Yalla Matame är en färgad queer kvinna som bor i en lagerlokal i Oakland, Kalifornien. Jag meddelar detta för det verkar vara av betydelse för den artikel jag läst. Artikeln heter Flashpoint, vilket på svenska blir flampunkt och är den temperatur vid vilken ett ämne kan börja brinna. För bokpapper är det 234,6 °C eller Fahrenheit 451, vilket också är en känd boktitel med anspelning på denna egenskap. Denna bok poängterade dock individens frihet, vilket inte verkar vara Matames önskan.
Vad Matame menar med flampunkt är det ögonblick då revolt är möjlig. Med revolt menar hon ett uppror mot det kapitalistiska samhället, ett uppror som ska tillförsäkra henne och hennes socialt förbundna de förmåner de vill tilldela sig själva på ”samhällets” beskostnad. Jo, hon är antikapitalist också, och anarkist, enligt sin egen utsaga.
För att ytterligare förstärka sin argumentation hävdar hon att den friade George Zimmerman trots allt är skyldig till mord på Trayvon Martin och att detta egentligen bara är en del av en konspiration av polisbrutalitet. Demonstrationerna som förekom till stöd för Martin ser hon som en seger för det folkliga upproret mot en orättfärdig stat. Dessa demonstrationer menar hon är ett exempel på en sådan flampunkt då det är någon mening med uppror, eftersom man då har chansen att uppnå en bestående förändring av samhället.
I ett annat stycke berömmer hon Djurens Befrielsefront i USA för att de varit väldigt aktiva under året och släppt ut en massa djur i frihet. Någon respekt för sina medmänniskors egendom, verksamhet, eller åsikter visar hon inte upp. Man kan tycka att någon som anser att det sociala ansvaret är viktigare än vad som faktiskt står i lagen, skulle visa omsorg om sina medmänniskor. Antydningsvis menar hon att man inte bara kan sitta och vänta på att dessa flampunkter ska uppstå, för att kunna agera. Man måste bidra till att skapa dem.
Men hon är inte ensam. Här i Sverige har Nelson Mandela hyllats på ett sätt som får kanonisering att blekna. Den kommunistiska tidningen Proletären hyllar Mandela för hans väpnade kamp och kommunistiska gärning. De hävdar också att han aldrig övergav sin komunistiska ideologi. Inget stormedia lyfter fram den hatpropagandan mot kapitalismen.
Däremot lyfter man fram en undersökning som problematiskt nog röjer nätets annonymitetsskydd. Det handlar om sverigedemokrater som annonymt uttalat sig illa. I PKP hävdas att det är rasistiskt, det är det i vissa fall. I andra fall är det snarare kränkande eller helt enkelt olämpligt. Min personliga åsikt är att man ska kunna stå för sin åsikt med sitt eget namn.
Illavarslande är dock att media inte gör minsta ansats att granska näthatet från vänster. Det finns där och det finns på alla sorters sajter och fora, även i drakarnas egna kommentarsfält. De verkar anse det vara en naturlig del av den offentliga debatten.
En viktig motfråga att ställa är, hur ska vi som vill försvara individens rättigheter och friheter finna lämpliga flampunkter att framföra vårt budskap och få opinionen på vår sida? Hur ska vi framföra våra ståndpunkter på ett kraftfullt sätt, men ändå utan att rasera det samhälle vi vill ska fungera för att hjälpa oss hävda vår rätt? Kan äganderättsfrågor kring strandskydd och bygglov skapa en sådan flampunkt? Allemansrätten? Klimatbluffen? Viltvårdsfrågor rörande älg, varg och vildsvin? Friskolor? Privat vårdval?
Jag ser många potentiella flampunkter för frihetliga frågor. Hur bär vi oss åt för att skapa tillfällen till flampunkter för våra frågor? Att politiker och journalister på vänsterkanten jobbar i samklang om sina flampunkter, det har vi förstått. Finns det ens borgerliga politiker och journalister som förstått detta arbetssätt och som skulle kunna tänkas samarbeta?
Visst är det förfärligt hur alla mobbar den där stackars Zimmerman.
http://edition.cnn.com/2013/11/19/justice/florida-george-zimmerman-arrest/
Rättegången fastställde utom allt rimligt tvivel att Martin hoppade på honom i avsikt att skada honom.
Om Zimmerman efter detta trauma (som både attacken, rättegången och opinionsyttringar inneburit) har fått besvär som får honom att uppträda onormalt eller olämpligt, så är det ytterligare en tragisk konsekvens av Martins agerande.
Even his wife thinks he’s guilty:) Nåja…
Ang terroristen: ANC förespråkade icke-vålds metoder under flera decennier. Det var efter Sharpeville massakern 1960 som man ändrade kursriktning och valde att också svara med våldsamma metoder. Då bildades Umkhonto we Sizwe.
/robert
Lika fullt besökte Mandela Kuba efter sin frigivning och berömde Castro för att han genomfört ett så välfungerande samhällssystem, kommunistisk diktatur.
Han sa säkert många snälla saker när han var där men först och främst var han där för att tacka Kuba för allt stöd under frihetskampen. Det spelar ingen roll vad du eller jag tycker om det nu men Kuba stod på den svarta befolkningens sida när i stort sett alla västländer stödde apartheidregimen.
/robert
Mitt minne av saken är att det inte var apartheid i sig man stödde. Det var terrorism och kommunistisk revolution man tog avstånd från. Utom Olof Palme och Sverige då. Kanske Brundtland och Norge också.
Ok, så vi stödde regimen som tyvärr bara råkade vara en förtryckarregim.
Det var en historiskt omöjlighet att den gamla Sydafrika skulle överleva.
Det är ändå lite märkligt att du som profilerar dig som en stor frihetsvän ska börja gnälla om den som är antagligen vår tids största frihetssymbol. Märk väl, jag menar Mandela som symbol, inte som människa. Det var inte han som störtade den gamla regimen. Det var alla människor både i och utanför Sydafrika som samlades bakom symbolen.
/robert
Samsyn. Vi ser honom som symbol. Det stör mig dock något med de oreserverade hyllningarna till människan som trots allt inte var så god som det han symboliserar kommit att uppfattas som.
Jo, men det är egentligen fortfarande frihetssymbolen som hyllas . Hyllas av vanligt folk runt om i världen. Hyllningar från diverse politiska hycklare däremot kan vi vara utan.
Sen tycker jag att man kan ha en viss förståelse för människan samtidigt. Det är ett tufft jobb att vara symbol.
/robert
När folk som Matame påstår att de är emot kapitalism brukar jag be att de definera ordet och visa mig var kapitalism finns på jorden.
Vad får du för svar?
De brukar inte svara. Antagligen för att de har inte fått skriptet än.
Robert,
Problemet med Mandela är att han tillåts vara ikon för allt gott trots att han inte är verkat för eller uppnått allt det goda. Inom ANC var han med och ledde förföljelse av de svarta som inte åtlöd ANC. Hans hustru Winnie borde förmodligen ha ställts inför krigsrätt eller liknande, om inte nationalikonen varit president.
Han har inte lyckats, varken som president eller senare att göra sitt parti eller sitt land jämlikt, inte ens i närheten av fritt från korruption och våld. Motsättningarna tilltar igen på många sätt.
Så vad har han lyckats med, förutom att skapa ett varumärke som en stor propagandaapparat ständigt polerar?
Ja, det finns mycket man kan säga om utvecklingen i SA. Men historisk utveckling är inte rätlinjig och det får vi tyvärr leva med.
Det påminner faktiskt om det berömda citatet från Louis Bonapartes adertonde Brumaire:)
”Människorna gör själva sin historia, men de gör den inte efter eget gottfinnande, inte under omständigheter som de själva valt, utan under omständigheter, som är omedelbart för handen givna och redan existerande.”
Sen kan man kanske också komma ihåg att Mandela lämnade politiken 1999.
/robert