Det finns några allmängiltiga saker som kännetecknar en sekt. En av dem är att den som gått med inte tillåts lämna. De som ändå tar sig undan kallas för avfällingar och fördöms. En annan är att sektledaren och i större sekter, rådet eller liknande alltid har rätt. De har hela tolkningsföreträdet. Ytterligare ett kännetecken är att individen måste underkasta sig kollektivet. I en sekt försöker man skapa en verklighet som liknar ideologin. Sekterna har gärna en avskild plats där de ostört kan bedriva sin indoktrinering och hjärntvätt. Helst en plats som får verkligheten och den stora världen bortom lägerplatsen att verka antingen obetydlig, eller hotfull och därför något man måste distansera sig ifrån.
Socialdemokratin är en sådan organsiation som man fördöms om man lämnar. Till och med om man aldrig varit medlem, men andra i familjen är eller har varit kan man bli kallad för avfälling. Det har jag själv fått uppleva mer än en gång. I socialdemokratin bestämmer partiledaren, med visst inflytande från Verkställande Utskottet. Att individen måste underkasta sig kollektivet är ett socialdemokratiskt axiom. Socialdemokratin tror sig kunna förändra verkligheten med lysenkoism. Sossarna i Sverige har Bommersvik, i Norge har de Utöya. Jo, nog är det sektliknande alltid!
Nu har sekten på Utöya startat om verksamheten. Det visar med all önskvärd tydlighet att Breiviks metod för att avslöja och stoppa sektens verksamhet var illa vald. Det är inte vi som vet bättre som ska skjuta på dem. Vi måste med våra argument få dem att om och om igen skjuta sig själva i foten. Till slut inser en tillräckligt stor majoritet av folket hur dåliga de är. Då först slutar de få sympatier och röster.
Stockholms blodbad är väl ett praktexempel på att det inte fungerar eller räcker med att decimera den ledande klassen för att en nation ska falla. Medan å andra sidan sovjetkollapsen visar att när folk vänt den ledande klassen ryggen tillräckligt länge och denna ledning skjutit själva i foten så många gånger att de inte längre har något att stå på, då faller systemet.
Dags alltså att sluta hylla sossesekten, var än den visar sig. Dags att påtala varje gång de skjuter sig själva i foten och aldrig låta någon glömma det.