En grön traktor

Polisen kom och knackade på min dörr för ett tag sedan. Eftersom jag vid en hastig genomgång av mina förehavanden under senare år inte kunde komma på något som kunde föranleda besök av polisen, så sporde jag på vilket sätt jag kunde vara konstapeln behjälplig. Han frågade då om jag var NN, vilket jag inte är, denne bor en bit bort.

Medan vi talades vid fylldes gårdsplan och infart av ytterligare en polisbil, två civila personbilar, varav den ena av skåpmodell med en stor hund i passagerarstolen fram. Dessutom anslöt två fullstora djurtransportlastbilar.

Jag förklarade att den person de sökte bor en knapp kilometer längre bort. Stället känns igen på att det ligger vid vägen och där står en grön traktor av känt märke och det brukar finnas rundbalar på gården.

Polismannen förklarade då att de hade sett min gröna traktor av samma märke och det var därför de svängt in här. Jag kände mig föranledd att förklara att det inte räcker med att leta efter gröna traktorer, eftersom en granne mellan mig och den eftersökta också har en grön traktor av samma märke.

Hela sällskapet vände och for iväg. Den eftersökte har inte längre några djur kvar på gården. Med tanke på de fall som kommit till allmänhetens kännedom via omtalade rättsövergrepp på enskilda djurägare, verkar även detta vara ett omhändertagande beslutat på djurskyddsgrund.

Ett visst ogillande finns i bygden, riktat mot den eftersökte. Om det har spelat in vet jag inte något om. Hans traktor, som är betydligt nyare än min, och alla andra vagnar och redskap står kvar på gården. Så det var definitivt inte ett kronofogdeärende där man ville säkra ekonomiska tillgångar.

Vi känner varandra till namn och utseende, samt hälsar när vi möts, men vi umgås inte. Såvitt en utomstående kan bedöma, har djuren inte farit illa. Djurägaren har varit mån om att förse dem med mat och vatten. Daglig tillsyn har inte fattats. Djuren har gått mycket ute och jag har aldrig sett något halt eller onormalt smutsigt. De har alltid verkat lugna och trygga, trots att länsstyrelsens utplanterade varg stryker förbi här emellanåt.

Alltnog så lämnade händelsen en känsla av obehag efter sig. Är det så här det går till vid anmälan om vanvård av djur? Ämnet har diskuterats på många håll, på såväl internet som i rikstäckande tidningar och TV.

Vi har inga djur på vår gård, men om vi haft det, hade lagens långa arm kontrollerat ordentligt att de kommit rätt innan de började jaga gårdens djur? Varför kunde inte polisen hitta rätt gård? De har väl adress och GPS-koordinater att gå på? Tänk om man behöver hjälp av polisen en dag och det enda de vet är att man bor på en gård med en grön traktor, när kommer hjälpen fram? Är det lika illa med ambulans och brandkår?

Räcker det för en lantis att ha en grön traktor för att bli haffad som första bästa brottsling? Är kunskapen om oss på landsbygden så dålig i den offentliga administrationen att det räcker med att man har en grön traktor för att man ska bli synad för både det ena och det andra? Ja, då är förmodligen även jag skyldig, i alla fall till någonting!

Det fyller på och blir en lång fundering detta. I andra djurskyddsfall är det uppenbart att företrädare inom lantbruksrörelsen, den organisation som ska hjälpa sina medlemmar mot bland annat övergrepp från myndigheter, själva skor sig på sina medlemmar vid omhändertagande av djur. I TV4s dokumentärserie om djurambulansen visas hur de (statens representanter) som kommer ut på gårdar och konfiskerar djur själva bär sig illa åt. De till och med bryter mot den djurskyddslagstiftning med vars bokstav de gör sina ingripanden.

Jag har också på nära håll nyligen bevittnat hur en äldre, kroniskt och allvarligt sjuk, förvirrad och tungt medicinerad person släppts iväg hem från sjukhus med buss. Detta trots att vårdplaneringen med en nära anhörig tydligt bestämt att den anhörige skulle komma och hämta den ”medicinskt färdigbehandlade” personen på sjukhuset. När gamlingen kommit till rätta och den anhörige skulle hämta ut sjuklingens medicin på apoteket, då hade inte sjukhuset ännu ringt in (skrivit ut) recepten, vilket närapå kostade den sjuke en natt i plågor utan sin smärtlindring. Staten leker gud och säger till patienten, ”Tag din säng och gå!” Men staten har inte guds kraft, inte förmågan att hela och läka.

Hur länge kan vi fortsätta låta staten opåtalat misshandla djurägare och sjuklingar? När ska vi ta ifrån staten det ansvar den uppenbarligen varken är kapabel eller villig att handha? Hur många gröna traktorer måste vi parkera framför Rosenbad och Riksdagshuset innan de fattar allvaret?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

52 svar på En grön traktor

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Det socialistiska tyranniet kommer närmare med dunder och brak fullständigt hänsynslöst.
    Vad kommer att hända när kanske miljonen ”nysvenskar” arbetat sig upp i förvaltningarna med egen kultur som inte får ifrågasättas. Har vi synpunkter på detta fenomen blir vi saklöst stämplade som rasister och då kommer nästa team som inte är specialiserade på att ta hand om husdjuren utan människorna!
    Förfallet på landsbygden från min horisont är numera oroande och konstigt nog ifrågasätter ingen om vi kan upprätthålla någon livsmedelsproduktion av värde i framtiden.

    • Thomas Gunnarson skriver:

      Jag förmodar att det inte är så många nysvenskar som styr i dagens byråkrati….
      Så därmed kan det INTE bli sämre med nysvenskar i beslutande ställning…
      Snarare tvärtom, då dessa nysvenskar har närmare till de åsikter som du (vi) har…
      Vad vi nu ser är effekterna av efterkrigstidens svenska ”folkhemspolitik”, inte nysvenskarnas inflytande…
      Men, det innebär naturligtvis inte att det behöver bli bättre framöver för det….

    • susanna svensson skriver:

      Enda sättet att få stopp på det där är nog att fler nysvenskar blir bönder. De lär inte finna sig i maktmissbruket utan ropa på DO fortare än kvickt

  2. Rutger skriver:

    Det är lättare att ge sig på svenskar, de kastar inte sten nu för tiden. Det finns 55 områden där polisen mer skulle vara mer aktiv men där de får stenar på sig. Läs också gärna vad Johan Westerholm skriver http://ledarsidorna.se/2015/03/brothers-in-arms-eller-inte-alls/

    Förr i tiden var svenskarna ett mer stenkastade folk åtminstone i Sthlm, Sedan 30-talet är det mer fråga om att knyta näven i fickan, svensken är mer beskedlig. Läste en intressant bok om detta. Se
    http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2013/vecka08/db13feb18.htm
    http://rutgerstaaf.blogg.se/2013/february/svenskarna-ett-stenkastande-folk-2013-02-18.html

    I denna bok fick jag veta att när Karl IV Johan hade regerat i Sverigre i 25 år skulle detta firas med en stor fest 1843. Stadens 500 förnämsta invånare var inbjudna. Genom vissa tidningar kom det fram att festen skulle betalas med skattemedel. Många tyckte att stadens pengar som bekostade fattigvården inte fick festas upp. Demonstranter tågade genom gatorna och började kasta stenar mot rutorna i husen, ett 30-tal hus fick sönderslagna fönster och ordningsmakten tappade kontrollen över demonstrationerna. Folkmassan rörde sig mot Stockholms Teaterhus och därinne pågick en festföreställning för kungen. Teatern intogs och både skådespelare och teaterbesökare fick fly hals över huvud.

    Ska vi behöva återuppliva gamla traditioner?
    Tycker som beskedlig svensk att det skulle vara en tillbakagång.

  3. mats skriver:

    En stenkastande yngling vid namn David lär ha fält den oövervinnelige jätten Goliat med en enda sten. Det finns något slags moral i den historien.
    Något man blir särskilt varse om man får möjlighet att in natura beskåda Michelangelos staty som på ett förträffligt sätt åskådliggör såväl det vid första påseende löjliga i att skicka fram denne gosse som ende kämpe, åskådliggjort genom hans nonchalanta hållning, likssom den beslutsamhet som visas i hans blick. Ett mästerverk.

    • Rutger skriver:

      Ja, denne stenkastande yngling har ju varit beundrad av många under historiens lopp. Kul kommentar från dig Mats. Håller med om att statyn är ett mästerverk.

  4. Thomas Gunnarson skriver:

    Vi är ju itutade att svenskt rättsväsende är helt perfekt och problemen finns i Bryssel…
    Men det är ju tvärtom!
    Så därför bryr sig ingen om att bakläxa från Bryssel kan vi skita i…
    Hela Sverige beter sig som protesterande tonåringar…
    Högsta domstolen har fått kommentarer angående krav på justeringar i svensk lag, där juristerna från Bryssel undrat om de högsta svenska juristerna är läskunniga…
    Då en prejudicerande dom i Europadomstolen skall implementeras i HELA den svenska lagboken…!!
    ( inte bara i det preciserade fallet)
    Man kan därmed se hur olika svensk juridisk tradition är mot kontinentens mer civiliserade system…

  5. Solveig Bachler skriver:

    Olle Rydell, länsveterinär i Dalarna 2011, svarade i maj 2011 vid en delgivning i länsstyrelsens lokaler i Falun av ett djurförbud till en person på hans fråga om det någon gång varit något fel på hans djur, -”Nej, det handlar inte om djuren, det handlar om ANNAT”
    Jag var närvarande och har sen dess funderat över vad ANNAT är.
    Detta med den gröna traktorn har många liknande delar, djur, sköts omsorgsfullt, djurskyddet sprungit en längre tid för att hitta spikskallar, kvistar, stenar mm mm som de kan påstå är en säkerhetsrisk, ett av de sämre ”argumenten”2011 vilket dumstolen sen svalde var att djurägaren var tvungen att ha halm och förbjöds att nyttja torv eftersom länsstyrelsens folk inte klarade av att kontrollera på håll ifall det fanns något strö i ligghallarna, om de gick närmare såg de ändå inte ifall torven var ren eller inte eftersom tjänstemännen tydligen saknade den kunskapen och erfarenheten. Det var mitt i ett rovdjursområde och problem hade förekommit många år, bla så hade korna vilka gick på fäbodrift, i samarbete för att skydda sig själva och sina kalvar dräpt en varg vilken låg invid kornas ladugård, den fick ligga där vid väggen länge ty länsstyrelsens folk var inte intresserad av att hämta eller ens titta på dem
    Jag har ännu inte kommit på var ANNAT är men har förstått så mycket som att ANNAT är något internationellt. Jag funderade då, vem sitter på makten… – den som styr pengarna… OK det visste jag ju redan BigPh vilka äger och styr både läkemedes- och livsmedelsindustrin, de kontrollerar även forskningen och har intressen i vatten, energi och säkert allt, se bara på Monsanto och deras GMO-skit. Sen har vi Agenda 21 och Rewilding Europe…..
    Nä, jag blir inte klok på vad ANNAT är, eller ska jag skriva VEM som sitter högst i ”näringspyramiden”, inte är det bönder oavsett färg, modell och ålder på traktor, inte är det varesig statens lakejer eller de dumstolar som sen ska besluta ifall tjänstemännen med delegerad makt men utan begrip gjort rätt eller?, självklart måste de ha gjort rätt…. när det kommer fram att det finns ett max på hur många ärenden i dumstol som får vinnas av enskild -10% och vet att dumstolarna kan välja vilken ”bevisning” som ska belysas så förstår jag att de även kan välja vilka ärenden som den enskilde tillåts vinna. Det är såklart för att behålla tron hos den enskilde men framförallt för att skydda statens ansikte och kunna mörka och dölja.
    Usch och fy, men det är tack och lov på G att den krackelerade fasaden spricker, bara en tidsfråga skulle jag tro.

    • mats skriver:

      Att de kommer undan med att tänka ANNAT, är illa nog. Men när de kan säga i högt i domstolsförhandling att det är något ANNAT än det lagen handlar om, då är frukten av vår demokrati redan skämd.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Nu Mats, missade du en liten detalj…
        Ordet ANNAT uttalades inte i en offentlig domstol utan på länsstyrelsens lokal… Om jag fattar texten rätt.
        Då djurförbud är ett straff som utfärdas av byråkratin och kallas ”administrativ åtgärd”….
        Ett livstidsstraff…

        • mats skriver:

          Ja och nej. Ett administrativt straff bestämt av länsstyrelse har rättsverkan som en tingsrättsdom. Den kan därmed också överklagas till högre instans. Om det nu är någon idé. Domstolarna verkar lita mer på länsstyrelsernas beslut i administrativa ärenden än på tingsrätternas i brottmål. Kan det bero på okunnighet?

          • Thomas Gunnarson skriver:

            Överklagas…
            Hmm…
            Det brukar hjälpa föga då det är förvaltningsrätten som du nämner…
            Ett ställe där man samlar på papper, bara…
            Hade det varit annat, så skulle själva brottet hanterats i tingsrätten tillsammans med djurförbuden istället för en dubbelbestraffning som det, dessutom, är idag..
            Förvaltningsrätten kollar endast om verksamheten följt gängse rutiner, inte ett eventuellt brott…
            Skulle förvaltningsrätten utreda ett djurskyddsmål så måste det hanteras i tingsrätten som vore normalt.
            Så istället blir det en ”adminstrations åtgärd” som bara kollas huruvida rutinerna följt praxis, inte huruvida det följt gemensamma rättsystem inom EU, och Europakonventionen, som numera är svensk lag…
            I själva verket är detta värre än man i förstone kan tro…

  6. Jan Suhr skriver:

    Det här med djurskyddsinspektörer liknar socialens hantering av barn. Att de refererade till en Grön Traktor tyder på att de fått en anmälan och anmälaren visste inte mycket mer att djurägaren bodde längs den vägen och hade en grön traktor. Och det räcker tydligen med att någon granne gör en anmälan och sen är cirkusen igång.

    På samma sätt som barn tas ifrån sina föräldrar, var rätt vanligt runt 1990, så skickas djurskyddsinspektörer ut till djurägare av olika anledningar.

    Läs DN:s serie om Rättvisans Demoner där lokala tjänstemän kan hitta på allt möjligt för att tjäna sina syften, skrämmande läsning.

    I vissa situationer är Sverige rättslöst och tjänstemännen kan inte krävas på ansvar…

  7. Stefan Eriksson skriver:

    Myndigheters kännedom om förhållanden på landsbygden lämnar mycket övrigt att önska.
    Vilken tur att min traktor är röd!
    Allvarligt talat vill jag ändå påtala att den djurägare som Du refererar till har under överskådlig tid gjort sig förtjänt av ett djurförbud.
    I detta fallet gäller det får.
    Avmagrade sådana.
    Min uppfattning är att fåren har aldrig av-maskats och därav kan de ej heller tillgodogöra sig nödvändigt foder.
    I detta fallet har myndigheten till sist hittat till rätt traktorägare menar jag med viss kännedom om vederbörande djurägare.

    Jag vill samtidigt berätta en historia som talar för hur myndigheten famlar i mörkret.

    För ett år sedan blev jag uppringd av någon som aviserade en kontroll av min djurhållning.
    Min hustru var den som svarade i telefonen då, och hon har för mig berättat vad samtalet handlade om.
    Kort förklarade denne någon som ringde att han tänkte besöka oss för att se att allt stod rätt till med oss och våra djur.
    Jaha! Det kan du väl göra! Vi har två katter.
    Tyst i luren blev det för ögonblick.
    Hur kommer det sig att du vill komma till oss frågade min fru denne någon som ringde.
    Han förklarade att vi blivit slumpvis utvalda för att underkastas en kontroll vad avser vår djurhållning.
    Du får gärna komma hit, men som sagt: vi har bara två katter och det är ju aldrig riktigt säkert att dom finns hemma just när du kommer, berättar min fru för tjänstemannen.
    Då är det något som inte stämmer här, replikerar tjänstemannen men frågar min fru om det verkligen är så att vi bara har två katter.
    Gården vi hade är såld och några djur i ladugården hos oss har inte funnits på 15 år, förklarar min fru med eftertryck.
    Samtalet slutar med att tjänstemannen ursäktar sig och de felaktiga uppgifter som ligger till grund för dess förehavanden.

    Då undrar jag:
    Register över djurhållare har väl kanske uppgraderats med information om traktorns färg, så att sådana förargliga misstag i tjänsteutövning kan undvikas framgent.
    Eller .!!!

    • Rutger skriver:

      Själv är jag en av dem som lämnade livet som bonde, bytte ut mina grisar mot elever brukar jag säga. Kanske tur med tanke på hur det är nu.

      Uppvuxen på ett traditionellt familjejordbruk vilket jag och min bror fortsatte med som grisuppfödare. Mot slutet av sjuttiotalet kom vi till en situation där vi antigen fick lägga ned eller satsa stort med modernare svinstall, privatekonomin var mycket svag för oss. Vissa omständigheter gjorde att vi la av, arrenderade ut marken, satte mig själv på skolbänken igen vid 30 års ålder och blev efter nästan 8 års universitetsstudier ämneslärare, vilket jag aldrig ångrat (det var så roligt att läsa som vuxen så det blev ett par extra år utöver de nödvändiga.Var ungkarl på den tiden så jag behövede inte tänka på ngn familj). Även om lärarlönerna inte är något att skryta med så blev privatekonomin bättre. Nu kan jag också njuta mer av naturen då det är fint väder. Tidigare fick man jobba som allra mest då det var strålande väder. Ett par grannar/bröder arrenderar nu min mark, de har mjölkproduktion, jobbar för fullt, har inte haft tid att skaffa sig familj och börjar nu komma upp i åren.

      Vill med detta säga att vi bör vara tacksamma över att det finns människor som vill arbeta som lantbrukare med det ensamarbete som det ofta är, långa arbetsdagar, stora investeringar och ibland ett extra nyckfullt väder.

      Vår panikslagna regering försöker hitta områden där skatten kan ökas vilket också bönderna får känna av. Men att minska böndernas lönsamhet kommer inte att leda till högre skatteintäkter i framtiden. Ser vi samtidigt på utvecklingen i EU kommer det att bli ännu svårare för mjölkbönderna. Vad har landet att vinna på med en självförsörjningsgrad som sjunker ytterligare? Tryck till de egna bönderna med mer regler, exempelvis djurskydd och skatter så blir de bättre på att konkurrera med andra länders bönder som dessutom har en längre växtsäsong. Våra poltiker borde ha bättre förståelse för sambandet mellan mat, jordbruk och det öppna lanskap vi alla vill ha.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Jag skall bara tillägga att det finns alltid folk som tycker att andra inte gör som de skall… Men så plötsligt åker de dit själva, och blir hyperförbannade…
        ”Jag vet nog hur en slipsten skall dras..”
        Nejdå, ingen djurägare är felfri!
        Så mycket vet jag om systemet, men det är alltid lättare att peka finger åt andra…
        Det räcker gott med två misshandlade katter för dom i tingsrätten och evigt djurförbud.
        Man bör passa sig för att kommentera andras djurhållning!

        • Stefan Eriksson skriver:

          Två misshandlade katter tycker jag nog väl uppfyller de kriterier som ligger till grund för ett djurförbud.
          Att underlåta att behandla djur t.ex mot parasiter med beprövade metoder är misshandel.
          När sådant uppdagas skall enligt min mening vederbörande djurhållare befrias från ansvaret att hålla djur i sin ägo.

          Brister och vanvård i samband med djurhållning har för det mesta sin grund i en oförmåga att i övrigt hålla ordning på sitt eget liv.

          Jag passar mig inte för att kommentera uppenbara missförhållanden, det står mig fritt att göra här på denna portal.
          P.s
          Katterna mår prima och min traktor är röd, så hos mig är allt i sin ordning.
          D.s

          • Thomas Gunnarson skriver:

            Självklart, det anser alla..
            Tills de träffat länsstyrelsernas personal..
            Eller blivit anmälda tillräckligt många gånger..
            ”Högmod går före fall” , särskilt i djurskyddsfrågor.

          • mats skriver:

            I så fall vet du betydligt bättre besked än jag.

            • Stefan Eriksson skriver:

              Har du någonsin sett till en transport för leverans till slakteriet hos vederbörande?
              Jag vet om en leverans för c:a 15 år sedan ,
              sedan dess är leverantören i fråga svartlistad.
              Med de kontroller som regelmässigt utförs på ett slakteri, blir följden att ingen vill ha med leverantören att göra.
              I praktiken ett ”djurförbud” till följd av vanskötsel.

              • mats skriver:

                Där har du det som många rest invändningar mot, livstidsstraffet för en djurvårdsförseelse.

                • Thomas Gunnarson skriver:

                  Djurförbud för att ingen vill köpa djuren, är alltså ingen ”administrativ åtgärd” som myndigheterna sysslar med…
                  Skilj på marknaden och myndigheternas övergrepp. Annars är ni fascister ni också.

                  • Thomas Gunnarson skriver:

                    Förresten så jobbade jag som djurskyddsinpektör i nästan fem år och angivarna var det sämsta folk jag träffat i livet…

                    • Stefan Eriksson skriver:

                      När du ertappas med att hålla för hög hastighet i en fartkontroll
                      , är det då hastighetsbegränsningen eller polisen som är sämst?

          • B-J Bjurling skriver:

            Hur resonerar du, Stefan, när du menar att rättsväsendet ska användas för att skydda djuren från sina ägare?

            • Stefan Eriksson skriver:

              Jag resonerar som så:
              Äga innebär ansvar.
              Äga innebär frihet.
              Frihet under ansvar.
              Rättsväsendet (vad man än tycker om det) ,är det som finns tillstädes.
              I de fall ägaren brister i ansvar är det rättsväsende vi har att tillgå ,som tilldömer den anvarige påföljd.
              Det gäller det mesta vi har att ansvara för dagligen.
              Jag ansvarar t.ex för hur den bil jag äger framförs.
              Intressant vore om du kunde beskriva om hur alternativet ser ut ??

              • B-J Bjurling skriver:

                Varje samhällelig sammanslutnings syfte är att skydda och bevara medborgarnas fri- och rättigheter. Med det menas rätt till personlig säkerhet, frihet, egendom, integritet, familjeliv och rätt att bekämpa orättfärdiga lagar. Med frihet menar jag att envar ska ha rätt att handla som han vill – så länge han därmed inte hindrar någon annan att verka för vad denne vill. Observera: det är inte lagstiftningens syfte att driva igenom någon viss samhällsmoral i ett samhälle. Mord är olagligt för att offrets rättigheter kränks, inte för att det är omoraliskt. Tvärt om; det är lagstiftningens uppgift att skydda samhällets ”svaga” grupper mot övergrepp från de ”starka”. De starka klarar sig alltid ändå. Dvs det viktigaste är att skydda minoriteterna, de som kanske är lite eljest… de oförnuftiga, de som de rättänkande, de starka, majoriteten, häxjägarna eller pogromerna, vill stämpla som ”omoraliska”.
                Eller som Peczenik och Reidhav skriver om kantiansk rättsfilosofi i Nergelius Rättsfilosofi:

                ”Plikterna grundas i det kategoriska imperativet. Juridikens uppgift är att försvara människor mot andras omoraliska handlingar. Varje handling är rätt om den är förenlig med andras frihet. Följaktligen är rättsligt tvång rätt om det förhindrar handlingar som inte är förenlig med andras frihet. Juridiska lagar är alltså rätta endast om de på så sätt skyddar friheten.”

                Vi har alltså slutit oss samman i rättssamhällen för att förhindra att rövarband eller stormän eller byamobben ska våldgästa oss eller våldföra sig eller stjäla vår boskap. Rättssamhället ska därför verkligen inte ha något mandat att stjäla medborgarens boskap om han på något sätt ”brustit i ansvar”. Din nästas eller din grannes djurhållning är hans ansvar, inte ditt eller bymobbens. Din frihet att göra vad du vill med ditt liv hotas nämligen inte av att din granne missköter sina katter. Din omåttligt beskäftiga önskan att ge grannen djurförbud är inte förenlig med det kategoriska imperativet.

                ”Handla så att du aldrig behandlar mänskligheten i såväl din egen som i varje annan person bara som ett medel utan alltid tillika som ett ändamål.”

                Du, bymobben eller staten bör alltså av rättsfilosofiska skäl inte få använda djurägande grannar som medel för att driva igenom er syn på god djurhållning, inte ens om de råkar ha grön traktor. Det är grannens rätt (eller judens eller muslimens) till eget ansvar som ska ha högsta prioritet, oavsett om det gäller djurhållning hos, säg, greve Magnus Stenbock eller ”Hästmannen” eller om saken gäller judars eller muslimers slaktmetoder. Ansvaret kan förvisso misskötas, men det är inte rättssamhällets uppgift att beivra sådant. Däremot, när det gäller livsmedelsproducerande djur, så är ju djurens välfärd i högsta grad en angelägenhet som angår konsumenten. Det är ju liksom en kontraktssituation mellan producent och konsument. Men säkerställandet av att konsumenten får animalieprodukter av en viss minimikvalitet vad gäller djurhållningen är ju en uppgift för certifieringssystemen, typ KRAV osv.
                Det ska inte samhället lägga sig i. Det ska inte belasta ickekonsumenter. (Som jag beskrivit i posten Djurskyddslagen omprövas.) Läs gärna även Pastorns inlägg på flashback
                http://www.flashback.org/sp3925129

                • Stefan Eriksson skriver:

                  Nu är det så att samhället lägger sig i sådana här fall av vanskötsel.
                  Vad dom ska och inte ska är en följd av demokratiskt fattade beslut.
                  Luftföroreningar och andra olägenheter i samhället beivras vare sig du har morötter eller lammkött på din tallrik.
                  Bevare mig väl för att ens risken finns att ansvarslösheten breder ut sig ännu mer.

              • mats skriver:

                B-J hann före med ett mycket bra inlägg. Jag tänkte helt kort fråga dig, Stefan.
                Vem bestämmer ansvaret för din egendom?
                Med vilken moralisk grund kan andra hävda rätten att tvinga dig att ta ”deras” ansvar för din egendom?

                Du har inte ansvaret för hur din bil framförs om du inte kör själv. Det är föraransvar, inte ägaransvar.

                • Stefan Eriksson skriver:

                  Det är till yttermeravisso så att ansvaret för att min bil är i ordning är mitt ansvar.
                  Vem som kör den är också mitt ansvar.
                  Såvida den bevisligen inte har blivet stulen.

    • mats skriver:

      Undernäring är lite svårbedömt på får utan att gå fram och känna på dem. Det har inte jag gjort. Men jag har sett dem flera gånger i olika hagar alldeles intill vägen. Då har de inte sett vanvårdade ut. Mer preciserat än så kan jag inte sanningsenligt säga.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Alla tycker att grannen inte sköter sin adjur ”rätt”…
        Var det inte så du menade med intrikinalism…
        Eller vad det heter…
        (Man kan faktiskt bryta ner det till vardagen)

        • mats skriver:

          Jag har inte kopplat ihop detta fall med instrinsikalismen. Men, för all del, jo det kanske man kan. Alltså att djuren har ett egenvärde av samma dignitet som vår. Därför kan inte människan äga djur eller äta kött. I förlängningen kan vi inte äta grönsaker eller ens finnas till.
          Eftersom vi är den enda art som kan filosofera kring intrinsikalism, blir vi den enda art som kan inse (anse) att världen klarar sig bättre utan oss.

          Eller också är det intrinsikalismen som är fel.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Jag vet inte vad du har för gjorda erfarenheter, men att påstå att alla tycker att grannen inte sköter sina djur rätt, får mig att tänka på ett barn som argumenterar med frasen: ”Alla andra har ju en sådan”.
          Alla andra som förstärkning i sin argumentation skall man passa sig för.

  8. forystablogg skriver:

    Media undviker nogsamt ämnet. Uppdrag granskning som försökte för några år sedan men stoppades strax innan sändning stoppades knappast av den anledningen man påstod. https://forystablogg.wordpress.com/2015/04/18/med-fingrarna-i-syltburken/

  9. mats skriver:

    Det är ingen av de som kommenterat, utom möjligen Samuel som var först ut, som sagt något om jämförelsen mellan vårdmyndigheternas agerande mot patienter respektive andra myndigheters agerande mot djurägare. En viktig del i min artikel handlar ju faktiskt om myndigheters och offentlig service bristande ansvar för den egna verksamheten.
    Känslan av att vi som medborgare, av våra medmänniskor i offentlig tjänst, betraktas som enbart undersåtar tilltar.

  10. mats skriver:

    Hur ska svenska myndigheter implementera det EU-direktiv The Telegraph skriver om?
    http://www.telegraph.co.uk/news/earth/agriculture/farming/11562234/EU-orders-Britains-organic-farmers-to-treat-sick-animals-with-homeopathy.html
    Eko-djur ska behandlas med homeopati i första hand vid sjukdom. Konventionellt uppfödda djur ska istället direkt få bästa möjliga behandling, baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet, som det brukar heta.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Detta direktiv=misshandel av djur.
      Häxkonster kan dom hållas med på sig själva, inte tvinga på en människa utrustad med förnuft.
      Ta direktivet och förpassa det till ”runda arkivet” som de flesta har på golvet vid skrivbordet.
      Implementerat färdigt.

    • Thomas Gunnarson skriver:

      Eftersom man inte implemterar andra direktiv så varför skulle man göra det med detta?

      • Stefan Eriksson skriver:

        ”Grannskådare” (vad nu det innebär) har väl inget med vare sig EU-direktiv eller sunt förnuft att göra.
        Den kopplingen är din!!
        Varför skull ett direktiv som är så urbota dumt över huvud taget hörsammans?

  11. Niklas skriver:

    Kan inte låta bli att tänka på galenskaperna kring biodynamisk odling http://www.faktoider.nu/biodynamiskt.html

    Inte bra när okunniga och militanta stadsbor får styra över våra gröna näringar.

    • Thomas Gunnarson skriver:

      När Rudolf Steiner blev tillfrågad att hjälpa bönder utanför Berlin i frågor om jordbruk, så var kravet från staden att bönderna skulle ta emot folkaskit.
      Steiner ansåg att folkaskiten var ett ”gift för jorden”…
      Då bio-dynamisk odling var respekterat på den tiden, delvis som en religiös verksamhet, så slapp bönderna att ta emot folkaskiten…
      Det var alltså inte ”vetenskap och beprövad erfarenheter” som styrde utan religiös tro, som var enda hindret mot de styrande att tvinga på bönderna något de inte ville…
      Idag är vi i samma läge, fast nu tycks bönderna inte längre ha någon egen vilja utan är lättstyrda som får..
      Dumma som får, kanske…

  12. mats skriver:

    Stefan, jag har sett djurbilar passera på landsvägen. Vart de åker och vilken väg de har last har jag dock inte koll på. Du som bor på andra sidan sjön kanske har bättre koll?

    Eftersom myndigheterna inte visste vart de skulle, kan de inte ha gjort några ofta återkommande kontroller. Samhällets stöd, rekommendationer och tidiga förelägganden som kunde ha vänt situationen till det bättre, verkar därmed inte ha föregått det drastiska ingripandet att ta djuren.
    Men åter igen, detaljer om detta har jag ingen kunskap om.

Kommentarer är stängda.