Klimatdebaklet

Det är makalöst vilka lögner SVT väljer att sprida om klimathotet. Man gör det dessutom utan att ställa ens den enklaste kontrollfråga om någonting alls. Det verkar snarare som om SVT är måna om att blåsa upp IPCCs slutsatser, att dramatisera frågan.

Några exempel:

Påstående; Temperaturen har stigit med 0,85 °C på hundra år, hälften tillskrivs människan.
Sanningen är att varken IPCC eller någon annan har kunnat prestera några trovärdiga bevis för detta. Vi vet inte ens om det är 0,85°C. Att ge människan skulden för hälften verkar endast vara ett sätt att halvera felet i det egna påståendet om sanningen visar sig vara något annat.

Påstående; Temperaturen har förmodligen inte varit högre på 1400 år.
Sanningen är att detta är den gamla förfalskade hockeyklubban som åter kommer till användning, med en liten brasklapp. ”Förmodligen” är denna brasklapp som tillåter alarmisterna i media att dramatisera budskapet. IPCC anger själva att tillförlitligheten för denna uppgift inte är mer än ”medium” säker, det vill säga ytterst osäker, alltså dålig. Den som kan sin historia vet dessutom att när kylan slog till på 600-talet så var det slutet på romartiden och även andra högkulturer.

Påstående; Koldioxid ger surare hav och detta hotar kalkbildande djur och växter.
Sanningen är att Craig Idso och flera andra visat att de inte påverkas negativt. Dessa arter har sedan årmiljoner och på grund av tidigare variationer i surhet skaffat sig en inbyggd buffrande, kompensatorisk förmåga.

Påstående; Havsnivån stiger till följd av en temperaturhöjning, vilken är en följd av koldioxidökningen.
Sanningen är att någon temperaturökning till följd av koldioxidökningen inte kunnat påvisas. Inte heller stiger haven på något annat eller oroväckande vis i korrelation till CO2-ökningen. Den svenske oceanforskaren Nils-Axel Mörner kan berätta allt om detta.

Påsteående; Både Arktis och Antarktis isar är hotade.
Sanningen är att ingen av dessa isar är hotade. Detta är mycket tydligt redovisat i offentlig data. Men spekulationerna är fortfarande omfattande. NSIDC brukar anges som källa även av alarmister. Här visar de att Arktis is håller sig till det normala.

Påstående; Extremväder har blivit vanligare.
Sanningen är att extremväder har blivit betydligt ovanligare. Rapporteringen om extremväder har dock ökat betänkligt. Men det är främst en effekt av bättre globala kommunikationer och ett oerhört fokus på frågan. Det vore dessutom kontraindikativt på global uppvärmning om extremvädren ökar. Det är kraftiga temperaturskillnader som skapar extremväder. En global uppvärmning förutsätts utjämna temperaturen på planeten. Om extremväder ökar så är det en indikation på att temperaturskillnaderna istället ökat.

Det hela är spekulation, bluff och båg från början till slut. Så kallade experter och så kallade vetenskapsreportar står och blåljuger all världens folk rätt upp i ansiktet. För de är måna om sin status, sitt inflytande och sin försörjning. Dessutom känns det sexigt att vara världsförbättrare, eller åtminstone att få umgås med dem som upplevs som sådana.

Jag skrev igår om FNs likheter med socialistinternationalen, hur FN megalomant söker öka sitt inflytande över hela världen. Klimathotet har därvid fungerat som en dimridå, potemkinkuliss, bait and switch, lysenkoism, titta på pippin, eller vilken typ av blåsning man föredrar att jämföra med. Klimathotet har befordrat karriärer, men framför allt så har det hållit nästan hela världen sysselsatt med något meningslöst medan tvångströjan trätts på alla folk.

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Klimatdebaklet

  1. Åke Sundström skriver:

    Ännu en välmotiverad sågning, min enda invändning är att du enbart nitade SVT, när Sverige Radio skötte sig om möjligt ännu sämre. Att SMHI:s företrädare ylade med vargarna måste räkna med, att vetenskapsredaktionens Ulrika Björksten gör detsamma, är betydligt allvarligare, men förstås ingen stor överraskning.

    Dock tycker jag att man bör fokusera på de tongivande busarna, i första hand den förr så pålitlige sanningssägaren och läroboksförfattaren Klas Eklund, han som påstått att IPCC:s bedömningar inte FÅR ifrågasättas. Själv följer han till punkt och pricka den maximen och bryter därmed mot forskaretikens mest grundläggande regel: att ifrågasätta allt, tills något är övertygande bevisat av strikt obundna forskare. Sådana finns, men de blir allt färre i våra allt mer politikerstyrda akademier

    Tråkigt bara att du själv, Mats, inte vill ta till dig det enklaste och samtidigt allra tyngsta argumentet mot den svenska klimatpolitiken: att Sverige inte har några nettoutsläpp av koldioxid (tack vara upptaget i våra skogar) och därmed inte har någon skyldighet att medverka till de motåtgärder som påstås vara nödvändiga. Våra politiker struntar i detta, därför att de vill spela hjältar som räddar världen – den falska solidariteten – men hur logisk är din egen tveksamhet på denna punkt?

    • mats skriver:

      Att inte SR får sig en känga beror helt enkelt av att jag tröttnat på att lyssna på dem.

      Det där om att jag inte tagit till mig det tunga argumentet om Sveriges låga nettoutsläpp måste vara ett missförstånd från din sida. Jag har ofta påtalat att svensk elproduktion är i princip CO2-fri.
      Det är transportsektorn som släpper ut CO2. Inte biltrafiken, hela transportsektorn inklusive järnväg. Vi har nämligen många godståg som dras av diesellok. Rälsbussarna likaså. Dessutom tar SJ gärna emot gods för järnvägstransport, men skickar det på egna eller inhyrda lastbilar. Det blir billigast så. Järnvägens diesel är dessutom i princip lika lågbeskattad som sjöfartens. Till alldeles nyligen var den dessutom högsvavlig. Dubbelmoral så det stänker om det med andra ord.

      Dessutom tillkommer jordbruk, entreprenad, hus och trädgård, båt- och snöskotertrafik. Alla de där utsläppskällorna som inte betalar CO2-skatt via vägskatten, endast via skatten på bränslet, vilket iofs är mer än nog. Jordbruket har dessutom en liten rabatt, för den är samhällsviktig och gruvnäringen är i stort sett helt skattebefriad på mer eller mindre allt.

      Att vår skog är en kolsänka är korrekt som ögonblicksbild. Men det känns inte seriöst i en LCA över sekler. Då blir den sänkan inte mer än en lätt broms eller drivankare. Snackar vi storskaligt biobränsleutnyttjande är påståendet om skogen som kolsänka rent falskt.

  2. Errbe skriver:

    Mycket bra uppräkning. Jag är imponerad över din kunskapsnivå.

    Jag hoppas du inte har något emot att jag stjäl några meningar till en insändare i lokaltidningen.

    • mats skriver:

      Tack! Men det handlar inte så mycket om kunskap, mer om förmågan att läsa innantill.
      Använd så mycket du vill! Som du kanske sett så har jag inte satt upp någon copyright på min sida, jag vill ju att det bästa av det jag producerar ska spridas, då vore orimligt om jag satte upp konstlade hinder för det.
      Men om du tar stora stycken blir jag glad om du anger Mats Jangdal eller Frihetsportalen som källa.

  3. Åke Sundström skriver:

    Även om vi struntar i skogen som kolsänka, Mats, så är en svensk koldioxidbeskattning omöjlig att försvara. Däremot går det med en välvillig tolkning av försiktighetsprincipen att uppmana länder utan Co2-skatt att införa en sådan, och/eller att på internationell nivå enas om en GEMENSAM klimatskatt. Dessförinnan har Sverige ingen anledning att satsa någon enda krona på att minska sina utsläpp. De 100-tals miljarder som redan spenderats kunde lika gärna ha kastas direkt i sjön.

    Du har förstås rätt i att kolsänkan är en ”ögonblicksbild” och inte nödvändigtvis gäller i ett längre tidsperspektiv. Dock finns det ingen tydlig motsättning mellan ett stort biobränsleutnyttjande och en fortsatt kolsänka; fördelningen mellan sågtimmer och massaved är mer avgörande.

    I praktiken saknar frågan betydelse, eftersom Kyoto-avtalet och EU:s klimatpolitik (som styr Sveriges) helt bortser från förekomsten av kolsänkor. Dessa program kräver i stället LIKA STORA PROCENTUELLA reduktioner i alla berörda länder, helt oberoende av ländernas nuvarande utgångsläge (utsläpp per invånare). En rimligare princip vore förstås att ange en viss tillåten nivå och enas om att länder som överstiger denna gräns successivt eliminerar sina överstora utsläpp. Och i så fall blir kravet på Sverige NOLL ton. Eller hur?

    Att prata ”hockeyklubbor”, isbjörnar eller havsnivåer funktion för att visa att IPCC ljuger eller överdriver, men det blir lite fel fokus. För även om IPCC:s hotbilder vore sanna, så är slutsatsen för svenskt vidkommande densamma: vår klimatpolitik är en katastrof, inte bara samhällsekonomiskt utan också fördelningspolitiskt, miljömässigt och intellektuellt. Miljömässigt, därför att de miljarder som försnillas på vindsnurror mm skulle behövas för att åtgärda andra och allvarligare miljöproblem.

    • mats skriver:

      Jag tillhör dem som ogillar koldioxidbeskattning, även i andra länder. För jag ser helt enkelt inte poängen med den, eftersom jag bedömer CO2 som ett naturligt inslag i atmosfären, en inert gas och inte någon förorening. Samma bedömning som EPA gjorde på 70-talet.
      För Sveriges del, där vi redan har så hög petroleumskatt, så betalar alla användarna mer än väl för den koldioxid som släpps ut.

      • Åke Sundström skriver:

        Låt mig undertryka att jag inte FÖRORDADE koldioxidskatter i andra länder. Jag nämnde en gemensam global CO2-skatt som en överlägset bättre lösning än Kyotoprotokoll, EU-politik och svensk ”gåföre-politik” – vid en ”välvillig tolkning av försiktighetsprincipen”. Det finns gradskillnader i helvetet. Ingenting kan vara sämre än dagens dårskaper, som baseras på en kombination av godhetshyckleri och planekonomiskt tänkande. Kommunismen är död, men Gosplan-systemen lever vidare som varbölder i västvärldens marknadsekonomier, bl a inom energiförsörjningen.

        Tror inte jag fick något svar på min tidigare argumentering om att kärnkraften är ett felaktigt val för ett land som Sverige, med gott om vattenkraft och biomassa. Konkret därför att kärnkraften är sk baslast, samtidigt som behovet av baslast helt täcks av vår vattenkraft, både i dag under överskådlig framtid. Ingen annan har protesterat, men din tystnad skulle kunna tolkas som ett outtalat ifrågasättande.

        Rätt eller fel? Jag klandrar dig inte om du tvekar inför ett helt nytt argument; jag är faktiskt ganska ensam om påpekandet att skillnaden mellan energi och effekt avgör kärnkraftens roll på en fri svensk energimarknad (med konkurensneutral energibeskattning). Men med dina breda insikter, borde du ganska lätt kunna bedöma saken.

        • mats skriver:

          Jag orkar inte gå tillbaks och kolla vad jag eventuellt svarat. Men principiellt anser jag att det inte ska avgöras av tyckande, varken mitt eller politikers. Det ska avgöras av marknaden.
          Om så tillåts ske, är det min gissning (med för dagen tillgänglig och förstådd information) att kärnkraften får det svårt att hänga kvar i nuvarande omfattning.
          Men jag är inte alls säker på att politikerna skulle låta energimarknaden vara ifred ens om de högtidligen undertecknade ett bindande avtal mellan alla riksdagspartier plus Fi och junilistan.
          Frågan om bioenergins varande skulle kunna bli lika infekterad som den om kärnkraften. Olika sidor skulle kunna representeras av exempelvis, industrin, bevarandesidan, ägarsidan, turismindustrin, etc.

          • Ake Sundström skriver:

            Fair enough, ense om att allt bör avgöras i genuint demokratisk ordning – på en fri marknad. Fast du lämnar knäckfrågan om effektbalansens roll därhän. Håller med om att politikerna inte vill släppa taget och i brådrasket göra energisektorn till en fungerande del av ett fritt näringsliv; det är ett normalläge vi pratar om, utan staten vid alla spakar.

            Att bioenergin skulle kunna bli en lika infekterad fråga som kärnkraften får väl ändå anses ytterst osannolikt; jag har svårt att tänka mig mig något mer infekterat än just den striden. Mer biobränslen kan minska utrymmet för produktion av avsalumassa, men det segmentet av är i vilket fall hotat av lågpriskonkurrens från Ryssland, Brasilien m fl länder.

            • mats skriver:

              Både politik och marknad är beslutsområden som försöker navigera i områden med många osäkra faktorer. Särintressenas beredvillighet att sprida desinformation är sannolikt minst av samma dignitet som massans önskan om korrekt information. Ihopblandningen av politiska intressen och marknadsintressen är en särskilt potent brygd av desinformation.
              Ett gift i samhällskroppen.

  4. Gunnar Littmarck skriver:

    Som du Mats säkert sett har jag sedan några år övergått till konstruktivare retorik.

    Exempelvis genom påpekandet att vi sedan flera miljoner år lever i en istid med låg biodiversitet och låg medeltemperatur i första hand beroende på stora temperaturskillnader.

    Ty det är temperaturskillnader som i huvudsak avgör medeltemperaturen.

    Detta kan alla med god gymnasiekompetens i fysik själva inse bara genom att låta vår måne rotera så fort att termisk tröghet ger mindre än en C i temperaturskillnad.

    Då får månen högre medelyttemperatur än vad jorden har idag, låt vara att albedo är 0,12 mot jordens 0,3.

    Den tyngsta retoriken frågar vilket globalt klimat som är mest livsvänligt.

    Dagens istid med 7,5C lägre medeltemperatur än de 600miljoner år livet utvecklats på vår planet, eller kanske de lägre nivåerna under denna istid som förindustriell tid då missväxt var vanligt på både det norra och det södra halvklotet.

    Vad anser du Thomas Palm?

    När alla är ense om att vi lever i ett globalt livsfientligt klimat p.g.a. låg medeltemperatur genom stora temperaturskillnader, så kan vi i den bästa av världar enas om att konstbevattning av öknar utom med sovjetisk metod (men att vända ishavsfloder var en bra tanke) skapar ett globalt mer livsvänligt klimat.

    Jag förordar cloud seeding och avsaltning med modern, säker, billig och miljöfjärmade kärnkraft.

    Vad förespråkar du Åkeekonom efter att du lärt dig kärnfysik, reaktorteknik, geologisk klimatutveckling och strålningsfysik?

    Häpp!

    • mats skriver:

      Det är ett mycket ackurat påpekande att vi lever i en istid, eller i bästa fall en svag mellanistid. Vi, och de flesta av jordens organismer tål en betydligt högre temperatur.

      Exemplet med månen hade jag inte kunnat komma på själv. Värt att poängtera i sammanhanget (för dem som undrar) är att månen saknar atmosfär och ändå skulle denna effekt uppnås av termisk tröghet.
      Bara en nyfiken fråga, har du räknat på hur mycket månens gravitation skulle sjunka i det aktuella fallet?

      • Gunnar Littmarck skriver:

        Vad skoj, det ska jag beräkna vid nästa longör.

        Jag ser allt mer fram emot att spåna fritt en helg med dig Mats.

      • Gunnar Littmarck skriver:

        Egentligen minskar inte gravitationen men centipetalaccelerationen ökar, det gör att partikelhopar (Tedllus är i princip en flock av partiklar) som Vintergatan blir likt diskusskivor då rotationen kontra massradien är tillräckligt stor (eller hur Åkeekonom?).

        Därför sänds ”rymdraketer” upp så nära ekvatorn som möjligt.

        Men gravitationen beror enbart på massa och avstånd.

        Så svaret är att månens gravitation och därmed dess påverkan på jordens tidvågor (går genom hela jordskorpan om än de upplevs mest vid havsstränder och var 1000m för någon årmiljard sedan då månen var närmare jorden) blir den samma oavsett dess rotationshastighet.

        • mats skriver:

          Jo, lite slarvigt utryckt av mig. Vad ska vi kalla det då, den resulterande tyngdkraften med vilken månen vid den rotationen inverkar på en liten kropp vid planetens yta?

          • Gunnar Littmarck skriver:

            Now you talking.

            Det blir fyra poler där tyngdkraften är nästan som dagens (månen blir tillplattad från två ortogonala håll).

            Den massa som därmed flyttas från månens tyngdcentrum kommer minska gravitationen vid polerna men samtidigt kommer avståndet inte minska till var månpartikels masscentrum i snitt.

            Jag säger att gravitationen vid denna månes yta blir i stort sett som dagens.

            Detta för att gravitationkrafter spelar i samma kraftliga som centrifugalkrafter.

            Himlakroppens deformations gör att gravitationskrafter motverkar centipetalkrafter.

            Eller hur Åkeekonom?

  5. Gunnar Littmarck skriver:

    Månen borde rotera runt två ortogonala axlar för att med minsta rotationshastighet uppnå blott en temperaturskillnad på en C och därmed högre medelyttemperatur än jorden.

    Det kräver aningen mer än huvudräkning vid en longör på VC för att ge dig ett svar med 10% träffsäkerhet, men jag ska faktiskt försöka utföra denna beräkning i huvudet, det känns som en trevlig utmaning.

    Finn god svamp och möt dina vänner på middag från skogens skafferi, rådjurssadel med rönnbärsgele och en sås av trattkantareller samt kokt potatis är inte fy skam, ett kraftigt rött vin eller öl och snaps där till.

    Livet leker Mats!

  6. Gunnar Littmarck skriver:

    Jag har ofta upplevt ett kommunikationsproblem, blev så glad då jag umgicks några år med de bästa på teknisk fysik KTH men så ledsen då blott någon procent hade intellektuell förmåga att befrukta.

    Har vår kultur utvecklats till ett beroende av medelmåttor?

    Fundera på motsatsen till att den intellektuella eliten har störst beslutsmakt:

    Dagens form av demokrati där yrkespolitiker avlönar kasperdockor för att programmera pöbeln i valmanskåren leder med största sannolikhet till den kortaste vägen mot villfarelsens avgrund.

    Har så få lärt av vår historia?

    Jag vill flytta ut i rymden för att slippa vara med och därmed ta ansvar för skeenden jag inte lyckas påverka.

    Tänk att bara sitta på Mars och stilla fundera på vad deras ledare (då eras) ska finna på.

    • mats skriver:

      Trots vår unika förmåga att tala, läsa och skriva är kommunikation något av det svåraste vi ägnar oss åt. Möjligen slaget av vår bristande förmåga att lära av historien.

      Kanske kan världen, analogt med medeltemperaturen, aldrig bli annat än medelmåttig. Det skulle förmodligen synas än tydligare från Mars.

  7. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Dagens form av demokrati där yrkespolitiker avlönar kasperdockor för att programmera pöbeln i valmanskåren leder med största sannolikhet till den kortaste vägen mot villfarelsens avgrund.
    Har så få lärt av vår historia”?
    Mats och alla kommentarerna har lyft diskussion till en hedervärd nivå begriplig även för oss som tidigare inte intresserat oss nämnvärt för frågan. Tack för det!
    Citatet ovan säger det mesta om svensk ”maktutövning” groteskt och avskyvärt?

    • Ake Sundström skriver:

      Nej, vi lär varken av vår historia eller av misstag i nuet. En avvikande nyans dock: Riksdagen har det formella ansvaret, men i praktiken har de de s k ”möjliggörarna” som spelar huvudrollen – den s k intelligentia som genom sin tystnad i politiskt känsliga frågor håller medborgarna kvar i okunnighet.

      Under decennier gällde indokrineringen främst neutraliteten, senare ljög ett femtiotal ”experter” om EU-inträdets fördelar och just nu fabuleras det vilt om hur man ”skapar jobb” och om hur många miljarder som måste ”satsas” för att lösa ett icke-problem, växthuseffekten. Samt om hur ett gigantiskt elöverskott skall bevaras, i stället för att avvecklas. I samma anda försöker makthavarna (inte bara i Sverige) sälja in sin bakvända tes om att alla farliga skuldberg bäst bekämpas med hjälp av ännu större skulder. Trixarna agerar regelmässigt (inte alltid) mot bättre vetande, för att säkerställa egna fördelar i form av ämbeten, extraknäck, forskningsbidrag mm. När våra universitet bidrar till mytbildning och ren historieförfalskning (med SCB som medaktör) är vi illa ute.

      Än mer beklagligt då att de som vågar peka finger åt de nakna kejsarna, t ex Stockholmsinitativet i klimatfrågan, nöjer sig med att berätta halva sanningen, i stället för hela – det mönster som DN:s Hanne Kjöller beskriver i en bok som utkommer i dagarna: ”En halv sanning är också en lögn”. Nu tycks även hon själv i vissa stycken slira på sanningen, vilket kan vara betecknande för den nära-nog-anarki, som utmärker vårt stackars f d folkhem (f ö ett ord som först användes av borgerliga politiker, men stals av socialdemokraterna på 20-talet).

      I detta mediala och politiska mörker är Frihetsportalen en ljusglimt, ett forum där även tabuerade ämnen kan dryftas på ett i huvudsak (enstaka undantag finns) seriöst sätt. Man skulle förstås önska att fler skulle hitta hit och delta i samtalen.

  8. Pingback: Demokrati eller planekonomi som Stalins? | Rovdjurspolitik

Kommentarer inaktiverade.