Det finns vissa företeelser som jag inte förstår mig på, kanske är jag en bakåtsträvare. Eller så har jag bara extra mycket integritet. En av dessa företeelser som jag har svårt för är Drop Box och liknande meddelandeplattformar på nätet.
En gammal publicistisk regel sägger att det är alltid avsändaren som har ansvaret för att mottagaren tar emot och uppfattar budskapet korrekt. Det kan i vissa lägen finnas undantag, men de är i allmänhet få.
När jag får ett meddelande från en avsändare om att ett ”paket” finns att hämta på dropbox, då måste jag klicka på länken och logga in. Alla dessa lösenord, bara det är ett kapitel för sig. Men om nu avsändaren har ett meddelande som denne anser är viktigt för denne att jag tar del av, varför inte då skicka det till mig direkt, att ta del av i klartext? Varför skicka mig runt i en labyrint för att leta reda på det?
Jag tycker att det är oförskämt att kräva dessa operationer av mig för att läsa ett meddelande som jag kanske betraktar som skräppost. Jag har ett spamfilter i mitt mailprogram, det fungerar utmärkt. Med Drop Box nästlar sig otäcka avsändare förbi detta, om jag inte väljer att helt ignorera eller spammärka länken till Drop Box.
Jag har fem olika e-postadresser på två olika datorer, med Drop Box måste jag ändå skicka mellan och sortera, förutom att jag aktivt måste klicka på länk, logga in och hämta. Jag får hundratalet mail varje dag. I mailprogrammet är det enkelt att sortera och kasta. Drop Box stjäl alldeles för mycket av min dyrbara tid.
Med en dropboxgrupp har du inte samma koll på vilka som får del av dina meddelanden. Visserligen kan någon av dem du skickar e-post till skicka det vidare till andra, men du har i vart fall full koll på vilka du skickade till från början.
Vi sägs i och med inträdet i IT-åldern ha gått från information push till information pull, alltså att vi aktivt söker och hämtar information som vi vill ha. Istället för att bara passivt ta emot exempelvis vad tidningar och TV förmedlar. Det är visserligen sant i hög grad, men det är långt ifrån heltäckande giltigt. En modern människa nyttjar båda metoderna. Skulle vi enbart ägna oss åt information pull skulle det ta allt för lång tid att finna nyheter, alternativt att vi endast letar där vi redan vet vad som finns. Sådana tendenser finns redan. Det kallas nörderi med ett snällt ord, inskränkthet med ett rakare.
Det finns andra IT-aktiviteter jag inte deltar i, Facebook, twitter, instagram, etc. Det är för oviktigt och för tidsslukande. Dessutom gillar jag inte de äganderättsliga avtal man tvingas ingå med exempelvis FB.
Det är nog 20-25 år sedan jag spelade dataspel. Jag förstår helt enkelt inte vitsen med att jag ska sitta och försöka pricka av ett dataprograms förutbestämda punkter och sekvenser, för att sedan få skrivet på näsan att jag inte gjorde det lika bra som datorn som presenterade spelet för mig. Sådana avtrubbande och tidsödande sysslor kan jag avstå.
Alla vet att vi lämnar spår efter oss på nätet. Men när man lägger upp sin information på nätet så finns den garanterat tillgänglig för den som vill ha tag i den, och sådana finns det garanterat. Jag är för en fri marknad och ett fritt internet. Men det betyder inte att jag anser att alla fritt ska lämna ifrån sig sina personuppgifter eller sina egna skapelser. I alla händelser vill jag reservera rätten att behålla valda delar av min information på min dator.
Facebook är otäckt…
Igår var jag åhörare på en rättegång där åklagaren använde skärmdumpar från facebook som bevis…
Och det var endast allmänt ”prat” som visades…
Utan värde, som jag tyckte…
Mats,
Jag kan omöjligt vara mera enig med dig i vad du framför i bloggen. Jag deltar inte heller i aktiviteter som Facebook, Twitter, Instagram etc, har aldrig deltagit och kommer aldrig att deltaga. Min enskilda integritet ska så förbli och kan jag inte kommunicera via email, som jag för övrigt tycker är ett utmärkt redskap och som jag uppskattar, så får det vara för mig. Dessutom undviker jag mycket av det trams som skrivs i de social medier.
Däremot tycker jag alltför många hemsidor idag saknar symbolen för ”print”, som också möjliggör skapandet av Pdf-filer, vilket komplicerar användandet om man skulle vilja spara en god krönika t ex. Man kan naturligtvis kopiera en länk, men det blir inte detsamma, i synnerhet inte om sidan tas bort senare.