Kvinnligt fördärv

När blev kvinnor i Sverige jämlika med svenska män? Följer man vulgärdebatten kan man tro att det ännu inte har hänt.

Kvinnor anställdes i statlig tjänst på lika villkor som män 1945, poliser och präster undantagna.  År 1958 examinerades de första kvinnliga poliserna och 1960 de första kvinnliga prästerna. Det har vad jag vet aldrig funnits något förbud för kvinnor att bli piloter, men än idag är endast cirka 5% av alla piloter (privatflyg och trafikflyg) kvinnor.

I gruvnäringen har kvinnor troligen jobbat länge medan det var dagbrott eller med ovanjordsarbete. Det finns bilder tagna av Borg Mesch på kvinnor, ovan jord, som knackar fram malm ur stenblock. Kvinnor har jobbat under jord i gruvverksamhet som elektriker och chaufförer åtminstone sedan 1963, men inte förrän 1975 eller allra senast 1979 i de traditionellt manliga befattningarna som borrare och sprängare. Här en rapport om kvinnor i LKAB.

Om sjökaptener har jag inte funnit något om kvinnors vara eller inte vara. Däremot tycks majoriteten av telegrafisterna i handelssjöfart varit kvinnor i början av 70-talet. Även andra yrkesuppgifter utfördes av kvinnor, så som maskinist och matros.

Flickor har i decennier fått bättre betyg än pojkar i skolan. Det gäller sedan minst två decennier även i naturvetenskapliga ämnen och kanske även i matematik. Flera studier har bekräftat detta och man har undrat varför? Att flickor premieras med bra betyg för att de är mer benägna att sitta stilla på lektionerna och inte störa, är en teori. En annan som framförts är att pojkar inte är anpassade till skolan (inte tvärtom alltså, skolan inte anpassad för pojkar). Jag har skrivit om detta flera gånger.

Min uppfattning, via bland annat självupplevelse, är att jämställdheten var genomförd i våra regelverk redan ”revolutionsåret” 1968. Att inte alla kvinnor då eller senare besatte eller har kommit att besätta alla yrken i samma omfattning som män är inte ett utslag av diskriminering eller patriarkala strukturer. Det är helt enkelt följden av enskilda kvinnors egna val.

Men propaganda för feminism och ”jämställdhet” tog fart då och har bara ökat i intensitet. I mina erfarenheter har denna vänsterkomplott fördärvat generationer av kvinnor som tagit till sig det förljugna budskapet om patriarkat, könsmaktsordning och den vinklade historieskrivningen om kvinnors underordning. Uppskattningsvis är det generationerna kvinnor födda efter 1945 som vilseletts, fått sina sinnen förgiftade.

På köpet har generationer av män och förhållanden mellan kvinnor och män, skadats av kvinnor som tror sig markera medvetenhet, självständighet, insikt, rang, solidaritet etc. enligt de direktiv dessa fördärvare uppställt. De skyldiga till dessa kvinnors fördärv är äldre kvinnor som Simone de Beauvoir och Alice Lyttkens, men även Valerie Solanas. De hyllas alltjämt som pionjärer, men den likställdhet de sagt sig vilja uppnå fanns där redan. De kunde bara inte se det. Deras gärningar har istället resulterat i rivna och raserade förtroenden mellan män och kvinnor.

Man kan hävda att våldtäkt inom äktenskapet hade ett lägre straffvärde innan 1984 och därför i viss mån var sanktionerat. Å andra sidan ansågs våldtäkt endast kunna utföras av män mot kvinnor ända fram till samma år, män var alltså helt rättslösa vid våldtäkt ännu längre än kvinnor. Märta Tikkanen skrev till och med en bok med titeln, ” Män kan inte våldtas” och det blev ett slags sanning i feministisk teori.

En annan invändning mot mitt val av årtalet 1968 för när pendeln passerade nollpunkten, kan vara att fri abort inte infördes förrän 1974. (Pendelns ekvation ser för övrigt ut så här {\displaystyle T=2\pi {\sqrt {\frac {\ell }{g}}}} och beskrivs på Wikipedia så här.)
Men varken abort i sig eller att det ska vara gratis är oproblematiskt, så att säga åt båda håll. För många är det mer en etisk fråga än en ideologisk fråga om kvinnans absoluta makt över sin egen kropp.

Från 1 april 2016 har ensamstående kvinnor rätt att bli ensamstående föräldrar via assisterad befruktning, helt på skattebetalarnas bekostnad. Med full rätt till barnbidrag och kraftigt subventionerad dagisplats kan man på allvar hävda att kvinnor idag kan välja att gifta sig med staten. Med betald assisterad befruktning måste man säga att kvinnor helt klart har tillskrivits en rätt som män diskrimineras från att få tillgång till. Pendeln har svängt långt över på andra sidan.

Trots dessa fördelar tilldelade kvinnorna har födelsetalen i Sverige fortsatt att sjunka. Svenska kvinnor föder inte tillräckligt många barn för att upprätthålla antalet svenskar. Å andra sidan föder de kvinnor som importerats hit med migrationen från länder med kulturellt helt annorlunda syn på kvinnor, män, våldtäkt, jämlikhet med mera, väsentligt fler barn. Fortsätter de göra det och behåller sin kulturella värdegrund, kommer Lyttkens, de Beauvoir och andra feminister att ha bidragit till att en kort epok av frihet följts av en sorts ojämlikt patriarkat som vi väl aldrig har haft i Europa. Grattis, ni lyckades förstöra allt!

Det här inlägget postades i Jämlikhet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Kvinnligt fördärv

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Suveränt Mats, det finns aldrig ”TVÅ” chefer för samma uppdrag!!!
    Det finns inte i socialisternas värd men Muhammed lärde muslimerna.

  2. Thomas Gunnarson skriver:

    Ett sekulärt samhälle kan inte finnas mer än en kort tid..

  3. Bengt Holmgren skriver:

    Ordet ”fri abort” kan tolkas som att den är gratis eller att det inte är förbjudet. Eller både och. Oklart för mig vad läget är i Sverige. Det bör definitivt inte vara gratis. Det verkar som det är upp till varje landsting att bestämma.

    När det gäller rätten till abort finns det ett synnerligen allvarligt systemfel. Endast kvinnan kan ta beslutet. Om hon inte gör abort blir mannen fader med allt ansvar som följer med det. En riktigare ordning vore att kvinnan inom en viss tid efter att hon blivit gravid har en skyldighet att fråga mannen om han är villig att påtaga sig faderskapet. Om han då nekar blir det kvinnans sak att bestämma om hon vill föda barnet och ta det fulla ansvaret eller göra abort.

    Att männen inte har något som helst inflytande är orimligt.

    • mats skriver:

      Där utmanar du den rådande dogmen hos majoriteten av dagens kvinnor, inte endast devota feminister.

      Men om jämställdhet ska leva upp till sina högtidliga deklarationer kan den inte rimligen vara ensidig.

Kommentera