Urval eller undergång?

När jag första gången fick förklarat Darwins evolutionsteori insåg jag att mänskligheten rimligen har problem. Med modern teknik och medicin överlever många människor sjukdomar och medfödda brister. Tidigare hade många av dem inte kommit i en situation där de fortplantar sig. Idag gör de det och sprider därigenom genetiska problem i befolkningen.

Det är mycket hett att diskutera födoämnens hälsorisker alternativt nyttighet. Det som vanligen framförs som bevis för att viss mat är onyttig är olika former av allergi. Men allergi kan lika gärna betraktas som en disposition för att få besvär. Det är alltså inte maten det är/blivit fel på, det kan vara ackumulerad ärftlig disposition.

Det låter kanske elakt att säga dessa saker. Vi lever längre och är friskare än någonsin. Men vi gör det tack vare teknologi och organisation, inte på grund av genetisk förbättring. Tvärtom, det kan faktiskt vara så att våra tekniska och organisatoriska möjligheter att låta fler fortplanta sig leder till en spridning av dåligt arv. Det är till och med troligt att vår teknik och samhällsorganisation döljer sådana avigsidor av sin egen framgång.

Hur hanterar vi detta?. För närvarande stoppar vi kollektivt huvudet i sanden och låtsas att frågan inte finns, för det känns som om den ligger för nära rasism och andra teorier om starka respektive svaga människor. Men det verkliga måttet på styrkan i vår civilisation, demokrati, yttrandefrihet och frihet generellt, är väl om vi kan diskutera detta utan stigmatisering av åsikterna?

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen, Frihet and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

20 Responses to Urval eller undergång?

  1. Åke Sundström says:

    Se där, ännu ett belägg för dagens många och djupa intellektuella kriser. Men du undviker att vara konkret om vilka svenska “forskare” som i detta fall “stoppar sina huvuden i sanden” i det politiskt korrektas tjänst. Måhända KVA än en gång?

    • Mats Jangdal says:

      Jag hade den allmänna debatten i åtanke, politiker, media, mm. Den i sin tur styrs mycket av Sveriges felaktiga översättning av de mänskliga rättigheterna, allas lika värde istället för det korrekta allas lika värdighet. Den så kallade värdegrunden.
      Just i denna fråga gör ordvalet skillnad.
      Vi kan också konstatera att sossarna innan WWII inte ville ha dåliga arvsanlag i “den svenska folkstammen”, “sundhet” nämns (Kris i Befolkningsfrågan/ Myrdal).

  2. Jan Andersson says:

    Jag har släktforskat några år men människorna av kött och blod bakom de ganska trista namnlistorna får man ändå sällan någon vidare kunskap om. En av de mest gripande insikterna är den stora barnadödligheten. Det märks att de är starkt påverkade själva eftersom de ofta flyttar inom ett år efter att ett barn har dött. Det finns flera exempel där de första tre barnen har dött, ändå går föräldrarna vidare och skaffar så småningom stora familjer. Det är inte ofta som båda i ett tvillingpar överlever. Mödrarna dör också ibland i barnsäng. Men de överlevande ger inte upp, även i livssituationer som idag skulle ha knäckt de flesta unga omedelbart.

    I början av 18-talet var malaria en vanlig dödsorsak i alla åldersgrupper (frossan, frossfeber, stora skälvan). Under 18-talets mitt härjade fasansfulla epidemier av dysenteri (rödsot) och kolera i Sverige, importerade och spridda med den ökade rörligheten. Lungsot var mycket vanligt, och ledde ofta till döden i fyrtioårsåldern. Samt många fler, som difteri och lunginflammation.

    Det finns ett exempel i mina listor på ett ettårigt barn som troligen dog av fiskallergi, fadern i den stora familjen var fiskhandlare…

    Det är som du skriver svårt att i dagens gullegullsamhälle riktigt ta in att det ändå var de svagaste individerna som försvann, och kanske var medfött eller av ren otur predisponerade att drabbas först och värst. Men för släktens, gårdens och byn fortlevnad var det viktigt att starka individer tog över så småningom. Bibelns “evigt liv” handlar inte om dig själv utan ditt släkte; du är bara en länk i kedjan.

    Jag vet inte om behovet av dagens ofta förekommande korrigeringar av medfödda defekter är ökande, minskande eller konstanta; det skulle vara intressant att veta. Och har vi fått nya problem i modern tid när vi lyckades eliminera de gamla problemen? Förr fick man behålla sina fel, och leva eller inte leva vidare med begränsad förmåga. Var det många av dessa individer som på så sätt förr försvann ur tiden med okänd eller summarisk diagnos?

    Idag kan man genom tandvården och alla andra fantastiska vårdinrättningar behålla sin vigör långt upp i åren, men förr fanns det alltid några familjemedlemmar i närheten som på ett mer personligt sätt kunde hjälpa en med det man inte klarade själv; idag har vi glömt bort välviljan och ansvaret.

    Vem hugger nu ved åt mormor, 96 år?

    • Mats Jangdal says:

      Jo, som du säger, folk föddes med mindre än perfekta kroppar även förr. De svagaste nådde inte vuxen ålder. De som ändå nådde vuxen ålder i försvagat skick gifte sig sällan, skaffade inga barn och fick en underordnad roll i familjen, där de mest illa där däran kan sägas vara en belastning medan de lite friskare kunde vara en tillgång som servicepersoner.

  3. Jan Andersson says:

    Svar: Mormor, 96 år får hugga själv sedan den arbetslöse sonsonen nu är föremål för åtgärder sedan han vägrat ta jobb i staden fem bil bort när han saknar bil och ändå inte kan betala 16 kr litern för bensinen med den lön som erbjöds. Hemtjänsten hugger varken ved eller hämtar vatten på gården.

  4. Rikard says:

    Hej.

    Om miljömässiga svårigheter och motgångar stimulerar evolution är det alltså de afrikanska folken som är mest framgångsrika.

    Eller så har civilisatorisk och teknologisk utveckling med betydligt mer än biologisk evolution så att göra.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Mats Jangdal says:

      Lite oklart vad du menar.
      De afrikanska folken har haft längst tid/störst möjlighet att anpassa sig till sin biotop, i den mån deras biotop förblivit oförändrad.

      Förstår inte riktigt hur du menar ang. organisatorisk utveckling, menar du att jag har rätt eller fel i att den utvecklingen kan dölja att biologiskt urval uteblivit?

  5. Niklas says:

    En annan aspekt på att många “livsodugliga” personer överlever idag är ju också de skenade kostnaderna för personliga assistenter, som ju var en stor fråga i det senaste valet. Jag hörde siffran 30 miljarder per år, vilket är mer än halva försvarsbudgeten och mer än det vi lägger på vägunderhåll! Är det rimligt att lägga så stora pengar på personliga assistenter, samtidigt som vi t.ex. inte “har råd” att ersätta markägare för konfiskerad skog?

    • Mats Jangdal says:

      Det är rimligt att vårda även sjuka med värdighet, se svaret till Åke ovan.
      Jag är inte människa att säga vad det får kosta. Ett väl fungerande samhälle har naturligtvis råd att låta det kosta mer.

      • Göran says:

        Om vi nu ska diskutera detta utanför det politisk korrekta, frågar jag om det inte är föräldrarnas ansvar att ta hand om sina barn oavsett i vilket skick de är i, och inte något som ska lämpas över deras grannar?

        Jag kanske är konspiratorisk, men jag tycker att vi lägger för stor vikt vid de så kallade svaga individerna. Ska vi ha ett fungerande samhälle är det de personer som kan skapa förutsättningar för det som det borde läggas vikt på, och dessa personer är bara några procent av Sveriges befolkning. Utan dem skulle det inte finns några pengar till de så kallade svaga personerna.

        Nyss nämnda kan förklaras genom att om vi i skolan upptäcker en individ som har talang för något, t.ex. matematik, då ska den individen fångas upp och genast placeras i sådan undervisning där denna individ kan utvecklas sin talang maximalt. Det ska inte vara som idag, att individer med talang i stället ska kväsas, de får inte sticka ut, de ska vara anpassade till gruppen, dvs. tryckas ned till gruppen lägre begåvningsnivå.

        Det är en självklarhet att vi ska ha elitskolor baserade på dessa elevers högre intelligens än övriga samhällets intelligens.

        Socialdemokratins medelmåttors samhälle kommer aldrig att fungera i längden.

      • Niklas says:

        Det var väl just den sortens personer man förr satte ut till vargarna, då man inte hade råd att vårda dem.

        Men är det rimligt att årligen lägga stora summor på “hopplösa” fall, som med största sannolikhet aldrig kommer att bidra konstruktivt till samhället?

  6. Samuel af Ugglas says:

    Tagit i betraktning att ”Jorden” är 4,5 miljarder år gammal så anser jag vetvillingar som Merkel, May, Macron och Löfven är för vår planet yliga irritationer och tack och lov engångsföreteelser.
    De har ingen framtid, det har aldrig funnits någon framtid i att stjäla sina medmänniskors egendom.

  7. Thomas Gunnarson says:

    Genetiken styr allt. Om genetiken inte stämmer med miljön så går individen/arten/gruppen under. Vissa grupper, som de som bor i Kalahariöknen, kan inte ha alltför mycket av hierarkiska konflikter utan måste leva solidariskt för att gruppen skall överleva. I områden där ett välutvecklat jordbruk med ständigt goda förutsättningar, finns utvecklas i stället en stark hierarki med klart uppdelade samhällsklasser. Det är ytterligheterna. Sedan finns det en mängd variationer på dessa teman… Givetvis påverkar detta den genetiska uppsättningen på olika sätt. En man från Kalahari måste var ödmjuk, samarbeta i grupp vid jakt, lättfotad (Smala lätta fötter för att kunna röra sig lätt över stora arealer), god syn och en hud som tål stark sol. En man i ett nordeuropeiskt jordbrukssamhälle för tusen år sedan måste varit “streetsmart”, ljushyad (för annars blev avkomman, döttrarna, svaga i skelettet då de som barn måste vara ljusa för att skapa tillräckligt med D-vitamin för att utveckla ett normalt skelett), tekniskt kunnig och helst sjövan. Och mycket känslig för hierarkiska samhällsfunktioner. En viss psykopatisk inställning är också en fördel, men kan också vara till nackdel.. Ungefär som huvudpersonen i Färingasagan. Det finns därför inget som är bättre eller sämre i genetiken….

  8. Göran says:

    Jag blir nog en av de få personer som är positiv till det tidigare rasbiologiska institutet. Inte för vad det har symboliserat genom tiden utan på grund av den faktiska forskningen var syfte delvis har varit att lära sig olika skillnader mellan olika raser, men viktigare än det att är lära sig hur vår genetik och hälsa, orsak till sjukdomar påverkas av vår miljö och vår kost. Det fanns en vilja att lära sig hur man undviker sjukdomar, eller orsaken till sjukdomar genom miljö, arv och kost.

    De flesta människor utgår från att det som skiljer olika folk åt i avseende av deras handlingar beror på kulturella skillnader, men det finns faktisk biologiska skillnader som gör att vi beter oss annorlunda. I Sverige vill vi gärna tro att brottslingar blir brottslingar enkom på socioekonomiska skäl. (Jag vill påstå att det inte finns något som är socioekonomiskt utan ordet är bara ett ord där man inte kan förklara andra orsaker.) I stället hävdar jag att brottslig egenhet är genetiskt. Medel IQ för etniska svenskar är 100. Etniska svenska brottslingar har en medel IQ på 85. Medel IQ bland araber ligger på ungefär 85. Jag vill hävda att den högre brottsligheten bland araber beror på deras lägre medel IQ. Går man ännu lägre i medel IQ bland andra folk, ökar brottsligheten bland dem.

    Om vi inte lär oss att förstå ovan och forskar på det, så kommer vi aldrig att kunna förstå hur det kommer sig att vissa folk aldrig lär sig att leva i Sverige efter svenska normer. Det enda vi blir dömda till är ett samhälle med ständigt kaos och konflikter. Vi kommer att ha politiker som lovar det ena och det andra utan att han den minsta aning om vad det talar om.

    Observera att en persons IQ inte avgör det minsta om personen är en dålig eller bra människa. Det vi måste lära oss är vad som kan vara avgörande för om hur en person kan klara sig i ett visst samhälle, utföra vissa arbetsuppgifter eller ta till sig en viss utbildning. En person kan vara hur bra som helst men ha en nedsatt förmåga att förstå vissa saker som kan utmynna i handlingar som vi anser vara dåliga.

    • Mats Jangdal says:

      Detta är komplicerade och i viss mån känsliga saker, men vi får inte rygga för då lämnar vi fältet fritt för vantolkningar.

      Några reflektioner på din text. Ja det finns genetiska skillnader i predisposition för exempelvis diabetes. Till det kommer miljöpåverkan.

      Troligen finns det även skillnader i känslighet för virus och bakterier. Vissa människor gynnas av vacciner (slipper sjukdomen), medan andra inte behöver det och några kanske far illa av själva vaccinet. Kring vacciner pågår en intensiv debatt och jag undrar om alla kan se klart.

      Glöm inte att IQ också är kulturellt betingat, eftersom det är mycket svårt att för den som konstruerar provet att frigöra sig från kulturella preferenser.

      Till frågan om genetisk predisposition också ger utslag i aktion kommer frågan om fostran som en del i miljön.

      • Göran says:

        De flesta människor i Sverige förstår sig på hävstångsprincipen utan att ens ha fått den förklarad för sig. Men den del människor i Sverige kan inte förstå den och har svårt att lära sig den. Vad kan det bero på? Jag påstår att det beror på IQ.

        • Mats Jangdal says:

          Intelligens ja, IQ nej. Intelligens-kvot är ett relativt mått, det förhåller sig till ett mer eller mindre väl definierat medelvärde.

      • Jan Andersson says:

        En viktig drivkraft hos de som lyckats skapa något i samhället är utmaningen att göra något som till en början verkar svårt eller på gränsen till omöjligt med de kunskaper och de begränsade resurser man har.

        Men nöden är alla uppfinningars moder. Triumfen över att ha betvingat stora svårigheter är kanske den mest intensiva lyckokänsla en människa kan uppleva. Detta belöningssystem är säkert inbyggt i det genetiska arvet.

        Det finns olika sätt att nalkas ett problem.

        En vanligt sätt i västvärlden är att tillkalla hjälp eftersom man inte omedelbart vet vad som måste göras och då gärna överlåter till “proffsen” att göra jobbet medan jag fortsätter med det som jag råkar vara proffs på. Det fungerar bra så länge jag kan betala och så länge jag kan skilja på äkta proffs och bluffmakare.

        Ett annat sätt är att ta sig tid att sätta sig in i problembilden; att bokstavligen sitta och stirra på problemet tills det börjar klarna i skallen och man förr eller senare vet ganska väl vad som behövs för att lösa och eliminera det. Då har man antagit en utmaning och klarat av den, vilket är mycket mer tillfredsställande, skapande, utvecklande och lärorikt.

        Ett tredje sätt är att helt strunta i det hela och motståndslöst acceptera sakernas tillstånd.

        Alla sätt är bra om man trivs med dem. Men för att vårt samhälle skall utvecklas eller åtminstone bibehållas, så måste vi ha egna problemlösare.

        Det har alltid funnits sådana, men nuförtiden skall ju S-partiet fixa allt åt oss.

Leave a Reply