I Helsingborg anordnas i veckan närngslivsdagar. I morgon är det klimatdagen. Hela tillställningen är en provkarta på bedrägerier.
Varför kallar jag dessa människor bedragare? Helt enkelt för att inget klimathot finns, men alla dessa människor, deras företag och organisationer har förstått att slå mynt av denna lögn. När man säljer något på falska premisser, eller när man skaffat sig inkomst genom att sprida dessa falska premisser, då är man definitionsmässigt en bedragare. Det spelar sedan ingen roll om man inser att det är en lögn eller inte. God tro som ursäkt är avskaffat i Sverige. Lurar man andra människor, företag och samhället på pengar, eller åsamkar dem stora kostnader under falska förespeglingar, så är man en bedragare. Går man in för att manipulera politiken genom att föra folket bakom ljuset i sakfrågan, då är man en bedragare.
Nu träffas de för att lära av varandra hur man kan bli en gökunge som skaffar sig en ”marknadsledande” position eller blir ett ”skattegynnat” företag. Notera att ingen av dessa bedragare är lierad med det så kallade ”Big Oil”, som brukar vara de som av alarmister oftast utmålas som profitörer på klimatet. Här visas alltså att det går utmärkt att bedra världen med ”godhet”.
Kan det inte vara så att de fallit offer för sin egen ”dödsskräck”?
Jag tolkar dödsskräck i detta fall som okunnighet.
Och hela tragedin bottnar i att socialisterna tillskansat sig ett korrupt och förödande skattesystem där man hänsynslöst parasiterar på sina medmänniskors konstruktivitet och produktivitet!
Hade skattesystemet inte funnits i sin nuvarande form hade klimatfrågan aldrig kunnat utnyttjats för personlig vinning, framför allt politiskt!
Varför behöver vi ett skattesystem över överhuvudtaget?