was posted in Korta kommentarer and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.