För många år sedan läste jag en undersökning, vill minnas att det var något försäkringsbolag som konstaterade att röda bilar är överrepresenterade i olycksstatistiken. Man kunde inte finna någon vetenskapligt säkerställd förklaring till detta fenomen. Man spekulerade i att det kunde knytas till upplevd eller förväntad sportighet hos bilen. Eftersom vissa sportbilar levereras huvudsakligen i rött och i andra fall köparen av en annan sportbil kanske inspireras att beställa en röd bil, för att förtydliga att det är en sportbil. Tanken var då att dessa sportbilsförare inte klarade att hantera bilens prestanda, de överskred sin egen körförmåga.
En annan förklaring var att ägare av röda bilar som inte är sportbilar, mer gärna än andra är benägna att köra som om de körde sportbil. Något som bilen inte är gjord för och därför hamnar i problem oftare. Men ingen av dessa förklaringar kunde verifieras.
Jag har nu kommit fram till ännu en förklaring, som jag anser har viss relevans. När man kör bakom en röd bil i dagsljus blir kontrastförhållandet mellan den röda lacken och bak-, bromsljus och vissa fall även blinkers, sämre än kontrasten mot alla andra kulörer. Det blir med andra ord svårare att i tid upptäcka vad den framförvarande föraren har för avsikter. Därmed faller sportbilshypotesen, både verklig och inbillad, som enda tänkbara förklaring till ökad olyckssannolikhet.
Stämmer detta borde röda bilar i högre utsträckning vara utsatta för påkörning bakifrån. Jag vet inte om så är fallet, men för den som studerar trafikolyckor och lyckas äska lite anslag kanske det är värt en undersökning. Kanske är det olämpligt både för sportbilsfantaster och räddhågsna bilister att köra omkring i en röd bil?
Det finns en till förklaring som i alla fall är relaterad till vittnen. Om du frågar någon vilken färg den bilen hade så kommer de flesta att säga att den var röd. Har varit med om det själv när folk säger, ”Men var inte din bil röd?”.
Av någon anledning så kommer folk ihåg färgen röd före den korrekta färgen.
Den om vittnesutsagorna kände jag inte till. Kan det vara de röda bromsljusen som nästan alltid föregår en olycka som de har i minnet?
Hur som helst intressant att det kan finnas så många teorier och så lite vetande om något som är så alldagligt och samtidigt engagerar så många människor.
Om röda bilar är mer utsatta för påkörning bakifrån p.g.a sammanflytande bak/bromsljus och lackering låter jag vara osagt, liksom vittnesteorin om röda bilar.
Det som är verkligt oroande idag är de nya ( slopade? ) regelkraven för bakre fordonsbelysning där det allt oftare ses fordon där bromsljus och blinkers flyter ihop fullständigt då båda tänds, främst nyare bussar eller fordon från VAG gruppen.
Eller den nya dagbelysningen allt fler fordon har där endast några små men ljusstarkare lampor är tända fram medans bakljusen är helt släckta. Ser dagligen hur många bilister, kanske omedvetet då de inte vet hur den nya bilen fungerar, kör omkring med släckta bakljus även långt in på kvällen då det främre dagljuset lyser upp tillräckligt för att lura föraren att tro att denne har halvljuset påslaget.
Har Sverige helt slopat halvljuskravet eller förbudet mot att samtidigt använda dim och halvljus efter EU inträdet?
Ja, jag har hört andra klaga på denna ordning som sägs bero på ett EU-direktiv som inte är lika bra som vår gamla halvljuslag. Om jag förstått gäller den fortfarande, men bilar som är EU- eller kanske rättare, EG-godkända behöver inte ha bakljuset påslaget under dagtid.
Problemet blir tydligt när man kör in i en tunnel. Det blir svårt att se var bilen framför har sin bakände. Samma sak om det blir som du säger, att folk inte tänker på hur synlighet förändras i mörker och dimma (inte minst dimma i dagsljus).
Frågan är vad som egentligen gäller här. Vi har liknande konflikter mellan svensk lag och EU-rätt på andra områden. I exempelvis djurskyddslagstiftning och bidragsregler har Sverige fått påpekande att svenska särregler inte är i överensstämmelse med EU-lag.
Ett annat exempel är EKMR som ska implementeras i svensk grundlag sedan femtio år, men istället för tiotalet år sedan blev ett bihang till grundlagen.
En helt annan ljusfråga som irriterar emellanåt är folk som stannar bilen på en parkeringsficka i mörker med helljuset på. Dessutom är okunnigheten total om att vid stopp vid en järnvägsövergång ska man sänka belysningen till parkeringsljus, men fortfarande ha motorn igång. På många bilar är det kopplat så att det inte går. Detta är en genomtänkt lag som inte många har koll på eller begripit varför. Att parkeringsljuset ska vara på, beror på att det ofta är lite uppförsbacke till spåret, därmed kommer ett halvljus att blända mötande. Dessa kan därför hamna i det läget att de inte ser att bommarna är nerfällda.
Att motorn ska var på är för att man inte ska bli stående som hinder med en bil som inte startar när bommarna går upp. Den senare delen kanske är mindre viktig, men ger ett exempel på att äldre trafiklagstiftning var mer inriktad på framkomlighet i kombination med säkerhet.