Naturvårdsverket underkänner Sveriges sophantering och framför allt mängden. De hävdar att vi måste börja leva annorlunda för att minska sopberget. Argumentet att om hela världens befolkning skulle leva som vi skulle jordens resurser ta slut, förs fram. Det är naturligtvis helt ovetenskapligt och endast en politisk villfarelse, vilket inte hör till verkets uppdrag.
Leif Lewin professor emeritus i statsvetenskap har uttalat sig i Jakt & jägare pappersupplagan, han anser det oroande att politikerna duckar för sitt ansvar och överlåter det till eller gömmer sig bakom frivilligorgansiationer. Det är politikerna som bestämt att vi ska skydda vargen i Sverige. Då har de också det demokratiska ansvaret att exempelvis bestämma antalet. Forskningen har lämnat sitt utlåtande, 40 vargar räcker. Varje högre antal är en eftergift för högljudda lobbyorganisationer, inte osannolikt politiska sock puppets.
En tjänsteman på Länsstyrelsen i Stockholm, vi kan kalla honom N, sitter så placerad att han beslutar om dispenser från strandskydd. Samtidigt är han aktiv inom SNF och har skrivt deras manifest för strandskyddet. Detta kan vara fråga om felaktig tjänsteutövning och jäv. Hur många fastighetsägare har drabbats av hans personliga agenda genomförd i tjänstemannens myndighetskostym?
Häromdagen nämnde jag APU, en organisation av poliser som vill bekämpa faunakriminalitet. Frågan är vad man ska sätta för benämning på deras hotfulla inställning till jägare? Liksom handäggaren N på Länsstyrelsen berömmer de sig över att de går ”above and beyond the call of duty”. De vill gärna se sig själva som hjältar, men är inte sanningen att de är skurkar?
Patrick Moore, en av grundarna till Greenpeace som hoppade av för flera år sedan, kallar Greenpeace aktioner för ett brott mot mänskligheten, i synnerhet när de får politikerna att blockera ett genmanipulerat ris som kan förhindra att 250.000 barn dör av A-vitaminbrist. Men Greenpeace är mer oroade av att något icke specificerat kan komma ut i naturen. Så de föredrar en kvarts miljon barns lidande och död.
Den som vill läsa om ett verkligt fall av svenska myndigheters prätorsfasoner kan läsa om Oxudden, med deras egna ord.
diras:Humor! Och den bästa sortens humor har en rejäl dos allvar i botten. Det är ju inte helt omöjligt att tänka sig att ett mer militant och totalitärt styre i Sverige hade kunnat få för sig att säkra Åland, eller mer. En del av de svenska frivilliga 1918 kunde inte tänka sig ett självständigt Finland annat än under svensk ledning, och varför inte rikssvensk sådan. I verkligheten var det ju ganska få som hade sådana idéer, men man kan fråga sig vilket genomslag de (och ålänningarnas krav på självbestämmanderätt) hade kunnat få i ett mindre demokratiskt Sverige. Så ursäkter hade nog inte saknats för ett anfallskrig eller ett annekteringsförsök á la Sudetenland.Sverige har annars haft en ganska märklig ideologisk roll i olika länders inrikes politiska debatt, ömsom avskräckande exempel, ömsom paradiset på jorden. Får mig att tänka på en satirisk korthistoria av Tage Danielsson där han låter världshistorien efter 1945 utspela sig i de tre skandinaviska länderna. Danmark spelar det kapitalistiska Väst, Sverige socialismens paradis, och Norge är förstås den utsugna Tredje Världen. Några godbitar som jag minns är Sveriges stolthet, stridsflygplanen OSS (de kunde väl inte heta MIG, det hade ju varit borgerlig individualism!); oron över den store rorsmannen i Norrland som simmar över Torne älv i en kraftdemonstration för sina anhängare (antagligen den norrbottniske landshövdingen Ragnar Lassinantti); och Norges oljeshejker, som börjar sätta press på sina forna kolonialherrar 1970-talsnostalgi! Jag minns tyvärr inte vad boken hette, kan det ha varit Tankar från roten ?
Nyttigt att bli påmind om en annan sorts frivilligorganisationer. Men nu var det inte internationell intervention jag hade i åtanke, utan intern-nationellt förtryck med hjälp av ”frivillig”organisationer.