Tänk dig att du är medlem i ett religiöst samfund med vissa och för de flesta religioner ganska vanliga normer. Målet med religionen är en plats i himmelriket efter döden för den som klarat att uppfylla alla normer. Men så inträffar något och du bryter mot någon av dessa normer, du begår en synd. För att få moralisk och religiös vägledning går du till din bönefader i ditt bönehus. Utan att du vet om det är han associerad med din religions extremister. När han hör om dina grubblerier om hur du ska kunna ställa allt till rätta för att åter kunna bli en kandidat för himmelriket, ser han chansen att värva dig för ett uppdrag du inte kan säga nej till.
Med hjälp av de militanta extremisterna utanför den närmsta kretsen kring bönehuset övertygas du att ta på dig ett självmordsuppdrag, bokstavligen. Du ska vid en enda händelse döda så många människor som möjligt. Du kommer själv att dö vid detta tillfälle. För detta kommer dina närmaste släktingar att bli ekonomiskt kompenserade och din bönefader lovar att du då blir garanterad en plats i himmelriket och alla synder blir förlåtna. Här är din chans till upprättelse inför din gud och samtidigt dra försorg om dina närmaste. Vad tvekar du för?
Journalister, psykologer, terroristexperter och andra spekulerar över vad som kan få en till synes välanpassad människa att plötsligt bli terrorist och självmordspilot. Det är väl inte så konstigt. Den välordnade fasaden är en potmekinkuliss skapad av en religiös vanföreställning om verkligheten. Svårare är det inte. Inom alla religioner finns alltid människor som för andra (sina egna) syften är redo att utnyttja dem som inte är riktigt hemma i verkligheten. För dessa hyenor är religion en perfekt täckmantel.
Det finns tre sorters makthavare som är farliga. Den första som Du Mats beskriver. Den religiöse som anser sig ha den enda sanna tron, och som på så sätt kan använda syndarna i denna tro att utföra tjänster åt sig själva, utan att behöva betala med annat än att ge syndernas förlåtelse till självmordsbombaren. Samtidigt innebär löftet om förlåtelsen att självmordsbombaren garanterat dör och därmed inte kan avslöja anstiftaren (den som utlovat syndernas förlåtelse).
Den andra sortens makthavare är de som förefaller ha obegränsade ekonomiska resurser att leja någon som mördar presidenter och andra högt uppsatta beslutsfattare varefter de även anställer en som mördar den misstänkte mördaren (Lee Harvey Oswald) för att undanröja den egentliga anstiftaren till presidentmordet.
Den tredje sorten är de politiska makthavarna som inte går sina medborgares ärenden diktaturer och demokraturer (den svenska modellen) som med hjälp av massmedia ändrar grundlagarna utan att informera medborgarna och låta dem få ta ställning till ändringarna vid allmänna val.
Huruvida någon av anstiftarna eller deras hantlangare i de båda första typfallen av maktmissbruk får syndernas förlåtelse lär ingen av oss få veta. Inte heller är det lätt att få insyn i hur massmedia och de stora utomparlamentariska organisationerna Bilderbergergruppen med flera styr vår värld.
Man behöver sannerligen gå över ån efter vatten, antyda att det egentligen är Bilderberggruppen eller andra internationella klubbar av förmögna finansmän och makthavare som bakom kulisserna ”styr vår värld”. Vilket i bästa fall är obevisat och i sämsta fall är partisternas bekväma svepskäl för att slippa erkänna att de helt på egen hand för en politik som strider mot de egna väljarnas önskningar.
Mer konstruktivt, menar jag, att i Tage Danielssons anda tala klarspåk om socialdemokratins svek mot sina ideal, men också gissla en svensk borgerlighet som i allt väsentligt fullföljt den politik som knäsattes under epoken Palme, men förebådades av Bertil Ohlins skamliga roll som motståndare, av taktiska skäl, till Tage Erlanders förslag 1956 att slopa den hyresreglering som med hänvisning till kriget infördes 1940. Nutidens Ohlin heter Fredrik Reinfeldt, en vänsterpopulist i moderat förklädnad, som regerade i åtta långa år utan att våga fullfölja Erlanders kloka propå. En passivitet som kostar AB Sverige hundratals miljarder varje år, väl i klass med den asylkatastrof som också bär Reinfeldts signatur.
Att socialdemokraterna inte helt lyckats frigöra sig från sin barlast, sin socialistiska historia, kan man till nöds ursäkta. Att Reinfeldt inte kunde det (och inte heller Batra kan) är svårare att förstå, kanske rent av oförlåtligt. Så även om Bilderbergarna inte är Guds bästa barn så finns de riktiga farliga skurkarna på närmare håll.
Tage D levererade väl mer underfundig satir än klarspråk. Väldigt få av de sossar jag kände vid den tiden insåg eller ansåg att Tage kritiserade deras politik. De såg i TD bara en snäll humanist.
Min erfarenhet är att närhelst ett dåligt politiskt beslut fattas i svensk politik, så ska man leta efter folkpartisten som varit med och fört det i hamn. Det verkar som om de är infiltrerade av sossarna och vid lämpligt tillfälle väcks en ”sleeper”.
Nu är ju det sovande folket etablerat i moderaterna också, så det finns inte mycket att hoppas på.
Nog var väl Harrisburg-monogen klarspråk så det räcker, fast i humoristisk tappning. Och kunde verkligen ”Var blev ni av sköna drömmar”, i Monicas njutbara tolkning, missförstås av andra än av hjärntvättade partigängare (dina dåtida vänner?). Skall vi vara petiga var det för övrigt Tages D:s anda jag åberopade som inspiration till Sten-Arne.
Men sant om folkpartiet som ett av dårskapens operativa verktyg. Så låt oss för allt i världen vägra acceptera att dessa kvasikommunister numera kallar sig ”liberalerna”, en fräckhet utan gräns. Att beskriva sig som ”folkets parti” var förstås inte heller så sanningsenligt, men något mindre stötande, eftersom en stor del av detta folk har noll kol på sin nutidshistoria.
Sossarna på den tiden, och kanske även nu, var så usa-fientliga. Harrisburg ligger i USA och därför var det de dumma jänkarnas fel.
Monicas sång tolkade sossarna som kritik mot vietnamkriget och USA, osv.
Vad var det Bosse Ringholm sa om Inga-Britt Alenius? Visst var det att hon saknar sjukdomsinsikt. Det är typiskt sossar och säger en del om dem och såväl deras världsbild som självbild.
Jag tror inte jag känner några sossar längre, inga som jag umgås med i vart fall.
Att unga killar spårar ur och blir radikala på något sätt, är väl ingen nyhet. Det ingår i genetikens mönster. Att unga hanar skall utmana ödet. Det märkliga är att vi bortser från detta…
Att det inte är fler än vad det är, är däremot konstigt.
Att inte fler unga killar inser att de är utsorterade och deras enda möjlighet är just att dra dit det osar mest…
För i åtminstone Sverige är det kvinnorna som gynnas idag. Detta problem kommer att sprida sig över hela planeten. Unga män ser ingen framtid utom bakom en gevärskolv…
Och etablissemanget reagerar precis som förväntat. Fördömer och försöker neutralisera ytterligare generationer unga killar… Och får fler hysteriska chimpanshannar.
Ligger mycket i det. Nu vill kvinnorna ha ”rätten” att bli mödrar försörjda av staten. När så ensamförsörjaransvaret tas ifrån männen finns för många inget annat ansvar heller att ta.
http://www.sydsvenskan.se/2016-07-18/hatets-spokforare