Millenniemålen, som ni säkert hört samvetsömma och ambitiösa politiker tala om, upphör till årsskiftet. De innehöll åtta mål och 21 kriterier. Framgången för millenniemålen har varit måttlig, i synnerhet om man ser till måluppfyllelse. Nu ska millenniemålen ersättas med SDG, Sustainable Development Goals. SDG har 17 mål och 169 kriterier.
Experter och folk som inser komplexiteten i SDG varnar för att de många målen och de ambitiösa kriterierna kan göra hela projektet kontraproduktivt, till dyra pengar. Kostnadsberäkningar visar att kostnaderna överstiger allt som tidigare satsats. Det handlar om hundratals miljarder dollar varje år, med mycket osäkert utfall. Bland kritikerna finns Björn Lomborg. Han säger bland annat, ” Att lova allt till alla ger ingen vägledning. Att ha 169 kriterier är som att inte ha något alls.”
Lomborg och andra har föreslagit att minska kriterierna till endast 19, för att få en effektivare styrning och en bättre utväxling på satsade pengar.
Jag har inte hört något om detta i svenska FN-vänliga media. Möjligheten att strunta i politisk styrning och låta marknaden lösa allokeringsproblemen är väl inte att tänka på.
RSS – inlägg
P1 hade ett inslag om det här och intervjuade ordföranden i Svenska FN förbundet, http://www.fn.se/press/nyheter/historiskt-utvecklingsavtal/
I mina ögon verkar det här vara en konstig organisation som media verkar ha tagit under sina vingar. Ordföranden fick lägga ut texten och propagera helt fritt för agendan i SDG 2030.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6224457