Om den begränsande faktorn

I naturen, såväl som i människans ekonomier och sociala konstruktioner är det alltid den begränsande faktorn som avgör riktning och tillväxt. Det må sedan gälla så skilda faktorer som mat, skydd, glädje, sanning eller något annat. Alltid är det den begränsande faktorn som avgör utvecklingen, enligt den gamla laggkärlsmetaforen.

Sex bjuds ut i mindre omfattning än efterfrågan. Därför kommer det alltid att vara lönlöst att försöka utrota prostitution, otrohet, sex som påtryckningsmedel etc. Eftersom män som grupp av naturen är utrustade med större aptit på sex än kvinnor som grupp, kommer det i huvudsak att vara männen som får betala med något annat i utbyte mot sex. Medan kvinnorna blir de som tillhandahåller sex, ibland mot sin vilja, men för att vinna andra fördelar.
Energi är en annan begränsande faktor. Med tillgång till energi kan man värma mat och bostäder. Med ännu större tillgång kan man ersätta manuellt arbete med maskiner. Allt modernt välstånd bygger på tillgång till energi som kan frigöra mänsklig tid. Här kan vi ana att tid ibland är utbytbart mot energi. På en marknad med tid och energi på förhandlingsbordet bör alltså en jämvikt uppstå där säljare och köpare båda blir något så när nöjda med utfallet.
Pengar är självklart en sådan där begränsande faktor som kommer in i de flesta ekvationer och förhandlingar. Men notera att i de fall där pengar inte är den begränsande faktorn så kan inte mer pengar lösa problemet. Detta är en konkret förklaring till att rika människor ibland inte är lyckliga.
Med en ökande världsbefolkning kommer tillgång på mat att vara en begränsande faktor. Ja, egentligen har den alltid varit det, eftersom det alltid funnits undernärda människor. Tidigare har det dock huvudsakligen varit inom olika nationer och populationer som tillgången till mat varit ojämnt fördelad. Det som har hänt de senaste seklerna är att fördelningen blivit ojämna mellan olika länder. Vad som händer med fördelningen i en globaliserad ekonomi är inte helt lätt att förutspå. Men självklart kommer de som har pengar och/eller annan makt att kunna tillgodose sitt födoämnesbehov.
I den tidigare glest befolkade världen med klasslös självhushållning var det i princip rakt av den egna arbetsinsatsen som avgjorde tillgången på mat. Men redan med introduktionen av hierarkier, klasser och samhälls bildning ruckades ordningen. Hela tiden har dock människans teknologiska utveckling, med viss eftersläpning kunnat kompensera för den ökande befolkningen. Mat och i torra områden i ännu högre grad vatten har alltid varit begränsande faktorer.
Trots att människan är en i huvudsak social art kan tillgången på utrymme vara en begränsande faktor. Vi vill alla ha någonstans att få vara ifred. En plats där vi kan bejaka våra privata intressen. I Sverige finns det gott om plats. Men svenskarna har också vant sig vid att ha gott om plats. Därför störs vi lättare än många andra människor om vi inte får plats får vårt andrum. Det är inte uteslutet att detta också är en del av ett naturligt urval, där de människor som känt stort behov av utrymme utvandrat från de tätare befolkade områdena. När nu utrymmet på Jorden successivt minskar, kommer de med stora utrymmesbehov då att gå under? Eller kommer de att assimileras och ingå i den förtätade gemenskapen? Eller kanske rent av bjuda motstånd och med lagstiftning eller vapen försöka freda sitt territorium?
För utvecklingen av tätbefolkade samhällen, spridning av kunskaper, teknologi, och produkter spelar transporter en avgörande roll. Begränsas transporterna begränsas utvecklingen på alla dessa områden. När man vill stoppa bilism och lastbilstransporter är det den utveckling av samhället som vi sett de senaste hundra åren man vill stoppa, eller leda i en annan riktning. Alla påståenden med annan innebörd är falska.
Ett samhälles tillväxt är beroende av dess potential respektive kapacitet för handel. Med potential menar jag i huvudsak kundunderlag, efterfrågan. Med kapacitet i huvudsak produktionsförmåga. Var och en av dessa kan vara begränsande faktorer. Till båda kategorierna inräknas transporterna. Saknas transportkapacitet uteblir handel. Transporter är i sig också en tjänst som ingår i begreppet handel.
I den pre-globaliserade världen uppstod tätorter där transportmöjligheterna i relation till varuproduktion och efterfrågan gjorde det lämpligt att placera dem. Dagens globaliserade ekonomi har fått ärva dessa tätorters placering och storlek, efterfrågepotential. Men det är inte säkert att de alla ligger rätt ur produktionssynpunkt. Med förändringar i energi och transportsystem kanske en del ligger riktigt fel. Andra kanske ligger fel ur klimatsynpunkt eller imagesynpunkt. Det som den globaliserade människan vill konsumera och därför är beredd att betala för kanske inte erbjuds, inte kan erbjudas på alla platser.
Även i framtiden kommer omflyttningar, värde- och värderingsskiften att ske. Om en mångmiljonstad ska överges kommer det naturligtvis inte att ske utan en vånda som sprider sig i hela det globala systemet. Många fiktiva värden kommer att synas av spelarna på marknaden.
Vad vill jag då ha sagt med denna rätt elementära uppräkning av begränsande faktorer, där jag dessutom glömt eller utelämnat flera? Jo, helt enkelt, att jag uppfattar det som om dessa elementa allt för ofta glöms bort i såväl undervisning som samhällsdebatt och analys av samtid och framtid. Genom att nämna och kortfattat beskriva de faktorer jag gjort, hoppas jag kunna ge en nödvändig injektion till debatten.
Samt detta mycket klara konstaterande. Om regeln om den begränsande faktorn är tillämplig, vilket den oftast är. Då hjälper det inte om man ökar på de andra faktorerna 10, 100 eller 1000 gånger. Det frestar bara på systemet och den begränsande faktorn blir bara ännu mer betydelsefull.

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen, äldre text and tagged , , , , . Bookmark the permalink.