Självfallet heter motsatsen lättja. Flit brukar prägla dem som äger sin egen försörjning. De bearbetar sin mark, sin skog, sin åker, sin malm eller liknande. De producerar med sina händer det hantverk, de varor och den konst som efterfrågas. De sköter sin butik, städar och håller snyggt, fyller på i hyllorna, söker säljande nyheter och är vänliga mot kunderna. De uppfinner och skapar innovationer, de förnyar samhället och dess utveckling.
Men det finns även andra som är flitiga. Sådana som inte vill riskera att jobba lite extra för att verksamheten ska fungera, som hellre ställer krav på andra än på sig själva. Som ständigt finner nya argument för att få mer betalt för samma jobb, helst med mindre ansträngning. Som gärna ser att de som skapar och producerar får betala extra till dem som inte gör det. Mest betalt ska de ha som hittar på nya regler för dem som producerar och lever av sin flit.
I denna kategori ”flitiga” finns även de som anstränger sig för att undergräva det allmänna företroendet för ägande. Samma personer som inte ser poängen med frihet och därför gnetar på för stänga in den i allt mindre celler. Produkten av deras flit är i ett fåtal fall mer makt till dem själva. Vad som är dygden i detta är svårt att se. Men vanligtvis är resultatet bara sämre villkor för alla.
När Du ändå analyserar dygder ber jag få komma med en länk som är intressant:
http://www.foxnews.com/opinion/2011/10/31/how-did-atlas-shrugged-and-ayn-rand-predict-america-spinning-out-control/
Bra länk!
Tro det eller ej, men jag har aldrig läst Rand, men det där lät ju i stort sett som om jag kunde sagt det själv. Det intressanta är att hennes tankegång är lik min, att dygd inte är ett tvång att tillfredsställa andra, utan en frihet att tillfredsställa sig själv utan att skada andra.