Klimatfrågan är en komparativ åsiktssport

Idag sammanträder EUs regeringschefer om energi och klimatfrågor. Rysslands invasion av Krim och tryck på Ukraina, över vars territorium fyra av fem ryska ryska gasledningar till Europa går fram, har polariserat åsikterna. Den ena linjen menar att vi måste nu tänka praktiskt och släppa klimatmålen, till förmån för vår egen industri, levnadsstandard och konkurrenskraft. Den andra linjen säger att nu är det dags att sätta oss själva på en rejäl energisvältkur. Påtvingad energibesparing och effektivisering parad med fler förnyelsebara energikällor.

Jag vågar inte gissa på utfallet. Vågar inte ens ha förhoppningar på hur vår egen statsledning kommer att argumentera. Men jag befarar ett mycket självdestruktivt utfall. Om energisvält sätts in kommer det inte dröja länge innan Putin marscherar ända till Bretagne och hela vägen hälsas som en befriare.

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Klimatfrågan är en komparativ åsiktssport

  1. Joakim A skriver:

    Vem vet? Putin kanske är bättre att ha som diktator i regeringen istället för MP vid rodret.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Inbillar mig att det blir enklare att få Putins folk att bevaka min privata brygga mot ovälkomna svenska tjänstemän. Dom gör nog i brallorna när dom får syn på en Spetnazkille på min brygga.

  3. Åke Sundström skriver:

    Ditt scenario om Tsar Putin som frälsaren från klimatpolitikens självplågeri var en snärtig bild med en korrekt grundton. Men som du vet har våra länder ingalunda kollapsat under tyngden av all den dårskap som har sina rötter i EU:s misstag och inkompetens. Inte ens Sverige har gått över styr, trots än fler vansinnigheter (som vi ständigt påminns om i dessa spalter).

    Så stryktålig är nämligen kapitalismen/marknadsekonomin. Näringslivet fungerar som en guldkalv i vars beskydd partierna kan spela alla goda gåvors givare. En effektiv privat företagssektor döljer vidden av det politiska vanstyret. Det är, något paradoxalt, den fria konkurrensens välsignelser som möjliggör de socialistiska systemfelen (därför imploderade Sovjetunionen medan dagens kapitalistiska Kina överlever och expanderar).

    Merparten av Europas medborgare kan glädjas åt hyggliga livsvillkor, men de flesta är omedvetna om det ytterligare välstånd som går förlorat på grund av klimatpolitiken, en skandalöst misskött euro och EU:s oerhörda slöseri. Den resterande tredjedelen, de arbetslösa eller undersysselsatta märker desto mer, men befinner sig i minoritet och överges även av sina ”närstående”, socialistiska partier, som älskar sina överspelade dogmer mer än sina väljare och sin förmenta solidaritet.

    Du hävdar att klimatpolitiken leder till ”energisvält”. Det tror jag inte alls. Däremot innebär den, helt i onödan, lägre reallöner och stora välståndsförluster. Det är illa nog, men det betyder inte att Västeuropas förrådda underklass är beredd att kasta sig i armarna på Mr Putin eller att stödja de borttynande kommunistpartierna. Sannolikheten är större att genuina förnyare, som det nya tyska anti-EU-partiet, gynnas, och det vore enbart positivt.

    Sanningen sparkar, förr eller senare.

    • mats skriver:

      Jag ville naturligtvis spetsa till det lite för att få läsare att vakna upp och ge de redan vakna läsarna effektiva slagord att hantera med förstånd.
      Energisvält kallar jag det för att de gröna partierna i Europa är beredda att använda staternas våldsmonopol för att tvinga ner energiförbrukningen som de gröna anser vara hållbara, men som verkligheten vore självdestruerande för våra samhällen.
      Detta i kombination med en uppgift som virvlade förbi om att en tredjedel av de tyska hushållen nu lever i energifattigdom. Med vilket menas att deras energikostnad tar mer än en tiondel av deras disponibla inkomst. Eller om det var tvärtom, eller andra siffror. Tänk om alltid kunde skriva ner faktauppgifter som virvlar förbi! Men man kommer inte ihåg, tänker på att det senare kan bli viktigt osv.
      Men det finns i vart i Tyskland ett mått på vad som räknas som energifattigdom. Detta tillsammans med grönas verklighetsfrämmande propåer får mig tänka energisvält.

      Skulle detta kraftfullt implementeras i hela Europa, då skulle det nog vara fritt fram för Putin. Men verkligheten är på väg ifatt våra politiker och som du säger, marknadsekonomin kommer att rädda oss. Tillsammans med internet och verkligt fri spridning av sanning, kunskap och förståndiga resonemang kommer vi att klara oss. Men det blir ingen dans på rosor.

      • Åke Sundström skriver:

        Bra med nya slagord, men de bör, som du tillägger, ”hanteras med förstånd”. Den senare målsättningen försvåras av att ordet ”energisvält” ger associationer; till ”brist” och ”undernäring”. Men den energitunga industrin varken svälter eller får sin konkurrensförmåga försämrad, eftersom den inte betalar några klimatskatter.

        Däremot tvingar den extremt höga CO2-skatten hushållen i Sverige att markant reducera sin energiförbrukning. Denna efterfrågeminskning, tillsammans med vindkraftens kraftigt subventionerade utbyggnad, gynnar industrin, via lägre elpriser. Hushållen sätts på svältkost, det är sant, men elförbrukningen i industrin stimuleras.

        Klimatskatterna innebär, för det andra, att elförbrukningen ökar på bekostnad av bränsleanvändningen. Denna omfördelning betyder, allt annat lika, att den totala energiförbrukningen, korrekt mätt som primär energi, växer (eftersom 1 kWh el motsvarar 3 kWh bränslen). .

        Däri ligger miljöpartiets och centerns hyckleri: man pratar om sparsamhet men uppmuntrar till slöseri. Att slösa är att spara, förkunnar Annie Lööf och Åsa Romson i korus – medan George Orwell ler igenkännande i sin himmel. Miljörörelsen argumenterar lika ohederligt. Vi är eniga i vår kritik mot dessa aktörer.

        Lite missvisande blir det nog också att kalla tyskarnas trots allt ganska låga energiräkningar, eller våra väldigt höga, för ”energifattigdom”. Mer träffande att tala om ”klimatfattigdom”, eftersom det är klimatskatterna, inte energipriserna, som driver upp framför allt de svenska konsumenternas energiutgifter till rekordnivåer.

Kommentarer inaktiverade.