Transportstyrelsen har i sin författningssamling kommit med nya anvisningar för hur trafiklagstiftningen ska tolkas. Reglerna (pdf) trädde i kraft första oktober. Bilhobbyn fruktar att det kan bli en paradavgift för bilköer.
Det är i huvudsak gamla regler som hänvisas till, nu sammanställt i ett sammanhållet utlåtande och med ny tolkning. Den viktigaste ändringen, som jag tror att man önskat genomföra är att ansökan om att anordna biltävling ska göras fyra månader i förväg, mot tidigare två.
Men med anvisningarna kommer också denna tolkning i Allmänna råd till 3 kap. 84 § trafikförordningen (1998:1276)
1. Exempel på en uppvisning är ett arrangemang där motordrivna fordon trafikerar en förutbestämd färdväg som inte innehåller andra tävlingsmoment än eventuell okulär bedömning av fordon med eller utan förare och passagerare.
Så en bilträff med cruising, där bilarna före eller efter samlas på en mötesplats, även utanför trafikområdet, där man gör en bedömning av fordonen skulle kunna vara tillståndspliktig. Frågan är om bilarna redan på väg till eller från, utan cruising, utgör en uppvisning som är tillståndspliktig? Hur skiljer man sådan trafik från en vanlig bilkö?
Oron inom bilhobbyns organisationer kanske är lite överdriven. Å andra sidan, visst känner vi igen en expanderande byråkrati som uppfattar det som sin heliga plikt att försvåra all verksamhet med motorfordon. Får aktivisterna inom tjänstemannakåren inte motstånd från regering och riksdag kommer de att treva sig fram med allt mer konfiskatoriska tolkningar av lagen.
Raggarna lär resa ragg på ålderdomshemmen.
Jag är visserligen biljournalist och bilvän. Men enskilda personers eller föreningars bilintresse får inte störa allmän trafik och framkomlighet med Rättviks Classic Car som avskräckande exempel. Att betala för sig löser inte problemet med att hindra eller helt stoppa trafik. Inte bara utryckningsfordons utan privatpersoners hela legitima behov av framkomlighet. Jag ogillar också bl- eller MC-karavaner som hindrar övrigas framfart!
Den nya tolkningen nämner specifikt även cykeltävling, vilket är en återkommande sommarplåga i Västergötlands trafik.
Men det svåra blir gränsdragningen. Om det blir bilköer för att många vill åka bill en fotbollsmatch, eller till Ikea, hur blir det då?
Två Volvo i rad lär aldrig bli föremål för åtgärd, men hur många Cadillac eller MG som spontant kommer efter varandra krävs det innan tillstånd och avgift faller ut?
Att det blir köer och problem i Rättvik är jag medveten om, men 95% av de bilarna som är ivägen på vägen är inte där för att bli bedömda eller delta i annan tävling. De är precis som vid ett sportevenemang där som intresserade åskådare.
Hej.
Åkerinäringen lär jubla.
Vem har inte suttit i en långtradarkonvoj, med blandade tank- och timmerbilar i snöyra, dimma eller ösregn? Eller när sopbilarna startar sitt skift, och i samlad konvoj rullar ut från depån?
Troligen blir detta föremål för att polisen använder kamera, och din räkning kommer på posten.
Ser fram emot hur polisen konsekvent kommer att underlåta att göra detta mot konvojer av bilar med irakiska, palestinska, bosniska, albanska […] flaggor vid gymnasieavslutning, fotbollsmatcher och bröllop.
När jag bott i Malmö har jag många gånger sett konvojer med över dussinet fordon rulla fram i stadstrafiken, med fladdrande fanor, musik så att tänderna skallrar, och folk hängande ut genom fönster eller åkandes på taket.
Däremot har jag aldrig sett polis ingripa, ens när de passerat konvojen.
Vad det är, är endast ännu ett sätt att raka in ören från svenska skatteslavar medan man öder miljoner på genuscertifierade toaletter, och ’kulturföreningar’.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Förr när man hade 30-40 hästar under huven var det en chock att upptäcka att långtradaren man började köra om i lämplig utförsbacke egentligen var två långtradare som kompiskörde. Då låg man illa till och man fick oftast bromsa så gott det gick och återgå till sin plats. Men lastbilschaufförerna visste vad de gjorde och kompiskörning var mycket ovanligt; de sparade alltid en lucka på hundra meter emellan.
I långa uppförslut gick det inte fort, lastbilar med full last krypkörde ibland uppför de värsta backarna och man fick ligga bakom och nöta på tvåan tills utförsbacken kom.
När Ford Mustang var ny i Sverige blev jag upphunnen av en sådan som sedan med RYKANDE BAKHJUL passerade förbi karavanen av lastbilar och små personbilar på några sekunder. Det är fortfarande svårt att tala om detta minne för livet…
Minns det väl. Jag har sett en Corvette göra en liknande manöver på en raksträcka där ingen vågade börja köra om för det kom möten långt bort. Kön rörde sig i makliga 80 på 100 väg. Vetten vek ut tre bilar framför mig och så rök det till om bakhjulen, sedan var han borta!
Kan tänka han var uppe i 200 innan bilkön var slut.
För många år sedan när Svennis var tränare för Lazio, råkade vi befinna oss vid Piazza Venezia i centrala Rom. Det hade samlats grupper av bistra sammanbitna poliser vid alla anslutningsvägar till torget och vi började bli oroliga vilket nog syntes i våra ansikten. En parant signora noterade situationen när hon passerade, stannade upp och gjorde en tydlig långspark med högerbenet innan hon raskade på därifrån med ett leende. Aha, fotboll! Men vilken match och vilka lag? Kompisen fick snabbt besked: Lazio hade inte spelat denna dag, men hade vunnit serien ändå tack vare resultatet i en annan match någonstans norrut.
Polisen hade nu spärrat av flera av anslutningsgatorna, bland annat Via del Corso där vi stod. Efter bara någon minut passerade en Vespa med passagerare korsningen i hög fart; killen på bönpallen hade en jättestor Lazioflagga som smattrade i vinddraget. Sedan kom alla andra.
Jag kan nog lova att ett sådant trafikkaos har vi aldrig haft i Sverige, och aldrig har så många svenska flaggor här viftats så frenetiskt ur så många små bilar med stora takluckor. De större anslutningsstråken Via Nazionale och Via Quattro Novembre påminde mest om en tsunami av Fiatbilar och Vespor, som i fyra-fem led i bredd körde in mot Piazza Venezia, alltså även i förbjuden körriktning. Alla hojtade, blåste, tutade, ljudnivån var öronbedövande.
Poliserna lät dem hållas! Efter en knapp timme var alla borta igen, poliserna steg upp i sina jeepar utan ett dammkorn på sina blanka stövelskaft och försvann de också.
Och Svennis var större än de flesta svenskar anade.
En bild ur verkligheten, underbar.
I dag har Sverige varit befriad från monstruösa socialistiska utplundringsförslag i 53 dagar. Också en underbar bild ur verkligheten, njut!!!
Vem blir först att ”sabba” det tillståndet?
Håller med. Sverige skulle klara sig mycket bättre utan en regering. Gör om Helgeandsholmen till ett museum. Låt det återgå till vad det var från början. Ett hus för fattiga och sjuka stockholmare.